En liten, liten muskel

Jag har ju kämpat på sen en dryg månad tillbaka för att aktivera baksidan av låret och rumpan när jag rör mig, nåt jag tydligen rationaliserat bort under vuxen ålder. Det börjar ta sig, jag får fortfarande tänka på det aktivt, men nu använder jag ”hela” benen när jag går, inte bara framsidan av låret. Nu är ju inte 6 veckor så lång tid, men faktiskt går det att se att jag åtminstone börjar få en hamstring 🙂

Nej, den är inte stor än, men ändå! Med lite tid hoppas jag på att få lite bättre balanserade benmuskler. 

Det är ju inte lätt att se när det händer saker med kroppen, för det händer ju verkligen inte över en natt, och då är det tacksamt att kunna jämföra med bilder när allt verkar stå still, även om det nu fortfarande är knappt märkbart.

Södra Vätterleden – IKHP till Skinnersdal

Mormor hojtade till och ville ha barnen igår, så då passade jag och maken på att gå en bit av Södra Vätterleden. Min tanke är att vi går den bitvis, när vi hinner, och börjar där vi slutade sist. Sen går ju vi leden ”baklänges” om man jämför med hur den läggs upp i vanliga fall, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.

I vilket fall, i går morse började vi gå från IKHP (där vi även utgick från när vi gick John Bauerleden), i ett ganska disigt och småmulet väder.

Ganska snabbt kom vi ner i Huskvarna, genom Smedbyn, vilket kändes lite trist, inne i stan kan jag ju gå när som helst, det jag är ute efter är lugnet ute i skogen. Det var svårt att hitta här med, i skogen är det väldigt välmarkerat, men vid Smedbyn fick vi leta runt ett tag för att hitta vart vi skulle gå.

När vi väl kom upp från Huskvarna så blev det skog igen, från Öxnegården och framåt ungefär. Nu började dessutom diset spricka upp lite lätt, och vi fick den skogspromenaden jag hade önskat 🙂

Turen gick igenom en rad ställen man varit på tidigare – strutsabacken, nedför järabacken, genom och ovanför A6 golfbana, och det var egentligen inte förrän sista biten vi var helt utanför de ställen man känner igen. Fram till Skinnersdal var det ungefär 16 km, och det är där vi kommer fortsätta vandringen nästa gång. Måste för övrigt tillägga att utsikten därifrån var fantastisk!

Det blev nästan som en sommardag när solen sken igenom, helt otroligt fint väder!

Utsikten från Skinnersdal.

Blir alltid lite lycklig när alla vackra höstfärger tittar fram, nu, innan allt faller av,
så är det verkligen otroligt fint!

Hassafallsleden

Det här är en ”led” som funkar bra med familjen, det är ungefär 5 km tur och retur, om man är ända uppe på varkullen (vem kom på det namnet?) och vänder. Visserligen ganska mycket uppåt (och nedåt såklart), men även Lukas som är 5 orkar med. På vägen utmed vattnet finns det två fina grillplatser, med ved, men vi hade siktet inställt på att grilla och äta längst upp på Varberget, med den fina utsikten, så vi bar upp egen ved. 

Skogen och fallet är oerhört vackert, och utsikten på Varkullen är fin även om själva kullen inte var sådär jättespännande. Mycket folk var det i dag med, vi mötte nog i alla fall 10 andra familjer under dagen, och var inte själva uppe på Varkullen nån längre stund. Leden startar ju vid hembygdsgården i Hovslätt, och mitt tips är att gå samma väg upp som ner, går man slingan runt så är den halvan som leder ner väldigt tråkig. 

Dagens middag blev faktiskt nästan en tre-rätters, vi började med lite grillad majs (ok, mest för att vi inte kunde hålla oss), sen blev det grillade kycklingspett i en wrap, med hummus, och avslutningen fick bli lite grillad banan med choklad – barnsligt gott!

Så sjukt gott med kaffe ute med. För övrigt känns det faktiskt som det mesta smakar bättre ute, man är väl mer hungrig kanske, men ändå.

Barnen roade sig hyfsat på egen hand, om inte annat så vid elden där de slängde in diverse saker för att testa om de brann. Tänker väl lite som så att det är ju bättre att de testar sånt när vi sitter bredvid 🙂

Utsikten kan man inte klaga på i alla fall!

Ni har väl inte missat att jag börjat samla de (än så länge få) leder vi gått under en egen rubrik? Jag saknar själv en bra översikt över utflyktsställen och leder, så jag tänkte att jag själv kan bidra lite.

Fredagsmys på riktigt

Vilken skön fredag… För det första storstädade vi huset i går, så allt är rent till helgen, och dessutom kom jag från jobbet i tid och utan den stora stressklumpen i magen – bra förutsättningar det där! Gick runt lite hemma i trädgården och småpillade lite, plockade in lite morötter, tomater och sockerärtor, känns väldigt mysigt. Jag älskar att ha en egen trädgård, det går alltid hitta nåt att göra om man vill vara ute en stund.

Älskar färgerna ute nu, och det blotta faktum att vår trädgård till stor del växt till sig lite. 

Är för övrigt väldigt nöjd med barnens altan som vi byggde förra sommaren. Tomaterna har vuxit till sig med, men det
vete katten om så många hinner mogna ordentligt innan det blir frost…

Hönorna fick hålla sig i hönsgården idag. Det har börjat bli lite färre ägg nu, ungefär 2 om dagen istället för 4. 

Nu i kväll så kan jag ju bara konstatera att ibland älskar jag den här familjen lite extra mycket, som när vi kan sitta ihop framför brasan i uterummet och äta ostbricka – allihop! Barnen äter i princip allt, det enda som ratades var grönmögelosten av Lukas, annars äter de det mesta. Äntligen något som ger utdelning, med allt kämpande för att få dem att äta den mat vi äter när de var små… Efter maten blev det lite housemusik på högsta volym och vi hade dansade loss inne i vardagsrummet. Underbara, underbara familj!!!

Vet inte så många 5- och 8-åringar som gillar sånt här, men mina gör det, och jag tycker att det är så himlans mysigt att
få sitta runt en sån här tallrik och plocka och prata tillsammans!

Elmia Garden

Trött, trött, trött… Ledsen för bloggtorkan men det är fortsatt hektiskt här nån vecka till, innan det blir något, lite lugnare.

Mässan som går nu är Elmia Garden, en av de roligaste mässorna jag jobbar med men också en av de som kräver mest – men det är fantastiskt kul att gå runt och titta på allt när det är klart! Tänkte dela med mig av några få foton, hann inte fota så mycket, och det är väldigt svårt att få riktigt bra bilder på mässor eftersom det nästan alltid är så rörigt i bakgrunden, men här är några stycken ändå….

Vi får väl nästan börja med de tre trenderna för 2016…

Flower Couture – romantiskt, sinnligt och drömskt, i ljusa pasteller. 

Dark Forest – udda, mörkt, lite galet och skrämmande. Dova, brända toner. 

Stadsodlarens trädgård – på var och varannan balkong odlas det ätbara juveler, och fler och fler går med i gemensamma trädgårssamarbeten i form av stora kolonilotter. 

 Sedan har vi såklart en massa annat fint…

Blomsterkreatören Fredrik Larson stod för scendekorationerna i hall C, den fina scenen har min kollega Kristin ritat 🙂

Vissa mässor är ju roligare än andra ändå, speciellt när man får jobba med underbara människor som Malin Hidesäter och Helena Kaasik.  Malin med Blomsterfrämjandet stod för mässans roligaste selfie-punkt, med hängande växtfrisyrer som man kunde fota sig i!

På presscenen (som jag ritat basen till) hade Helena och Malin dekorerat helt fantastiskt!

Plommonmarmelad med Cognac och Ingefära, Batch #2

Matmorsan var så fantastisk snäll och skänkte mig 2,5 kg plommon i veckan, varpå jag såklart gjorde plommonmarmelad på hela lasset i går! Väldigt fina och goda plommon dessutom, kommer bli en toppensats det här känner jag. Jag utgick från mitt eget recept, men ville ha en aning mer ingefärssmak, så förutom att öka delen ingefära rev jag den här gången ner det direkt med plommonen istället, vilket blev väldigt bra. Här kommer årets något modifierade recept:

Plommonmarmelad med Cognad och Ingefära, Batch #2

2,5 kg plommon, urkärnade och halverade
1 dl cognac
2 dl vatten
3-5 cm riven ingefära (stor som en tumme)
2 tsk vaniljpulver, eller en vaniljstång
8-9 dl syltsocker

Koka upp plommon, cognac, vatten, ingefära och vanilj i en stor kastrull. Låt koka under lock i ca 30 minuter, mosa till ev. större bitar antingen genom att vispa lite med en elvisp eller genom att använda en potatisstöt. Vill man ha en helt slät marmelad kan man ju också mixa den.

Tillsätt syltsockret och smaka av – jag vill ha en marmelad som är söt, men ändå fruktig och lite syrlig, så jag har inte så där jättemycket socker i. Hur mycket man vill ha är ju dels personligt och dels beroende på plommonen, så prova dig fram (dock utan att stoppa ner skeden du smakat med igen, då förstör du vaniljen). Låt det koka med syltsockret mellan 7-10 minuter, testa att lägga en liten klick på ett kallt fat i frysen nån minut för att kolla så konsistensen är som du vill ha den.

Häll upp den varma sylten på glasburkar som fått stå i ugnen på 100 grader i minst 10 minuter (så det är desinficerade) ända upp till kanten, och skruva på locket. Jag förvarar min marmelad i kylen även oöppnad, men egentligen funkar ett skafferi helt perfekt om man har det.

Inte nudda vatten

Nu har det varit VAB till och ifrån i ett par dagar, först med Lukas och nu sist med Oliver. Det verkar vara nån rejäl förkylning, med halsont och lite hosta, men ingen direkt feber, lite av symptomen kan jag räkna ut eftersom jag också har dem….

Därtill är det maxtryck på jobbet, vilket ger en del kvällsjobb. Ihop med det faktum att man blir tämligen stillstående/-sittande såna där dagar så känner jag extra tydligt att min kropp absolut mår bäst av att röra sig (nu när den är van), så i går eftermiddag fick det bli åtminstone en promenad för att få lite blodcirkulation i axlar, ben och rygg – väldigt skönt!

Något klafsigt ute nu däremot… Fast också lite kul att skutta mellan pölarna 🙂

Men det är ju så himlans fint nu samtidigt, luften är klar, men inte kall, och igår sken eftermiddagssolen på mig mellan träden.

Ja ok, jag vet att det är lite tunt med substans här inne nu, jag skyller på att det mesta av min kreativitet går åt på arbetstid… Men snart kommer det lite nya recept med, så håll ut!

Grön potatis- och purjolökssoppa

Här i familjen är vi just nu mer eller mindre sjuka hela högen, med nån form av rejäl förkylning och även lite magont (verkar dock inte vara magsjuka för så dålig är ingen), så jag håller just nu på att koka ihop en snäll men nyttig soppa till oss, närmare bestämt en

Grön potatis- och purjolökssoppa

6-8 potatisar
1 stor purjolök (även det gröna)
4-6 klyftor vitlök
1 färsk broccoli
1,5 liter hönsbuljong (dvs 3 tärningar och 1,5 liter vatten)
2 dl creme fraiche
Valfritt: Extra grönt, tex några blad mangold, lite gräslök, en näve spenat eller vad du hittar hemma.

Hacka purjolöken grovt, och skala vitlöken. Fräs lökarna i lite olja tills de blir mjuka. Tillsätt sedan potatis i bitar och broccoli i bitar (även stjälken, skuren i lite mindre bitar). Häll på buljong och låt koka tills allt är riktigt mjukt.

Ta av från värmen, tillsätt ev. extra grönt och mixa med en handmixer eller i en matberedare tills det är helt slätt. Smaka av med creme fraiche och kryddor, samt ev lite citronsaft. Vill du göra den mer matig kan du tillsätta tex räkor, kyckling eller korv till, jag har bara lite hackad gräslök på min.

Snabbt, enkelt, billigt och barnvänligt (tror det är den släta konsistensen som gör den så populär).

 Dessutom perfekt att använda säsongens rot- och grönsaker till…

Västanåleden

I söndags vandrade jag och maken och ett par kompisar Västanåleden – en led på ca 15 km (min runkeeper landade på 17 km men då gick vi lite fel också) som går runt Gränna, Gyllene Uttern och Röttle.

Vi började gå vid Gyllene Uttern, för att sedan ta rundan mot Gränna först. Den här första halvan var tämligen tråkig, vi gick mest på asfalt och biten genom Gränna gick igenom industriområdet så den var inte heller nåt vidare rolig, så det var inte förrän vi närmade oss Röttle by som det blev riktigt fint. Dock ska också nämnas att den andra delen av leden verkligen var fin, med branta stigningar (fanns rep på en del ställen) och en väldigt kuperad stig.

Den här leden är ju samma som John Bauerleden bitvis, där var stigen lätt att hitta, men där den ”bara” var Västanåleden var det knappt att det gick att se att det fanns någon stig (därav gick vi lite fel ett par gånger), men det var kul ändå 🙂

Mycket fint fanns det i alla fall att titta på, speciellt på andra delen av leden, och jag kan nog inte riktigt göra det rättvisa med lite mobilfoton, men så fick det bli!

Vackra Vättern

Har precis landat i soffan efter en oerhört skönt stund vid Vättern med familjen. Eller stund och stund, vi har varit ute i nästan fem timmar 🙂 Efter en stressig och irriterande vecka var det skönt att få rensa huvudet och få lite frisk luft, vilket kändes som även barnen behövde. Orkar inte skriva så mycket, men bjuder på lite mobilbilder från dagen.

 Idag gjorde vi det enkelt, vi grillade korv med pinnbröd (vilket bestod av pizzadeg vi köpte på vägen) och så blev det grillad banan med choklad till efterrätt. Gött!