Av någon anledning har vi knappt några vitsippor här på gården, inte ens i skogshagen bakom huset. Snödroppar finns det i hagen däremot, och nu har något som jag skulle vilja påstå är minst lika vackert som vitsippor tagit över – nämligen Scilla! Främst den blå, den finns ÖVERALLT, i gräsmattor, rabatter, stenpartier och i hagar. Det är som luftiga, blå mattor och de är otroligt vackra, kolla bara:
Såna här ”tussar” är det gott om, tacksamt nog så äts de inte upp av vare sig grisar eller hönor heller. De är heller inte i vägen eftersom de kommer långt innan gräsklippare och liknande ska igång. Jag gissar att det finns en massa olika sorter, men tittar man närmre på den vanligaste blå här så har den tre små ljuvliga klockor. Så fint!Vi har några mer exotiska sorter med, lite av den gula och några av dessa vackra tvåfärgade.
Det är ju inte den enda blomman som tittar upp nu, nu trycker det på underifrån i varenda rabatt och små gröna blad kämpar sig upp mot vårsolen.
Jättedaggkåpa växer nästan som ogräs här, men ett välkommet sådant. Väldigt fin med sina flikiga blad. Det här tror jag är en gammal pensé, men snart kommer även viol som vi har i mängder. De tittar upp i vartenda stenparti och grusparti, och är likt Scillan välkomna trots sin ibland udda placering. I krukorna vid altanen kämpar små penséer för sin överlevnad. De brukar vara som finast lagom till jag vill ersätta dem med andra blommor, men då kan de få flytta ut på nån liten jordplätt istället.
Nu blir det ju lite kallare ett tag igen, men det känns inte lika hopplöst nu utan mer som att nu går våren banne mig inte stoppa. Knopparna på buskar och träd sväller med, och bland våra fina Scilla surrar både humlor och bin – vi har till och med sett ett par fjärilar! Men hörni, vi avslutar med lite mer Scilla va….
Man vill ju liksom bara lägga sig ner bland dem och smälta in i naturen… (iofs är min hudton nu åt det blå slaget så det skulle man väl nästan göra, haha!)
Underbara Clara gjorde den här, fast med 17 bilder – men min favoritplats fick ni ju en massa bilder på i går!Tyckte den kändes rolig – i det grå februarimörkret.
En bild på något gott.
Av många goda saker att välja på får det just nu bli en önskan om en sommarfräsch jordgubbsmojito en varm sommardag.
En bild från när jag var liten.
Har inte tillgång till så många bilder på mig själv som liten, men här är strax innan jag fyller 6 år, gissningsvis hos mormor och morfar. Ser lite av mina pojkar i ögonpartiet främst.
En bild på mig i en annan stil.
Haha, ni får en från när vi hade temafredagar på jobbet för mååånga år sedan, här var temat såklart Rock!
En bild på en favoritaktivitet.
Att åka längdskidor ”ute i naturen” snarare än runt en bana – det är något av det absolut bästa jag vet! Det har inte blivit nån skidåkning i vinter alls, det har in riktigt legat tillräckligt med snö där jag vill åka – kombinerat med att de få gånger de gjort det har jag inte haft nån ork. Dåligt.
En bild på när jag mådde dåligt.
Dåligt är lite missvisande på ett sätt, för just precis i den här stunden mår jag ändå rätt ok. Det är precis innan jag blir sjukskriven för utmattning dock, och vi var ute i naturen nästan varenda helg, här på Västanåleden. Hade jag INTE varit ute så mycket så hade jag nog gått in i väggen mycket tidigare, för naturen är ju som ett eget rehab-läger.
En bild från när jag var arg.
Det här är ju inte jag som är på bilden, men den är från julafton denna vintern. Det här var på morgonen, innan allt blev katastrof, och sen var jag så arg att det blev inte en enda bild.
En bild på något roligt.
Att klättra på höghöjdsbana när man är lite höjdrädd är ändå otroligt roligt – det är precis sådär läskigt så man kan hålla paniken i styr, och man känner sig också väldigt modig!
En bild på en stolt stund.
Stund och stund, men jag är väldigt stolt över att jag vågade ta klivet och helt byta karriär mitt i livet. Lärde mig så sinnessjukt mycket, och träffade en massa människor som jag än i dag tänker mycket på och saknar. Fina kollegor och tålmodiga hantverkare när mycket (allt) är nytt!
En bild på ett oförglömligt ögonblick.
När vi fick nyckeln till vår gård och för första gången körde in genom grindarna!
En bild på någon du beundrar.
Nu har jag ingen samlad bild på mina kollegor, men denna är från en resa till Energimyndigheten för ett år sedan. Jag beundrar ALLA mina kollegor, de är sjukt smarta, vänliga, ödmjuka och framförallt ROLIGA!
En bild på en favoritpryl.
Den här bärryggsäcken var verkligen kanon när man ville ta sig ut i skogen med små barn. Så otroligt skönt att ha händerna fria och inte behöva krångla fram en barnvagn.
En bild på någon jag tycker om.
Typ den lättaste bilden att välja. ”Livskamrat” är ett ord som låter lite fånigt, men samtidigt det enda ordet som gör vår relation rättvisa i ett enda ord.
En bild på en bra dag i mitt liv.
En dag i Kroatien, innan Filip föddes och när det ännu inte blivit tonårspinsamt med en kram av mamma. (det var alltså inte en bra dag för Filip inte var född, det var bara anledningen till att han inte var med liksom)
En bild från då jag kände mig glad.
När vi gifte oss, för nästan 19 (!!!) år sedan. Nu tycker jag att vi ser ut som vi fortfarande var tonåringar, men då kände man sig ju vuxen.
En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg.
Från vår andra semester i Kroatien, jag kände mig pigg, stark och hade fått ner längden på mitt hår. Toppa med lite solbränna och fräknar!
En bild från en plats jag älskar.
Kroatien vann mitt hjärta första gången vi bilade dit, och är en plats jag verkligen älskar! Vi har bara varit i norra delen, men det är så grönt och så härliga stränder….
I dag har vi gjort något jag varit sugen på SÅ länge nu, men som inte prioriterats på ett tag, jag tog nämligen med HELA familjen på vandring (inte illa pinkat när man har barn som är 6, 13 och nästan 17 år, bara det). Inte så långt från oss så korsar John Bauerleden vägen till Bunn – och därifrån och mot Jönköping hade jag googlat fram att det fanns ett vindskydd ”på lagom avstånd”. Tänkte typ 2-3 km enkel väg, men det var ganska exakt 4,5 km dit, vilket också innebar att 6-åringen gick nästan 1 mil sammanlagt! Det var dock faktiskt inte så värst mycket gnäll från någon, tror att barnen faktiskt förstod min önskan att vi skulle vandra ihop och ansträngde sig lite extra – så oerhört uppskattat och det gjorde mig himla glad. Hade iofs fjäskat för dem med valet av mat och fika med, mer om det strax.
John Bauerleden är ju rent generellt otroligt vacker, vi har gått en bit av den innan, men inte så här långt norrut. Skogen är verkligen en ”John Bauer-skog” och det är inte svårt att se vart han fått sin inspiration ifrån. Lite komiskt var dock att det pågick någon orienteringstävling i krokarna i dag, så det sprang orienterare precis överallt kors och tvärs, blev riktigt underhållande faktiskt.
Nästan överallt var marken täckt av mossa – ett mjukt, grönt täcke som nästan gnistrade där solen letade sig ner mellan träden.
Lyckas ALDRIG fånga det fantastiska djupet som är i riktigt vacker skog, men vi njöt av det likväl. En liten bäck, spännande att korsa när man är 6 år.
Små ben behöver inte ha bråttom, att få vila uppe i ett älgtorn en stund kan vara välbehövligt, även för stora ben.
Egen ryggsäck med kikare, fågelskådarbok och skogsbok för barn var toppen i pausen. Överallt fanns mjuka ”kuddar” av mossbeklädda stenar och stubbar. Vindskyddet var rejält med en bra grillplats – och bakom fanns utedass och soptunnor. De minsta benen lade sig ner att vila i säkert 2 minuter innan de sprang runt vindskyddet igen. Men de lite större tyckte det var desto skönare att sitta och vila en stund. Så glad över att ha fått med även han som snart blir 17! Inte för han brukar vara så svårövertalad, men ändå. För hans del blir det scouthajk med vandring nästa helg, så det här var lagom uppvärmning. Jag nämnde ju att jag fjäskade lite med maten, så det var ”pizza-pockets” (recept finns här)……och S’mores till kaffet! Har faktiskt inte gjort riktiga innan, gjorde med Bragokex idag och det var en höjdare ändå måste jag säga! Sen skadar det ju heller inte att marschmallowsen är lätta att grilla för var och en själva, och de är goda att äta utan kex med!Jag var faktiskt med, jag också 😉
Det tog ungefär 1 h 45 minuter att gå de 4,5 km enkel väg, i Filips tempo och med lite pauser för vila och skogskissning. Så skönt att inte ha bråttom någonstans, utan bara kunna vara ute och gå i det tempo man känner för. Stigen varierade förresten från liten skogsstig (ibland med nedfallna träd mitt över) och lite bredare traktorstig, ganska kuperat men ändå ok för små ben (inte för barnvagn dock!).
Det blev lite olika tempo ibland, men vi väntade in de som skulle knyta skor eller fixa vandringspinnar, så det blev bra ändå.
Kort sagt (eller det blev visst ett långt inlägg) så var det en kanondag! Enda minuset var en fästing på Filip samt ett mindre antal älgflugor som dock inte satte sig på någon. Vi är ju visserligen ute på gården i princip varenda helg, men det blir mer att var och en går och grejar med sitt, det var väldigt trevligt att få tid att prata med alla och göra något tillsammans idag – det gör vi om snart igen!
Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.
På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta. Kolla bara!Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon. Så vackra, med en gnutta kvällssol med!Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här. Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster? I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna. I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske? Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt. Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt. Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med. Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.
Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!
Mitt i september är vi, och jag har fått min första förkylning för hösten. I går skrotade vi runt lite här hemma efter jobbet, och det var sånt otroligt ljus att jag var tvungen att plocka fram kameran. Här kommer en fullkomlig bildbomb från gården, från de allra första höstdagarna – det kommer också komma ett stooort inlägg med alla fina blommor vi har nu, lite senare.
Är så nöjd att vi anlade en ny blomsterrabatt här, och har planterat lite mer träd – det är en start till en mer lummig och blomstrande gård.
Vid växthuset har solrosorna nu börjat höja sig över nocken – typ 2,5 m höga!
Hästvagnen pryder så väl sin plats!
Den här solrosen var en sorglig liten sak Filip fick med sig från förskolan i våras, men nu är den typ 2,5 meter och enorm!
Här har vi lilla Mittens (eller vante) som hon kallas pga sina många tår – det ser ut som hon har tumvantar på sig.
Mamman Sotis, som numer officiellt är vår ❤
Och lilla juni! Båda kattungarna är så små och söta, de är ungefär 15 veckor nu om jag räknat rätt.
Apropå liten och söt, självklart är Filip redo för gräsklippning och annat fix alla dagar i veckan!
”Mamma, jag har planterat lökar här i nu, de ska planteras ut i vår sen i jorden”.
Den nymålade garageväggen har fått lite levande dekorationer.
Vi fick i princip ingen skörd av sommarhallon alls i år, men hösthallonen ser faktiskt kanonfina ut. Jag plockar in allteftersom, och fryser in, i väntan på att göra sylt eller smoothies.
Vi har både gula och röda hallon
I solnedgången går Flax runt och bröstar upp sig, i all sin prakt
Och varje kväll ska ankorna vallas in till sin lilla stuga, så de inte blir rävmat.
Jag njuter av våra enorma lönnar så länge de står – när löven fallit måste vi minst ta ner den till vänster som visade sig vara rutten innuti…
Stallet är så fint, men hade behövt ett lager färg i år.
Vi avslutar med en inte alls rättvisande bild av den fantastiska kvällshimlen i går – jag önskar så att det inte blev mörkare tidigare nu bara!
Det har gjorts stora rubriker om ”snökaos” och ”snösmockor” så många gånger nu, så jag registrerar det knappt längre. Oftast handlar det om några få centimeter om ens det. Därför kanske jag inte riktigt hade tagit in att det skulle komma såna enorma mängder i går?!? Åkte och tränade på kvällen och när jag kom ut hade det ju kommit en decimeter och det snöade galet mycket. Väl hemma fick jag dra ut fyrhjulingen och ploga, vi har en liten väg upp till oss på kanske en halv kilometer där vi sköter skottningen själva, och det var knappt att bilen tog sig fram när jag kom hem. Vi lär få skotta i dag igen, har ju kommit 1-2 dm till i natt.
I vilket fall, jag var ute på morgonen och gav mat till djuren i snön, och passade på att föreviga det här otroligt vackra landskapet! För även om jag visst gärna vill ha vår, så är det ju så HÄR jag tycker att en vinter ska se ut… Nu blir det en ordentlig bildbomb!
Snötäckta granar på avståndSolen har precis bara börjat titta fram över horisontenSå dämpat, tyst och rent. Bara lite fågelkvitter – som ändå ger en härlig känsla att våren är på gång!Mitt absolut favoritmotiv att fota ändå, jag tycker vårt stall är så himla vackert, speciellt mot snön!Snötäckta grenar mot en blå himmelHönorna ger sig inte ut i snön, men ankorna är totalt obrydda. Fotar nästan aldrig häråt, men det här är ju när man kommer från stallet och går mot vårt hus, och vår groventré . Låg sol i motljus……ger vackra skuggor på stallet!Sommartid slingrar sig en enorm humle mot kortsidan, nu är den nerklippt och bar i vintersolen. Nästan hela stängslet till grismaten har snöat över, och grisarna själva når knapp ovanför snön.
Så javisst, ett tillfälligt bakslag för våren, men i den här skepnaden gör det mig inget alls! Har bestämt att jag ska ägna hela helgen åt att åka längdskidor, långsamt och länge och med matsäck!!!
Idag tänker jag bjuda på en riktig bildbomb, för det har ju varit fantastiskt väder OCH jag har haft kamera + mobil på mig nästan hela dagen. Absolut varning för att det här kommer vara grov reklam för att bo på landet! (Dock ej sponsrat – haha, jag kanske skulle betala mig själv för att göra reklam för att bo så här??)
Det var ju hur soligt och härligt som helst idag, men också ganska kallt. Dessvärre för oss – för vi hade en massa små projekt och sysslor vi tänkt få uträttade under dagen, men allt som har med stängsling, stolpar och gräva fick liksom vänta, det är ju tjäle överallt. Så, vi fick tänka om lite, för ute vill man ju gärna vara i solen. Vi hade en liten gäst idag också, Filips bästa kompis, så vi började med att grilla lite krabbelurer ute.
Jag fick hjälp av Lukas att fota lite med, kan ju vara kul att själv få vara med på bilderna ibland också. Nygrillade krabbelurer lockar till och med ut tonåringen…
Vi satte oss i lä vid picknick-kullen och stallet, på stålbänkarna jag fyndade alldeles gratis hos en man som rensade ur trädgårdsförrådet. SÅ bra när man har stora ytor och gärna vill ha en sittplats till hands utan att behöver gå ända till huset… De är lite rostiga, orkar jag så ska jag slipa och måla till dem framåt sommaren – men de funkar ändå så länge.
Sen ville man ju ändå liksom GÖRA nåt – det är alldeles för kallt för att bara sitta still ute, även mot en södervägg. Jag kom på att det fanns ett par gamla döda träd på en av kullarna, så jag letade fram motorsågen och gjorde mig extra fashionabel med looken ”hjälm ovanpå mössa”.
Tur att man redan är gift!
Fler blev inspirerade och Lukas fick en yxa och har härmed huggit ner sitt första egna träd! Inte illa, för det var riktigt hårt trä!
Välförtjänt stolt!
Sen blev det dags att åka och hämta ett lass hö från en dam i området som skulle tömma sitt höloft – gammalt hö, men det funkar ypperligt som bäddmaterial till grisarna och till hönsens reden. Det var dock lite dammigt, så när vi skulle tömma hela släpet så drog jag på mig nästa mundering:
Det var nog bra, för när vi lastade släpet så nös jag som en tok, hahaha… Men alltså, det ÄR så tacksamt när man kan få sånt här och dessutom gratis – de blir av med det de inte vill ha och vi får möjlighet att få sånt vi behöver. Glad blir man då! Filip och hans kompis åkte ”modernt hölass”, alltså i bilsläpet med hö när vi rullade fram det på gården, och hade väldigt roligt med att hoppa runt i det. Kommer absolut hitta hö ända in i kalsongerna där tror jag… Grisarna fick hela huset fyllt med hö och det kan behövas nu när det blir ganska kalla nätter framöver.
Alltså det har varit en fantastiskt dag, jag är sådär skönt trött i kroppen och känner mig lite väderbiten. Än är det för klen sol för att det ska ge några fräknar, men om nån månad eller så kanske det kan komma några. Nu ska jag nog orka med två ganska mastiga dagar i inledningen av nästa vecka tror jag!
Jag skulle kunna spendera precis hur mycket tid som helst här på gården utan att tröttna eller få slut på saker att göra. Det kanske en del kan tänka är stressande, men för mig blir det nästan tvärtom för det är ju HÄR jag tankar energi. Jag önskar vi båda bara kunde hänge oss här ute, men såklart måste vi ju jobba också. Idag jobbade jag i alla fall hemifrån, och direkt efter gick jag ut för att småfixa med det jag nu råkade få lust med, vilket visade sig vara ogräsrensning, gräsklippning och att kratta ihop fallfrukt. Däremellan gick jag bland hallonbuskarna och åt det av det som fanns kvar och åt lite fantastiskt goda körsbärstomater, solvarma och mörkröda.
Plasten på växthuset får vänta till helgen när vi kan jobba mer sammanhängande en heldag. Samtidig som man går här och fixat så funderar man lite över vilken blomma man skulle vilja plantera i rabatten, att jag kanske skulle klippa ner potatisblasten nu när den vissnat och lite annat smått. Så skönt att låta huvudet fladdra runt helt fritt.
Nu ikväll blev det ju en makalös solnedgång, så här kommer ett GÄNG bilder från gården så här i mitten av augusti!
Känner mig redan kanonnöjd över hur bra det kommer bli med växthuset där!Framför, där bänken står, kommer det kanske nästa år bli ett litet trädäck är det tänkt. I köksträdgården återstår mycket grovjobb, men den är ändå så himla lummig och fin, vildvuxen som den är. Fina bollar!Och mycket söta mini-rosor…Stallet står och är mest bara vackert!Tomaterna växer bra med 👍🏻Ena gaveln på hönshuset är äntligen nymålad av tonåringenSa jag att jag var nöjd med växthuset?!?Min söta kantnepeta är så fin igen nu efter jag klippte ner den!
Det var allt för idag, från den vackraste gården i världen ♥️
Först av allt och inte unikt – men WOW vilket väder det var?!? Svettades från varenda por men det var ändå en fantastiskt härlig känsla med riktig sommarvärme! Vi hade ju besök av min bror, hans fru och deras dotter på snart två år, sen körde vi ett tämligen klassisk midsommarfirande för första gången i mitt vuxna liv typ – supertrevligt och här kommer en riktig bildbomb från dagen:
För det första kan vi väl konstatera att trädgården visade sig från sin allra bästa sida och hade gjort sig fin i midsommarskrud…
Jag hade minsann ansträngt mig med och dukat lite fint.
Trädgården stod till tjänst med den vackraste av buketter!
Våra gäster var så sommarfina de med…
…och vi hade minsann också ansträngt oss lite grann åtminstone. (Notera längden här på äldsta, det är inte många veckor till jag är längre än honom!)
Vi inledde med champagne och jordgubbar, såklart till klassisk midsommarlunch på sill och potatis.
Inte dumt med lite firande, orkade aldrig göra nån krans sen men kände mig nöjd ändå!
Det lektes lekar i den dallrande värmen – gjorde inget om man blev lite blöt.
Vi höll oss i skuggan så gott det gick, både fyrbenta och tvåbenta. Efter lunchen serverades såklart jordgubbstårta (dock med köpta jordgubbar – våra är inte klara än)Vi bjöd på en svalkande jordgubbs- och rabarbermojito som gjordes om till longdrink pga varmt…Supergott och så härligt att bara kunna sitta ute och njuta!
Barnen roade sig med vatten i värmen (andra ombytet för dem båda)…
…finns inget bättre att roa barn med!
Små barn fick ta en tupplur mitt på dagen – det hade vi nog alla kunnat göra i värmen. Till kvällen blev det lite enklare grillat, som padrones, halloumi, fläskkarré och gott somun-bröd. Med en sallad från trädgården, väldigt gott!
Vissa skippade helt klädkoderna!
Sommarsöt!Kvällssolen mildrade hettan över torrt gräs……och bjöd på ett fantastiskt ljus!Ja hela köksträdgården visade sig faktiskt från sin vackraste sida!
Visst, ingen stång, inga kransar, men ändå en tämligen klassisk midsommar. Det kändes fantastiskt härligt att ha hela midsommaridyllen här precis där vi bor?! Får fortfarande såna overklighetskänslor när jag tittar ut här hemma! Hoppas ni hade en lika fin midsommar!
Det är väldigt svårt att gå in just nu, långt in på kvällarna går vi runt och pysslar med saker som behöver pysslas med på gården. Det är så otroligt vackert ute nu, jag vill liksom dra in allt i hela kroppen och bara spara allt det frodiga till en kall, grå vinterdag, men det går ju såklart inte. Så jag fotar och fotar, för jag kan verkligen inte låta bli! Och eftersom jag spammar Instagram med bilder på blommor och vår gård så kände jag att jag nog får variera mig lite, och lägga upp lite här istället 😘
Ingången till vår köksträdgård ♥️Full med ogräs och ljuvliga blommor om vartannat…I all grönska sticker inte ens de kornblå markiserna i ögonen som de gör annars…Kantnepeta, inte Färilslavendel har jag fått lära mig!Så mycket blommor jag inte vet namnet på, i alla rabatterSöta lammöron är lätt att känna igen åtminstoneUtsikten från vår framsida ♥️Små humlor i varenda blomma 🐝Så otroligt skönt att gräsklipparen nu är igång!Så fina färger i solnedgången!
Ok, klart för ikväll då, eller jag kommer nog fota med men får väl hålla mig lite 🙈
godatankar.com 