Krabbelurer är en av de första sakerna som dyker upp när man googlar på recept över öppen eld. Jag har medvetet undvikit dem eftersom jag misstänkt att det skulle vara det enda barnen skulle fråga efter, eftersom de är mer som fika än lunch. Det är egentligen ett mellanting mellan amerikanska pannkakor, munkar och sockerkaka och jag kan meddela att det var sjukt smarrigt! Har dock talat om för barnen att det inte blir krabbelurer varje gång vi är ute i skogen, de är tämligen sockerstinna. Till det blev det äkta kokkaffe, vilken fröjd! Ska aldrig mer ta med kaffe i termos när vi ska ut i skogen…
Smör eller olja till stekning ca 1 dl socker blandat med lite kanel att vända krabbelurerna i.
Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Jag hällde upp i en spritspåse och hade med, men det blev rätt kladdigt eftersom det var svårt att lägga ifrån sig, bättre att hälla över i en tetra eller PET-flaska!
Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara vänder du dem i kanelsockret. Supergott!
I går var det ju fars dag och såklart fick det bli makens favoriter på middagsbordet – det blev svamprisotto och Tiramisu. När jag skulle plocka fram receptet på det senare här på bloggen insåg jag att jag aldrig lagt upp mitt recept här?! Det måste ju åtgärdas omedelbart! Nu finns det ju tusen varianter och recept på Tiramisu, och jag ändrar ju gärna recept, men maken gillar originalet bäst så här kommer ett bra basrecept. Det går superbra att dubbla, men då behöver man inte använda dubbelt så mycket kex.
Tiramisu, 4-6 portioner
250 g mascarpone 4 msk socker 4 äggulor 3 äggvitor 3 dl starkt, kallt kaffe 2,5 msk sprit (konjak i originalet, jag körde med min favorit rom. Likör är också supergott) 1 msk socker om du inte använder likör i kaffet 1 pkt (med 2 rader) savoirdkex ca 3 msk kakao
Det enda bökiga med Tiramisu är att det blir många skålar att diska, men om du ser till att ha allt framme och i ordning innan du börjar kan man åtminstone minska lite på disken genom att du kan vispa sakerna i ett svep.
Vispa upp äggvitorna i en torr, ren skål till den formar toppar. Vispa äggulor och socker fluffigt i din ”huvudskål”, lägg sedan i mascarponen och vispa ett tag till, tills det blir ett tjockt och fylligt fluff. Vänd ner äggvitorna försiktigt. Nu är smeten klar, och det är dags att montera.
Doppa kexen till hälften ”längsmed” i kaffet blandat med likör/sprit (och ev. lite socker). Lägg ett lager i botten på din valda form, eller gör dem portionsvis. Häll över ungefär en tredjedel av smeten och pudra över ett tjockt lager kakao. Upprepa tills du har 3 lager (eller 2 om du tar en vid och låg form). Nu kommer det enda som är svårt med en Tiramisu – låt den stå kallt i några timmar, eller helst över natten! Ät och njut…
Idag går vi runt och skrotar här hemma, minste mannen och jag. Han har piggat på sig ganska snabbt och har nog varit hyfsat feberfri på förmiddagen, men jag är inte säker än på om han är pigg nog att gå till dagis i morgon, det hänger lite på eftermiddagen känner jag. Däremot har min egen hosta blivit rätt illa och jag känner mig hängig med, men det är ju som det är. Är det bara jag som är lite halvdan så åker vi nog till Skövde ändå i helgen, blir nån mer sjuk så får vi väl boka av och om…
Men man kan ju inte bara gå här och plocka, sjuk eller ej så vill man ju gärna ha en kopp (eller fem) gott kaffe och något smaskigt till det. Plockade ihop ett nytt recept här hemma som blev toppen, visserligen är det ju kladdkakans dag i dag, men en kladdig kaka som denna konkurrerar ut vilken vanlig kladdkaka som helst om jag får välja! Att äpplen och jordnötter passar ihop vet ju alla som ätit mellis med äppelklyftor och jordnötssmör 🙂
Kladdig och seg* kaka med kaneläpplen och jordnötter
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret – bryn om du vill ha det extra lyxigt – och låt det svalna lite. Skala äpplena och skär dem i lite mindre bitar än om du gör vanlig äppelpaj. Lägg dem i en påse och häll över kanel efter smak och skaka runt. Vispa ägg och socker fluffigt. Rör ner mjöl, bakpulver, vaniljsocker och smöret till en jämn smet. Lägg nu i äpplena och vänd runt dem lite hastigt och slarvigt – jag vill att kanelen ska sitta kvar runt äpplet och inte hamna för mycket i kaksmeten. Häll upp smet med äpplen i en smord form med löstagbara kanter. Strö över en näve jordnötter. Grädda nederst i ugnen i ca 25 minuter – kan dock variera rätt mycket så håll koll! Jag vill ha min lite seg och mjuk i mitten så jag kollar ungefär halvvägs in till mitten med en sticka, när den är klar där tar jag ut kakan.
*Seg blir kakan dagen efter, då är den suveränt god, men i ärlighetens namn överlever mina sällan så länge….
Jag och barnen hade ju lite myskväll i går med hemgjord pizza och eftersom det dessutom var Lukas namnsdag så slängde jag ihop det han önskat sig ett tag, nämligen hemgjord glass med nutella. Jag har lånat lite av receptet från Matmorsan men gjort om det en del, bla så behöver man inte ha en glassmaskin när man använder kondenserad mjölk i stället för socker, men det blir såklart allra bäst i glassmaskin ändå.
*Jag tog nu inte exakt nutella utan en annan nötkräm. Min favorit är Änglamarks choklad- och nötkräm, men ta den du vill.
Yoghurtglass med Nutella, 4-6 personer
3 dl vispgrädde 200 g grekisk yoghurt (jag använder Arlas eftersom den från Lindahl inte är gjord på svensk mjölk ca 1 burk kondenserad mjölk – smaka av lite så du får den sötma just du vill ha ca 4-5 msk nutella
Vispa grädden ganska fast, vispa ner grekisk yoghurt och kondenserad mjölk och vispa lite så det tjocknar lite. Smaka av så sötman passar dig. Kör ner smeten i en glassmaskin eller frys in den direkt. När den är tillräckligt fryst (halvfryst om du inte använder glassmaskin) klickar du ner nutella och rör om lite slarvigt. Färdigt (om du nu inte kör utan glassmaskin, då behöver du frysa en stund till).
Sitter just nu och kollar på vetenskapens värld (och bloggar, för jag kunde inte låta bli), som handlar om naturens påverkan på människan. Nu är vi bara halvvägs in i programmet, men redan har man visat studier som visar att immunförsvar, stresstolerans och återhämtning bevisat påverkas av att vi vistas ute i naturen (nej jag har inte källorna här, det får räcka med en hänvisning till SVT) .
På många sätt så känns det ju helt självklart och nästan lite löjligt enkelt, för det är ju naturen vi är gjorda för. Men samtidigt är det ju också lätt att glömma hur bra man mår av att vara ute i skogen, när vardagen springer på och det är tusen och en saker som hela tiden ska göras. Att prioritera in en dag i skogen är lätt förbisett!
För några år sedan hade jag skrattat högt vid tanken på att jag skulle VILJA ut och vandra i skogen, jag kan egentligen inte riktigt säga vad som ändrade det men kanske var det att jag började träna en hel del och såg det som ett utökat sätt att göra det. Nu för tiden ser jag det inte alls som träning längre, men har man väl börjat ge sig ut i skogen så är det väldigt svårt att inte känna ett behov av att göra om det. Jag har ett nästan fysiskt sug efter att komma ut och vandra i skogen, långt från vägar och trafik och helst en lång sträcka, så man blir sådär avslappnad och samtidigt genomtrött som bara en dag utomhus kan göra en.
Åtminstone en gång i månaden, men helst fler, så packar vi ihop familjen, ett förråd ved och något gott att grilla och knatar ut. Städ, träning, husfix och annat få bara vänta, det är ju inte så att man någonsin blir ”klar” ändå liksom. Vi får ofta övertala barnen lite till att ge sig ut (inte Filip dock), men nästan alltid när vi är ute så är alla väldigt glada och nöjda. Däremot ser ju familjen ut som den gör och därför är det kanske inte just avslappnande alltid när en 2-åring bara springer rakt bort från en HELA tiden, men det gör han ju överallt ändå så det är inte så mycket att göra åt.
Ändå är det så skönt, alla varvar ner, hinner tänka och bara vara lite och andas. Det är så himla värt lite packnings-stök (nu behöver man ju inte alltid grilla mat ute, men vi märker att det är det barnen uppskattar mest så då blir det så) och omprioriteringar!
Vad vill jag säga med det här då? Jo, ta på dig lite kläder du inte är rädd om eller fryser i, muta eller hota med dig familjen (eller gå själv) och ta er ut i skogen en sväng. Gör det enkelt i början, ta med ett paket ballerina-kex och varm choklad, se till att minnet av utflykten blir positiv. Ge barnen varsin täljkniv, en kikare eller bara uppmuntra dem till att hitta varsin vandringspinne. Kan ni hitta en bäck man kan leka i så är nog lyckan gjord för de flesta! Testa och berätta hur det gick, du kanske idiotförklarar mig eller redan är världens friluftsmulle och skrattar åt mig, men kan jag få nån enstaka att ta en utflykt så skulle jag bli så himla glad! Vill du hitta lite inspiration för både utflyktspunkter och vandringsleder så har jag lite grann under min rubrik ”vandring”.
Seriöst, nu blev jag så sugen på att komma ut i naturen att jag blir tokig!
Nu KAN jag ju ha fel i att det här kallas Västeråsgurka, men det här blir alltså sådan gurka man köper färsk saltad i kyldisken vid grönsakerna – oftast svindyr dessutom – inte sådan man köper på burk som heter ”Saltgurka”. Det här kan vara världens enklaste sak att göra dessutom, och tar ”bara” ett dygn på sig att bli klart! Så galet gott, salt och krispigt…
Färsksaltad gurka
0,5 liter kallt vatten 0,4 dl salt 6-10 små druvgurkor (beroende på storlek) 6-7 krondillsblommor
Lägg vatten och salt i en skål där det når upp till ungefär halva kanten. Rör om till saltet löst upp sig. Plocka gurkor i trädgården om du har sån tur, annars köp. Borsta bort ”pälsen” och picka några hål med en tandpetare i varje gurka, lägg sedan ner dem i saltlagen. Lägg över krondillen och peta ner. Försök gärna få till så att ett lock eller en liten skål håller gurkorna nere i saltvattnet. Låt stå i kylen i ett dygn – färdigt att äta! Vi älskar dem som snacks rakt upp och ner, men de är goda som pålägg eller tex i en hamburgare. Superkrispiga!
Jösses vad den här veckan sprang iväg, dagarna räcker inte riktigt till nu när aktiviteter och träning dragit igång känner jag, och då är det ändå inte fullt ös på det än. Jag måste säga att jag haft en fantastiskt bra helg ändå, inte minst får man ju tacka sommarvädret som gjorde en massiv comeback!
Känns så konstigt att det är sensommar ute nästan, det har varit så väldigt höstigt hela augusti så jag blir lite förvånad varje gång jag inser att träden fortfarande är gröna och sommarblommorna finns kvar. Vad heter det här bäret förresten? Det är ju inte rönnbär, de är mer genomskinliga. Så vackert med allt gräs. Någon form av blomkålssvamp det här? Eller är det någon som vet?
I fredags var jag med jobbet på ölprovning på Idlewild, det var väldigt trevligt och en kanonbra start på helgen! I går var det från börjat inplanerat fiske med jobbet för hela familjen, men maken hade träning på förmiddagen och jag kände att batteriet var rätt tomt efter veckan, så istället tog vi Filip, Lukas och en kompis till honom och gick en bit av Västanåleden. Filip är inte jätteglad i att sitta i ryggsäcken, mest för att han vill gå själv, men det blev lite stressigt kan man väl säga eftersom det är ett brant stup ner precis vid sidan av stigen och han springer ju ganska okontrollerat. Men men, fram kom vi och fantastiskt fint var det där, som vanligt!
Utsikten utmed leden är fantastiskt fin, när man inte har hjärtat i halsgropen. Tur man får hjälp i branta backar!Inte illa av en enveten 2-åring att gå nästan 4 km totalt ändå. Några meter från grillplatsen hittar man den här lilla mini-stranden. Hade vi haft plats för mer packning hade vi kunnat ta med lite badkläder till de hågade med…Han är så nöjd alltså, han knatar runt och hittar på saker för sig själv hela tiden. Bara man har koll på att han inte gör något farligt eller direkt olämpligt så är det jättekul att bara iaktta vad han gör. Kollar insekter med pappa!Bra att ha med kompis, tyckte Lukas. Storebror hängde med sin bästis på hemmaplan och gick på bio istället i dag. Fin grillplats finns det där med! Dagens meny blev quesadillas och grillad banan med choklad. Uppskattat av alla!Alltså förlåt, men han är så förbaskat söt!Sista 100 metrarna var det nån som var helt slut och tillslut kom till ro i ryggsäcken. Tyckte det blev väldigt avslappnat där bak, och då hade han somnat!
I dag har vi haft en sån galen trädgårdsdag, vi har klippt häcken, plockat in äpplen, grävt upp och planterat om buskar, fixat fint i hönsgården och en massa annat. Var täckt av flera lager svett / jord / smuts när jag kom in här nu ikväll, så skönt att ställa sig i duschen då. Och så himla tillfredsställande att sätta sig på fina altanen och äta glass i den varma sommarkvällen sen! Hade sjukt gärna varit ledig den här veckan i solen…
Att göra risotto är lite som att baka bullar – även fast man använder samma recept så blir resultatet i princip aldrig samma från gång till gång, eller från bagare till bagare. Men risotto blir ju ändå alltid GOTT och det är ett bra och enkelt sätt att göra en vegetarisk måltid på, om man nu inte vill addera kött. Den här gången blev risotton helt magisk, och jag ska försöka återge receptet så gott jag kan – men SMAKA er fram!
Svamprisotto – 4 personer
4 dl avorioris 4-5 bananschalottenlökar 4-5 vitlöksklyftor olivolja 2 msk smör ca 7-800 g champinjoner, gärna kastanjechampinjoner (skogschampinjoner) 3 dl vitt vin ca 12 dl buljong (jag tar bara kokande vatten och 3 buljongtärningar av valfritt slag) 2 dl riven parmesanost 2 msk smör
Börja med att hacka lök och vitlök fint. Riv sedan lite drygt hälften av alla champinjoner på den grova sidan på rivjärnet – på det sättet får du väldigt mycket mer smak av svamp.
Koka upp vatten och buljongtärningar (jag gillar att ta åtminstone en ”umami-tärning”) och låt sedan det stå på svag värme på en platta.
Lägg i den rivna svampen i en torr stekpanna och sätt på den på ganska hög värme. Låt den gå till vätskan som kommer ur den har kokat bort och det börjar bli torrt i pannan, då tillsätter du 2 msk smör och en skvätt olivolja samt lök, vitlök och ris. Stek ihop på medelhög värme i ca 5 minuter, till löken börjat mjukna och riskornen blivit lite genomskinliga.
Häll över vinet och låt det koka in helt under omrörning, sedan tillsätter du buljongen nån deciliter åt gången och rör om då och då. Det tar ca 20 minuter till riset börjar mjukna, låt det inte gå helt klart för det är absolut godast om det finns en liten, liten kärna i det. När det börjar närma sig tar du resterande champinjoner och skär i bitar och steker på hög värme hastigt – så den får lite yta men inte blir svampig. Stäng av värmen på plattan med risotton och tillsätt den rivna osten till risotton och avsluta med en klick smör. Smaka av med salt och peppar och toppa med de stekta champinjonerna.
Supergott med ett glas av det vita vinet du använt i risotton till – här en supergod Grauburgunder från semesterresan i Tyskland.
Vi serverade med ugnsrostade, egna morötter och en broccolisallad för lite syrlig friskhet. Så gott!
Jag är rätt bra på att hitta svamp – eller alltså jag hittar ofta rester som andra missat när de plockat, bara ett uns litet gult tittar fram. Att hitta egna ställen däremot, där det inte redan är slutplockat, det är jag totalt värdelös på. Men i dag gav vi oss ut, alla utom lilleman som stannade hos mormor. Lukas bröt ganska snabbt upp och ihop, men vi andra, jäklarimig, vi hittade kantareller! MÅNGA kantareller! Har nog inte hittat så många i mitt liv – sammanlagt…
Nu har vi rensat i en evighet och nu ska alla få två gigantiska svampmackor. Jag var tvungen att dokumentera skörden, för den lär väl aldrig återupprepa sig 😉
Kan meddela att vi nu ätit två MEGA mackor per person (dvs alla utom Filip) och det finns ÄNDÅ lite över! Fast det vet ni hur man gör godast mackor va, eller vill ni ha recept?
Många gånger gör jag mat som liksom knappt kvalificerar för ett recept, men egentligen är det ju just de här rätterna som är allra bäst en vardag. Ingredienserna är få och enkla att variera efter smak, och med lite genvägar är middagen klar på 10 minuter! Ett extra tack till kompis K som introducerade mig till vita pizzor, hennes var med bl.a. räkor, men eftersom det var soptömning i går så fick det bli en annan lösning i dag 😉
Jag köper färdig pizzadeg på min närmsta pizzeria – 15 kr/deg (lika stor som blir en normalstor pizza), men du kan göra egen eller köpa på rulle – gör det som passar dig bäst!
Vit pizza med kronärtskocka och kapris, 2-4 personer (beroende på aptit)
2 pizzadegar, delade i totalt 4 bitar 1 burk konserverade kronärtskockshjärtan delade på mitten 2-4 msk kapris 2 dl creme fraiche – lätt eller fullfett ca 1,5 dl finriven parmesan lite örtsalt
Serveras gärna med ruccola, men vad du har hemma funkar bra.
Börja med att sätta på ugnen på 250 grader – gärna med en pizzasten i, annars med en plåt i så den hinner bli ordentligt varm. På ett bakplåtspapper delar du sedan degarna i 4 bitar, beroende på om du kör på plåt eller pizzasten gör du sedan i ordning så många som får plats åt gången. Riv parmesan fint och blanda med creme fraiche, smaksätt med lite örtsalt. Bred ut över pizzorna. Lägg på halverade kronärtskockshjärtan och lite kapris. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter – kan dock variera ganska mycket beroende på tjocklek på pizzan mm.
Servera med det du är sugen på, ruccola passar tex fin-fint!
Maken lade på sin fuet (torkad korv) och hade på lite tacosås istället för kronärtskocka och kapris, det mesta blir faktiskt jäkligt gott.
