Trägen vinner

Va!? Två inlägg om träning i rad? Ska det bli en träningsblogg av det här nu? Näe, verkligen inte, men för första gången på länge så känns det som att kroppen faktiskt svarar lite på träningen, och då känns det extra kul och alltså vill jag skriva om det 🙂 Sedan utmattningen har jag bestämt mig för att jag inte mäter min prestation i något alls egentligen. Jag reggar inte hur många gånger jag tränar, hur snabbt jag åker längdskidor (om det händer), absolut inte vad jag äter och jag har ingen klocka som mäter puls eller en massa annat. Ska jag träna så ska det vara för att jag mår bra av det och för att jag tycker det är kul! Det tog ett litet tag att vänja sig vid, men nu känner jag mig mycket mer nöjd över att bara lyssna på kroppen.

MEN, det finns ETT undantag, och det är att jag registrerar vilka vikter jag använder i övningarna på Crossfit-träningen. Det har två funktioner – den största är att jag inte behöver gissa ungefär vilken vikt jag ska lägga mig på när jag tränar (mitt minne ni vet) och den mindre, men till slut ändå roliga, funktionen är att jag kan se att jag faktiskt blivit starkare! Efter utmattningen är min kropps tolerans för att pressa sig typ noll, och jag har varit stundtals himla deppig över att det inte känns som jag blir starkare alls, men faktiskt kan jag nu få svart på vitt att jag ändå faktiskt blivit det – och det är ju en otrolig morot i sig! I vår app ser det tex ut så här:

Jag vet, det är en massa engelska termer för övningar som man generellt sett inte har koll på, och dessutom är det ganska få mätpunkter. Det sistnämnda är för att det faktiskt är ganska sällan vi gör en isolerad övning som kan registreras, det är ofta ”complex” alltså sammansatta övningar som består av olika saker, och de räknas inte på samma sätt. Men oavsett, det är inga jättesiffror, men det ÄR ju ändå ett kvitto på mer muskler och teknik! Sen ser såklart inte alla diagram ut så, de kan också se ut så här:

Variationerna beror oftast på att vi gjort väldigt olika typer av set, typ om vi är ute efter vår maxvikt gör vi bara ett fåtal repetitioner och det ger ett resultat, medan vi en annan gång kanske kör 10 repetitioner och får då ett uträknat resultat på något helt annat – kanske för att uthålligheten i muskeln inte är samma som den rena styrkan tex. Glad blev jag i alla fall när jag satt och kikade på lite kurvor häromdagen! Och just nu känns det som sagt var som att kroppen faktiskt kan svara när jag tränar, även om min kondis är noll och förmågan att pressa mig också är nära noll, så finns det i alla fall NÅT där. Det hjälper såklart inte supermycket att jag är kvinna i 45-årsåldern, min muskeltillväxt är ju inte direkt samma som min tonårings. Jag tränar nu då 3 gånger i veckan om inte det kör ihop sig någonstans (vilket är typ minst på klubben, de flesta verkar ha oändligt med tid och kör 5-6 pass?) vilket jag är mer än nöjd med, och det gör att jag mår bra både fysiskt och psykiskt.

Så, det här blev jag glad över – helt ointressant för er! Men kan varmt rekommendera träningsformen ändå, mycket är det (jobbigt, svårt, tungt och ibland rent löjligt omöjligt) men det är också (nästan) alltid roligt med.

Lämna en kommentar