Det går åt rätt håll, jag hade bara liiite ont i magen i går, och fick för första gången på över en vecka sova rätt ok i princip hela natten. Maken verkar lite piggare med, så förhoppningsvis ska vi bara återhämta oss lite nu.

Det var fint ljus med lite soldis i går eftermiddag/kväll, så jag passade på att ta med kameran runt i trädgården. De flesta blommorna som kommit upp håller sig antingen på södersidan om huset eller på ostsidan, där solen värmer först (klicka för större bild):

Jag är så himla trött i själen idag. Trött på att man gör allt man kan för att vara snäll och hjälpa en tonåring som har det kämpigt, sen är man ändå en ”kärringjävel” och värre om man bara typ ber nån hänga upp sina gympakläder. Precis allt man gör är värt noll och intet i samma sekund som tonåringen inte får exakt det den vill ha. Jag blir så ledsen, jag känner mig som när jag var liten i skolan och inte förstår varför ”alla är dumma” när jag bara är snäll och inte gör nåt. Jag förstår inte, när jag aldrig vill något ont, inte att man kan hata nån så mycket då. Jag fattar såklart att man som tonåring tycker att ens föräldrar ”inte fattar” eller är töntiga, men det här hatet… Det går väldigt hårt åt mig, och det hjälper inte att han vänder på en femöring och är glad och ber om andra saker efter två minuter, det onda gör fortfarande ont i mig och sitter kvar där för gott. Kvar är känslan att allt jag gör bara blir fel.