Jag: Oj, tänk att det ändå nästan är februari redan, vad fort det gick!

Också jag: Herregud, den här månaden tar aldrig slut, det blir ALDRIG vår, det är sååå deppigt….

Det är svårt att förhålla sig till oxveckorna, dagarna känns evighetslånga samtidigt som enheten ”veckor” samtidigt känns som de går väldigt fort. Man kör liksom ner huvudet och tar ena foten framför den andra, och inspiration och kreativitet ligger kanske inte på topp.

Men men, man tar sig ju för saker ändå. I helgen var mellankillen iväg med fritids i Branäs och åkte slalom, och då passade vi på att ta tag i en liten surdeg på hans rum som legat i nästan två år. När vi renoverade badrummet behövde vi gå in i väggen bakom (i sonens rum) för att fixa med den vägghängda toastolen, och sedan dess har vi bara ställt tillbaka gipsbiten vi skar bort. Nu fick vi tid att med gipsbruk, reparationstapet och lite ny färg göra iordning ordentligt. Det är inte mitt färgval, men han var nöjd och det är väl ändå ett tonårs-värdigt rum antar jag.

Det blev lite bökigare än det behövt vara eftersom jag åkte på mitt livs första ryggskott i fredags. Vet inte om det var nån konstig bieffekt av naprapatbesöket dagen innan, eller om jag gjorde nåt dumt på träningen den kvällen, men i alla fall låste sig hela ländryggen ända ner i svanskotan. Fick inse att det inte var aktuellt att träna på lördagen, men försökte röra på mig efter bästa förmåga, och idag är jag bara lite stel och öm. Segt att vara 40+ ibland alltså…

Vad gör ni, i det mediokra vintervädret?