Glada grisar har knorr på svansen!

Ibland (eller tekniskt sett rätt ofta) blir ju inte riktigt saker som man planerat. Jag hade tex inte ALLS planerat att vi skulle bli ägare av 4 minigris-kultingar, men nu sitter jag helt plötsligt här med 4 små rosa trynen som nöffar förnöjt! Så vad hände?

Jo, vi fick ett erbjudande lite sådär från sidan från en vän som inte fick sålt sina kultingar, och eftersom de är minigrisar så är det ju faktiskt lite enklare (eller mindre foderkrävande) än att ha ”storgrisar”, så vi tog ett gemensamt beslut att vi skulle testa! Förra helgen preppade vi genom att göra en liten ”starthage” till kultingarna som är ca 14 veckor gamla och behöver en liten yta att vänja sig vid först. Sen hade vi sån orimlig tur att grannarna hade ett grishus de inte hade användning för längre som vi fick av dem, och så fick vi lite överblivet hö från bonden – allt klaffade verkligen!

Så, nu på morgonen hämtade vi de fyra kultingarna – inte helt självklart HUR vi skulle transportera dem de 5 minuter i bil det handlade om, men vi konstaterade att bagageutrymmet i gamla bilen kunde funka denna korta väg, så så blev det! Kultingarna är vansinnigt söta, inte så tama än men de är smarta djur och ska vara lätt att få lite mer tama (vi vill ju att barnen och vi ska kunna klia dem lite på ryggen och mata och så). Den här sorten blir någonstans mellan 40-50 kg stora som suggor (det är bara honor) så väldigt mycket mindre än tex ett Linderösvin som går mot 150 kg, för att inte tala om Pigghamgrisar som blir ännu mycket tyngre och större.

Hos oss kommer de bo ute (förutom i sitt grishus) hela året och vi kommer flytta hagen allt eftersom för att de till största delen ska kunna leva på bete/bök. Hushållsrester och trädgårdsrester som tex gamla morötter och fallfrukt kommer bli ett kanonbra tillskott, det är bara köttrester vi inte kommer ge dem. Vet inte alls mycket om grisar än (har såklart läst på en del dock) men vi får lära oss på vägen tänker jag med, vi har ju Vanja att fråga om råd på nära håll.

Än så länge är de helt klart livrädda, men med lite mat och lugn kommer det ge sig tänker jag.

Det här kommer bli en spännande resa tror jag bestämt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s