Författare: LindaG

Mångfald

/ LindaG / Lämna en kommentar

Först av allt måste jag bara nämna ironin i att jag gick hem efter det här inlägget med någon form av känsla att jag verkligen ville spendera en härlig eftermiddag och kväll med barnen, bara för att finna att hela dagen exploderade i ett enda kaos av en väldigt arg mamma och två barn som hade hittat på dumheter. Verkligheten. Gravt överskattad…

Nåväl, i den här andan av omprioriteringar så försöker jag ju ta mig ut i skogen så mycket som möjligt, helst med barnen, men igår var Lukas och maken på fotboll och Oliver ville vara hos en kompis, så då fick det bli bara jag som åkte upp till Hallby för att knata runt naturspåret på 6 km. Hade bara mobilen med mig, men det är ju ändå kul att försöka fota saker man ser, ännu ett sätt att kombinera ett redan befintligt intresse med det här nya friluftslivet.

Nu vet jag ju att det kryllar av extremt duktiga fotografer där ute, på både hobbynivå och proffs, men jag tillhör ju inte riktigt dem utan här kommer en drös ”alldeles vanliga foton”, mest för att förmedla hur himlans vacker och varierande skogen är, på bara den här lilla slingan.

Hoppas med det här kunna förmedla lite lugn åt dig som läser! Ha en skön dag!

Jag vill inte ångra något

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ibland ser eller hör man saker som får en att ifrågasätta de val man gör varje dag. Det här var en sån video, och just precis nu känns det som jag vill omprioritera hela mitt liv…

Svårt att våga, svårt att veta vart man börjar och svårt när man inte bara bollar med sitt eget liv utan en hel familjs! Vad är viktigt och vad tar bara upp tid? Vad ger mig energi och vad tar energi? Vem tillför något i mitt liv, och VAD tillför något i mitt liv…

Känns väl skönt att börja en måndag så här, med att ifrågasätta hela sitt liv lite…

Heta räkquesadillas och friluftsliv

/ LindaG / 2 kommentarer
(Receptet på räkquesadillasen finns en bit ner på sidan)

Idag tittade hon fram igen, den lilla friluftsmänniskan inom mig. Hon kan inte ha haft det lätt om hon existerat tidigare, gravt förtryckt av mina övriga personligheter 😉

Idag blev det en utflykt till Skurugata, utanför Eksjö, med hela familjen (vissa mer bakis än andra). Konstigt nog så funkar det ju så oväntat bra att ha med barnen vid såna här tillfällen, till och med idag när de båda var både trötta och gnälliga, och det är väl en stor anledning till att jag verkligen börjar gilla det här. Själva skurugata är en, tja, spricka eller ravin kan man väl säga, där fick man verkligen mestadels klättra för att ta sig fram, så även om det var futtiga 3 km runt slingan så tog det oss nog lite mer än en timme att ta oss fram till grillplatsen, och då var vi faktiskt tämligen andfådda och svettiga av klättringen.
Barnen skuttade fram som små bergsgetter (medans jag hela tiden såg framför mig att de skulle snubbla, ramla och slå sönder skallen på nån av alla stenarna), och tyckte det här var den roligaste promenaden vi gått på, och förutom att den kanske var lite väl kort för att jag ska vara helt nöjd så håller jag absolut med om att det är kul att klättra fram snarare än att bara gå. 
Här kommer en liten bildkavalkad… Svårt att fånga hur brant det var dock. 
X marks the spot….

Den här gången hade vi med ved (tur det för vedförrådet där var slut) och grillade heta räk-quesadillas. Grymt bra ju, då kan man ju kombinera mitt intresse för matlagning och -foto med det här friluftsjoxet!

Det var ju grymt mycket smidigare att göra upp eld med riktigt torr ved… 
Heta räk-quesadillas

6-8 tortillabröd (beroende på storlek)
2 påsar riven mozzarella
1 stor burk färdigskalade räkor (billigaste funkar bra här!)
1 dl limesaft
1 solovitlök, riven/pressad
1 cm ingefära, riven
1 hackad chili (om barnen ska äta så lägg bara på detta på de vuxnas)
8 hackade minitomater
3-4 salladslökar i strimlor
1-6 timmar innan du ska äta:
Blanda limesaft, vitlök, ingefära, chili och en nypa salt. Häll av lagen från räkorna och lägg dem i limesaften tillsammans med tomaterna och salladslöken. 
De marinerade räkorna tog jag med i en burk, och la inte på förrän precis när vi skulle grilla. 
När du ska äta:
Strö över lite ost på en halva (om du använder stora) tortilla, lägg över en näve räkblandning (utan så mycket spad) och lägg på ytterligare lite ost. Vik ihop och grilla på en sida i taget tills brödet är gyllene och osten smält ihop till en ljuvlig, bubblande gegga… 


I morgon blir det Ullared för hela slanten, men jag längtar redan till nästa helg då jag hoppas att jag och maken åtminstone kan vandra andra delen av John Bauerleden!

Höstshopping till helgen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Herregud vad barnen växer! Båda barnen har fått gå upp (minst) en storlek under sommaren, vilket resulterat i att Oliver i princip inte har några kläder som passar, men Lukas har fått påfyllning i sin garderob av Olivers gamla kläder… Det tråkiga nu när man vill fylla på i framförallt Olivers garderob är att nu när han ”gått upp en avdelning” till de större killarnas kläder, så är alla kläder svarta, mörkgrå eller mörkblå… Som om inte hösten och vintern är mörka och deprimerande ändå???

Till helgen tänkte vi faktiskt åka till Ullared en runda för att just fylla på barnens garderober, vinterkläder och regnkläder brukar finnas rätt bra urval av där, och till bra priser med. Maken brukar hitta lite kläder på herravdelningen till sig själv, men jag hittar rätt sällan nåt till mig själv, förutom lite träningskläder. I alla fall en lite rolig ”utflykt” tycker jag 🙂

Igår var jag ute med en kompis efter jobbet, vi satte oss på det nya Coffeehouse by George, i solen på uteserveringen, med varsitt glas vin, och bara tjötade i nästan tre timmar. Sjukt roligt och väldigt välbehövligt kände jag, den energin hängde faktiskt med ända in i den här dagen!

Måste bara kommentera maten med, riktigt gott, och ett stor plus för snygg presentation! 

Förresten, ni har väl inte missat Jönköpings Matguide, där det kommer en massa recensioner på matställen runt om i Jönköping?

Inre frid

/ LindaG / Lämna en kommentar

När allt är kaos och stress på jobbet så blir man ju ännu mer sugen på att göra nåt på sin fritid som ger lite inre lugn. Lite energi att plocka fram när datorn strular, lite fridfullhet när uppgifterna hopas långt upp över öronen… Naturen är ju väldigt trevlig att gå till vid det här tillfällena, och kan man inte gå dit fysiskt under en arbetsdag så får man väl åtminstone titta på bilder och drömma sig bort till ett ställe där kroppen känns avslappnad.

  

De här bilderna är från fredagens utflykt till Dumme Mosse, önskar man vore lite bättre på att fota natur, det är inte helt enkelt att få den där känslan som man har i verkligheten när man ser bilden…

Fredag i skogen

/ LindaG / Lämna en kommentar

I går efter jobb och skola tog jag med hela familjen på promenad runt Dumme Mosse, med påföljande grillning. Min förhoppning var en så där idyllisk familjekväll, samlade runt en lägerkväll en tidig höstkväll. Min förväntning var dock lite mer verklighetsanknuten och jag var beredd på trötta och bråkiga barn, vilket snabbt skulle leda till en irriterad och opedagogisk mamma… Tror ni jag blev förvånad när vi faktiskt fick den där idylliska familjekvällen trots allt?!?!

Barnen knatade på, elden tog sig, maken och jag pratade och det var nästan lite … magiskt.

Framme vid grillplatsen gjorde vi upp eld, och jag gjorde i ordning korv med pinnbröd (med tanke på förberedelsetiden så tog jag det snabbaste alternativet och köpte helt enkelt pizzadeg på lokala pizzerian). Barnen byggde en liten koja och lekte med allt de kunde hitta, helt underbart!

Hade inte kunnat hoppas på en bättre fredagskväll faktiskt..

Koka kräftor

/ LindaG / Lämna en kommentar

Som jag nämnde tidigare så var ju den här helgen tämligen hektisk, och lite mitt i alltihop så blev vi med kräftor dessutom. Levande sådana, som skulle kokas på lördagen för att ätas på söndagen (ja teoretiskt kan man ju frysa in dem när man kokt dem också, men så långt lär aldrig några kräftor gå hemma hos oss).

Barnen tyckte såklart det var kanonkul att undersöka de levande kräftorna, med lite skräckblandad förtjusning sådär…

Själv är jag verkligen galen i kräftor, och så här nån gång slutet av sommaren börjar jag bli sådär sugen att det innebär fara för annans liv om man försöker stoppa mig… Tur man har en kompis som kan hjälpa till när man vill köpa i levande kräftor då (för hur mycket jag än gillar dem så har jag lite svårt att motivera mig till att fiska några själv)!

4 kg levande kräftor skulle kokas, och jag gick på min kompis mormors recept:

Kräftor

3 kg kräftor, levande

5 liter vatten
2-2½ dl grovt salt
2 msk råsocker
ett rejält knippe krondill
1 flaska porter

Det här ger en omgång spad. Antingen kan man döda kräftorna genom att slänga i dem i kokande saltvatten en minut och sedan flytta över dem till spadet (det ger kräftor som kokat olika länge), eller så kan man köra lyxvarianten… Då gör man helt enkelt två omgångar med spad, och kokar hela satsen direkt i en sats spad, för att sedan plocka över dem och låta dem kallna i ett ”fräscht” spad. Vi körde på det sistnämnda…

Spadet gör du genom att helt enkelt koka upp allt (utom kräftorna) och låta det koka i 5 minuter. Om du sedan gör som jag och har ett fräscht spad så får det gärna svalna litegrann, du kan alltså koka båda spaden samtidigt och ställa det ena åt sidan under tiden du kokar kräftorna.

Själva kräftorna ser du ju först till att alla lever, sedan kastar du i dem i det kokande spadet. Lägg på ett lock så det kokar upp fort igen, och låt sedan koka 5 minuter innan du fiskar ur dem ur kokspadet och lägger över dem i finspadet. Det här låter mycket rörigare än det är, känner jag nu…

Låt kräftor och spad svalna i ett vattenbad, ställ det sedan kallt i kylen ett dygn ungefär innan du äter.

Sedan fick det bli kräftskiva på söndagen, ihop med grannarna, och det är ju en av de trevligaste sakerna som finns. God mat, som tar lång tid att äta, med gott dricka, i trevligt sällskap. Helt perfekt!

Plommonroyale

/ LindaG / Lämna en kommentar
Mitt i röran i lördags (återkommer om det i morgon) så bakade jag en paj som jag skickade med barnen till mormor och morfar – fast jag åt ju lite av den själv hos dem med såklart, svårt att låta bli 😉
Pajen var HELT ljuvligt god, och med en klutt vaniljvisp på en ljummen paj så blev det rena drömmen… Den går att göra på andra frukter och bär med (tex blåbär), men jag gillar plommon väldigt mycket i bakverk, så det fick det bli. Jag har plockat receptet från Leilas bok, men justerat lite grann efter min egen smak. 
Plommonroyale
Mördeg (standardrecept)
150 g smör
4 dl dinkelmjöl
0.5 dl florsocker
1 ägg
0.5 msk kallt vatten
Kör smör, florsocker och mjöl i en matberedare tills det är jämnt fördelat. Tillsätt ägget och vattnet, kör bara precis tills det går ihop till en deg. Plasta in och lägg i kylen minst 30 min. Kavla sedan ut och klä en form med degen. För mig blev det lite deg över, det fick bli några små kakor helt enkelt 🙂
Smet
250 g kesella 10%
1 dl creme fraice
3-4 ägg (5 av mina egna små)
0,5-1 dl socker
50 g mandelmassa (en halv liten ”korv”)
Vispa ihop (tex i matberedaren, det är inte hela världen om det är nån rest av mördegen där i), och häll i formen med pajskal. 
Plommon
7-8 halverade, urkärnade plommon
1 msk smör
1 msk socker
kanel
mald ingefära (eller färsk, riven)
Stek plommonen ett par minuter i smör/socker/kryddblandningen, med snittytan neråt. Lägg i dem i formen med smeten och strö över lite mandelspån. 
Sätt in pajen längst ner i ugnen i ca 40 minuter på 175 grader. 

Min smet blir så gul att det ser ut som jag har saffran i, tack vare äggen från våra egna hönor 🙂

Servera med lite vaniljvisp, eller kanske vaniljglass, men den är även god precis som den är…

Surströmmingspremiär

/ LindaG / Lämna en kommentar

I går var vi ute i Tenhult på något så roligt som surströmmingspremiär! Av ca 25 pers så var det (mig veterligen) bara en person som ätit det innan, vår Norrlänning, som dessutom fick bli guiden för kvällens kulinariska upplevelser.

Ute hos bästa kompisarna i Tenhult. 

Surströmming hade inköpts i Norrland, och öppnades sedan enligt konstens regler i en hink med vatten. Visst, det luktade väldigt skarpt, men inte på långa vägar så illa som jag hade förväntat mig, snarare lite åt danska-ostar-hållet sådär.

Inte ens maken tyckte att det var SÅ himla illa…

…även om inte alla gäster höll med.

 Det är ju inte en fisk som direkt har utseendet för sig, sådär lite blek och sladdrig… Inte helt enkelt att rensa, men det gick ju ändå till slut.

Vi hade både hårt och mjukt tunnbröd att välja mellan, till det var det såklart mandelpotatis, lök och gräddfil. 

Smaken då? Här var det betydligt fler som backade än när folk kände doften… Dock tyckte jag att det faktiskt var ganska salt och gott, och vi var fyra stycken av ca 25 som faktiskt åt upp och gillade surströmmingsklämman.

För de som inte blev mätta (förstår inte det 😉 så blev det grillat!

Det blev en väldigt trevlig fest, från start till slut 🙂

Dessutom fanns det lite sidounderhållning i form av luftgevärsskytte. Det är ju askul att skjuta på saker…

 Vi hade ju dessutom sanslös tur med vädret, kvällen var både hyfsat varm och dessutom regnfri…

Kommer jag äta det igen? Ja men visst, är det surströmmingsskiva så varför inte, däremot lär jag väl aldrig köpa det själv att äta. Fantastiskt roligt att ha testat!!!

Det finns ju inga kantbitar!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu är ju vardagen i full fart, och det är dags att lägga det jäkla vardagspusslet igen, det där som består av bitar från fyra olika pussel, i olika storlek, som ska pusslas i fem dimensioner…

Av någon anledning så har våra båda barn aktiviteter som till största del ska utövas så långt från hemmet som möjligt, verkar det som. Det är simskola på Rosenlund (tvärs igenom hela stan i rusningstid), friidrott på Råslätt (samma tid som simskolan, söder om stan) på tisdagar, dessutom typ samma tid, det är klättring på Racketcentrum på söndagar (japp, genom hela stan igen) och det är fotboll på Mariebo – den enda sporten inom cykelavstånd. Därtill vill ju gärna jag hinna med åtminstone ett enda kvällspass med typ yoga för att inte stelna till helt, och så har vi ju lördagsrutinen med träning och fika med.

Sen ska det ju såklart göras läxor, lagas mat, städas hemma och en massa annat med såklart.

Det är många omgångar simskola man suttit med på genom åren,
nu är det ju Lukas tur, klart han ska lära sig med!

Det här är ju inte på något sätt värre än för andra, men det blir ibland lite bökigt i och med att vi bara har en bil. Jag tänker lite att de svåraste åren är nu och kanske runt fem till åtta år framåt, innan de blir så stora att de kan ta sig till och från träningar (åtminstone ibland) själva. Och jag vill ju verkligen att mina barn ska tycka att det är roligt med aktiviteter, att det ska vara självklart att röra sig, stor som liten, för att inte få det inbyggda motståndet i sig som jag själv haft (och ibland fortfarande har).

Så, vi pusslar (som alla andra), och försöker ändå ha trevligt så gott det går. Jag tänker lite att jag ju måste dra ner på kraven någonstans för att inte bli helt uppstressad, så det blir nog hemmet som tar värsta smällen nu. Å andra sidan är vi inte hemma och skitar ner lika mycket… Den största utmaningen blir att få till vardagen runt maten, att få tid att laga mat och handla, så att vi får i barnen (och oss själva) bra mat så alla orkar med!