Puh, det har varit ett intensivt dygn här, mest kanske för att alla varit spända, lite nervösa och förväntansfulla, men sen blev det inte smidigare av att Filip sportar en massiv förkylning med lite feber.

Förresten, jag får börja med att ändra mig på en punkt, vi kommer inte fortsätta kalla valpen för Tilly eftersom det visade sig när vi ropar på henne och Filip så låter det typ likadant. Det nya namnet kommer bli Nala efter grundlig röstning och åsiktsstorm här hemma, det liknar ingen annans namn och är lätt att säga.

Vi mötte ju uppfödaren i Norrköping, och fick rådet att ha henne i knäet på vägen hem. Det blev jag som satte mig där bak och fick en varm och mjuk valp i knäet, och på en förvånansvärt kort tid lade hon sig tillrätta och somnade i min famn… Tror ni man dör lite då av gullighet?

Resan gick bra, med en kort rastning på vägen, och sen kom vi hem. Själva först, ungefär en timme, sen kom barnen hem. De lyckades komma precis när jag var ute och kissade henne, och trodde först vi lånat en valp. Sen undrade de om den var till salu, och jag sa att nej, hon är redan köpt av någon – och då gick det upp ett ljus för de stora pojkarna! De blev så oerhört glada, det var den roligaste nyhet jag kunnat ge dem 🙂

Vi har mestadels försökt ta det väldigt lugnt med henne, både i dag och igår, för att det är mycket ändå att lära känna. Barnen är väldigt sugna på mys, men är också lite försiktiga och lugna i sitt språk så det har funkat toppen. Hon blir lite väl entusiastisk mot Filip ibland och vill skälla och hoppa, men det verkar redan lugna sig. Den hon är mest reserverad mot är maken, till hans sorg, men att han är lite större och har mörkare röst kanske har något med det att göra. Det ger sig nog, tänker vi, hon är inte rädd för honom men klart mer reserverad. Mig tyr hon sig väldigt gärna till, så jag har kört den mesta rastningen och vilan.

Natten gick toppen, hon fann sig tillrätta nästan direkt i sin hundbädd och vi var bara ute en kortis (typ 30 sekunder) vid 03:30 för att kissa. Inte illa! Hon är faktiskt redan på god väg att vara rumsren, hon håller sig och kissar direkt när vi går ut, det är när jag missat signalen vid två tillfällen det hänt en olycka bara. Lika mycket att lära för oss båda ju!

Hon är en riktig piraya, med sylvassa tänder och ett ganska hårdhänt sätt att hälsa och gosa med en, det kan mina tämligen såriga händer intyga. Tydligen var hela kullen sådan, men det är ju något jag vet försvinner med tiden, även om vi såklart försöker lära henne att inte bita så HÅRT.

Smart är hon med och har redan lärt sig ett gäng saker hos uppfödarens dotter, hon kan ”sitt” och vi har med tämligen god framgång lärt henne ”ligg” här under dagen. Hon sätter sig vid ytterdörren för att vänta på sitt koppel och hon sätter sig igen när vi kommer in så man får ta av det.

Min oerfarenhet med hundar ställer till det lite ibland tror jag, än så länge drar hon lite åt alla håll och kanter när hon är i koppel, men jag försöker belöna så fort hon vänder sin uppmärksamhet till mig, och det kan nog funka om ett tag. Jag måste liksom läsa mig till hur jag ska göra, det är inte helt sjävklart, Tobbe har det mer naturligt men han får ju inte riktigt komma till än, för henne.

Nu är det dags för lite rastning igen! Det blir inte så mycket foton just nu, har inte hunnit, men lovar att ta några med riktiga kameran snart, det är nästan svårt att fota henne bra med mobilen eftersom hon är svart och det blir konstiga kontraster.