Av maken fick jag ju den bästa julklappen någonsin – två hotellövernattningar helt själv, i Göteborg. Jag har DRÖMT om denna hotellvistelse, sett framför mig hur jag först äter nåt heeelt själv ute nånstans, sen köper med lite snacks till hotellrummet och äter heeeelt själv i sängen – bara sånt jag valt själv. Sen skulle jag ju sova gott, vakna till en fantastisk frukostbuffé, gå upp på rummet igen för lite efter-frukost-vila och sen gå en kort sväng på Nordstan (asiatiska matbutiken lockar och jag behöver verkligen en ny sport-bh). Lunch och gissningsvis lite vila på rummet igen – och sen en likadan kväll som den första. Allt detta utan NÅN jag måste ta hänsyn till, baaaara mig själv! Ni hör ju, jag har räknat ner minuterna till denna helg som skulle starta i morgon…

Men…

Var lite skrapig i halsen när jag vaknade i morse, mellankillen har varit hemma och däckad hela veckan och minstingen körde en light-variant med bara lite förkylning, så hoppades jag skulle klara mig, eller bara få nåt litet. Började känna mig extremt trött under sista timmen på jobbet, men tja, utmattning och allt så är det svårt att veta vad som är vad, men på vägen hem kom frossa, huvudvärk och ont i kroppen – tillsammans med mer hosta. FAN!

Nu är det ju inte så att jag INTE kommer ha den här hotellhelgen, men den blir inte denna helgen utan först i början av februari eftersom maken har lite annat inbokat de kommande två helgerna. Ni vet ju att jag inte är bra på att vänta på saker i vanliga fall och när det är något man VERKLIGEN längtar efter och räknar ner minuterna till så är besvikelsen enorm. Funderade en stund på om jag skulle åkt ändå, jag ska ju inte GÖRA så mycket, men kom fram till att det vore bortkastat om jag blir liggande sjuk hela helgen.

Det är inte synd om mig – men det är ändå också lite synd om mig, tycker jag i alla fall om mig själv just idag.

Nu ska jag titta lite på nån gammal serie, har legat i soffan sen jag kom hem och det lär jag fortsätta med. Kram på er, hoppas ni håller er friska!