Socialt bakis och tacksamma blommor

Ok, ett inlägg i veckan alltså, det är tydligen där jag landar just nu.

Jag är trött, maken är trött, barnen är trötta, och alla vill ha sommarlov. Tröttheten späs på av pollen för mig och de två äldsta, och för oss alla blir det också konstant liiiite för sena kvällar eftersom man liksom överraskas av hur mycket klockan är varje kväll. ”Va, är klockan redan halv nio, Filip skulle ju varit i säng för en halvtimme sedan?!”. Man kunde ju tycka att man borde lära sig, men samtidigt finns det något i det som är lite, lite härligt. Att få tulla lite på rutinerna en aning, och ta tillvara på allt ljus, sol och värme som finns. Och det har ju verkligen funnits i överflöd, och vi har njutit…

Jag och maken är också trötta efter helgen som innebar en liten fest på lördagen för makens träningsgäng, 7 personer som vandrade hit och sen blev det en ändå tämligen lugn hemmafest. Men min sociala ork alltså… Den är noll och intet och jag var knappt talbar i söndags och i går. Iofs också en rest från torsdagens konferens som alltid ger en känsla av att man är bakis ett par dagar efter.

Vi drack bål med hemgjord rabarbersaft och inte hemgjort gin, med mynta, citron och syrén. Vackert så det förslog, och inte äckligt heller.

Ute i trädgården så är det liiiite lugnare nu, förutom att det varit stort fokus på att vattna allt nysått och nysatt. När det gäller skörd så är det än så länge rädisor och pak choi, men jag börjar även kunna se jordgubbskart och potatisen växer på i full fart.

Nu har äppelträden blommat över, men alltså vilken syn det var! Har förstått på sociala medier att det var fler som hade extremt mycket äppelblom i år, hoppas att även frukten hänger på i bra omfattning.

Känner mig förresten väldigt glad och nöjd över hur köksträdgården ser ut just nu, den har jag verkligen kämpat med sedan vi flyttade in och den var helt övervuxen, men nu är hela köksträdgården i ordning och de sedan tidigare etablerade växterna som akleja, rabarber, klematis och humle för att nämna några, visar sig från sin bästa sida.

Att det är påfyllt med flis överallt med gör ju att det ser extra fint ut. Kålen har haft det lite kämpigt med sniglar som gömt sig i täckodlingen, men nu tror jag vi fått bukt med det värsta och den har börjat få lite storlek – och blir därmed inte lika känslig. Mellan kålen sitter vitlök som jag satte i höstas, med tanken att den hinner komma upp så mycket att den får ljus även när det växer kål, men det kan ha varit ett misstag. Vi får väl se…

Aklejorna som växer (nästan som ogräs) här skiftar från en djup blålila blomma, både enkel och dubbel, till en som är mer blekrosa.

Även om den nästan växer som ett ogräs så är jag glad för den, för utan den hade det inte varit mycket blommor i trädgården nu. Ja förutom min nejlikerot då, som jag satte som en liten, liten miniplanta förra året men som nu är riktigt stor, och mycket vacker :

ÄLSKAR verkligen färgerna på den här – Mai Thai tror jag det är. Har en till blomma som jag också tror är nejlikerot, men den har en klarare färg:

Den växer också galet bra och ger en så fin färgklick i vårt nya land. Gjorde faktiskt en bukett med just detta till helgens fest, och även om jag inte alls är särskilt bra på själva bindandet så tycker jag färgerna blev väldigt fina ihop:

Måste säga att jag verkligen uppskattade att det kom regn nu med, för det började synas tecken på torka i gräsmatta och äng, och det är skönt att inte behöva vattna varje kväll (förutom i växthuset). Det får bli lite extra fokus på vila denna vecka, och så hoppas jag att orken kommer tillbaka till det sista landet ska fyllas med majs, bönor och squash till helgen. Det är ju förresten en fördel med att få gäster, att man får tummen ur och gör viloytorna lite extra fina med, det har man ju liksom glädje av själv sedan med men det blir inte alltid gjort annars.

Jag är superdålig på att göra buketter till ”bara mig själv”, det känns som slöseri att ta blommorna från där de är så fina redan. Men det är verkligen trevligt med ett stort fång syrén vid soffan på altanen, det ska jag inte säga annat!
Tror även katterna njuter lite extra i soffan när det är fint runtom 😉

Tid för annat

Alltså jag vet inte, det går trögt att skriva här inne nu. Kanske är det inte så konstigt, när all vaken tid efter jobbet spenderas ute på gården – som verkligen är helt fantastisk i vår- (sommar-???) värmen. Det enda trista med det är att det går åt minst en timme per kväll till att vattna på olika ställen, nu när det mesta är nysått eller nyplanterat så vill man ju inte gärna att ens insats går till spillo för att fröna torkar ut… Men på det hela taget så väger såklart fördelarna med vädret stort över nackdelen att det tar tid att vattna. Skillnaden som vi ser mot förra året när allt torkade ut i början av sommaren (innan det sen regnade heeeela tiden) är att det finns fukt i marken, och att nätterna är svalare så det blir lite dagg. Grönt är det i alla fall verkligen!

Man kan säga att det är lite skillnad från förra året, när allt det här var ökentorrt och sönderbränt. Sen när regnet kom så kom ju grönskan tillbaka, tyvärr även allt ogräs som gick fullständigt bananas och som lever kvar än överallt.

Det är mycket som ska göras ändå, tomater ska planteras om i sina slutkrukor för de som är kruktomater, och gurka och solrosor ska ner i jorden. Mina ”rulltårtor” av majs har börjat ta sig, så när de vuxit sig lite större ska de ut i det stora landet, ihop med bönor och zucchini. Man skulle väl kunna säga att jag rent generellt inte skulle vare sig lida av, eller ha svårt för att hitta på saker att göra, om jag var helt ledig från 1 maj till sista september…. Mitt instagram uppdaterar jag lite flitigare, främst i händelser, så där kan ni som vill se lite mer vad som händer. Det går liksom snabbare än att sätta sig här och skriva.

Stallet är så himla fint nu när det är nymålat! Älskar också den vilda ”kantrabatten” som rundar in dammen. Hoppas hinna köpa lite växter till den på söndag, så vi kan få lite näckrosor eller nåt i den.
Kanske inte den vanligaste vinkeln, det här och nere vid garaget är klart de stökigaste ytorna, men det blir så när leksaker, vattenkannor, krukor och annat är lite mitt i farten. Uppskattar ändå det stora trädet jag står under – gråalm tror jag? eller gråal? Minns inte. Ger i alla fall fin skugga till hönorna och grönskan här, som nog annars hade bränts bort.

Måste ändå försöka hinna fota lite mer känner jag, för det går SÅ fort allt nu, och jag vill liksom inte missa något! I övrigt är det full rulle på jobbet med konferens om klimatanpassning i morgon – ett ämne som känns minst sagt aktuellt med vattennivåerna i sjöarna runt om, och ändå med det torra vädret och värmen. Till helgen blir det fest på gården, första gången sedan vi flyttade in, då kommer maken och hans träningsgäng vandra hem hit från Huskvarna och sen blir det party. Det verkar som om förhoppningsvis barnen kan sova hos mormor, då kan jag också vara med och dessutom blir det ju fint väder så det finns alla förutsättningar för en trevlig kväll 😀 Kram på er!

Filip 7 år!

Allt man skriver låter som klyschor, helt enkelt för att det i varje enskilt fall fortfarande är sant – men det är otroligt att det var just du som kom till oss, som sista barn i en skara av totalt 3, för sju år sedan. Likt dina två bröder så har du absolut en helt egen personlighet, och jag tror att din kan ta dig precis dit du vill i världen. Inte för att jag tror att du kommer sikta på något ”högprofilerat”, inte för att du inte skulle klara det, utan för att du helt enkelt har en egen, mycket bestämd idé om saker du tycker är intressanta – och ”berömdhet och storhet” är inte två av dem. Du är makalöst nyfiken av dig, och du kastar dig över allt du inte förstår, tills dess att du fnulat ut hur det funkar. När du var på kalas i veckan tex, alla dina kompisar sprang in och började hoppa på en stor madrass, men du sprang omedelbart fram och inspekterade hur låset på den ena dörren funkade och hur discolamporna snurrade – innan du såklart sprang och lekte med de andra.

Du är så mjuk och snäll, dina bästa kompisar är båda två flickor, en i förskolan – ett år yngre än dig, och en i ettan – ett år äldre än dig. Du gillar inte när barn är väldigt högljudda och stojiga, men har inga problem att leka med barnen i både fyran och sexan på skolan. Du funderar på så mycket, och det är fantastiskt kul att lyssna på dig – även om det ska erkännas att jag inte alltid orkar lyssna aktivt, för prata – det gillar du. Jag är aldrig orolig för att släppa dig intill djur, vare sig små, nyfödda kycklingar eller våra stora grisar, för du är alltid försiktigt och snäll. Likadant är det bara roligt att se dig springa ner till grannflickan som snart är två – hon har precis börjat bli så stor att ni kan leka lite, och jag vet att du kommer vara så snäll mot henne.

Du är också vansinnigt hjälpsam, när du vill – och det är ofta. Du gör helt ärligt mer nytta här hemma än båda dina storebröder tillsammans, och du gör det bra! Du är absolut inte rädd för att ta i, eller skita ner dig, och för att locka med dig hem från en kompis så sa jag helt enkelt att vi skulle hem och städa hönshuset! Självklart hjälpte du till och mocka hönsbajs, utan en min, och körde vår stora skottkärra ut till landen och tömde allt där på. Något av det bästa du vet är att klippa gräset – och när det gäller ”leksaker” så ska det inte vara just leksaker utan helst riktiga grejor. Du är fantastiskt stark och har SÅ mycket ork och energi i din lilla kropp, och om inte ditt intresse för gårdslivet helt plötsligt dör så kommer du bli så bonnastark att du lätt kommer klå dina bröder i styrka!

Självklart har du beställt blommor till din födelsedag, de ska vara rosa! Och mormor hade fått stränga order om exakt vilka tulpaner hon skulle köpa, och du sköter dem själv på ditt fönsterbräde. Ute har du flera trädgårdsland som är dina, och där odlas det så det knakar.

Det känns lite vemodigt att du börjar bli så stor, för med det kommer ju såklart en del frigörelse och konflikter, för vi har haft det så otroligt bra så länge. Men du måste ju också bli din egen och mindre beroende av oss, så det är ju som det ska vara – men allt eftersom ditt lilla jag blir allt större så kommer jag att sakna ditt lilla jag så mycket.

Mycket nöjd över sin nya sopbil – favoritleksaken nummer ett, trots att han redan har flera olika.

Stort, stort grattis på födelsedagen, vår älskade lilla Filip!

Tradition att värna

Jag är generellt väldigt dålig på traditioner, av flera anledningar. Dels har vi pga komplicerade familjesituationer inte firat de traditionella högtiderna tillsammans med våra familjer sedan många år tillbaka, och på något sätt är ju alla klassiska traditioner uppbyggda kring just familj och släkt. Ganska många traditioner baseras ju även på att det finns en hemmavarande person som kan baka/laga och förbereda all mat som ofrånkomligen ingår traditionsenligt firande av typ vad som helst – och när man är två personer som jobbar heltid, har tre barn och en liten gård – då finns inte mycket tid kvar till avancerade bufféer och en massa smårätter.

Efter att i ganska många år nu knappt hållit fast vid några ”traditionella” traditioner så känner jag ändå att jag VILL ge åtminstone en del av traditionerna till mina barn. Mest blir det såklart runt julen, där jag kanske försökt behålla mer traditioner för deras skull än vad jag skulle gjort annars, för att skapa minnen och gemensamma upplevelser. Det kan vara julpynt, pepparkaksbak och lite annat – det blir mycket som stryker på foten pga bris i tid och energi – men jag försöker behålla de delar jag tycker känns viktiga för deras del. Med det sagt så har jag nog två av tre pojkar som knappt skulle märka om vi inte julpyntade eller byggde pepparkakshus, men Filip skulle nog det eftersom han går i den delen av skolan där sånt fortfarande är en stor del av dagarna inför högtiderna.

Med utmattning, heltidsjobb, barn och gård så väljer jag oftast bort väldigt, väldigt mycket av det traditionsenliga firandet av de flesta högtider, men jag gör det också med en viss känsla av misslyckande. Ni vet, ”jag borde ha….” eller ”jag skulle vilja göra…”. Samtidigt är nästan alla högtider likt vilken vardag som helst för oss, det är nästan alltid bara vi i familjen som firar själva, och eftersom majoriteten i familjen inte bryr sig så vore det ju meningslöst att stånga sig blodig för att upprätthålla något som kräver en massa jobb – helt i onödan.

En tradition vi har fått en ypperlig möjlighet till att fira nu sedan vi flyttade till gården är dock midsommar. Det är en av få högtider då vi förhoppningsvis får sällskap av min bror med familj, och gården är ju liksom det perfekta scenariot för just midsommar. Men nej, det blir ingen midsommarstång, orka det, däremot en fin, nyplockad bukett på bordet där vi förhoppningsvis sitter ute och äter tillsammans. Bara nån kilometer bort finns ju dessutom det klassiska firandet med stång och dans, om man skulle vilja titta dit en sväng.

Dukat och klart både inne och ute – i skuggan, för det här var den varma midsommar 2022.

Så, jag SKULLE vilja bli bättre på att fira saker och att upprätthålla traditioner, men vi har de förutsättningar vi har och den energi vi har och så får vi anpassa oss helt enkelt. Nu närmast i till hands ligger ju påsken, och förutom lite påskpynt så är verkligen den enda traditionen där att gömma påskägg som barnen får leta efter – så svårt som möjligt ska det vara! Det är en helg med relativt få klassiska ”måsten” och därför en av mina favorithögtider, plus att den ju signalerar att våren är på ingång!

Längtar – det gör man ju!

Förväntan

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Tja, rent krasst hade jag ju verkligen inte förväntat mig att starta 2024 med bakslag i utmattningen. Men eftersom det är vad det är, så är min förväntan på att ÄNTLIGEN nytta min julklapp (efter uppskjutet pga influensa senast), otroligt stor! Ni vet – en helg på hotell i Göteborg, alldeles solo….

Jag förväntar mig att sova gott, att äta snacks i sängen och till frukost förväntar jag mig förutom en fantastisk buffé också tiden att få sitta ostört och njuta av den. Titta på folk och gissa vad de har för ärenden där, dricka orimliga mängder kaffe, och sen när jag är troligen lite föööör mätt, gå upp och vila en stund på rummet innan jag ska gå en sväng runt i Göteborg. Jag hoppas – men förväntar mig inte – att hitta en ny sport-bh vilket är på tiden, och jag planerar att dra runt länge i den asiatiska butiken i källaren på Nordstan. Jag vill titta på en massa för mig okända produkter, se om jag kan räkna ut hur de ska användas, köpa god mochi och kanske en kopp bubbelte. Sen vill jag kanske ta en kaffe nånstans, gissningsvis behövs ingen lunch efter hotellfrukosten. Om jag orkar – och de kan – så kanske det blir med min bror, annars tar jag den själv och tittar på folk. Till kvällen vill jag äta nåt asiatiskt tror jag, eller nåt med fisk och skaldjur, sånt som jag inte gör själv så ofta eller bra. Kanske, kanske jag lyxar till det med nån drink innan det blir en gissningsvis ganska tidig kväll på hotellet. Jag förväntar mig också att det kommer bli ändringar i ovan ”planer”, men eftersom jag bara behöver ta hänsyn till mig själv så är det inga problem!

Lite oklart varför – men kan absolut få cravings efter just bubbelte i bland. (Bild från pexels)

Ni vet att ni kommer få följa med va? Via instagram, jag kommer inte kunna hålla mig från att ta med er lite på resan – om ni vill såklart.

Besvikelsen

Av maken fick jag ju den bästa julklappen någonsin – två hotellövernattningar helt själv, i Göteborg. Jag har DRÖMT om denna hotellvistelse, sett framför mig hur jag först äter nåt heeelt själv ute nånstans, sen köper med lite snacks till hotellrummet och äter heeeelt själv i sängen – bara sånt jag valt själv. Sen skulle jag ju sova gott, vakna till en fantastisk frukostbuffé, gå upp på rummet igen för lite efter-frukost-vila och sen gå en kort sväng på Nordstan (asiatiska matbutiken lockar och jag behöver verkligen en ny sport-bh). Lunch och gissningsvis lite vila på rummet igen – och sen en likadan kväll som den första. Allt detta utan NÅN jag måste ta hänsyn till, baaaara mig själv! Ni hör ju, jag har räknat ner minuterna till denna helg som skulle starta i morgon…

Men…

Var lite skrapig i halsen när jag vaknade i morse, mellankillen har varit hemma och däckad hela veckan och minstingen körde en light-variant med bara lite förkylning, så hoppades jag skulle klara mig, eller bara få nåt litet. Började känna mig extremt trött under sista timmen på jobbet, men tja, utmattning och allt så är det svårt att veta vad som är vad, men på vägen hem kom frossa, huvudvärk och ont i kroppen – tillsammans med mer hosta. FAN!

Bild lånad från hotellet – Clarion Hotell Post

Nu är det ju inte så att jag INTE kommer ha den här hotellhelgen, men den blir inte denna helgen utan först i början av februari eftersom maken har lite annat inbokat de kommande två helgerna. Ni vet ju att jag inte är bra på att vänta på saker i vanliga fall och när det är något man VERKLIGEN längtar efter och räknar ner minuterna till så är besvikelsen enorm. Funderade en stund på om jag skulle åkt ändå, jag ska ju inte GÖRA så mycket, men kom fram till att det vore bortkastat om jag blir liggande sjuk hela helgen.

Det är inte synd om mig – men det är ändå också lite synd om mig, tycker jag i alla fall om mig själv just idag.

Nu ska jag titta lite på nån gammal serie, har legat i soffan sen jag kom hem och det lär jag fortsätta med. Kram på er, hoppas ni håller er friska!

Gott Nytt År!

Nyårsafton gör ändå ett kliv framåt i jämförelse med julafton. Jag har både tänkt reflektera över det gångna året och skriva lite om året som kommer, men det får bli en annan dag. Vill i alla fall tacka er alla som läser, stöttar och kommenterar – och vill bara säga att det betyder mycket för mig! Jag tänker på er alla, mycket oftare än ni nog tror (inte i egenskap av läsare utan i egenskap av personer som funnits eller finns i mitt liv).

Härmed önskar vi er ett riktigt Gott Nytt År!

Både när vi skärper till oss…
…och när vi inte gör det!

Det kommer fler jular…*

Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.

Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.

Stiligast av alla!
Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO

Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!

Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.
Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?
Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön
Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!

Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…

Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!

*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.

Ris a la Malta

I vår familj är Ris a la Malta det bästa med hela julbordet – men jag vet väldigt många som inte alls håller med. Jag tror faktiskt också jag knäckt lite av gåtan till varför det är så – jag tror helt enkelt massor av folk bara ätit dåligt gjord Ris a la Malta. Tex har jag ALDRIG ätit en bra Ris a la Malta på något julbord?! Folk verkar inte riktigt förstå hur man ska göra den för att det ska bli den ljuvliga, gräddiga och milda ris-desserten det är, toppad med en fräsch saftsås med jordgubbar. Och då kan jag fatta att det är svårt, Ris a la Malta är enkel men måste ju göras RÄTT såklart!

Ledsen att jag inte har några bättre bilder, hade ingen lust eller ork till att vispa fram kameran.

Rätten börjar såklart med huvudingrediensen risgrynsgröt – jag gör den i en kastrull i ugnen för att få den perfekt (och utan nån äcklig brun skinnyta). Vet jag att jag ska göra Ris a la Malta så brukar jag skippa kanelstången i gröten och bara gå på vaniljstång, tycker den blir ännu godare då. Viktigt också att gröten inte kokar sönder utan att riskornen håller ihop, då blir det bäst.

Det är liiiite svårt att ge exakta proportioner här – jag gör ju på den gröt som inte omedelbart äts upp, och eftersom det som sagt är familjens favorit så kokar jag gröt typ till 16 personer (!!!) . Men jag ska försöka:

Ris a la Malta, typ 4 portioner

Gröt till 4 personer, ca 10-12 deciliter färdig gröt.
3 dl vispgrädde
1-3 msk florsocker, beroende på hur söt gröten är

Vispa grädden löst, och rör ner i den kalla risgrynsgröten. Rör försiktigt så inte allt blir mos, men blanda ändå väl. Smaksätt med florsocker – det får INTE bli för sött men ska ändå smaka efterrätt ju!

Nu kommer vi till saftsåsen, den tyckte jag inte om när jag var liten, men när vi lärde oss att röra ner en burk fryst, rårörd jordgubbssylt i så är den helt fantastisk! Har du nu inte rutinen att göra just sån sylt för att använda just till detta såklart, så kan du nog köpa lite frysta jordgubbar, tina och skiva ner, för att få lite mer fräschör. Eller frysta hallon kanske? Jag gör saftsåsen på egen saft (körsbär var det jag hade nu), men köpesaft av bättre kvalitet går också bra.

Saftsås, ca 4 portioner

2 dl koncentrerad saft
1,5 dl vatten
1,5 msk potatismjöl
1 burk (typ 6-8 dl) rårörda jordgubbar (se ovan)

Blanda saft, vatten och potatismjöl och koka upp under omrörning. Ta från värmen när det börjar koka, och kyl ner (i vattenbad om man har bråttom). Rör sedan ner jordgubbssylten eller hallon, eller vad du nu har till hands för bär.

Nu har du den bästa desserten, frukosten, eller mellisen för alla julens dagar! Världens bästa comfort-food när julen inte blev som du ville – men kom ihåg att Ris a la Malta är ALLRA godast när man är lite hungrig!

Den mörkaste dagen…

…men med det fantastiska budskapet att nu vänder det! För även om det bara handlar om någon minut ett bra tag framöver, så är ändå känslan att det går åt rätt håll med dagsljuset en stor lättnadskänsla.

Glad över våra nya fönsterdörrar som släpper in det lilla dagsljus som finns. Och så granen som sprider ljus övriga dygnet såklart!

För min egen del känner jag också att det vänder – vilan jag fått i veckan hjälper, vilket känns SÅ skönt. Det innebär ju däremot såklart inte att jag är ”good to go” direkt, men som med ljuset så går det åt rätt håll. Jag har ett uppföljande samtal med läkare precis i början av januari för att utvärdera läget lite, men vågar inte gissa på hur det kommer kännas tills dess. Vi får se helt enkelt, huvudsaken nu är att jag känner att det hjälper att vila.

Jag har i alla fall landat lite i att min ”dipp” i stort sett är en missbedömning av hur mycket energi det går åt för min hjärna i vissa aktiviteter. Jag har helt enkelt inte helt förstått och accepterat att kostnaden för fokus och prestation är så mycket högre nu än innan utmattningen, och har tänkt att alla mina goda förutsättningar har räckt, vilket det ju inte har. När jag väl vilat tillbaka mig till lite närmare min nya norm så ska jag försöka utvärdera och justera mitt arbetsupplägg lite. Det ska nog gå bra.

Men hörni, jag måste också bara prata lite jul – visst jag tycker det var längesen jag hade nån julkänsla, men i år måste det vara någon form av rekord? Vi firar ju en superlugn jul själva här hemma, så det är inte direkt nån stress vilket är skönt, men någon julkänsla vill heller inte infinna sig. Julpynt, julgran och adventsstjärnor till trots – jag bor ju mitt i en julidyll – så känns det noll som jul. Alla julklappar är i alla fall klara, och vi har gemensamt bestämt maten till julafton (det blir inte julmat utan istället blir det oxrullader). Bästa stunden på jullovet blir gissningsvis den traditionsenliga uppesittarkvällen med ostbricka, massa exotiska frukter och lite kallskuret, hela familjens favorit. I år hoppar vi över Bingolotto däremot, och siktar istället på nån film som de stora barnen och vi vuxna kan titta på tillsammans efter att Filip lagt sig.

Hur känner ni själva, är det någon julfeeling eller är det helt kört?