Jag har varit i Stockholm med jobb, så jag har inte riktigt hunnit med att hantera bilderna från min och F’s utflykt i helgen, men här kommer de nu!
Det var faktiskt en helt otrolig dag. Vi var båda vid gott mod, det var lagom långt att gå (en timme enkel väg, ca 3 km, men då stannade vi och undersökte saker lite varstans) och framförallt var det helt magiskt väder! Här kommer en riktig fotokavalkad….
Vi hade ju helt perfekt väder, kyligt men nästan vindstilla, och soligt. Men dagen innan hade det kommit en del hagel……vilket bland annat gav fantastiska rökeffekter där solen träffade marken. Vi hade ju inte bråttom, så det fanns gott om tid att undersöka vad skogen hade att bjuda på. Både fina flugsvampar….…och små porslintomtar (??) undersöktes. Sträckan att vandra blev ca 6 km tur och retur, vilket kändes som en lagom ambitionsnivå för dagen. Det är John Bauerleden vi följer här, en liten bit av den. Gilebosjön står det på en skylt vid grillplatsen, men kollar jag i kartfunktionen i mobilen säger den Pukasjön. Oavsett namn så är det en av de finaste grillplatserna vi varit på, med en egen liten brygga ut över sjön. Eftersom jag var ensam vuxen kunde jag inte bära med egen ved – och den som fanns på platsen var väldigt blöt – så jag hade med ett smidigt litet spritkök. Till lunch blev det kolbulle, lika gott som alltid. Smidigt!F fokuserade framförallt på de grillade marschmallows som utlovats till efterrätt, och täljde grillpinnar. Ska dock inte säga nåt, eftersom jag själv var tämligen fokuserad på att äntligen få mitt kokkaffe. Njöt också av solen, dokumenterat av F. Mätta och nöjda efter mat och fika. Eller ja, inte helt nöjda……för det önskades också att vi skulle försöka göra upp eld, trots blöt ved, att leka med och elda saker på. Och japp, klart han får testa att elda då (under uppsyn såklart), men efter ett tag konstaterades att förutom små stickor, löv och granbarr så fick vi inte så mycket av rejälare ved att brinna. Kunde suttit här i många timmar till……och han med, tror jag. Vi vände inte hemåt förrän efter nästan tre timmar, när allt hade testats att elda på, som man fick elda. Mycket nöjd pojk som hittade en skägglav som såg precis ut som ett riktigt skägg. Vi var överens om att kanske skogstomtarna fick sina skägg så här.
Allt som allt så njöt vi båda av en väldigt fri, lugn och härlig dag – i en fantastiskt vacker natur. F gillade också att vi gick precis bredvid de stora vindkraftverken i Skärstad, som var spännande att se på nära håll. Vill ni se ännu fler bilder, och lite filmer, så finns det mer på instagram.
Just nu har vi väldigt gott om morötter och rödbetor, och vill man då få ihop en ganska enkelt och väldigt god vegetarisk måltid är de här biffarna perfekta. De fick ett ”mmm vad goda” av 8-åringen med, som nog är mest kräsen i familjen. Jag är själv lite halvskeptisk till många vegetariska biffar, men tycker de här är toppen, och de funkar bra att värma och ha i matlåda med.
Det är ett ”man tager vad man haver”-recept när det kommer till rotsakerna, ursprungligen är det bara morötter i receptet men idag gjorde jag på hälften morötter och hälften rödbetor, vilket blev ännu godare (plus att det ser lite ut som kött, 8-åringen frågade just om vad det var för kött och jag sa att han fick gissa – varpå han glömde av det och bara åt).
Rotsaksbiffar med halloumi, ca 6 portioner
500-550 g finrivna rotsaker, tex morot och rödbeta 400 g (eller 2 paket) halloumi 4 ägg 4 msk potatismjöl 1 dl havregryn vitpeppar
Riv halloumi, jag river lite grovt och lite fint. Blanda med rivna rotsaker och alla övriga ingredienser (salt behövs inte) och låt det gärna stå 10 minuter. Det går att göra biffarna i ugnen, men jag tycker det var godare i stekpanna – då tar jag bara en sked och skopar upp en ”boll” som jag sedan plattar till i en stekpanna med olja. Stek på ganska låg medelvärme i ca 5 minuter per sida. Klart! Servera med valfria tillbehör.
Den här kom mamma med en dag, och jisses så god den är! Hon serverade med havrevisp vilket var jättegott, men när jag skulle köpa själv kollade jag ingredienslistan och avstod ändå. Gott med tex vaniljvisp, grädde eller glass, men faktiskt lika god som den är. Svåraste med den här kakan är att den absolut ska stå och svalna 1 timme i kylen först…
Mjukseg rabarberkaka med brynt smör, ca 8-10 personer
150 g smör 3 dl vetemjöl 2,5 dl socker 1 msk vaniljsocker 0,5 tsk bakpulver 200 g mandelmassa lyx, riven (går med vanlig med men blir extra god med lyx) 3 ägg
Topping: florsocker mandelspån 2 stjälkar rabarber valfritt: ett par droppar bittermandelolja eller en riven bittermandel
Bryn smöret i en rymlig kastrull (allt annat ska ner där i). Låt svalna lite, och riv under tiden mandelmassa, grovt eller fint kvittar. Lägg i alla ingredienser förutom ägg i kastrullen. Knäck sedan i ett ägg i taget och rör om så gott det går mellan varje ägg.
Lägg bakplåtspapper i en springform (eller smöra och bröa). Häll i smeten.
Skiva rabarbern relativt tunt – du behöver inte skala den om den inte är väldigt grov eller det är sent på säsongen. Tryck ner bitarna lite i kaksmeten, häll sedan över generöst med mandelspån.
Grädda i 200 grader i 45 minuter tills den fått fin färg och inte är alltför kletig i mitten längre (går också göra den kladdigare, men detta är en av de få kakor jag tycker blir godast om den inte är superkladdig). Ta ut och låt svalna, ställ sedan i kylen i en timme. Pudra med florsocker när den är helt kall.
När vi var ute hos en jobbarkompis för att kika på trädgård, få tips om etage-bäddar och umgås i största allmänhet, så serverade hon en helt fantastisk lemonad på rabarber. Den var riktigt gott syrlig och fräsch, och gav verkligen mersmak! Nedan följer receptet, och på de rabarber som blir kvar (alla) så kokar jag även en omgång klassisk rabarbersaft.
Färgen beror på hur röd just din rabarber är. Har jag mycket rabarber, vilket jag ofta har, så använder jag främst den röda delen av rabarbern dessutom.
Lydias Lemonad, ca 4 liter (+4 liter saft)
3 kg rabarber i bitar (behöver inte skalas) 3 citroner i skivor (med skal, ekologiska) 30 g citronsyra 3 liter kallt vatten
2 kg socker 3 tsk natriumbensoat (atamon)
Blanda rabarber, citroner och citronsyra med vattnet i en stor bunke/kastrull (jag har en på 10 liter som precis passade, men jag hade också lite mer rabarber). Plasta över och låt stå kallt i 1½ till 2 dygn. Sila av rabarber och citroner, och rör ner socker och atamon tills allt är löst – häll upp på väl rengjorda flaskor.
Nu är det ju atamon i (konserveringsmedel), men eftersom inte saften är kokt så kanske jag ändå skulle rekommendera att frysa in om man vill spara längre.
Vid servering, späd med bubbelvatten efter smak, och muddla/strimla gärna i lite mynta. Otroligt fräscht!
Jag fick ihop 5 liter lemonad, men då gjorde jag på ca 4 kg rabarber med. Skillnaden i färg, saft till vänster, lemonad till höger, på samma rabarber
Ni vet ibland när man får ett sånt där ryck, börjar organisera nåt och kommer in i ett flow så hela kvällen försvinner? Ett sånt fick jag i går kväll, det var tillfredställande att organisera nåt när hjärnan känns lite kaosig. Nu var det 3 av våra 5 frysar som fick en omgång – de är inte fullstora allihop men ändå.
Det går åt rätt mycket frysar när man vill frysa in bär, sylt, grönsaker och kött om man köper köttlådor, men just nu är det relativt tomt i dem alla (1 är helt avstängd och används inte ens just nu), så det var ett bra läge att frosta av, organisera och städa ur ordentligt.
Alla lådor plockades ut och gjordes rent, mest för att vår 2/3 frys som står i ”maskinrummet” var totalt nerfrostad eftersom vi har haft glass och kakor i den, men barnen har inte alltid kollat att den stängts ordentligt. Nu har vi organiserat om så att det mest är frysvaror som vi vuxna hanterar som står i den frysen:
I de två halvfrysarna (delad kyl/frys) som vi har i köket hamnade istället det som barnen oftast kollar efter – då är det lättare att se (och höra, de larmar) om det inte stängs ordentligt. För att vi inte ska bli helt förvirrade nu i början så sitter de lappar utanpå varje frys med dess innehåll, och sen har varje låda fått en märkning med.
Lätt att se vart allt hör hemma!
För övrigt har vi aldrig något bröd framme – allt läggs direkt i frysen. Det är alldeles för varierande vilket bröd som går åt och vem som vill ha vad, och det känns färskare att ta en skiva och stoppa i brödrosten en sekund än att det ligger framme och blir torrt och tråkigt. Mitt bästa frys-hack.
Allt gammalt och utgånget blev rensat och nu är det jätteenkelt att få en överblick. Väldigt nöjd! Orkar jag ska jag ta tag i den fullstora frysen i garaget i helgen med, annars blir det nån annan gång. Nu finns det så mycket plats att sortera in i här uppe i huset att jag nog nääästan kan tömma den med ett kort tag.
Vi veckohandlar ju alltid förresten, och tvärsemot vad man kan tycka blir det inte ekonomiskt för oss att köpa mycket mat och frysa in – helt enkelt eftersom vi inte gör åt den då utan den blir bara liggande.
Det är lite av ett Sisyfos-arbete, den här altanen. För att vi inte ska behöva måla fasaden när trallen är lagd så vill man ju måla den innan, och då kändes det dumt att inte måla under takfoten nu också, så det har jag sysselsatt mig idag, plus att jag hann måla ungefär halva fasaden, och ändå ser det inte ut som det ”hänt nåt”. Men, vi har handlat mer virke och maken har fasat ur balkarna som ska bilda pergola, så i morgon ska vi måla dem med. Som tur är kan vi stå i garaget och måla, annars är det ju inte direkt målarväder i morgon för vad det ser ut som. Med lite tur kommer pergolan upp nästa helg, SEN blir det trall….
I morgon blir det nog till att försöka städa ifatt lite inne, och så ska vi veckohandla och annat trist, som att laga mat till middag och matlådor. Jag är så himla trött på att laga mat nu, det går lite i perioder, men just nu är det oerhört motigt. Vi äter nästan inga halvfabrikat och i princip aldrig heller pasta (pga jag får ont i magen av det) så vill jag ha bra mat så måste vi laga det själva. Det är ju en bra prioritering rent generellt, men bara trist just nu. Vi snackade extrema eurojackpotvinsten på jobbet i veckan, och jag hade absolut hyrt in en kock typ 5 dag i veckan om jag blev så galet rik. En som gör goda, fräscha frukostar med mycket frukt och grönt och hembakat bröd, och nyttiga, goda luncher och middagar…. Så jag kan vara ute på gården och greja, för DET vill jag inte leja bort!
Vad skulle du ha gjort eller köpt om du vann över en miljard?!?
Det är tre kakor jag måste ha till jul, och som vi sällan gör annars. Det är dubbla mandelkakor, arrakskakor och arraksbollar. Ni hör, arrak är helt klart ett måste vid jul, och jag köper arraksessens i mataffären, en sån där liten miniflaska som står vid karamellfärgerna. Det som gör att jag kanske mer sällan gör just arraksbollar är att man nån dag innan ska baka en torr sockerkaka (som man inte ska äta upp heller då…), men själva bollarna är barnsligt enkla att göra. Jag gör min sockerkaka på potatismjöl, och då blir den glutenfri som bonus, men anledningen är främst att jag tycker att det är godast. Välj själv!
Arraksbollar, ca 30 st
Dagen före: Sockerkaka 4 ägg 2 dl socker 2 dl potatismjöl (går lika bra med vetemjöl) 1½ tsk bakpulver
Smöra en form (är du inte ute efter glutenfritt kan du strö lite mjöl i formen med). Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och socker fluffigt, sikta ner potatismjöl och bakpulver och vispa ihop det hastigt. Grädda i mitten av ugnen i ca 35-40 minuter (just i detta fallet gärna lite längre eftersom den ändå ska torka). Låt kakan stå framme, utan att täcka över den och gärna på ett galler, i ungefär en dag eller två, så den torkar till lite.
Dagen efter: Själva bollarna Sockerkakan ovan, nersmulad i en stor bunke 225 g smör 3 dl florsocker 0,5 dl kakao 2 tsk vaniljsocker 1-2 msk arrak (jag älskar arrak och tar 2) 1 nypa salt
Chokladströssel att rulla bollarna i.
Blanda alla ingredienser förutom chokladströssel i en bunke, antingen med visp eller i tex en matberedare, tills du har en jämn och slät ”deg”. Rulla små bollar av degen och rulla dem i strössel – klart! Förvara i kyl eller frys för längre hållbarhet, men de står sig bra även i rumstemperatur.
Det blev en dag i söndags med perfekt väder för vandring tillsammans med Filip. Hög, klar luft och strålande sol, ca 15 grader och vindstilla. Vi packade en ryggsäck med mat, och en med ved (tur det för det var slut på grillplatsen) och sen knatade vi – från norra änden av Ramsjön, söderut till Pukasjön, utmed John Bauerleden.
Fotograf: Filip
Och så själva fotografen då!
Jag hade beräknat att det skulle vara omkring 5 km enkel väg, det visade sig bli 6 km, i tämligen kuperad men väldigt omväxlande och vacker terräng.
På vägen plockade vi ett par deciliter blåbär, till desserten. Fotograf: Filip
Filip fick direkt för sig att han ville ha min kamera, så med den på magen skuttade han fram, runt, tillbaka och överallt och fotade. Tror lätt att han nog gjorde 50% längre sträcka än oss, och jag är grymt imponerad över att han orkade. Vi vuxna var rätt trötta när vi kom tillbaka liksom. I alla fall, några foton i dagens inlägg är tagna av honom!
Lite suddigt, men kul att för en gångs skull ha foto av oss båda.
Mycket stolt över sin prestation på vandringen!
Jag trodde VERKLIGEN inte att det skulle vara tomt när vi kom till vindskyddet vid Ramsjön, det var ju perfekt väder, men vi var helt själva där. Verkligen magisk plats att pausa och grilla på! En egen brygga fanns det med, och ryktet säger att EN i vandringssällskapet badade i en tämligen kall sjö…
Första gången vi varit på en grillplats med tillhörande brygga – det var ett vinnande koncept
Fotograf: Filip
Självklart blev det massa gott att äta med, Quesadillas med räkor, lime och chili till oss vuxna, Filip fick istället skinka i, och sen blåbärskrabbelurer med pekannötter och lönnsirap till efterrätt. Sjukt gott!
Varmt, salt och ost-geggigt. Mycket tillfredsställande.
Klart man kan ha med ett paket gifflar, men det här är ju en annan njutning i. Hade verkligen längtat efter att både göra kokkaffe och grilla mat.
Man kan ju inte säga annat än att det är tvära kast i vädret – från typ 28 grader och medelhavsvärme till att det var FROST när jag klev ut i morse? Termometern visade på 3 grader vid 06:30, men det måste dippat ännu mer. Tur vi hade stängt till växthuset ändå – och många blommor ser ok ut, det verkar inte ha varit så ”hård” frost (eller vad man ska säga).
Jag kände ändå efter förra helgen att jag är redo för hösten nu – främst är jag redo för den vila den för med sig. Det som inte hunnits med ute nu får liksom vänta – eller ja, självklart är det saker kvar att göra, som att ta in resten av det som är ätbart, slå ängen (alldeles för sent jag vet) och hösta in landen, men det känns som att det är sånt som jag har hela hösten på mig att göra. Det känns väldigt vilsamt att gå in i hösten nu, och jag är SÅ sugen på att göra lite trevliga saker som inte är gårdsarbete känner jag, som att träffa vänner, kanske gå på nån AW och mest av allt har jag ett nästan fysiskt behov av att få ge mig ut i skogen och vandra – så det ska vi göra!
Planen, om inget händer, är att vi ska gå en bit på Bauerleden i helgen med de som vill hänga med i familjen. Det KAN innebära att även O följer med, men mest troligt är det att det bara blir jag, maken och Filip – jag är väldigt osugen på att behöva övertala nån motvillig tonåring känner jag, då kan de lika väl stanna hemma. Den här dagen är liksom till för att vi som vill vandra ska ha det riktigt trevligt! Jag ska packa RIKTIGT god matsäck med, så det blir 100% njutvandring. Tror jag ska göra Heta räkquesadillas som lunch och Blåbärskrabbelurer med lönnsirap som dessert.
Planen är att gå från 8 och sen till 6 eller 5 beroende på vad Filip orkar – och sen tillbaka då efter en ordentlig paus.
Jag får en SÅN lyckokänsla i kroppen av att bara ha det här inplanerat! Det är som hela kroppen tar ett välbehövligt andetag i frisk höstluft, och axlarna sjunker ner en decimeter. Det dagen hänger på är ju dock att Filip är på rätt humör för att vandra såklart, men han brukar inte vara svår att ha att göra med – gäller bara att ta med lite gott att äta på och egen kikare, kniv och en skogsbok som man kan bocka av saker i. Såklart måste man hitta en perfekt vandringspinne med!
(Inser ju själv hur lätt det här kan gå åt skogen (no pun intended) och bli en dag som INTE blir bra, och hur jobbigt JAG kommer tycka att det är om det inte blir bra. Men men, ibland måste man leva farligt….)
En av mina favoritsåser är Tigersås, så det var den jag hade i bakhuvudet när jag experimenterade fram den här chilisåsen. Den är klar – inte tomatbaserad – och blir som sweet chili i konsistensen, men är mindre söt.
Det är nästan omöjligt att ge exakta mått, för det beror på hur stark chili du har, hur söt din smaksättning är (hallon eller äpple) och hur du vill att ditt slutresultat ska smaka. Men, det ger en uppskattning om vilka mängder det kan röra sig om. Första omgången jag gjorde, blev med äpple – dels för jag hade liggande och dels för att jag ville ha en lite fylligare smak – den blev kanon! Andra satsen blev med hallon – det är ju en klassisk kombo med chili och den blev även den god, hade nog dock kunnat skippa vitlök i denna så det har jag gjort i receptet nedan. Vi har både gul chili och gula hallon – men har du röda motsvarigheter så går det givetvis lika bra!
Blir lite olika nyans på om man kör med äpple eller hallon. Hade inte tillräckligt med likadana flaskor hemma dock…
Det här receptet ger på ett ungefär två flaskor på ca 500 ml vardera.
Det är inte nödvändigt att ha gula chili eller hallon, bara kul att använda det man odlat.
Hemgjord sweet chilisås med hallon eller äpple
250 g chili ca 3 dl vatten (öka eller minska för önskad styrka på såsen) 1 dl ättiksprit (12%) 1-1,5 dl äppelcidervinäger 1 dl strösocker ca 3 dl syltsocker 0,5-1 tsk salt
Smaksättare äpple: ca 3 äpplen (gärna sådana som blir mosiga) 1 hel vitlök 0,5 dl vatten
Smaksättare hallon: 250 g hallon 0,5 dl vatten ev vitlök (se kommentar ovan)
Börja med att förbereda din smaksättare – koka äpplen till ett mos med lite vatten (avvakta med vitlöken) eller koka hallonen till mos med lite vatten. Om du tar hallon – sila av kärnorna. Ställ också in dina rengjorda glasflaskor i ugnen på 100 grader så de är desinficerade.
Dela chilin och ta bort fröhus och frön om du som jag har en väldigt stark chili. Lägg den och eventuell vitlök i en matberedare och finhacka – eller gör det för hand.
Blanda chilihacket, det mesta av vattnet, äppelcidervinäger (börja med den mindre mängden), ättikssprit, salt och det vanliga strösockret med din smaksättare i en kastrull. Koka i ca 10-15 minuter så chilin blir mjuk, tillsätt mer vatten vid behov, och skumma av. Tillsätt därefter syltsocker. Nu behöver det koka ungefär 5-10 minuter, men det är också nu du behöver börja smaka av. Det som kan vara värt att hålla i huvudet är att slutresultatet på flaska sedan inte kommer vara lika starkt som det är nu, så vill du ha mycket hetta får du ta i lite extra här. Känn efter om du vill ha mer socker, salt eller syra (ättika eller äppelcidervinäger).
När du är nöjd stänger du av plattan och tar fram dina varma flaskor, använd en tratt (men se till att det kommer in luft under tratten så det inte bubblar upp varm chilisås på dig!) och fyll flaskorna så mycket som möjligt. Låt stå i rumstemperatur för att svalna, och ställ sedan i kylen. Absolut godast efter nån vecka när smakerna utvecklats lite mer!
Bonus – fick världens bästa tips för att göra etiketter, gör egna i vilket program som helst (Word funkar bra tex), skriv ut på vanligt papper i en vanlig skrivare. Klipp isär etiketterna, lägg dem i mjölk (!!) i nån minut och fäst sedan på flaskan – torka bort den mjölk som rinner av. Proteinet i mjölken funkar som klister – men samtidigt är det lätt att ta bort när flaskan diskas. SUPERSMIDIGT!
godatankar.com 