Äppelsmör eller slät äppelmarmelad

Det här är något jag velat testa länge, för det LÅTER så otroligt gott. Det låter också lite missvisande eftersom det inte har något med smör att göra, det blir ju egentligen snarare en klar och slät marmelad typ, men låt er för guds skull inte avskräckas av det, för det här var något av det godaste jag gjort! Smaken blir len och sötsyrlig och konsistensen blir krämig. Oerhört gott på mackan som det är, med smör, ost eller philadelphia. Ett mycket bra sätt att variera sitt äppelintag med. Jag gillar friska produkter med hög syra och som inte är alltför söta, men eftersom äpplen är så olika så kan jag bara ange någon form av riktlinje för de söta ingredienserna.

Det ser ut som det är honung i burkarna!

Äppelsmör eller slät äppelmarmelad

1 drygt kilo äpplen – vikt efter de är skalade och urkärnade, i bitar
2-4 dl vatten
1 dl ljus sirap
1 citron – saften från den
4-6 dl syltsocker
1-2 tsk citronsyra
ev 1-2 tsk atamon för konservering

Lägg äppelbitarna (utan skal och kärnhus) i en kastrull och börja med att tillsätta 2 dl vatten och citronjuice. Koka upp och låt äpplena bli mjuka på låg temperatur under omrörning, lite beroende på hur fasta/torra äpplen du har kan du behöva tillsätta mer vatten. Det ska bli som ett tjockt mos, men det får ju inte bli så torrt och tjockt att det inte kan sjuda. När äpplena är mjuka (tar ca en kvart) så tar du en stavmixer och kör tills det blir en slät äppelsmet. Tillsätt sedan först sirap och sedan den lägre delen syltsocker och citronsyra. Här måste du testa dig fram själv, både hur sött du vill ha ”smöret” eller marmeladen men även hur fast du vill ha den, beroende på hur dina äpplen smakar. Vill du ha en lösare produkt så kan du ta vanligt socker istället. Jag vill ha ganska hög syra så tog mycket citronsyra, men jag hade ganska söta äpplen så behövde inte så mycket syltsocker. När du är nöjd med din balans så låter du det koka upp och puttra i 3-5 minuter under omrörning, stäng sedan av plattan och tillsätt ev. atamon för längre hållbarhet. Tappa upp på väl rengjorda burkar – har du inte i atamon behöver de stå svalt för att inte bli dåliga.

Hoppas du testar! Och skriv gärna en rad med, alltid roligt att veta hur det gick!

Falsk ostkaka med zucchini

För det första – stop. Det här är inte nån trött ursäkt till att göra någon form av kalorisnål nyttig ostkaka som sen bara smakar som en blek kopia av originalet, det här blir helt legitimt en riktigt, riktigt god ostkaka! Eller ja, fast utan ost då. Är du som jag så står du så här års med mer zucchini än du kan hantera, och här går det åt MASSOR. Sen BLIR det ju automatiskt en lite nyttig kaka eftersom den till 98% innehåller zucchini, men säg inte det till nån för då tror de att du bluffar.

Jag ska heller inte ta åt mig äran åt receptet, originalet är från Landley’s kök, med några små justeringar från mig.

Falsk ostkaka med zucchini

900 g riven zucchini (se nedan)
4 dl mjölk
1,25 dl mjöl
1,25 dl socker
4 ägg
1 nypa salt
1/2 påse sötmandel
2 bittermandlar eller 4 droppar bittermandelolja

Sätt ugnen på 180 grader (varmluft) Börja med att blanda mjölk, mjöl, socker, salt och ägg till en slät smet, låt stå under tiden du gör resten.

900 g riven zucchini är MYCKET. För mig gick det åt tre stora zucchinis för detta, för det du behöver göra är att först skala zucchinin, sedan riva den – utan att få med det svampiga kärnhuset i mitten. Enklast är att riva ”runtom” om du river för hand. Krama ur zucchinin ordentligt mellan händerna och mät upp 850-900 g ungefär.

Hacka mandeln så som du själv önskar, jag kör den i mixer till den är relativt finhackad (även bittermandeln).

Blanda ihop allt ordentligt, smöra en rund form med löstagbara kanter och häll smeten där i. Grädda nederst i ugnen i 50-60 minuter, känn så att den har stannat ordentligt innan du tar ut den. Låt den svalna lite, ät sedan med sylt (gärna blåbärssylt) och vispad grädde. Mums!

Årets tomater

Det har varit ett lite knepigt tomatår i år. Med temperaturskillnader på typ 25 grader på dag och natt så är jag ändå imponerad över hur pass det vuxit. De som står på friland, i stor låda, är dock för ovanlighetens skull mindre än de som står i växthuset. Storleken på själva plantorna är helt galen, jag har fått toppa en del nu för de är en bit över två meter långa, och det har jag aldrig varit med om! Däremot tycker jag inte det har kommit så mycket tomater – eller i alla fall gjorde det inte det först. Nu verkar det ändå ha tagit fart med fruktbildningen igen, och om de bara hinner mogna så kommer nog skörden bli ganska god.

Några av tomatsorterna jag odlar. De vackra ”kurviga” röda heter Costolluto Fiorentino, lite svårt att få lika vackra på undersidan dock. De stora som är rödgröna heter Tschernij Prinz och är en väldigt god salladstomat. De stora gula är någon kruktomater, och sen ser ni även Black Cherry körsbärstomater här och var i bilden. Mina favoriter i bifftomat – Brandywine, är ännu inte mogna.

De flesta tomaterna står inne i växthuset och där får de automatisk bevattning via en timerstyrd svett-slang, vilket underlättar. Som överallt så täckodlar jag, med massor av gräsklipp, men jag får samtidigt inse att det inte räcker helt. Jag behöver egentligen även gödselvattna med tex nässelvatten, men jag har inte alltid ork till det så det blir sporadiskt. Jag har lite tomater i krukor med, men det ÄR ärligt talat inte toppen, de torkar fort och tomatplantor är heller inte supersnygga.

Tomat, gurka och chili. Tomaternas blad har krullat sig längst ner, som försvar mot hettan dagtid, men i övrigt verkar de må helt ok.

Förutsatt att man har bra plats i sin frys (eller som vi har – ett par extra frysar) så är tomater extremt lätta att förvara inför vintern. Större tomater hackar jag mycket grovt och fryser in i påsar om 500 g, och använder istället för krossad tomat i såser och grytor. Tinar dem oftast inte först ens, utan bara lägger i dem. De mindre tomaterna funkar bra att frysa hela, och tydligen ska det även vara gott att riva fryst tomat på tex pizza eller över mozzarella – misstänker dock att det är mer av en instagram-hype än att det blir bra, för det bör bli ganska vattnigt.

Det här är årets första stora skörd, när jag tagit in allt som är moget just nu. Det är kanske en femtedel av det som plantorna kommer producera?

Små cocktailtomater är supergoda att ugnsbaka så de blir lite sega och som små godisbitar, kan äta en hel plåt själv! Kör i ugnen så länge du orkar (låg temperatur och lång tid är ju godast, men även en kortare stund ger goda tomater, i högre temperatur) med lite salt, olivolja och vitlök… Mmmmm….

Hur har din tomatskörd blivit i år? Har du någon gammal favorit eller kanske nån ny du vill tipsa om? (Jag kommer försöka ta fröer av alla mina så vill någon ha så säg till).

Inlagd chili

Alltså, jag tycker chili är lite ”svårt” att odla. Dels behöver man starta tidigt – inga problem, men sen har jag nog till sist också fattat att den vill ha lite annan typ av gödning än tomaterna, i alla fall för att komma igång. Sen är den också svår på så sätt att jag vill ha chili som är ätbar, dvs den ska självklart vara het, men den ska liksom lite förstöra en hel rätt (och ens mun) om man har den i småbitar. Har odlat tex jalapeno, padron och lite andra sorter, som är lågt ner på Scoville-skalan, men tycker lätt att den hemodlade ändå blir galet mycket starkare än den man köper? Men med det sagt så ska jag också tillägga att jag verkligen ÄLSKAR chili och äter det mer än gärna till det mesta. Jag är i princip ensam om att äta inlagd jalapeno från ”tacohyllan”, men den blir ju fort sladdrig och läskig, och smakar inte så mycket (och är lite för mild?). När man lägger in själv kan man välja att koka den betydligt kortare, och då blir den också mycket godare! Så här gör jag:

Inlagd chili

ca 400 g chili av valfri sort
3 dl vatten
3 dl äppelcidervinäger
3 msk socker
1.25 tsk salt (utan jod)
Ev 0.3 tsk atamon (konserveringsmedel – inte helt nödvändigt)

Skär chilin i lagom bitar efter egen smak. Koka upp lagen (med lock, det luktar mycket av vinägern) och lägg i chilin. Koka i ungefär 5-10 minuter beroende på hur mjuk du vill ha den/hur hård den är. Lägg över på rena burkar (detta receptet blir perfekt för två 500 g burkar) och ställ svalt. Står sig länge!

Kimchi på rättika eller kålrabbi

Jag odlade egen kålrabbi i år, men gjorde tyvärr misstaget att vänta för länge med att ta upp den vilket gjorde att endast typ den översta tredjedelen var god och inte träig. Men jag odlade kålrabbin med två saker i huvudet – dels att den är sjukt god i sallad men även specifikt med syftet att göra kimchi på den. Jag åt i vintras en suverän kimchi – helt utan salladskål utan istället bara krispiga kuber av rättika – och den har jag velat göra sedan dess. Eller faktiskt så HAR jag gjort en laddning, men den blev så sinnessjukt stark så hur god den än är så går det liksom bara ta typ en bit av. Men nu ska jag sluta babbla – här kommer receptet:

Kimchi på rättika eller kålrabbi

Ca 2 kg rättika eller kålrabbi, tärnad i tärningsstora bitar ungefär
0,8 dl grovt havssalt (ingen jod)
Vatten så det täcker

Skala och tärna din grönsak, lägg den i en stor skål och täck med kallt vatten och tillsätt havssalt. Låt stå i kylen över natten (eller i alla fall i 6-7 timmar). Skölj noga och smaka om det är lagom salt, annars sköljer du ett par gånger till – de ska vara goda med en liten sälta men inte oätligt salta.

Kimchipastan

1 dl finhackad purjolök
Ca 0,75 dl goocho garu (koreansk chilipulver, grovt, finns att köpa på
tex fantastiska chili och basilika vid centralkonditoriet i Jönköping)
2 msk paprikapulver
3 msk strösocker
2 hela vitlökar, pressade (alltså typ 3 msk pressad vitlök)
2 msk färsk, riven ingefära
1 msk salt utan jod (tex Himalaya-salt)
2 tsk fisksås
1 msk vatten

Blanda ihop alla ingredienserna till kryddpastan. Häll av kålrabbi/kimchi och blanda allt mycket noga i en stor skål. Lägg i rena glasburkar och packa hårt – men inte ända upp då den måste kunna syras, utan typ 4/5 upp. Täck det översta lagret med lite plastfolie som du knölar ner i burken och sätt på locket. Ställ i rumstemperatur 1-2 dagar (jag tar en och en halv dag), låt sedan stå i kylen i minst en vecka innan du äter. Allra godast efter ett par veckor, men står sig MINST 3 månader sen i kylen (den jag gjorde i vintras är fortfarande ok 6 månader senare, och då har jag ändå öppnat och ätit av den då och då).

Nä men förlåt för lite trista bilder, men jag har inte riktigt hunnit lägga nån tid på att fota allt snyggt. Typ så här ser det ut i burkarna sen i alla fall, men det är godare än det ser ut!

Zucchinifrallor i långpanna

Det här receptet är ursprungligen från Sara Bäckmo, men jag har justerat lite efter egen smak och vill gärna komma ihåg receptet själv om inte annat 🙂

Det är ju zucchinitider nu, och en av de absolut bästa sakerna man kan göra med zucchini är just dessa frallor. Det är dessutom NOLL smak av zucchini och barnen älskar det – det blir bara otroligt saftigt och gott! Du kommer inte hitta någon exakt mängd mjöl i receptet, eftersom det varierar med hur saftig zucchinin är, men degen ska vara lös (men inte en rinnande smet).

Zucchinifrallor i långpanna

1 pkt torrjäst
5 dl vätska (vatten plus den urkramade vätskan från zucchinin)
3 dl rågflingor
2 dl havregryn
3 dl fullkornsmjöl
vete- eller dinkelmjöl
3-4 dl urkramad zucchini
2 msk honung
1 msk salt

Lägg lite mjöl, typ 5 dl, i en skål och häll över jästen – låt stå i tio minuter. Riv under tiden zucchini och krama ur – använd vätskan ihop med vatten som degvätska. Värm vätskan till fingervarmt, och tillsätt den och alla andra ingredienser, förutom vanligt mjöl, till bunken. Knåda i maskin eller för hand – och allt eftersom det släpper vätska från zucchinin så tillsätter du vanligt mjöl tills du har en lös men inte rinnande deg.

Låt jäsa övertäckt till dubbel storlek. Häll upp degen i långpanna med mjölat bakpapper i botten, tryck ut den lite med händerna. Täck över och jäs i ca 30 minuter till, sätt under tiden ugnen på 225 grader – gärna med ånga. Innan det ska in i ugnen trycker/skär du frallor i lagom storlek i pannan, penslar med lite ägg och mjölk blandat (valfritt) och strösslar över lite frön efter smak – jag gillar vallmo bäst.

Grädda mitt i ugnen i 15-20 minuter, låt svalna på galler.

Är det början eller slutet?

Jag känner mig så otroligt ”veckovill” över den här sommaren. Det var vinter och kallt evighetslänge, sen blev det ju typ sommar direkt och otroligt härligt, och när jag är ute får jag inte riktigt ihop att det bara är början av sommaren? Det har varit en massa VAB och klämdagar och annat med, så det känns lite som att det har varit typ lite semesterledigt (missförstå mig rätt, den känslan klagar jag absolut inte på), och ändå börjar inte semestern förrän om en och en halv vecka? Jag får inte ihop känslan kring det.

Från piren i Gränna dit jag och Filip åkte för en glass efter jobb och fritids i måndags

Något visare efter förra sommaren så vill jag heller inte ta värmen för givet, att den fortsätter menar jag. Jag försöker flexa tidigare där det går, och har som sagt tagit ledigt alla klämdagar. Det ÄR verkligen ett STORT behov av värme och sol kvar sedan förra sommaren och hösten! Vi försöker också maxa sommarkänslan här hemma, äter utomhus, sitter i soffan på altanen på kvällarna och bara njuter en stund. Inte svårt att göra, här hemma… Som i går till exempel, båda de stora barnen var hos mormor, lilla F fick en pasta-med-köttbullar-middag och jag och maken gjorde en enkel variant av Bookmaker Toast. Det kändes himla trevligt med lite ”vuxenmat” och att kunna sitta ute en stund på det som vi oftast använder som frukostaltan men som nu i värmen är en perfekt kvällsaltan i skuggan.

Seriöst, så gott! Surdegsbröd, hemslagen majonnäs med twist, egenodlad sallad, köp rostbiff, friterad kapris och en massa riven pepparrot.

I går köpte jag mig ett par nya löparskor på rean, hittade ett par som passade mina breda fötter och som var supersköna. Nu är jag ju inte dummare än att jag fattar att jag fortfarande kommer vara lika kass på att springa, men det blev i alla fall stor skillnad på känslan – helt stumt i gamla skorna, och med studs i de nya, så det KÄNNS lite skönare att springa åtminstone. Det är däremot himla trögt att ha så dåligt flås just (styrkan är väl ok), det går fortfarande inte att pressa sig nåt efter utmattningen så det tar liksom bara lite bom stop. Och deppigt att komma sist hela tiden – men, jag försöker peppa mig själv med att jag i alla fall försöker, jag ”springer” ju hela tiden fast det går sakta, och jag gör VERKLIGEN mitt bästa, även om det känns som jag suger. Nåväl. Liiiite roligare blev det i alla fall i nya skor.

För mitt tonåriga jag

När jag var yngre så hade jag en klasskompis som var… jag vet inte vad beskrivningen är, men kanske typ lite alternativ? Hennes föräldrar hade bin i villaträdgården och jag minns att vi slungade honung hemma hos dem en gång (helt ärligt ett av mina tydligaste barndomsminnen), och hennes föräldrar handlade på den ekologiska butiken ”Bikupan” på tändsticksområdet, vilket jag tyckte var jättekonstigt. Hon hade fantastisk fantasi och tillsammans skapade vi hela världar i våra huvuden, vi var häxor och läkekvinnor och gjorde örtbrygder och tusen andra saker. Vet egentligen inte exakt varför vi gled isär, men det bara blev så – har varit alldeles för dålig på att behålla kontakten med gamla vänner och har inte heller riktigt lärt mig hur man får vänskap att hålla tror jag. I vilket fall, att jag kom och tänka på henne och denna något ockulta tid i mitt liv hänger ihop med nåt så enkelt som att jag såg ett instagramklipp att man kan göra eget fläderte på torkade fläderblommor.

Det lät ju himla smidigt, så jag torkade bums ett gäng (har inte testat att göra te på dock, förstod i efterhand att just fläder kan ha lite laxerande effekt i stor mängd) och lade i en burk. När jag ändå höll på så slängde jag in några blad chokladmynta på tork med (”på tork” är bara på ett galler inne i ett mörkt rum). Sen läste jag att man salvia blir ett gott och bra örtte, så plockade omedelbart ett par knippor – salvia har vi gott om och jag använder det inte supermycket. Sen läste jag att te på björnbärsblad har motsatt effekt mot vad fläder har, så om man blandar dessa bör det funka – och helt plötsligt så hade jag björnbärsblad på tork med.

Salvia – ska förresten enligt utsago by Gynning funka bra att driva ut onda andar med oxå. Undrar om den funkar på tjuriga tonåringar?!?

Jag VILL vara en sån som torkar en massa örter för egna teer, jag hade så roligt när jag plockade och band ihop små buketter för att torka. Jag hoppas bara att jag faktiskt kommer använda det med – det blir trist om det bara ligger och samlar damm i skafferiet hela vintern. Kanske man kunde köpa neutral rooibos eller något att blanda med, om inte annat? I alla fall, för mitt tonåriga jags skull så ska jag, åtminstone på prov, torka alla örter och blommor jag kan tänkas hitta, för att göra eget te.

Har du nåt tips på ört/blad/blomma som är god att göra te av?

Paella på Muurikka

Paella är en sån där perfekt sommarräddare. Den är lätt att göra till många, den är lätt att anpassa, det går att göra en lite billigare ”vardagsvariant” och det går att göra en lyxigare version. I princip alla allergier går också att justera efter (kanske inte alla samtidigt, men ni fattar). Vi har en stor muurikka, tror den är typ 110 cm i diameter, och ganska ofta maxar vi ut den. Maten har en tendens att se lite ut på stekhällen, men sen när man lägger upp den räcker den oftast till många. Idag häftade jag lite och ville ha portioner, så vi gjorde nog ungefär 8-10 portioner skulle jag säga, men jag har försöka anpassa receptet nedan till ungefär 6 portioner. Vi använder den vanliga stekhällen till Muurikkan, men det finns ju även en plattare paella-panna med lite högre kanter vet jag.

Vardags-Paella på Muurikka, ca 6 portioner

6 dl risottoris (avorioris eller liknande)
1,5 liter buljong (dvs kokande vatten och buljongtärning eller fond, jag använder en blandning av grönsaks- och kycklingbuljong)
1 gul lök eller några schalottenlökar
3-4 klyftor vitlök
matolja
2 dl vitt vin
1 paket saffran
lite chilipulver, gärna rökt
ca 600 g kyckling i bitar
4-6 kryddiga korvar
3 valfria paprikor, jag tog Karli (gröna paprikor)
lite champinjoner
ca 3 dl frysta gröna ärtor

När man gör mat på någon form av stekhäll så gäller det att verkligen ha förberett allt innan, för när hällen väl är igång och varm så kommer du inte kunna gå därifrån. Hacka lök, skär korvar och grönsaker och lägg i olika skålar, så det är lätt att bara tillsätta på hällen. Häll över saffran och chili på löken med när du ändå är inomhus, så blåser inte allt saffran bort. Aioli är bra om du gjort i förväg, eller köpt färdig, så blir det enklare 🙂

Har du en mindre stekhäll så kan det vara bra att steka kött och korv först och lägga det åt sidan i en skål ett tag när du gör riset.

Ok, om allt är förberett så värmer du på stekhällen. När den är varm häller du matolja på kanterna (det rinner in mot mitten) och fräser lök, vitlök och kryddor en liten stund. Tillsätt riset och låt det bli lite blankt med, innan du häller på det vita vinet. När man tillsätter vätska till riset så får man liksom platta till riset lite, så det kan koka i vätskan. Tillsätt sedan buljong (varm) allt eftersom det kokar in i riset, och vänd försiktigt runt det i mitten av murrikan. Samtidigt som du börjar mata riset med vätska så är det också dags att steka kött och korv på kanterna. Efter typ 10 minuter så lägger du också till paprika och svamp.

Skulle riset inte bli färdigt kan det vara bra att ha lite hett vatten att tillsätta, beroende på ute-temperatur så kan det bli så att man behöver tillsätta mer vätska. När allt precis är färdigt (dvs när riset är nätt och jämt mjukt och allt kött är genomstekt) så häller du över dina ärtor, det går bra direkt från frysen för de tinar på några sekunder. Vill du så kan du värma på ett gott bröd på kanterna på stekhällen, samtidigt som du samlar själva risotton i mitten av hällen.

Servera risotton med aioli och ett gott bröd!

Som jag sa, den här går att variera i oändlighet. Lyx? Toppa med musslor och räkor. Fiskätande vegetarian? Kör med fisk och vegetariska korvar, kanske lite grilloumi eller liknande. Ni fattar!

Förväntan

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Tja, rent krasst hade jag ju verkligen inte förväntat mig att starta 2024 med bakslag i utmattningen. Men eftersom det är vad det är, så är min förväntan på att ÄNTLIGEN nytta min julklapp (efter uppskjutet pga influensa senast), otroligt stor! Ni vet – en helg på hotell i Göteborg, alldeles solo….

Jag förväntar mig att sova gott, att äta snacks i sängen och till frukost förväntar jag mig förutom en fantastisk buffé också tiden att få sitta ostört och njuta av den. Titta på folk och gissa vad de har för ärenden där, dricka orimliga mängder kaffe, och sen när jag är troligen lite föööör mätt, gå upp och vila en stund på rummet innan jag ska gå en sväng runt i Göteborg. Jag hoppas – men förväntar mig inte – att hitta en ny sport-bh vilket är på tiden, och jag planerar att dra runt länge i den asiatiska butiken i källaren på Nordstan. Jag vill titta på en massa för mig okända produkter, se om jag kan räkna ut hur de ska användas, köpa god mochi och kanske en kopp bubbelte. Sen vill jag kanske ta en kaffe nånstans, gissningsvis behövs ingen lunch efter hotellfrukosten. Om jag orkar – och de kan – så kanske det blir med min bror, annars tar jag den själv och tittar på folk. Till kvällen vill jag äta nåt asiatiskt tror jag, eller nåt med fisk och skaldjur, sånt som jag inte gör själv så ofta eller bra. Kanske, kanske jag lyxar till det med nån drink innan det blir en gissningsvis ganska tidig kväll på hotellet. Jag förväntar mig också att det kommer bli ändringar i ovan ”planer”, men eftersom jag bara behöver ta hänsyn till mig själv så är det inga problem!

Lite oklart varför – men kan absolut få cravings efter just bubbelte i bland. (Bild från pexels)

Ni vet att ni kommer få följa med va? Via instagram, jag kommer inte kunna hålla mig från att ta med er lite på resan – om ni vill såklart.