Två år efter utmattningen

Ungefär vid den här tiden för två år sedan blev jag sjukskriven för utmattning. Förra året skrev jag en slags sammanfattning av läget, och jag tänkte att jag skulle uppdatera det lite, men först en liten överblick av hur jag mår NU.

På det stora hela mår jag väldigt bra! Jag känner mig stark och frisk i detta ”efter-utmattningsläget”, alltså i det liv jag har nu och där inte strävan är att ha det och må som det var innan utmattningen. Ett litet gäng symptom kvarstår och verkar vara mer eller mindre permanenta dessvärre, men det är inte värre än att jag för en okänd kan framstå som lite vimsig. Jag har haft tur! Jag tror också att det varit lättare att bryta sitt gamla, sjuka sätt när jag både bytt jobb helt och även tack vare att vi flyttat till gården – som ju är min största dagliga källa till återhämtning och energi.

Skönt med ett jobb som tillåter arbete hemifrån när det känns motiverat.

Jag tänkte att jag skulle gå igenom listan jag skrev för ett år sedan, faktiskt har ju mycket ändrats!

Kvarstående symptom, ett år efter sjukskrivning för utmattning:

  • Svårt att fokusera/koncentrera mig längre stunder – det här går faktiskt bättre och bättre, märker inte av det så ofta längre.
  • Svårare att ta in komplexa problem och bearbeta – samma här, det går bättre, även om det inte är som innan. Undantag är huvudräkning, får inte ihop det alls längre.
  • Uruselt närminne – skriver jag inte upp saker eller in dem i kalendern så är de glömda på ingen tid alls. (Mötestider hjälper visst inte ens när man har dem i kalendern 😂) – det här går inte bättre, mitt närminne verkar vara permanent skadat och det blir ibland rent skrattretande.
  • Orkar inte lika mycket – inte alltid sant längre, men det beror mycket på vad orken ska räcka till. Med det sagt är jag helt slut på eftermiddagarna efter nästan två veckor på jobbet, och lugna veckor dessutom.
  • Gör eller jobbar jag för mycket så blir sömnen omedelbart värdelös – fortfarande sant och verkar förbli så.
  • Blir fortare trött i sociala sammanhang – verkar också vara kvarstående, lite besvärligt när man har ett tämligen socialt jobb emellanåt, men man får planera in vila.
  • Jag behöver vila – varje dag (nåt egentligen alla behöver men som jag aldrig gett mig tid till innan) – åh, det här behöver jag ju fortfarande, men det är svårare att ge sig tid till det nu, rent mentalt märker jag.
  • Jag har svårt att hantera lite mer intensiv träning – det blir visserligen bättre, men väldigt långsamt. – Det här har ju blivit bättre! Jag KAN numer tåla en del flås och pulshöjningar, men det tar väldigt lång tid att förbättra märker jag.
  • Kroppen och själ har nästan ingen elasticitet i sig längre, på så sätt att jag inte kan tänja på mina gränser nästan alls. Tar det stopp så gör det, det går inte alls att göra som förr och ”pusha” igenom eller härda ut. – Inte helt sant längre, numer är jag som ett riktigt tjockt, stumt gummiband, dvs det finns liiite elastisitet.
  • Finns ingen koncentration till multitasking – nej multitasking lär jag aldrig bli bra på igen
  • Ny punkt – har väldigt svårt att hitta vanliga vardagsord ibland, märker det framförallt när jag löser korsord och VET att jag kan ordet men det är som det glider undan. Kunde hända någon enstaka gång innan, men då var det typ vad nån skådis hette eller så bara.
  • Ny punkt igen – apropå namn så var mitt namnminne redan innan dåligt, nu är det katastrofalt. Nog den jobbigaste punkten att tackla i jobbet….

Blev lite förvånad själv när jag läste listan, för jag trodde det skulle vara samma punkter igen, men faktiskt har ju en hel del ändrat sig. Vi kollar på den positiva lisan med:

Kvarstående symptom som är på positiva sidan:

  • Jag funderar nästan inget på framtiden utan lever otroligt mycket mer här och nu. Inte egentligen av någon slags ambition utan en bieffekt som är väldigt tydlig är att jag inte kan tänka så långt fram, med då den väldigt positiva bieffekten att jag inte längre lever några veckor längre fram i huvudet. – åh, har tappat liiiite av denna, men ska öva mer på att vara helt och hållet i nuet igen.
  • Lite på samma spår så ältar jag hellre (nästan) inget längre. – mestadels sant nu med
  • Jag känner mig så himla mycket mer tillfreds och är allmänt gladare, något jag tror är en direkt effekt av de första två punkterna. – yes! Hävdar bestämt att utmattningen på det stora hela varit något positivt för mig!
  • Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila – även om denna punkten nog är den jag har mest kvar att jobba med. – har blivit bättre på att känna in vad jag själv behöver, men är fortfarande dålig på att planera in vila.
  • Jag (försöker) sluta med att prioritera bort min egen tid för träning och vila när något kör ihop sig – det här har jag lyckats bra med! Och mår såklart bättre av att följa.
  • Jag känner mig lugn – tja, det får man nog säga
  • Jag har (lite) bättre tålamod än när jag var som mest stressad. Dock en bra bit till att jobba på här. – uhm, jag jobbar vidare med denna kan vi väl säga.
  • Jag försöker lära mig, och har kommit en bit på vägen, att det är ok att göra saker som jag tycker är roligt utan att få dåligt samvete – åh, den ständigt svåra frågan att unna sig egna saker. Ibland går det till en viss del, men ofta finns det ett motstånd i mig.
  • Har lärt mig att multitasking är kasst och jobbar inte på att börja med det igen – word!

Tycker faktiskt att mina avslutande ord stämmer på pricken nu med, så jag låter mitt ett år yngre jag avsluta detta:

På det stora hela så tycker jag faktiskt väldigt mycket mer om mig själv och mitt liv nu. Det är något befriande i att inte kunna tänka på saker en bit framåt, även om man ibland känner sig lite korkad. Hela min livssituation känns mer hållbar med, saker görs i ett annat tempo (när jag inte glömmer mig) och jag känner mig som sagt var mer tillfreds. Kan jag bara undvika stora fallgropar och inte förivra mig, vilket är väldigt svårt när det är roliga projekt på gården, så kommer jag fortsätta må kanon.

Har någon frågor eller så, så ställ dem bara. Önskar er en riktigt bra vecka!

Trädgårdströttheten

Årets halvdana skörd av det mesta (vad det känns som) har lite fått mig att tappa orken för trädgården för i år. Droppen var när äpplen, blåbär och hallon också gav dålig skörd, vilket nu gör att jag helt plötsligt inte alls står där med ”vinterns förråd av sylt och saft” som jag tänkt. Ute i skogen finns ju *gratis* blåbär, men jag tycker det är såååå tråkigt att plocka (bortskämt nog), men samtidigt vill jag ju inte behöva KÖPA all sylt för i vinter när vi under ett år haft så mycket gott! ”Nu är tid att så nytt” skriver folk i sina trägårdsbloggar, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att börja på ny kula igen. Det funkar ju inte så bra om man nu ska gå åt liiiite självhushållning, att tappa sugen så fort det blir motgångar – men jag vet ju också att jag inte är ensam. Och jag VET att jag i vinter kommer sakna mina hemgjorda sylter och marmelader… Någon av er som har lite pepp eller tips på hur man tar tag i trädgården igen, eller hur man får ork och lust att gå ut i skogen och plocka bär???

Har lite förhoppningar om att kanske hösthallonen kan ge åtminstone en viss skörd, dessa fina är från förra året.

Tur vi bor på en kulle

I helgen var jag delvis själv hemma, maken var på vandringstur på Visingsö med sitt träningsgäng (japp, skulle sova ute natten lördag-söndag när det regnade som MEST), så det mesta av helgen gick mest åt till att ta hand om familj och gård (inte mig emot). Stormen Hans gav oss inga jättebekymmer inledningsvis förutom den ruttnade grenen som ramlade ner, men i helgen blev det ju ÄNNU mer regn. När jag skulle skjutsa äldsta sonen till Bunn fick vi stanna och inse att vi inte kunde köra ända fram – det ser inte så djupt ut där husbilen är parkerad men utmed resten av vägen var det nästan 7-8 decimeter högt med vatten. Sonen fick ta av sig barfota och traska förbi översvämningen för att bli upplockad på andra sidan, så det löste sig ändå. Efter allt regnande denna sommar är jag extremt glad att vi bor som vi bor, på en liten ”kulle”.

På gården fick vi ägna en stund åt att reparera vår grusade infart som liksom runnit iväg – den skulle egentligen behöva justeras och grusas likt resten av våra grusytor, men det är ett projekt för något annat år (och någon annan budget). Jag har däremot glatts åt en superfin gammal hästkärra vi fick av våra grannar, kolla bara!

Ena grejen där fram (som absolut har ett namn jag inte vet) ska lagas, och så kanske lite olja för att försöka få den att hålla några år till.

Tanken är att den ska få agera klätterstöd och bara vara vacker intill kommande planteringar (kanske en rosen-rabatt?!?!) som vi kommer anlägga till nästa sommar eller så.

Tycker den står så perfekt där – ser ut som den alltid hört hemma liksom!

I övrigt har det varit lite fixande med djuren – de som går ute har vi varit och hämtat mer hö till att ha som bädd i sina skjul – efter allt regn så blir det fort blött och lerigt. Kattungarna flyttade ner till stallet när Hans härjade, där bor de ju både väderskyddat och mysigt, så där får de gärna bo kvar. Håller för övrigt på och bygger ett litet, isolerat katthus som ska stå uppe vid huset i vinter.

Filip har ju börjat fritids och har nu gått där en vecka. Det har gått riktigt bra och det har inte varit några problem att få dit honom eller lämna honom – kanske lite för att TV’n stått på när vi kommer med 😉 Nästan inga av hans dagis-kompisar gick förra veckan däremot, men det hade funkat kanon ändå. Tror skolan kommer bli kanon för honom, han är SÅ nyfiken på hur saker funkar, och ÄLSKAR böcker, så att få lära sig läsa kommer ge honom en helt ny värld! Redan nu ligger han gärna och ”läser” (kollar bilder) i böcker i sängen när han ska sova, det är så himla gulligt.

Denna veckan ska vi få hem lite prylar till gården, dels en automatisk hönslucka som ska sättas på lekstugan så ankorna kan gå in och ut själva (mycket efterlängtat från oss alla, det är sjukt lätt att glömma öppna till dem, och stänga med) och dels ett ”tält” som ska få agera sommarvindskydd till fåren i den hagen som inte har något skydd än.

Den här veckan drar också mitt jobb i gång på allvar, det kommer bli en ganska intensiv höst, med mycket aktiviteter. Känner mig också glad över att vara i ganska bra gång med träningen – målet för vintern är att helt enkelt HELST få till 3 pass i veckan (men utan att det är katastrof om det inte går) samt att inte avboka ett pass bara för att det är grejor jag inte är bekväm med….

Rotlös

Jag känner att jag lite tappat greppet om var på året vi är – vädret i juli var ju TRIST och senaste veckans besök av Hans har ju gett höstkänslor så det bara smäller om det. Jag KAN inte få höstkänslor redan, jag kommer aldrig orka ta mig igenom vinterns och höstens mörker i så fall! Sol och värme behöver jag tanka på mig i ganska stora mängder för att både ha ork, energi och kanske framförallt lite lust under vintern. Blir det höst redan nu så kommer jag vara gravt mörker-deprimerad redan i oktober – det är tamejfan ORIMLIGT!

Rensade och sorterade ungarnas och delvis min garderob häromdagen och fick typ hänga fram alla höstjackor och se till att tunna vantar och sånt finns lättillgängligt. Hösten är ju mysig om den kommer när den ska, eller framförallt om man hunnit tröttna på svettig sommarvärme och sol, nu blir det bara deppigt.

Det här fotot tog jag idag för exakt ett år sedan liksom?!?

Det här är nog kanske världens minst unika spaning, jag vet, men jag känner mig helt rotlös i det hela och behöver få skriva om det lite. Jag är lite rädd att det gått så långt att om det nu mot förmodan SKULLE bli varmt och skönt så kommer det ändå inte jaga bort höstkänslan?!?! Jag har redan tappat all ork och lust för trädgård känner jag, och har inte minsta lilla gnutta energi till att göra någon form av sensommarsådd… Hur gör du för att hantera det hela? HUR ska vi ta oss ur den här känslan?!?

Hemgjord smörgåsgurka

Det här blir som den smörgåsgurkan man köper ungefär, och är ett perfekt sätt att ta tillvara en skörd av gurkor som annars lätt går överstyr!

Smörgåsgurka

2 kg druvgurka (alltså de små, lite taggiga gurkorna som finns i en massa olika sorter)
2 msk gula senapsfrön
1 stor, hackad gul lök
1 dillkrona per burk (vi tog ganska stora burkar, det blev ca 8 st)

Lag:
6 dl vatten
200 g salt utan jod (grovt eller fint spelar ingen roll)
6 dl ättiksprit (12,5%)
1250 g socker
ev 3 g natriumbensoat eller 6 g atamon för ytterligare konservering

Blanda alla ingredienser till lagen i en stor kastrull.

Skölj och skiva gurkorna i den tjocklek du gillar bäst – jag tycker om när inte smörgåsgurka är alltför tunn så jag skivar mellan 3-5 mm tjocka skivor. Ta en stor bunke och varva gurka med lök, senapsfröna och dillkronor.

Koka upp lagen och låt den koka nån minut, tillsätt sedan eventuellt natriumbensoat eller atamon, häll sedan över gurkorna i skålen så den täcker allt, tyng ner gurkorna med en tallrik med nåt tungt på (som tål att bli kladdigt). Låt stå i rumstemperatur i några timmar eller över natten – på det här sättet krymper gurkorna innan du lägger dem i burkar och då blir det inte en massa ”tom” lag i botten på burkarna. Lägg över gurkan i desinficerade burkar* och häll över lag så det täcker, ställ sedan gärna mörkt och lite svalare i minst 3 veckor innan de används. Står sig länge om de förvaras svalt (jag har mina i en extra kyl i garaget)

*Desinficera burkarna genom att antingen koka dem eller sätta in dem med lock i ugnen på 100 grader i minst 10 minuter (tycker det är smidigast).

Trädfällning och kontorsjobb

Två dagar har vi jobbat nu, jag och maken, och i morse började Filip fritids på skolan – trodde det skulle bli en liten stund extra vid lämning, men TV’n stod på eftersom de flesta barnen var och åt frukost (vi missade den lite idag, han åt hemma), så han vände sig knappt om när vi gick, hahaha! Igår var äldsta hemma och passade honom hela dagen, eftersom jag egentligen inte skulle börjat jobba förrän idag. Men med tanke på ösregnet så bestämde jag mig för att förlägga min kortvecka så jag är ledig på fredag istället – då kanske man åtminstone kan vara utomhus.

Åh, vad jag redan saknar att vara utomhus hela dagarna och jobba med kroppen, det är så himla mycket skönare än att stå vid ett skrivbord! Jag skulle absolut kunna vara ledig från april till september utan problem (förutom de stora problem vi då skulle få ekonomiskt), för jag mår såååå bra av det! Varierad rörelse och massor av friskluft, inte stillasittande eller stillastående vid en skärm… Men jag har ju ett roligt jobb, och det är jag väldigt glad för, men trots det är ju gårdslivet ännu bättre (såklart), speciellt på sommaren.

Testade stå vid ett gåband och jobba idag, för att slippa få ont i höften. Funkade lite, men oxå lite svårt att jobba vid.

Eftermiddagarna efter jobbet har spenderats med att ta hand om den jättelika grenen som blåste ner från vår ena ENORMA lönn vid infarten till vår gård. Jag gissar på att de är närmare 30-40 meter höga vardera, och säkerligen över 100 år, så det är inget jag kan plantera nytt och få samma effekt av inom min livstid liksom… Blev så ledsen när den visade upp en ganska rutten insida och fick hjälp av grannen som har varit arborist att göra en bedömning – vi kommer behöva ta ner hela trädet… Iofs otrolig tur att vi just HAR en granne som kan och som är otroligt snäll och hjälper till med detta – och som även hjälper att dela de större bitarna av grenen, där vår el-motorsåg inte riktigt räcker till. Konstaterar ju att grenen, som är som ett stort träd i sig, ger ENORMA mängder blad- och grenverk att ta hand om – en del kommer bara eldas upp (smådelarna) i ett (eller fem) bål, resten ska få bli ved för kommande vintrar. Vi hoppas kunna vänta till resten av lönnen tappat sina blad innan vi tar ner hela, blir liiite enklare att ta hand om då.

Så svårt att fånga storleken på bild, men här är ett försök i den tjockare änden av grenen

Själva jobbet i sig att ta hand om grenen är ganska roligt, det är ju nytt för oss att handskas med ett så stort träd och det är visserligen tungt, men också lite tillfredsställande att få i ordning på. Men utsikten kommer såklart aldrig bli densamma…. 😦

Min fina entré… 😦 (Det är den stora grenen längst till vänster ni ser här som gått av)

Semestern 2023

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här semestern riktigt. På något sätt måste jag försöka dela upp det lite tror jag, i de olika delarna:

Maten : 6/10 pommes

Den får inte högre för att vi ju lagat det mesta av vår mat själva – missförstå mig rätt, min hemlagade mat är kanon och i sig värd ett högre betyg, men på semestern vill jag ju HELST äta helt annan mat, och som någon annan tillagat. Vi körde ju vår ”konstig-mat-vecka” och inhandlade en massa mat från LIDL som körde oktober-fest tema och fick därmed en touch av det tyska köket, men den fick vi ju laga själva med. Bästa maten på semestern var när vi åt tapas i Linköping – och där var också en riktigt bra hotellfrukost. Javisst ja, och så fick vi kanongod Paella utanför Västervik av Tobbes syrra med familj! Annars har vi ju haft som vana att åka på glassutflykter på somrarna för att testa olika gelatos, men det har ju liksom inte varit särskilt bra….:

Väder: 3/10 åskmoln

Alltså, typ regn varenda dag och extremt dåligt med sommarvärme? Ska jag orka en hel vinter med allt mörker så behöver jag TANKA sol och det tog ju slut med det vid typ midsommar… Från extrem torka (att inte den fortsatte är anledningen till att vädret fick 3 poäng och inte 1) och supersoligt till världens trökväder HELA SEMESTERN!?! Vi har inte åkt och badat i en sjö en enda gång sedan vi fick semester, det är ju rent skamligt…. En av de få fördelarna med vädret har ändå varit att det varit bra temperatur att jobba i ute på gården.

Hur ju dock blivit grönt igen…

Odlingen: 3/10 chili

Helt seriöst så har det på det stora hela varit rätt kasst med min odling i år. Det enda som går riktigt bra är gurka. Tomatplantorna är visserligen fina men bär inte alls samma mängder frukt, vare sig i växthus eller på friland. Jag hade stora förhoppningar om chili i växthuset, men den har vuxit riktigt dåligt den med. Jag satte ett antal pumpaplantor av olika slag – nu har de blivit jättestora och fina, men det är nästintill inga anlag till pumpor så jag betvivlar att det kommer bli någon bra skörd. Potatisen har växt i massor, men har tagit stryk av frost och torka så den är i halvbra skick, den jag drar upp. Vitlöken har blivit superdålig skörd av, de som inte ruttnat/frusit bort är väldigt små mot vad de borde vara. Bönor och ärtor har jag inte fått nånting av! Bara Filip som lyckats få lite märgärt i sin odling… Men allra tråkigast tycker jag att det är med att det är ett totalt värdelöst bär-år, med undantag för svarta vinbär – som ändå har en begränsad användning ju. I princip inga hallon, om det inte kommer hösthallon, och inte björnbär heller. Förresten, jag ångrar mig, det ALLRA värsta är att vi inte har ETT ENDA ÄPPLE som inte är maskätet eller angripet på något sätt, vi kommer inte kunna äta ett enda eget fast vi borde ha massor…. Ingen egen must blir det heller! Jag har heller inte haft NÅN lust att sätta nya fröer eller plantor när de jag satt inte klarat sig, så himla trist.

Utflykterna: 8/10 hotellsängar

Vi har ju inte varit på så många utflykter som vi tänkt – mest pga vädret, men de som varit har varit väldigt trevliga! Först ut var ju Västervik, med lite släktfest och häng med svåger och svägers, bra start på semestern och faktiskt åtminstone inledningsvis bra väder.

Typ enda badet i en sjö…

Sen var det lite dött ett tag, men när de stora killarna var hos mormor så blev det en tripp till Linköping med Filip – skönt med miljöombyte, lyxigt med hotellövernattning, och så fick jag med lite fina växter hem 🙂

I onsdags var vi på Liseberg, och det var faktiskt en kanondag med bra väder, trots enorma mängder folk och köer. Helt klart en av de roligaste dagarna på semestern!

Kul att träffa brorsan med!

Djuren: 10/10 grisknorrar

Vi har ju fått tillskott av tre djurslag här på gården under sommaren, först en enda kyckling (ok, kom lite innan semestern men ändå), Gullefjun. Sen flyttade äntligen grannens katt upp sina kattungar hit till oss så vi kunde börja gosa lite mer med dem – de är så söta att jag till och med förlåter dem för att de totalt demolerat alla blommor i mina krukor på altanen när de leker i dem! Sist ut så hämtade vi ju en ankmamma med 5 ällingar till vår damm – har dock en gnagande oro att majoriteten är hanar, vilket skulle bli alldeles för mycket hanar för en enda hona om så är fallet. Vi höll på att spontanköpa 3 Lappgetter med, som komplement till de fyra får vi ju lånar över sommaren och som inte hinner beta av allt riktigt, men vi fick inse att vi inte kommer kunna försörja dem med mat nog i vinter dessvärre. Trist men nödvändigt beslut.

Familjekonflikter : 3/10

Ni som läser här har nog inte missat att vi haft en konfliktfylld semester, och det ÄR inte liksom ”utrett” ännu. Eftersom det handlar om ett av barnen kan/vill jag inte skriva om det här, såklart, och jag märker hur himla mycket hjälp jag har av att formulera mig här. Man kunde ju tycka att jag kunde skriva ett inlägg utan att publicera det, men det blir liksom inte samma sak. I vilket fall, eftersom vi inte kommit någon vart i våra diskussioner här hemma så har det precis hela semestern legat och pyrt en massa ilska och sårade känslor här, så nästan varje dag har det blivit någon form av utbrott för oss inblandade. Det har varit TOTALT dränerande och utmattande, och hur jag än försökt jobba med att inte bli så påverkad så har jag misslyckats totalt, och den här semestern har känts så glädjelös. Som tur är har relationen med maken och övriga barn ändå varit bra dock.

Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller

Egentligen det enda som tagit min energi denna semester har varit konflikten. I övrigt har jag kunnat tanka på mängder med energi genom att vara här hemma på gården, och göra små projekt på ett alldeles lagom sätt. Himla positivt är att jag börjar kunna träna lite flås (har hållit i med åtminstone 2 pass/vecka över sommaren) för första gången sedan utmattningen! Negativt är att jag mer och mer tydligt märker av permanenta (?) skador på minnet, jag tappar ord jag vet att jag kan och mitt närminne är katastrofalt. Har löst typ 100 korsord i sommar, dels för att det är roligt men dels för att träna huvudet lite, men märker ingen förbättring. Men men, allt som allt så känner jag mig ordentligt utvilad, och det har blivit ett gäng sena kvällar – vilket är något jag ABSOLUT inte orkar när jag jobbar. Sömnen har varit kass till och från, men har inte riktigt hittat någon orsak till det.

Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder

Nu räknar jag bort vädret då, men jag älskar ju den här gården – och jag mår så himla bra här. De vi träffat här hemma har ofta just den kommentaren – det märks att ni trivs här! Det är så roligt med besök, och jag känner mig lite som om jag ska visa upp en ny bebis – stolt och lite mallig och absolut helt totalt oförmögen till en opartisk bedömning, men det här är det bästa stället på hela jorden…. Vårt första och största projekt med att sätta in en altandörr där det var en husvägg blev också PRECIS så lyckat som jag såg framför mig! Det enda vi inte kunnat göra i den utsträckningen jag kanske hade tänkt har ju varit målning (såklart i vädret), men det kommer ju fler dagar. Och det är ju DET som är det allra, allra bästa med att bo på sitt drömställe, varje dag är ju en ny dag just HÄR! Det är inget sommarställe jag behöver åka ifrån, eller något som *måste* göras något särskilt med för att tiden tar slut, det här är ju vårt HEM! Det enda avdraget i poäng här är egentligen för att man liksom måste laga sin egen mat här hela tiden, det blir lite tröttsamt ibland när man vill göra annat.

Så, det där blev ju typ världens längsta sammanfattning av en semester… Stor kram till er alla, extra till er som börjar jobba i morgon!

Nästan slut

De sista dagarna på semestern har rullat på här. I tisdags var hela familjen på badhuset – Filip har sommarsimskola denna veckan, så då passade det bra att stanna kvar en stund. Simskolan går väl både bra och dåligt, han är hysteriskt rädd för att doppa huvudet men flyter och gör allt annat bra. Känns som vi suttit tusen gånger där och kollat på barn som inte vågat doppa huvudet – men med facit i hand på de två stora så ger det sig och sen är de långt ifrån badkrukor.

I onsdags sen så mötte vi upp min bror med familj för en dag på Liseberg. Det var ju riktigt bra väder, vilket också övriga Sverige noterat, så det var myyyycket folk. Jag och maken köpte inte ens åkpass utan barnen fick varsitt – de två stora kutade iväg själva och anslöt till mat och fika, och Filip åkte de flesta sakerna själv (men vi stod med i kön då). Alla hade en riktigt trevlig dag, det enda trista (förutom långa köer) var att vi inte alls hann prata så mycket som vi tänkt med brorsan – vi följde ju liksom efter varsina barn och de gick åt olika håll hela tiden kändes det som.

Glad när man får pilla på rattar och spakar!
Inga problem att åka själv, jättebra gjort!

Här hemma försöker jag göra strö-insatser där det behövs som mest i trädgården efter allt regn. Kan ju direkt säga att jag inte ligger i framkant här, det är SÅ mycket som man liksom bara får acceptera att man inte hinner, och det är för det mesta ok. Ibland kan man få ett litet panik-utbrott när man får för sig att typ rensa nån stor yta, men det får man liksom bara försöka lägga åt sidan.

Ungefär hälften av sakerna vi odlat i år har gått bra, resten har varit riktigt dåligt. Dill har gått uselt, liksom ärtor, bönor, sallad och vitlök. Tomaterna går lite sisådär – det är ganska fina plantor men relativt få tomater. Gurkan har ÄNTLIGEN kommit igång och vi har massor! Nåt som äntligen också har tagit sig så är det pumpaplantor, men jag är mycket skeptisk till att de ska hinna ge någon vettig frukt. De som växer bäst är de halvruttna kärnor Filip hittade av en komposterad prydnadspumpa som han själv petade ner i lite krukor (jag var HELT säker på att de var ruttna så jag kollade inte ens vad han gjorde), de har kommit MÄNGDER på nu och är jättefina, om än små.

I dag klippte jag ner hälften av våra Kantnepetor – vill inte ta bort all pollinatörsmat så lämnar varannan någon vecka eller så, till de jag klippt ner börjar blomma igen.

Syns kanske lite dåligt här, men varannan buske är nerklippt till de nya, gröna kvistarna som kommer i mitten. Annars blir de så fula och hänger utmed marken, på detta vis kommer de istället in i en andra blomning.

Det är väldigt glädjande att var man än går här ute så är det SÅ extremt mycket insekter av alla de slag! Otroliga mängder nyckelpigor med, faktum är att när andra klagade över löss så hade vi väldigt få – och kanske delvis har vi nyckelpigorna att tacka för det!

Fick sen feeling och satte en pizzadeg, så vi åt nyss hembakade pizzor – jag, Oliver och Filip. Mycket gott! Maken är hos en kompis och Lukas har just åkt till läger i Vidablick, så vi är bara 3 hemma idag.

Enklast är godast, tomatsås, mozzarella och salami!

Blev bara galet trött efter maten så hamnade här framför bloggen en stund, sittande i soffan med iPad. Har lovat ett sällskapsspel (ett kort), så vi ska spela Yatzy här om ett par minuter. Hade annars bara gärna blundat en stund nu känner jag….

Hade tänkt börja jobba på tisdag för att få kort förstavecka, men det verkar bli totalt ösregn hela den dagen så jag kanske byter till fredagen istället… Vi får se lite, vad som funkar.

Hur har ni det? Snart dags att börja jobba eller har ni mycket semester kvar?

Sommardagar

Dagarna rullar på här hemma, och idag inleder vi sista semesterveckan… Vi går oftast runt och småpillar med saker här hemma på dagarna, och gör det som känns roligast för stunden. Här kommer ett litet urval av de senaste dagarnas aktiviteter.

Jag fick feeling och byggde ett litet ”hus” till våra tre brevlådor – superkul projekt och jag tycker det blev jättebra! Lite trevligare vid vår infart än de tidigare 3 sneda stolparna med varsin låda.
Barnen fick feeling i ungefär 30 minuter och började borsta en av sidorna på hönshuset som behöver målas. Tonåringen hade egentligen det som sommarjobb förra sommaren men då lyckades bara få färdigt en sida av 4. Nu gav de här två upp efter ungefär 2 brädor, så nu får vi väl göra jobbet själva antar jag. Men det var gulligt så länge det varade!
De enda pumpor som bär frukt i trädgården är de från en halvrutten prydnadspumpa som Filip rotade fram ur komposten och planterade själv. Är inte alls avis….
Mellan skurarna är det ju väldigt fint ute – det är ju i alla fall perfekt väder för lite projekt. Och så grönt nu, efter allt regn!
Det blir också många pauser för att leka med dessa två – nästan omöjligt att gå förbi utan att stanna och kela lite. Måste komma på namn till dem med, de små töserna! Den ena av dem är ju en ”skepparkatt” och har supergulliga tassar med extra tår (den till höger här) – antingen ska vi ta något marint namn eller så får det bli Mittens pga det ser ut som hon har vita tumvantar på framtassarna. Men den andra vet jag inte än… Kanske något med Sand, för hon har så fina sandfärgade ögon.
Barnen har spenderat många timmar i allrummet i garaget där det byggs med LEGO.

Idag skulle egentligen Filip gått på simskola, men han var lite dålig i magen i natt och är jättetrött (liksom vi vuxna) så det får nog bli start i morgon istället. Det är denna veckan ut, men kanske att det blir ett avbrott för Liseberg en dag med, vi får se lite vad väder, ork och humör ger för förutsättningar.

Oväntad vinst och växtplaner

Hade en rätt trevlig dag idag, först införskaffades lite virke som saknades till diverse småfix här hemma, sen tog vi familjen och åkte till grännaberget för räkmacka och sen minigolf. Kul bana, måste jag säga, och perfekt med 12 hål! Kanske också extra kul eftersom jag vann?!?! Är SÄMST på att spela minigolf så det var mycket oväntat!

Han som är minst är oväntat bra på minigolf och ledde till hål 5, men där efter tacklade nog koncentrationen av lite.

Det är otroligt grönt och fint här hemma nu, nästan allt har hämtat sig oväntat bra från det sönderbrända och uttorkade landskapet som rådde i början av juni. Av det jag odlat så har väl hälften gått bra och andra hälften sisådär om alls, men orken att sätta igång med nya sådder inför hösten är noll, och så får det väl vara. I krukorna samsas rosenskära med luktärter, dahlior och nejlikor, helt ok blev det. Och visst ja – lite pelargoner med, varav en jag är extra rädd om som jag fick av Tobbes ”sommarmamma” och som fått första plats vid soffan.

Vinrankan är som vanligt superfin och ser ut att ge hyfsat med vindruvor om de bara hinner mogna – dvs allt ovanför där hönorna når till, för de älskar också vindruvorna, omogna eller ej.

Vårt nygjorda land för i år är jättefint och börjar ta sig lite smått. Det kom till några nya växter från vår tripp till Linköping, men de försvinner lite på våra stora ytor….

Till höger här nedan ser ni vårt allra nyaste äppelträd Folke – ett spontanköp från Backamo. Vi har planer för att hela ytan här bakom ska bli en frodig och blommande plats, men det kommer ta en massa år. Nästa år försöker vi kanske få till en rosenrabatt här någonstans.

En av nyheterna vi fick med oss hem var en slags rönn-buske, den ni ser nedan – väldigt fin och kommer få fantastiska färger till hösten. Just nu står de lite i den mest ”kaosiga” delen till vänster, där det mestadels är potatis just nu, men när den är uppdragen har vi åtminstone lite växter på den sidan med, så det inte blir helt kalt.

Till den kom även ett rött gräs och två blommande perenner. Älskar verkligen färgerna!

Nu ska vi sjunka ner i soffan framför Tomorrowland Live och få en energiboost!