Det var absolut inte fel med en långhelg efter den skruttiga julledigheten må jag säga! Alla höll sig hyfsat friska, Oliver har fått åka lite skridskor och båda barnen har varit en sväng hos mormor och morfar lördag till söndag, vilket gav mig och maken den fantastiskt lyxiga möjligheten till en helkväll!

Det kändes makalöst skönt att veta att vi faktiskt kunde vara uppe sent, utan att behöva tänka på att barnen vaknar vid 6 som vanligt, och till och med få sova ut på söndagsmorgonen! Vi började kvällen med varsin drink hemmavid, och hann faktiskt med att spela tillsammans en stund innan vi tog bussen ner till Studion. Grymt god mat, det var jordärtskocksoppa med pilgrimsmussla till förrätt, confiterad anka till varmrätt och Tobbe (som hade lite mer plats i magen än mig) tog en god efterätt när jag avslutade med en irish coffee. En flaska gott rödvin till toppade det hela, och vi satt och pratade huuuuur mycket som helst om allt och inget! Det är så sällan man orkar/hinner prata ordentligt annars, det blir mycket ”vardagsruljans” mest, så det kändes som bomull för själen att få lite tid med bara varandra. Vi var inte hemma förrän strax innan tolv (jag som brukar somna vid nio) men i och med att vi ändå skulle få sova ut så spelade vi lite till innan det var sängdags =)

En sak som vi pratade om som är lite intressant ändå är just att vi gärna VILL göra saker tillsammans, att vi gärna väljer varandras sällskap och umgås. Ganska självklart – tycker vi – men alla verkar inte ha det likadant. Struntar ju högaktningsfullt i vad alla gör i sina förhållanden, men det är ändå intressant att försöka förstå hur folk tänker när det skiljer sig mycket från ens eget synsätt – rätt eller fel spelar ingen roll. Visst, det är jätteskönt att göra saker själv, eller med andra kompisar, men om jag inte får umgås med maken så blir jag ledsen helt enkelt.

Från det ena till det andra så måste jag bara slänga med en bild på Lukas, han tycker väldigt mycket om att stå inne på sin lilla pall i sitt rum och leka med mitt gamla dockskåp, och det är väldigt, väldigt sött!

Det går lite hårt åt möblemanget visserligen, det är inte många stolar och bord som har alla benen kvar. Men skit samma, huvudsaken är att nån leker med det!