Alltså, jag tycker chili är lite ”svårt” att odla. Dels behöver man starta tidigt – inga problem, men sen har jag nog till sist också fattat att den vill ha lite annan typ av gödning än tomaterna, i alla fall för att komma igång. Sen är den också svår på så sätt att jag vill ha chili som är ätbar, dvs den ska självklart vara het, men den ska liksom lite förstöra en hel rätt (och ens mun) om man har den i småbitar. Har odlat tex jalapeno, padron och lite andra sorter, som är lågt ner på Scoville-skalan, men tycker lätt att den hemodlade ändå blir galet mycket starkare än den man köper? Men med det sagt så ska jag också tillägga att jag verkligen ÄLSKAR chili och äter det mer än gärna till det mesta. Jag är i princip ensam om att äta inlagd jalapeno från ”tacohyllan”, men den blir ju fort sladdrig och läskig, och smakar inte så mycket (och är lite för mild?). När man lägger in själv kan man välja att koka den betydligt kortare, och då blir den också mycket godare! Så här gör jag:

Inlagd chili

ca 400 g chili av valfri sort
3 dl vatten
3 dl äppelcidervinäger
3 msk socker
1.25 tsk salt (utan jod)
Ev 0.3 tsk atamon (konserveringsmedel – inte helt nödvändigt)

Skär chilin i lagom bitar efter egen smak. Koka upp lagen (med lock, det luktar mycket av vinägern) och lägg i chilin. Koka i ungefär 5-10 minuter beroende på hur mjuk du vill ha den/hur hård den är. Lägg över på rena burkar (detta receptet blir perfekt för två 500 g burkar) och ställ svalt. Står sig länge!