Författare: LindaG

Stick!

/ LindaG / 2 kommentarer

Deppet har inte riktigt gett med sig, men det gör det nog snart. Tänkte i alla fall prata om nåt helt annat, häromdagen kom ett sånt himla sug efter att sticka. Jag har ju stickat Lovvikavantar tidigare, med hjälp av Youtube, men det jag verkligen skulle vilja kunna sticka är en tröja!

Just Lovvikavantar blev det ju för att jag hade stickat det i skolan för 100 år sedan, då måste jag ju kunna göra det i vuxen ålder!

Visst, man kan sticka en sjal eller mössor och sånt, men nu tänkte jag att jag faktiskt skulle våga testa en tröja, det är ändå det jag vill ha ju. Har hittat ett kit där man får (eller alltså köper) garn och beskrivning i ett litet kit, från garnius.se blev det nu av en slump. Tröjmodellen ser ut så här:

Bild från garnius.se

Fast jag skulle vilja ha en som inte är grön, eftersom jag har ett par gröna tröjor redan, så jag valde de här två färgerna istället, ”kanel” och roströd :

Så ok, den har svårighetsgrad 3 av 5 säger den – det är i alla fall inga mönster utan jag tror (hahaha) man stickar med båda garn samtidigt. Det kommer bli tre stora utmaningar i detta:

  1. Det kommer ta tid. Jag stickar kanske lite på kvällen eller så, men har absolut inte tillräcklig vana för att tex titta på tv samtidigt. Möjligen kan jag lyssna på nåt.
  2. Att komma ihåg vart jag är!!! Har beställt små plasthängen man ska kunna ha som markörer, men jag måste ju på något sätt också hålla rätt på antal varv mm – det är här det kan gå HELT fel!
  3. Fatta hur jag läser stickbeskrivningen?! Det är ju rätt upp och ner grekiska för mig, men det FINNS ju sidor på nätet som förklarar förkortningarna, så jag BORDE ju kunna lista ut det?

Ja ni ser, det kanske inte blir en tröja alls, utan en liten tummetott. Och skulle det ändå BLI en tröja så lär den väl få olika långa armar, bli ojämnt hårt stickad och antagligen se väldigt hemgjord ut. Det är såklart en ganska stor risk – det är oxå svindyrt att sticka en egen tröja om man vill ha de materialen som man vill ha (i detta fall blir det merinoull och alpacka), så det är verkligen inget sätt att få billigare kläder. Varför vill jag ens sticka då? Jo men det är så makalöst avkopplande för hjärnan. Älskar uppgifter där hjärnan får fritt spelrum men man ändå har något att sysselsätta händerna med – trädgårdsarbete fyller ju det här syftet på sommarhalvåret, men nu när vädret börjar bli skrutt så vill jag verkligen ha något som fyller detta behov även på vintern.

Så nu ska jag sticka – är det nån som vill vara med och sticka? Vore ju kul med nån man kunde följas åt med i stickningen ju!

Det värsta ordet

/ LindaG / 1 kommentar

Man skulle kunna tro att jag var mitt i min pms, om det inte vore för att jag knappt har nån pms och aldrig har haft, och för att det dessutom är helt fel tid för det.

Allt skaver och känns fel.

Det är inget direkt som utlöst känslan i sig, inte plötsligt i alla fall, det mesta är som vanligt. Men jag känner mig ledsen och – i brist på andra ord – skör. Det är ett ord jag rent generellt har väldigt svårt för, det känns som det varit ett ”mode-ord” ett tag nu och ett ganska fånigt sådant med, men trots det så måste jag nog erkänna för mig själv att det är precis så jag känner mig. *rys*

Jag betvivlar precis allt. Jag är en dålig förälder, varför gör jag inte mer/annorlunda med vart och ett av barnen? Jag är en dålig kollega, orkar inte ens med alla sociala sammanhang ju och har alltför lite tid och ork över till att hjälpa andra. Jag är en dålig partner, vad gör jag för att förtjäna att bli älskad? Jag är kass på träningen, varför blir jag inte bättre? För någon som normalt sett identifierar sig mer med epitetet stark men böjlig så är ju hela begreppet skör rakt i motsats.

Jag tänker att det är ok att känna allt detta, men också att jag inte behöver lägga så mycket vikt vid det. Det är bara en dålig dag, eller kanske en vecka, och det är allt det är. Jag har sån tur, på så himla många sätt, och en sak jag har tur i (eller hur man nu ska säga) är att jag inte direkt verkar har några anlag för depression. Inte ens när jag var utmattad var jag deprimerad, vilket såklart hjälpte massor.

Däremot måste det vara ok att känna sig deppig (vilket i mitt huvud inte är samma sak som deprimerad) ibland. Men man behöver ju inte låta det ta så stor plats, liksom.

Just nu känner jag mig så himla trött, ingen träning som har piggat upp, en seg liten förkylning som stökar, ganska mycket stora sociala event på jobbet och så värst av allt – mörkret som kryper sig på tidigare och tidigare. Inte alls konstigt att känna sig deppig, ändå blir jag överraskad. Det jag allra helst vill är att sitta uppkrupen i en famn och bara låta någon annan ta hand om mig för en gångs skull, men en vardagkväll som 3-barns mor så finns det på kartan – det är alltid någon som behöver en.

Så, nu har jag terapeutat mig själv här en stund, nu ska jag ta en stor kopp te, en varm dusch och sen sätta mig i soffan och deppa lite. Kram på er!

Det börjar kännas lite tjatigt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.

Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.

Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen.
Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt.
Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)

I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.

Pumpor lite överallt!
Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt.
Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!

Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!

Bara vila, tack

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är en ganska intensiv period på jobbet just nu. Dels har vi flera evenemang som jag håller i men sen har det även varit mängder med workshops, webbinarier och konferenser där jag varit deltagare, och all input och information blir i så stora mängder ganska tröttande. Man VILL ju ta till sig allt, det är både intressant och viktigt, men energin som går åt till att processa alla möjligheter, hinder, lagar och direktiv är enorm. Antingen går det åt mer energi för mig för sånt här efter utmattningen, eller så blir det bara väldigt mycket mer tydligt nu när inte energin räcker hela tiden.

Jag och min sprillans nya kollega var tex i Stockholm i onsdags, vi åkte på tisdagen efter jobbet och kom hem onsdag kväll, och hela torsdagen var jag så trött av information och intryck att jag gick som i en dimma. Det är lite jobbigt, det känns kasst att man inte orkar på samma sätt, men jag försöker också acceptera att det är så det är. Fick med mig en liten bonusgrej med, vi gick ut och åt precis bredvid hotellet på tisdagen, på ett litet ställe (helt seriöst bara typ 20 kvm) där man serverade typ koreansk fusion. Åt en hamburgare som var bland det bästa jag ätit och fick dessutom till det en kimchi på tärnad rättika som jag till och med medan jag åt, utvecklade en craving efter! Så den ska jag försöka mig på att göra här hemma någon dag, har aldrig gjort kimchi men det här… jag vet inte om jag kan leva utan?

Centralt beläget borde vi i alla fall, var lite orolig att vi skulle fastna i rusningstrafiken hem men det löste sig oväntat bra!

Dumt nog har det även slumpat sig så att jag inte kunnat träna i veckan pga aktiviteter och lite strul med ett barn, så jag ser oerhört mycket fram emot en aktiv ute-helg på gården. Får väl plocka fram lite varmare kläder för det bara, ser ut att bli kyligt men hyfsat soligt. I kväll här nu tänker jag bara sjunka djuuuupt ner i soffan och antingen spela Baldurs Gate eller kolla på Wheel of Times beroende på vad övriga familjen har tänkt göra, och det ser jag också fram emot! Önskar er en fin helg!

Gårdsmiddag, på riktigt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Trodde jag lagt ut detta inlägget, men det hade jag visst missat, så det kommer här nu!

Vi är ungefär en vecka ifrån att ha ägt vår gård i 2 år – vilket känns så konstigt eftersom det på många sätt känns som vi bott här otroligt mycket längre än så. Men likväl så är det ”bara” två år – vilket alltså innebär att för två år sedan hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle äta en helgmiddag som denna nu!

”Vad är det för speciellt med den då” kanske ni undrar, är ju bara kött, sås och potatis. Ja, det är det, men det enda på hela denna tallriken som inte kommer från vår gård är mejerivarorna (smöret jag stekt i och grädden i såsen) och lite kryddor! Det här är alltså helstekt kottlettrad, hassebakspotatis och en sås med Karljohan-svamp (som jag sjuk nog hittade en på kullen bakom huset så den är också ”egen”) och så en svartkålssallad. Det var så sjukt gott!

Blev så lycklig att det fick bli både en flaska fin-vin och en nyinplockad, spretig liten bukett på bordet. Fint sällskap fick vi till middagen med, av grannens kor som nu bytt bete till det utanför vårt hus, så himla charmigt att ha dem så nära.

(lister mm ska upp här nu när det snart finns tid över för att göra saker INNE i huset istället för bara ute)

Så det som nog ser ut som bara lite halvdassiga bilder över en vanlig lördagsmiddag betyder så väldigt mycket mer för mig, eftersom det var vårt eget!

Katthus

/ LindaG / 1 kommentar

Vi har ju nu då tre katter på gården, Sotis som är ca 2,5 år och mamma till Juni och Mittens (eller vante som hon också kallas). De här tre töserna är ju rena utekatter, och bor i vårt stall, i soffan på altanen, på vedhögen bakom garaget och lite vart de känner för – men jag vet ju att till vintern behöver de ha flera ställen som är lite varma och skyddade. Alltså har jag under ett tag, när jag haft en stund över, byggt ett litet, men mycket välisolerat, katthus till dem. Det här ska stå vid altanen, så det fick gärna vara lite fint med, åtminstone så det smälter in något sånär. Och idag blev det klart! Den är helt och hållet byggd av små överblivna saker som funnits här på gården, så den har kostat noll kronor – perfekt! Inuti ligger ett gammalt fårskinn jag hade i barnvagnen för evigheter sedan, och väggarna är isolerade precis som tak och golv.

Blev riktigt bra faktiskt! Intill står den vita korgen där Filip lagt alla sina prydnadspumpor, och så korgen vi plockar ägg i. Det har vi för övrigt knappt så vi klarar oss just nu, för ett tag sedan lade sig TRE hönor att ruva på typ sammanlagt 40 ägg, men två klev av i förtid och för den tredje vet vi inte om det kan vara någon annan höna som dödat kycklingarna eller om det var fel på dem. Så nu står vi i vilket fall utan både kycklingar och nån större tillgång på ägg, hönorna har också börjat rugga nu så då blir det skralt ett tag.

Men tillbaka till katterna – i förgrunden ser ni Mittens med sina extra ”tummar” och bakom henne syns juni. De är superduktiga musfångare alla tre och jag tror att Sotis bara idag har tagit 3 möss, bra att ha när man har hönor på gården! De är så himla små och söta, till och med mamman Sotis är pytteliten och väger 2,7 kg, ungarna skulle jag gissa på väger runt 1-1,5 kg vardera bara än, de kommer nog inte bli så stora heller (inavelskatter som de är). Nu är Sotis kastrerad och kommer inte behöva slita på den lilla kroppen med fler ungar, och även ungarna ska kastreras när de är runt 6 månader.

I morgon ska Filip för övrigt till skolan igen, och jag kommer jobba – men hemifrån eftersom jag fortfarande går runt och drar på den här halvmesyren till förkylning. Önskar er en riktigt bra fredag!

Snorigheter

/ LindaG / Lämna en kommentar

I går, en stund efter lunch, så ringde de från Filips fritids. Kan inte säga att jag var förvånad, han var tämligen snuvig på morgonen men ville själv gärna gå ändå, och kändes pigg förutom den rinnande näsan. Så, idag har jag vabbat med honom – hade nog ändå varit tvungen att vara hemma för jag har ont i halsen och känner mig hängig jag med. Men tycker det är med denna förkylning som typ alla jag haft senaste året, den bryter liksom inte ut ordentligt, utan ligger där och småfisar och stör i flera veckor istället. Svårt att veta om man ska träna eller ej, i går kväll chansade jag och tränade och det funkade helt ok, kanske mest tack vare att det inte var supermycket flås. Fick dessutom en extra bonus som tack – himlen över Vättern på hemvägen var heeelt magisk. Marschmallowmjuk i alldeles ljuvliga toner!

Varken jag eller Filip har varit superhängiga idag, även om orken inte finns där helt och hållet heller, så vi bestämde oss för att göra det han tycker är allra roligast och som man ändå kan göra när man är lite sjuk – vi åkte till sorteraren och slängde skräp. Haha, han älskar det, och jag tyckte det var himla skönt att bli av med en massa gamla kartonger och annat skräp! Annars har vi inte gjort många knop i övrigt idag – skönt det med.

Häromdagen var jag däremot ute i trädgården och röjde lite i det HAV av pumpaväxter som råder över komposterna. Klippte ner de långa slingor som inte hade nån pumpa på sig, och hittade helt överraskande ett gäng riktigt stora pumpor som jag inte alls sett innan! Kolla bara:

Det här är pumpor som är matpumpor och de ska alltså ätas – men jag har aldrig odlat pumpa och känner mig lite villrådig över hur sjutton man vet när de är mogna? Plus att den mörka längst fram på bilden ska bli orange-svart om jag minns rätt… Ändrar de färg även när man tar in dem? (Vågade inte ha kvar dem ute pga det var många som möglat sönder). Och jag trooooor att de som är ljusa skulle bli typ vanlig butternut-pumpa? Har också flera stora, gröna pumpor som inte ser ut sån nån av de ovan, och jag tror inte jag har odlat några sådana alls?!?!? Fast å andra sidan måste de ju kommit någonstans ifrån, och de är som sagt absolut stora nog att vara matpumpor (och ser inte heller ut som klassiska halloween-pumpor). Mycket mystiskt…

Nehej, nu ska jag sätta mig och läsa en stund, just nu turas jag och maken om att köra Baldurs Gate 3 (tv-spel) typ varannan helg – hade hoppats kunna köra co-op i soffan men det funkade inget vidare. Imponerande mångfacetterat och öppet, klassiskt rollspel! Har dock stött på några buggar som ställt till det lite för mig, kanske blir det någon gång så att jag spelar om det ”som jag vill”. Perfekt underhållning att ha en stund på dagen med när man vill sjuk-vila lite 😀

Pizzapockets och S’mores

/ LindaG / 1 kommentar

Det här är så simpelt så det är knappt ens ett recept – men det kan ändå vara bra att skriva ner vad man kan ta med sig och äta ute ibland, så man inte glömmer något hemma. Dessa recept är utan angivelse för hur många de är till – du får själv välja hur många ni vill ha var helt enkelt!

Pizzapockets

Tortillapockets (finns vid övriga taco-prylar)
Riven ost (gärna mozzarella)
Strimlad skinka
Tomatsås

Lägg lite tomatsås i skalet på varje ”pocket”, fyll med riven ost och skinka. Grilla i stekpanna (eller direkt på galler om du kan ha det en bit upp så de inte bränns) utan fett, tills osten smält – vänd en gång under tiden.

Vi hade med hemgjord guacamole och doppade i med – det var extra gott!

Utrustning du behöver till Pizzapockets, utöver något att elda:
Stekpanna
Stekspade
Tallrikar
Sked till tomatsåsen

S’mores

Bragokex (funkar säkerligen med massa olika kex, men tyckte själv att Brago blev väldigt bra!)
Marschmallows

Trä marsmallows på en pinne och rosta försiktigt tills de är lätt gyllene. Kläm en grillad marschmallow mellan två kex och ät!

En dag med John Bauer

/ LindaG / Lämna en kommentar

I dag har vi gjort något jag varit sugen på SÅ länge nu, men som inte prioriterats på ett tag, jag tog nämligen med HELA familjen på vandring (inte illa pinkat när man har barn som är 6, 13 och nästan 17 år, bara det). Inte så långt från oss så korsar John Bauerleden vägen till Bunn – och därifrån och mot Jönköping hade jag googlat fram att det fanns ett vindskydd ”på lagom avstånd”. Tänkte typ 2-3 km enkel väg, men det var ganska exakt 4,5 km dit, vilket också innebar att 6-åringen gick nästan 1 mil sammanlagt! Det var dock faktiskt inte så värst mycket gnäll från någon, tror att barnen faktiskt förstod min önskan att vi skulle vandra ihop och ansträngde sig lite extra – så oerhört uppskattat och det gjorde mig himla glad. Hade iofs fjäskat för dem med valet av mat och fika med, mer om det strax.

John Bauerleden är ju rent generellt otroligt vacker, vi har gått en bit av den innan, men inte så här långt norrut. Skogen är verkligen en ”John Bauer-skog” och det är inte svårt att se vart han fått sin inspiration ifrån. Lite komiskt var dock att det pågick någon orienteringstävling i krokarna i dag, så det sprang orienterare precis överallt kors och tvärs, blev riktigt underhållande faktiskt.

Nästan överallt var marken täckt av mossa – ett mjukt, grönt täcke som nästan gnistrade där solen letade sig ner mellan träden.
Lyckas ALDRIG fånga det fantastiska djupet som är i riktigt vacker skog, men vi njöt av det likväl.
En liten bäck, spännande att korsa när man är 6 år.
Små ben behöver inte ha bråttom, att få vila uppe i ett älgtorn en stund kan vara välbehövligt, även för stora ben.
Egen ryggsäck med kikare, fågelskådarbok och skogsbok för barn var toppen i pausen.
Överallt fanns mjuka ”kuddar” av mossbeklädda stenar och stubbar.
Vindskyddet var rejält med en bra grillplats – och bakom fanns utedass och soptunnor.
De minsta benen lade sig ner att vila i säkert 2 minuter innan de sprang runt vindskyddet igen.
Men de lite större tyckte det var desto skönare att sitta och vila en stund.
Så glad över att ha fått med även han som snart blir 17! Inte för han brukar vara så svårövertalad, men ändå. För hans del blir det scouthajk med vandring nästa helg, så det här var lagom uppvärmning.
Jag nämnde ju att jag fjäskade lite med maten, så det var ”pizza-pockets” (recept finns här)…
…och S’mores till kaffet! Har faktiskt inte gjort riktiga innan, gjorde med Bragokex idag och det var en höjdare ändå måste jag säga!
Sen skadar det ju heller inte att marschmallowsen är lätta att grilla för var och en själva, och de är goda att äta utan kex med!
Jag var faktiskt med, jag också 😉

Det tog ungefär 1 h 45 minuter att gå de 4,5 km enkel väg, i Filips tempo och med lite pauser för vila och skogskissning. Så skönt att inte ha bråttom någonstans, utan bara kunna vara ute och gå i det tempo man känner för. Stigen varierade förresten från liten skogsstig (ibland med nedfallna träd mitt över) och lite bredare traktorstig, ganska kuperat men ändå ok för små ben (inte för barnvagn dock!).

Det blev lite olika tempo ibland, men vi väntade in de som skulle knyta skor eller fixa vandringspinnar, så det blev bra ändå.

Kort sagt (eller det blev visst ett långt inlägg) så var det en kanondag! Enda minuset var en fästing på Filip samt ett mindre antal älgflugor som dock inte satte sig på någon. Vi är ju visserligen ute på gården i princip varenda helg, men det blir mer att var och en går och grejar med sitt, det var väldigt trevligt att få tid att prata med alla och göra något tillsammans idag – det gör vi om snart igen!

Lugn, grundad och glad

/ LindaG / Lämna en kommentar

Efter jag jobbat klart idag (hemifrån idag) och hämtat Filip så gick jag ut på gården lite. Så skön luft, och trots två stora skurar så kunde jag inte riktigt förmå mig gå in – inte förrän middagen var klar i alla fall. Gick och klippte ner lite visset, tog in typ 30 kg gurka från växthuset där jag ändå gömde mig från en av skurarna, och plockade in ett gäng solrosor som var överblommade – i förhoppning om att kunna ha dem till fågelmat till vintern. Det var så där perfekt temperatur för att gå runt med bara en tröja som jacka, och dessutom så bjöd himlen på så fantastiska färger, så jag var tvungen att bara stå en stund och titta på hur vackert allt var. Allt får sånt djup i skymningens mjuka ljus, med mörka regnmoln på himlen och fortfarande en nästan aggressiv frodighet på allt grönt jag trodde var för evigt förlorat i försommarens torka.

Kände bara så otroligt tydligt hur bra jag mår här, hur lugn jag känner mig och hur naturligt det känns att gå och pyssla om hönor, ankor, grisar, får och katter. Just i kväll kändes klimatångest och annat långt borta, och jag kände mig bara okomplicerat lycklig.

Jag lät kvällen få fortsätta så – tog med mig en högtalare in i duschen och lyssnade loss på vad jag kände för, och nu har jag landat i soffan med ett litet glas rom och bloggen. Så skönt att bara få liksom bada i den här goa, lugna och nöjda känslan – att inte stressa bort den eller känna att den försvinner i oro för omvärlden för en gångs skull.

Rent generellt så mår jag som person himla bra nu. Eller ja, minnet är ju helt kört, men det gör i alla fall att det blir så mycket lättare att leva i nuet.

Från folk på jobbet som beskrivit mig (i diverse övningar vi haft under året, det är inte så att jag går och ber dem beskriva mig) så hör jag nog oftast ”lugn, grundad och glad” och det stämmer nog till stor del – om än inte alltid såklart.

Så trots mitt kanske lite vemodiga inlägg sist om hösten, så kommer den även med ett lugn i sig – det är ok att vila nu, njuta av allt vackert och skörda det som odlats under året. Inte dumt det heller.