Nyårsafton gör ändå ett kliv framåt i jämförelse med julafton. Jag har både tänkt reflektera över det gångna året och skriva lite om året som kommer, men det får bli en annan dag. Vill i alla fall tacka er alla som läser, stöttar och kommenterar – och vill bara säga att det betyder mycket för mig! Jag tänker på er alla, mycket oftare än ni nog tror (inte i egenskap av läsare utan i egenskap av personer som funnits eller finns i mitt liv).
Härmed önskar vi er ett riktigt Gott Nytt År!
Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.
Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.
Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!
Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…
Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!
*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.
I vår familj är Ris a la Malta det bästa med hela julbordet – men jag vet väldigt många som inte alls håller med. Jag tror faktiskt också jag knäckt lite av gåtan till varför det är så – jag tror helt enkelt massor av folk bara ätit dåligt gjord Ris a la Malta. Tex har jag ALDRIG ätit en bra Ris a la Malta på något julbord?! Folk verkar inte riktigt förstå hur man ska göra den för att det ska bli den ljuvliga, gräddiga och milda ris-desserten det är, toppad med en fräsch saftsås med jordgubbar. Och då kan jag fatta att det är svårt, Ris a la Malta är enkel men måste ju göras RÄTT såklart!
Rätten börjar såklart med huvudingrediensen risgrynsgröt – jag gör den i en kastrull i ugnen för att få den perfekt (och utan nån äcklig brun skinnyta). Vet jag att jag ska göra Ris a la Malta så brukar jag skippa kanelstången i gröten och bara gå på vaniljstång, tycker den blir ännu godare då. Viktigt också att gröten inte kokar sönder utan att riskornen håller ihop, då blir det bäst.
Det är liiiite svårt att ge exakta proportioner här – jag gör ju på den gröt som inte omedelbart äts upp, och eftersom det som sagt är familjens favorit så kokar jag gröt typ till 16 personer (!!!) . Men jag ska försöka:
Ris a la Malta, typ 4 portioner
Gröt till 4 personer, ca 10-12 deciliter färdig gröt.
3 dl vispgrädde
1-3 msk florsocker, beroende på hur söt gröten är
Vispa grädden löst, och rör ner i den kalla risgrynsgröten. Rör försiktigt så inte allt blir mos, men blanda ändå väl. Smaksätt med florsocker – det får INTE bli för sött men ska ändå smaka efterrätt ju!
Nu kommer vi till saftsåsen, den tyckte jag inte om när jag var liten, men när vi lärde oss att röra ner en burk fryst, rårörd jordgubbssylt i så är den helt fantastisk! Har du nu inte rutinen att göra just sån sylt för att använda just till detta såklart, så kan du nog köpa lite frysta jordgubbar, tina och skiva ner, för att få lite mer fräschör. Eller frysta hallon kanske? Jag gör saftsåsen på egen saft (körsbär var det jag hade nu), men köpesaft av bättre kvalitet går också bra.
Saftsås, ca 4 portioner
2 dl koncentrerad saft
1,5 dl vatten
1,5 msk potatismjöl
1 burk (typ 6-8 dl) rårörda jordgubbar (se ovan)
Blanda saft, vatten och potatismjöl och koka upp under omrörning. Ta från värmen när det börjar koka, och kyl ner (i vattenbad om man har bråttom). Rör sedan ner jordgubbssylten eller hallon, eller vad du nu har till hands för bär.
Nu har du den bästa desserten, frukosten, eller mellisen för alla julens dagar! Världens bästa comfort-food när julen inte blev som du ville – men kom ihåg att Ris a la Malta är ALLRA godast när man är lite hungrig!
…men med det fantastiska budskapet att nu vänder det! För även om det bara handlar om någon minut ett bra tag framöver, så är ändå känslan att det går åt rätt håll med dagsljuset en stor lättnadskänsla.
För min egen del känner jag också att det vänder – vilan jag fått i veckan hjälper, vilket känns SÅ skönt. Det innebär ju däremot såklart inte att jag är ”good to go” direkt, men som med ljuset så går det åt rätt håll. Jag har ett uppföljande samtal med läkare precis i början av januari för att utvärdera läget lite, men vågar inte gissa på hur det kommer kännas tills dess. Vi får se helt enkelt, huvudsaken nu är att jag känner att det hjälper att vila.
Jag har i alla fall landat lite i att min ”dipp” i stort sett är en missbedömning av hur mycket energi det går åt för min hjärna i vissa aktiviteter. Jag har helt enkelt inte helt förstått och accepterat att kostnaden för fokus och prestation är så mycket högre nu än innan utmattningen, och har tänkt att alla mina goda förutsättningar har räckt, vilket det ju inte har. När jag väl vilat tillbaka mig till lite närmare min nya norm så ska jag försöka utvärdera och justera mitt arbetsupplägg lite. Det ska nog gå bra.
Men hörni, jag måste också bara prata lite jul – visst jag tycker det var längesen jag hade nån julkänsla, men i år måste det vara någon form av rekord? Vi firar ju en superlugn jul själva här hemma, så det är inte direkt nån stress vilket är skönt, men någon julkänsla vill heller inte infinna sig. Julpynt, julgran och adventsstjärnor till trots – jag bor ju mitt i en julidyll – så känns det noll som jul. Alla julklappar är i alla fall klara, och vi har gemensamt bestämt maten till julafton (det blir inte julmat utan istället blir det oxrullader). Bästa stunden på jullovet blir gissningsvis den traditionsenliga uppesittarkvällen med ostbricka, massa exotiska frukter och lite kallskuret, hela familjens favorit. I år hoppar vi över Bingolotto däremot, och siktar istället på nån film som de stora barnen och vi vuxna kan titta på tillsammans efter att Filip lagt sig.
Hur känner ni själva, är det någon julfeeling eller är det helt kört?
…denna har jag gjort i slöjden! Skämt åsido så blev jag faktiskt klar med min tröja för ett par veckor sedan. Jag stickade den utifrån ett ”kit” man köpte på nätet med garn och beskrivning, men jag valde färgerna själv, och även om det lätt är tusen fel på den där jag tappat maskor, tappat räkningen eller bara gjort fel, så är den ändå såpass ok att jag kan ha på den i ”allmänhetens åskådan”. Och jag känner mig jättestolt! Har ju bara stickat några vantar innan, det har blivit mycket guider på youtube för att fatta vad allt i stickbeskrivningen betyder… Här är den!
Garnen är alpacka och merinoull, så även om det INTE är billigt att sticka (800 kr för garnet här) så hade en tröja i samma material kostat mig mer på nätet. Men framförallt kan jag ju göra den som jag vill! en krage i en höjd som passar mig, och jag kan anpassa den åtminstone lite efter hur jag gillar en tröja.
Man ska dock tydligen ”blocka” den när man stickat klart (blöta ner och plantorka i rätt form) men det har jag inte gjort än pga har inget ulltvättmedel hemma. Gillar den lilla puffärmen som ger den lite karaktär!
Tröjan är stickad uppifrån och ner med raglanärm, med rundstickor, vilket ändå kändes hyfsat smidigt. Faktiskt kände jag OMEDELBART att jag ville sticka en till, men i ett helt annat garn och med lite justeringar här och var, så det har jag påbörjat nu. Det är också vilsamt för hjärnan att sticka – förutom vid detaljer där man behöver tänka till – men det är däremot tyvärr inte suuuperbra för nån med musarm, men det får gå ändå.
Absolut hemgjord och nån som kan sticka ser nog alla fel, men jag är glad ändå!
Hej, jag är här, och jag mår ok. På morgnarna mår jag typ som vanligt och känner mig mest jättefånig som går här och är sjukskriven, men allt eftersom dagen löper på så kan man väl säga att det blir himla tydligt att det behövdes lite vila. Jag gör småsaker, i korta stunder, men sen behöver jag vila i allt från 30-60 minuter innan jag orkar göra nåt igen. Jag borde kanske inte göra nåt alls då, kan man tycka, men för mitt eget psykes skull så vill jag ju ändå känna att jag har NÅT att sysselsätta mig med, mellan vilan.
Så jag sköter djuren – och vilar. Jag plockar ur disken – och vilar. Jag stickar en stund – och vilar. Och nu har jag gjort dagens sista aktivitet, köttfärslimpa – så nu blir det vila resten av kvällen och jag är heeeelt slut. Det är himla svårbedömt att veta vad jag orkar med, och blir det fel så blir det som idag att jag blir en zombie strax efter 15 – och då har jag typ inte gjort nånting förutom att vila, sammanlagt under dagen har jag kanske typ en timmes ”aktiv” tid.
I dag gladdes jag i alla fall åt att få se lite blå himmel och en gnutta solljus, det var så längesedan att det kändes nästan konstigt? En vän var över en kort stund och lånade en grej, och då märkte jag att jag har svårt att hitta rätt ord, igen. Det känns ju segt.
I morgon ringer läkaren, får se vad vi kan spåna fram tillsammans. Just det, ett av barnen har en ful hosta, hoppas inte den eskalerar får då får jag ändå inte vara själv hemma och vila i morgon och det behövs. Helgerna blir ju heller inte så mycket vila för hjärnan just.
Dagens stora mål i morgon blir att åka in och träna – det är ju ett basbehov för att må bra, och även om träningen får anpassas efter förutsättningarna så är den i sig en förutsättning för att må bättre.
Kram på er, stressa inte ihjäl er nu inför julen!
När ni läser det här så är jag hemma, och anmäld sjuk. Jag är inte utmattad – inte på samma sätt som förra gången, men jag har en massa symptom som gör att jag måste pausa lite. Till skillnad mot förra gången, när stress, ansvar och alltför många arbetsuppgifter mot vad jag klarade av, så är det inte samma typ av situation som har satt mig i den här sitsen nu. Jag ska försöka förklara lite.
Förklarade det så här för några kollegor (detta är hur JAG upplever det, det kan såklart finnas lika många varianter som det finns människor) :
En tanke (orange pil) i en vanlig hjärna går den raka väg som hjärnan har förberett för den. Det kräver inte så mycket energi och det går snabbt.
I min hjärna uppstod en massa ”hinder” i hjärnan (utmattning kan ge ärrvävnad i hjärnan), vilket gör att tankar som brukade gå obehindrat nu måste kringla sig fram en lång väg för att nå fram – vilket såklart kräver väldigt mycket mer energi. Förresten, ska vi börja med att konstatera att hjärnans arbete kräver energi? Men det utgår jag från att ni vet.
Några saker jag har svårt för efter utmattningen är ju namn, huvudräkning, att koncentrera mig längre stunder och att träffa en massa nya människor. Jag KAN göra alla de sakerna, men skillnaden är att de nu tar SÅ mycket mer energi av mig. I höst har det varit många tillfällen då jag behövt koncentrera mig och ”skärpa mig” långa stunder, och jag har nog missbedömt hur mycket energi det tar.
Det här är mycket svårare att acceptera än själva utmattningen, för jag har ett stabilt och jämställt förhållande, tre barn utan diagnoser, jag bor på en gård som är ren terapi, jag har bra kollegor och ett bra jobb där jag själv lägger upp mitt arbete, det är utan stress och arbetsuppgifterna är väldigt givande. Alltså förutsättningarna blir inte så mycket bättre – alltså känns det ju otroligt misslyckat att inte klara av vardagen då, när alla andra gör det?
Vilan har väl varit för lite kanske, det var enklare i somras – för då hjälpte en massa gårdsarbete och utomhusaktiviteter till att låta hjärnan vila. Så trots att det kanske kunde se ut som det borde vara mer hektiskt då, så blev det mycket mer vila för hjärnan. Nu i höst och vinter så blir det i princip inga aktiviteter ute, och själva vintern med mörker och kyla hjälper inte direkt till heller. Sen blir det ju heller inte direkt hjärnvila av att vara hemma med tre barn, det är inte samma sak som att få vara hemma själv en stund, utan några måsten.
I veckan kände jag att det slog över, så att jag måste slå i bromsen. Jag har i accelererande fart blivit tröttare allt tidigare på dagen, nu är min energi i princip slut till frukostrasten, och hemma har jag inte haft någon energi över på en månad minst. Alla sociala aktiviteter i höst har fått utgå, förutom den konstiga julfesten, och jag har haft noll ork att företa mig något. Stackars barnen. Och maken. Jag har ju redan sedan utmattningen dragit ner massor på vad jag företar mig, men det får ju inte bli så att jag bara går runt hemma i en dimma och isolerar mig. Träningen är det enda jag krampaktigt hållit i, men den är SÅ jobbig i det här tillståndet, det är som att träna fast man har influensa och dessutom inte ätit på hela dagen.
I morgon ska mitt ”fall” tas upp på vårdcentralen, men nu har jag i alla fall en vecka på mig att vila hjärnan på riktigt, och lättnaden i hela mig vid den tanken säger mig också att jag gjort rätt val.
Har ju hela tiden varit öppen med min utmattning, så fortsätter med det, även om det här nu som sagt känns mer som ett misslyckande… Men nu vet ni läget i alla fall, är jag mer vimsig än vanlig så kanske ni förstår varför.
Jag har haft lite svårt att få fokus till att sätta mig och blogga denna veckan, det har liksom hänt en massa saker men jag har inte orkat skriva så detaljerat om det, och då känns det mest som någon form av upprabblande av saker. Samtidigt vill jag för min egen skulle gärna skriva lite vad som händer med, och eftersom inte inspirationen för nåt vettigt verkar vilja infinna sig så får jag väl ändå gå på att rabbla upp veckan. Men värt att nämna är ändå att från att ha varit lite i botten av energitanken förra veckan så har det ändå, trots en mängd aktiviteter, sakta börjat fylla på med lite energi igen ändå. Inte mycket, men det är inte helt i botten.
Veckan på jobbet började med en två dagars utbildning i projektledningsmodellen LFA, bra utbildning och en väldigt logisk modell att både förstå och jobba utifrån. Kändes bra!
Onsdagen var sen en heldag med vår nya avdelning och avslutades sen med en julfest, som liksom var så knepig att den egentligen behöver ett eget inlägg – men det har jag inte lust att skriva om just nu, så det får stanna där. Jag hade dock en extremt bra hårdag, men fick inte till några vettiga bilder på julfest-klädseln.
I torsdags jobbade jag hemifrån, och fick viga rasten åt att skotta snö med fyrhjulingen, då det vräkte ner ungefär en decimeter till. Väldigt roligt sätt att skotta på – nu håller jag tummarna att den mesta snön ska ligga kvar trots att det utlovas lite plusgrader framöver. Vi har typ 2 decimeter totalt här nu, och då har det ändå packats ihop en del i dagarna nu när tempen legat över nollan.
I dag har det varit Julstädning med stort J på schemat, det har varit tämligen eftersatt här hemma och behovet var stort. Nu känns det oerhört tillfredsställande att det doftar lite svagt av såpa och inte finns många dammkorn, plus att jag ställt upp det julpynt jag vill ha. I morgon tar vi in granen som maken köpte idag!
Högt upp på min hylla i köket står min allra mest kära prydnad, mormors julljusstake, som hon faktiskt fick från sitt föräldrahem så den är från början av 1900-talet! I år har även Underbara Claras vinterbok fått en plats på hyllan, tillsammans med lite gammaldags tomtar. Annars är det ganska sparsmakat med julpynt här, jag har inte så mycket som jag verkligen tycker om – en del är billigt skit rent ut sagt, som jag köpt när vi flyttade ihop, och det är inget jag vill ställa fram längre. Kaaaanske man skulle orka åka till Gröna Lund i Vireda en sväng i morgon och kolla efter några tillskott……
Så, en inte så spännande rapport av det som pågår här, men nu vet ni i alla fall att jag lever 😉 Kram på er, och ha en bra andra advent!
Oftast jobbar jag hemma på fredagar, men denna vecka föll det sig så att jag behövde vara på kontoret idag. Alltså befinner jag mig typ 100m från Ica Maxi när jag slutar, och alltså vore det rent dumt att inte göra veckans handling så slipper vi det i helgen.
Just nu är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt trött efter en intensiv höst, vilket med utmattningen i bagaget innebär att det i princip känns som jag klivit ett år bakåt i utvecklingen. Jag tror dock att min kurva härifrån inte alls är lika långsam, men det har blivit väldigt tydligt för mig nu hur stor påverkan det när kommer ha även framöver i mitt liv. Vad har nu det att göra med att jag skulle fredagshandla?
Jo men att handla är en av de saker som tar otroligt mycket energi från mig, oavsett om det är mat, kläder eller annat. En bra dag, när jag är riktigt sugen på att shoppa, orkar jag kanske en till en och en halv timme i butiker OM jag går vid nåt tillfälle då det är relativt folktomt. Idag, när jag var trött från början så är jag utmattad efter ca 5 minuter på ett fullknött Ica. Och jag vet, alla känner så, men det är skillnad på trött och utmattad. Jag fungerar liksom knappt, får tunnelseende och går in helt i mig själv. Jag klarar att bocka av saker från en lista, men jag fixar inte att oxå blippa själv eller att behöva fatta beslut på plats. Om du stöter på mig i en mataffär kommer jag, om jag ens noterar dig, tyvärr vara ganska otrevlig och kort, för jag klarar inte att fokusera på att handla OCH prata med nån, även om du är en nära vän. Ta det inte personligt!
När jag tog mig ut från Ica och hade lyckats bocka av det mesta på listan, var jag därför totalt slut och kände mig rätt ledsen. Eller, jag känner mig fortfarande ledsen, ledsen för att det krävs så lite för att ”kastas tillbaka”, ledsen för att jag inte orkar ens den ganska låga nivå på aktiviteter jag företar mig, ledsen för att jag är så genomtrött. Ledsen för att jag inte vet hur jag ska orka med julfesten på onsdag, som är den enda sociala aktivitet jag företagit mig på typ hela hösten, och för att jag helst av allt bara vill vara (ensam) ledig hemma fram till jul. Jag är ledsen för att min hjärna inte kopplar saker som den ska, vilket gör att jag bara känner mig dum och senil på jobbet, för att jag inte minns vad folk heter eller vart jag läste saker. Det går rätt bra att fokusera och känna mig skärpt på jobbet (om det inte gäller namn) när jag behöver, kostnaden kommer först efteråt och då är den hög.
Jag tycker ju att min utmattning förde med sig en massa bra saker, men just nu känns det tungt. Mest av allt behöver jag bara få ur mig detta, det lättar lite då. Är inte ute efter sympatier, vill bara förklara hur det funkar just nu, det gör att jag inte OXÅ får lika stort behov av att förklara mig hela tiden i vardagen. En del i att jag känner mig så himla trött och ledsen just idag är nog att jag sov riktigt dåligt med, har så himla ont i min höft efter träningen att det inte gick att sova, samtidigt som jag vet att träningen verkligen behövs för både höft och annat.
I morgon är en annan dag, och då känns säkert allt bättre, ingen behöver oroa sig, jag behövde bara få beklaga och förklara mig. Kram på er allihop, utmattade, deprimerade, trötta eller stressade lite extra!
godatankar.com 