Ljudet när man kliver utanför dörren (och faktiskt ända in i huset) nu är en nästan kaosartad mängd fågelkvitter av alla de slag. Vi har SÅ mycket småfåglar här (pilfink, blåmes, talgoxe, rödhake, gulsparv, bofink, nötväcka bla) och även en del större (såklart skator och kråkor, men även hackspett och glador) så de bildar en komplex ljudmatta tillsammans. Det är oerhört vackert att höra och det går liksom in i själen, så det är lätt att dröja sig kvar en stund och bara lyssna.

Det finns ju en del skog runtomkring oss och bakom huset har vi vår lilla ”skogskulle” med lite träd i med, men det är ganska gott om såna där ”träd-öar” i åkermarkerna runt här med. De har garanterat ett eget namn, men jag kan det inte på rak arm. Gott om djurliv i både stort och smått är det, vilket generellt sett oftast är het fantastiskt.

Men ett djurliv skulle jag gärna vara utan (eller två, fästingar är inget jag hyser några varma känslor för), och det är fågelloppor. Vi har råkat ut för det tidigare vårar och nog mest tänkt att det var något som drabbat typ hönorna, men den här gången finns de ÖVERALLT där vilda småfåglar befinner sig. Det är tex oerhört gott om dem nere i grishagen där gulsparvarna flockas för att äta de frön som grisarna missat, och lite överallt i trädgården i övrigt med.

Fågelloppor är mest aktiva nu precis i början av våren. De biter, uppenbarligen gladeligen, människor och andra djur än fåglar (katter mm), men kan inte föröka sig på vårt blod, utan vi blir bara nåt mellis. De tar sig innanför gummistövlar, långbyxor och strumpor – och sätter sig faktiskt allra helst just där strumporna sitter åt vid ankeln eller tröjan vid vristerna, och de lämnar efter sig som pärlband av kliande bett, liknande små myggbett. Betten kliar inte hela tiden, men nästan alltid på nätterna, vilket såklart är galet jobbigt. Vi försöker nu byta kläder direkt när vi kommit in och dammsuger flera gånger varje dag i hallen, men ändå är det nån jäkel som klarar sig ett par dagar och biter en även här inne (de dör inne efter nån dryg vecka). Det är också sjukt att ingen av oss lyckats SE en loppa på oss själva, trots mängder med bett.

Som ni fattar så är ju det här, hur ofarligt det än är, otroligt störande och jobbigt. Det blir liksom att man nästan drar sig för att gå ut, speciellt om man ska vara ute och greja en stund. Jag läser mig till att det ska lugna sig efter ett litet tag, och har heller inga minnen att det här är jobbigt någon annan tid på året än just tidig vår, men alltså det ÄR verkligen en pest. Det verkar som vintern i år har varit otroligt gynnsam för dem, eller så går det bara i cykler, men den här kliande jäkla ohyran får mer än gärna försvinna IDAG helst!