…vill vi bara önska en riktigt god jul!

(fast ni vet ju hur det är egentligen…)

…vill vi bara önska en riktigt god jul!

(fast ni vet ju hur det är egentligen…)

Haha, den här julen? Typ allt… Missförstå mig rätt, jag gillar att laga mat, men i år är det nog bara två saker jag gör själv – det är Janssons och Tomtegröt ( och ris a la Malta). Själv hade jag gärna gjort egna köttbullar, men eftersom övriga familjen gillar köpta bättre orkar jag inte bry mig. Vi köper sill, prinskorv, lite lax och rödbetssallad. Eller ja, vi ska göra några få ägghalvor och steka brysselkål, men det räknas ju knappt till matlagning.
Har noll lust och ork till att kämpa fram nån mat som ändå inte föredras av familjen, och själv har jag inget behov eller sug efter julmat direkt. Låter kanske lite trist och kanske olikt mig, men äh, det blir nog ok ändå.
Blev dock så himla glad när jag ser att det ska bli lite sol julafton och juldagen! Tänker att vi drar ut och värmer glögg på en eld nånstans.


Känner mig idag lite extra sugen på en liten valp att gosa med utan några större krav tillbaka. Ja ja.
En lucka i Kajsons julkalender.
Alltså, rent spontant – inte så himla mycket?
Jag tycker det är jättemysigt kvällen innan jul, när alla käkar ostar och chark och sitter och umgås hela kvällen, även om det nu oftast är över Bingolotto. Iofs ganska skönt program på så sätt att man inte bryr sig så mycket direkt, man kan bara slökolla med ett öga liksom.
På julafton är helt klart det roligaste julkpapparna, både att ge och att få. Det är ju sååå roligt att ge ungarna saker (såvida de inte agerar som otacksamma skitongar, men det händer i princip aldrig). Man vet ju heller aldrig vad som blir mest populärt ens med de stora barnen, det kan likaväl vara en liten skitgrej jag köpt för att fylla ut lite under granen som den dyra ”stora” julklappen för året. Men i och med att vi firat själva de senaste åren så känns det mest lite tomt och ledsamt. Paketen under granen känns få och dagen är bara lång.
Har nog heller aldrig haft så lite pynt som i år, runt advent brukar jag plocka fram lite stjärnor och smått, och sen brukar det mer juliga med tomtar komma allteftersom, men ingen annan frågar efter det och då har jag inte orkat bry mig heller. Men visst, vi har en gran i alla fall, och den är fin.
Så nä, julen betyder inte så mycket för mig. Gillar nyår bättre som mest fokuserar på lite lyxig mat.
Har för övrigt tjatat på ungarna i ungefär två veckor att vi ska försöka få till ett julfoto-tillfälle, men det har inte blivit av och nu vet jag inte om jag orkar tjöta med. Men vi har ju fått till några under åren åtminstone, kanske kan vi i alla fall få till ett på julafton, när ändå alla har lite finare kläder på sig?









Egentligen vill jag ju bli bättre på precis allt, så jag skulle kunna rabbla upp allt jag gör, men det är väl ett par punkter som kanske sticker ut lite extra.
Jag skulle vilja bli bättre på:
Och på tal om den sista punkten så har jag ändå övat en hel del i dag, när solen tittade fram för första gången på nästan en månad… Har varit ute halva dagen, och har just letat efter små solglimtar – bokstavligt talat. Är faktiskt jättenöjd, så här kommer en hel bildkavalkad!










Det var dagens inlägg från kajsons julkalender!
Det går framåt här, i dag är L tillbaka i skolan, maken fick negativt på COVID i går och vi inväntar svar på O’s test så kan han gå till skolan med. Filip är lite snorig fortfarande, så det blir inget dagis idag heller, och kanske inte i morgon heller. Men vad ska vi då hitta på, när det mest är snorigt och trist? Tycker vi tar ett omtag på mina egna favoritbilder i år (ur kategorin fina, neutrala bilder), bara för att få lite fint att kolla på!


















Tycker nog faktiskt att jag blivit bättre genom åren på att se de där fina små motiven. En bra kamera hjälper ju, som jag nämnt innan så är ju foto något jag verkligen skulle vilja ha mer tid för, men som det är nu är jag glad om jag hinner slänga iväg ett foto på en autofunktion när jag får en sekund över, de handlar oftast inte om mer tid eftersom det mesta jag fotar fotar jag när vi är ute med hela familjen. Tänker avsluta med bilden nedan, för visst behöver vi mer kärlek efter det här året?

Måtte 2021 bli ett lite mer kärleksfyllt och roligare år!
Nä men idag var en riktig pissdag hörni. Det var ju äldsta och yngsta som var sjuka i morse, samt maken, men efter ett par timmar i skolan kom även mellankillen hem och mådde skrutt. Jag skulle kunna jobba typ hur mycket som helst nu känns det som, men försöker lösa det jag kan hemifrån, det blir lite VAB och lite jobb. Just nu börjar jag faktiskt känna mig lite hängig med, men det kan vara ren trötthet med.
Det går ju sådär att vara hemma allihop så här mycket alltså. Ni som tycker det funkar bra, hur gör ni??? Tycker det blir så jäkla mycket tjafs, alla är trötta på varandra och skulle behöva vara själva ett tag, vädret är pissigt och tålamodet är NOLL. Det enda man gör är att laga mat och plocka undan, i en enda loop…
Visst, det finns små ljuspunkter här och var, den bästa var nog denna synen framför Tv:n i morse.

Det är halsont, snuva, lite feber och en allmän hängighet som verkar gälla, familjen över. Maken och O testade sig idag, får se vad det är, men gissningsvis vanlig förkylning.
…vaknar (utvilad) innan barnen är uppe och kan sätta mig och ta den där första koppen kaffe alldeles själv.
…är med vänner där man kan vara sig själv och skratta!
…när jag får en kram.
…är i solen, älskar verkligen solen – oavsett om det är en iskall och snöig vinterdag, en ljummen vårdag, en stekande sommardag eller en färgsprakande höstdag. Finns nog nästan inget som så enkelt får mig på gott humör.

…har en sån där bra dag i skogen med familjen, när alla barnen är glada och tycker att det är rolig och vi inte har glömt något av det som ska tillagas över elden. När vi får sitta i lugn och ro och dricka kaffe på maten, kokat över öppen eld, och ungarna leker och har roligt (en liten bit därifrån, hahaha).

…när barnen kommer och pratar med mig om saker som är viktiga för dem och låter mig vara en del i deras liv.
…när jag får äta något riktigt gott, i gott sällskap eller helt solo.
…när jag kört fredags-crossfit med jobbet. Tränar jag själv blir jag bara deppig?
Det var väl typ det jag kom på just nu, det blev ju en deppigt kort lista när man ser det så här. Det finns ju absolut fler tillfällen än så här när jag mår bra, men just nu kommer jag barnen mig inte på något.
Temat för dagen är lånat från Kajsons julkalender.
I Kajsons kalender är dagens rubrik ”detta är jag bra på”. Jag vet inte, just nu känner jag mig som en rätt kass förälder, men faktiskt känner jag att jag är ganska bra på mitt jobb. Eller, jag känner i alla fall att jag gör mitt bästa, och DET känner jag mig nöjd med. Nöjd känner jag mig däremot inte med att jag har en stressklump i halsen som är jobbrelaterad, men inte så mycket till själva arbetsbördan utan mest ett annat orosmoment. Tror det är det som gjort att jag sovit så galet dåligt i ett par veckor med, nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter.
Annars har vi haft en väldigt mysig dag i dag, för vi har fått låna Zally, en 9-åring pälsad Xolo från Xoloanne. Hon är himla lugn och mysig, så dagen har mest bestått i ett gäng promenader och annars varit ganska lugn, vilket var skönt för alla tror jag. Hon hade nog lite hemlängtan med, för lite konstigt tyckte hon nog att det var att hamna hos oss en stund, men det gick bra ändå 🙂




Med dessa bilder från dagen så önskar jag er en bra Lucia! I morgon blir det nog en halv dag med jobb och en halv dag med VAB, inväntar att Filip ska bli av med sin sista förkylning. Sen kom Oliver hem igår med ordentligt halsont, vi får väl se vart det tar vägen.
Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.
Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.
Jag kommer aldrig få barn igen.
Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.

För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?
Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.
Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)
Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…
Att KRAMAS kommer nog först på listan.
Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.
Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.
Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.

Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.

Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.
Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.
Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.
SOLEN!
Att få börja odla lite igen.

Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.
Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.
Vad längtar du efter?
Dagens snabba – om man har tråkigt kan man roa sig med att kolla under #coatedxolo på Instagram och fascineras över hur olika en och samma ras kan se ut. Dela finns det ju med och utan päls, den finns i tre storlekar och i typ hur många olika färger som helst! Så coolt!
