I morse hittade vi någon form av hönsmarknad på Facebook, runt Aneby. Tog ett spontant beslut att åka dit, men när kartan visade framme så var vi mitt i ingenstans och GPS’en hade liksom inte fått med hela adressen. Vi kände inte för att åka ytterligare 30 minuter, men däremot hade vi precis kört förbi någon form av gårdsfik/gårdsbutik, så dit åkte vi. Och tur var väl det, för det var ju jättefint!
I går var jag hemma och VABBADE Filip som varit snorig och förkyld ett par dagar. Jag gick hela dagen och mest njöt av gården och höstsolen och vi pysslade med grisarna och småfixade lite, så jag varken lyssnade på radio eller kollade TV på hela dagen. Nöjd och lugn kände jag mig, till jag precis när jag skulle lägga mig fick reda på att räntan gått upp en hel procentenhet – AJ?! Vi har två medelinkomster åtminstone, men också en hel del lån, så ja, det kommer märkas.
Elpriser, matpriser och räntor som stiger, det lägger ändå som ett blött täcke över det mesta. Vi har inga dyra vanor, har ett hus med bergvärme och solceller och inga stora utlägg förutom mat i övrigt, men det kommer absolut bli en jobbig vinter ändå*. Denna månaden ut jobbar jag ju fortfarande 80% med, så min lön är just nu ganska skral, men det blir ju såklart bättre när jag går upp till 100% i oktober. Det kommer för övrigt vara första gången jag jobbar heltid sedan augusti 2021, gissar att jag kommer vara väldigt trött ett tag där.
Kombinerat med alla klimatrapporter som ingår i vår omvärldsbevakning så kan man ju bli deprimerad på riktigt, men vi försöker balansera upp det med att försöka fokusera på det arbete vi faktiskt gör, kombinerat med så knäppa lunch- och fikadiskussioner som det bara går, för skratta måste man ju också!
Att komma hem hit är ju också som balsam för själen, gå ner och mata grisarna och kolla om något är moget att plocka in i trädgården. Jag vet ärligt talat inte om jag hade kunnat må så bra som jag mår nu utan att fått flytta hit – och även att byta till ett lite lugnare jobb. Absolut kom inte flytten kanonbra under en utmattning men det positiva väger över med råge! Snart har vi bott här ett helt år, men om det kommer ett alldeles eget inlägg framöver.
Kram på er!
*Det finns givetvis en massa människor som det kommer bli mycket, mycket jobbigare för än oss!
I dag var det planerad arbetsdag här hemma, mycket som stod på listan över sånt som är – om inte alltid akut nödvändigt – väldigt bra att göra på hösten.
Jag har planterat ner lite plantor, satt lök och klippt äppelträd. Känns ju så ofantligt skönt att vara lite mer i fas ute!
I vår köksträdgård är det som jag tidigare sagt mycket som är övervuxet och som nog kommer bli svårt att få i ordning på utan lite mer drastiska åtgärder. Tex har jag en länga med hallon/kvickrot som inte blir mår bra av, den var högt på listan idag:
När eftermiddagen närmade sig och hela familjen gjort slut på sina lager så var det bara att koka potatis och slå ihop dillsåsen till köttet som stått på spisen halva dagen, jag passade på att stå i uteköket och skala potatis istället för inne, man njuter ju av utomhuset så länge det bara går!
Nu är vi mätta och trötta och ingen orkar lyfta ett finger, sådär tillfredsställande som en riktigt bra dag är utan att känna stressig.
Ja, jag älskar vår gård!
Grannens häst går i hagen och betar, hönorna går runt på hela gården och pickar och nu så har vi även de fyra ljuvligt söta små gyltorna (hon-griskultingar) på plats. Gården känns bara mer och mer levande och det är en obetalbart tillfredsställande känsla. Gick runt i kväll och skulle plocka in lite redskap när det plötsligt drog in sådana stråk av höstdimma att jag var tvungen att springa in och hämta kameran, önskar att jag verkligen kunde fånga det, men jag gör så gott jag kan med de minuter jag får över och den utrustning jag har…
I dag jobbar jag hemifrån (har just nu frukostrast ifall någon tror att jag skriver på arbetstid). Är trött efter en jobbresa måndag-tisdag till Arvika och en ganska intensiv dag i går, och kände att jag helst ville få arbeta i lugn och ro själv. Så skönt när man kan välja det ibland på jobbet, om det inte är annat inbokat. Kände mig frusen med, temperaturskillnaden som kom så plötsligt innebar att jag inte hunnit vänja mig heller, hösten kom över en natt känns det som. Valde att sitta i köket och jobba en stund och tände öppna spisen för att få både mys och värme. Så otroligt avkopplande… Här skulle jag vilja sitta och skriva på en bok, i lugn och ro varje dag.
Just nu har jag världens klimatångest. Eller kanske faktiskt snarare katastrofångest eftersom det inkluderar el- och matpriser vilket inte är EXAKT en klimatfråga även om det såklart allt hänger ihop. På jobbet innebär nyhetsbevakningen att vi får en massa info om vad som händer – öppna rapporter oftast som alla kan läsa, men som inte kanske kommer upp i varje persons flöde till vardags. Vi får varningar om företag som kommer gå i konkurs inom kort om elpriserna fortsätter i samma stil, och matpriserna vet ju alla att de har ökat. På studieresan eller vad man ska kalla det så diskuterades värmepumpar och solcellsinnovationer, både positivt och negativt (tex att leveranstider på värmepumpar gått från 1 dag till ca 9 månader). Här hemma har vi bergvärme och nu är våra solceller klara sedan nån vecka men vi väntar på att bli inkopplade på nätet av Jönköpings energi. Känns lagom surt att ha missat hela sommarens solproduktion… Men vi sitter i övrigt bra här ju, jämfört med många andra – ändå känns det oroligt med det mesta just nu.
Jag tycker annars verkligen INTE att jag är en orosdriven person, jag kan faktiskt inte minnas att jag oroat mig alls för saker innan (förutom småskit) utan jag har alltid tänkt att det ordnar sig – vilket det ju gjort med. Vet inte vad som ändrats egentligen, i mig själv. Eller så är det bara det att så många saker vi tagit för givet nu verkligen visar sig vara jättekänsliga och det känns som hela samhället balanserat på en liten ”allt är bra”-tråd och bara inte kollat ner i stupen som är överallt runtomkring. Ibland känner jag mig som vanligt och orkar inte bry mig något vidare, men ibland känns det verkligen oroväckande med allt runtomkring.
Fattar ju också att vi inte skulle klara oss själva här ute på långa vägar, om verkligen ALLT skulle gå åt skogen. Teoretiskt sett skulle vi väl kunna försörja oss själva till en viss del, men det skulle ju kräva en arbetsinsats som inte finns nu när vi är två vuxna som jobbar heltid/nästan heltid. Då skulle vi behövt odla något hela tiden, vi hade behövt en jordkällare för att kunna förvara allt om elen ryker och vi hade behövt mer djurhållning för kött – men samtidigt i så liten skala att vi inte behöver köpa in dyrt foder. Självhushållning på riktigt är inte en verklighetsbaserad tanke helt enkelt. Det enda vi är själv hushållande med nu och kanske ända fram till jul med lite tur – det är potatis och möjligen tomater (förutsatt att vi kan frysa in tomater). Ja och så ägg då, just nu får vi sjuka mängder ägg, men de går ju inte förvara hur länge som helst dessvärre, och till vintern kommer hönorna lägga mindre eller inga alls. Ur självhushållningsperspektiv verkar just en mindre ras på hushållsko vara en variant, men som sagt så är det liksom inte kombinerbart med två heltidsjobb och den verklighet som vi ändå har runt oss just nu.
Hur tänker ni? Gör ni något annorlunda nu än innan? Och vad skulle ni vilja/kunna göra annorlunda framöver? Tänker ni att samhället och politikerna kommer ordna upp det hela, eller tror ni det kommer hänga på var och en? Är ni som jag och oroar er, eller orkar ni inte och sticker huvudet i sanden (INGET jag dömer någon för!), eller tror ni bara inte på några ”krisscenarion” som kan inträffa?
Åh vilken mysig dag det här blev! Blev ju en ganska tidig start som jag skrev tidigare. Tänker ibland att jag borde gå upp och äta frukost och klä på mig direkt då, så man får en tidig start med allt annat – men det är för skönt att ha en långsam morgon i myskläder, dricka många koppar kaffe och äta frukost i lugn och ro, oftast innan resten av familjen är uppe.
I dag stod växthuset på schemat, de återstående 3 sektionerna med ”takplast” skulle på eftersom det verkar bli rätt mycket svalare nästa veckan. Vill gärna kunna ställa in kruktomater och liknande, så de får en chans att mogna lite längre. Så, vi satte i gång, och faktiskt gick det snabbare än jag vågat hoppas, speciellt med tanke på att övriga delar i växthuset tagit typ 5 ggr längre tid än jag räknat med. Alltså blev vi klara! Och det blir så himla bra! Här kommer lite mobilbilder, ska ta lite finare bilder sen i bättre väder tänker jag.
Eftersom vi blev klara i vettig tid och jag ändå hade på keps och regnjacka så fortsatte jag lite ute av bara farten. Hann beskära alla våra sommarhallon, blev 4 HELT överfulla skottkärror när jag var klar, känner mig makalöst nöjd med att vara klar med det! Barnen hade i uppgift att flytta ved från under några gamla bitar plåttak vid stallet upp till vedförrådet vid garaget (det vi gjorde i ordning för ett litet tag sedan med, finns fler bilder på insta), också en uppgift som var skönt att få gjort.
Sen började det åska, men jag hann ändå testa att klippa av ett gäng havtornskvistar som ska frysas in för att bli lättare att plocka. Var så himla mysigt att stå där och höra åskan som gick nästan rakt över huvudet, älskar verkligen det! Sen började det regna, och även om jag hann färdigt och in innan det RIKTIGA ösregnet kom så var jag ändå blöt ända in på trosorna när jag kom in. Nu ska jag inte göra ett smack mer idag, kanske ta ett glas vin och sätta mig och spela lite. Är så himla sugen på något riktigt bra spel, men finns inget just nu som lockar sådär perfekt (snacka om i-landsproblem). I morgon blir det nog ungefär detsamma, kanske hinner vi dock göra lite havtornsmarmelad med. Annars är ju det sköna med skitväder att man just inte kan göra så mycket annat än att ta det lugnt, vilket blir lättare nu när vi hunnit klart med det som behövde bli klart.
Ha nu en riktigt bra helg i mysvädret!
Jag ligger i sängen, trött och blundar men kan inte riktigt somna om. Jag hör att Filip rumsterar om i köket, plockar fram mjölk och flingor för att äta frukost. Misstänker varför, och mycket riktigt kommer han strax in till mig och frågar om han kan få sitt lördagsgodis, alla fem bitar han valt med sån omsorg. Jag säger att det är för tidigt, att han får vänta till jag kommer upp, och han suckar och går ut ur sovrummet igen. Härnäst öppnas ytterdörren, jag hör att han tassar ut och ropar efter grannens katt. Det är en av tre stallkatter som blir rysligt bortskämd med lek och kel hos oss, och vi tycker alla väldigt mycket om henne. Hade vi inte varit flera allergiker har vi haft en egen eller två.
Jag hör dörren stängas igen, gissar att han tyckte det var kallt ute eftersom han helt säkert gick ut i bara kalsongerna. Jag hör fler steg och det är inte svårt att förstå att mellan-storebror har anslutit. Hör viskande diskussioner och sen blir det tyst – de har alldeles säkert gått och satt sig framför TVn nu, storebror kollar nån tecknad serie och jag anar att Filip snart kommer springande för han tycker det är för läskigt.
Att ligga här och lyssna på ljud och aktivitet som är så bekanta att jag inte behöver se dem för att förstå, känns väldigt mysigt. Är en gnutta irriterad över att jag inte kan somna om, vilket hade behövts, och även för att jag fortfarande känner mig för förkyld för att gå på träningspasset nu på morgonen. Strongman går nu på lördagsmorgnarna och det är riktigt roligt, enkelt men tungt. Vi slår med slägga, bär tunga saker och gör typ alla de typer av rörelser som man har nytta av på en gård, så just detta passet är en favorit. Nåväl, det kommer fler lördagar.
Utanför fönstret gal tuppen, fem gånger får jag det till. Jag sträcker på kroppen i sängen och känner en begynnande huvudvärk. Behöver kanske bara kaffe eller så är det väderomslaget som trycker sig på. Nåväl, somna lär jag ju inte göra igen så jag ska strax masa mig upp och dricka kaffe. Strax. Men inte riktigt än.
I dag blir ännu en dag hemma med Filip vars förkylning och fula, rossliga hosta inte riktigt vill släppa. Jag har också blivit förkyld, men mest bara ”vanlig snuva”. Vi varvar vila och skärm/bok/korsord med småfix och lek, och jag tar små ryck ute på gården som inte tar så stor insats och tid. Växthusets 3 sista sektioner med plast (det enda som är kvar) får vänta till helgen allra minst, det tar oändligt mycket mer tid än vi räknat med och då är vi ändå händiga båda två. Men – det är ju inte så att man kan jobba ostört med det, utan allt annat ska ju skötas samtidigt så det är inte så konstigt att det tar tid kanske.
Såg förresten nu att det fina vädret som jag trodde skulle ligga över helgen hade bytts till regn och mulen, och nästa vecka blir typ 10 grader kallare än denna?? Hjälp vad fort det känns som det blir höst! Luften är fuktig som bara den, vilket såklart märks på morgnar och kvällar allra mest. Jag är glad att vi i alla fall hunnit måla det mest utsatta här på huset och fönstren, även om det finns ett gäng fönster till som skulle behöva kärlek och färg – det får helt enkelt klara sig över vintern och åtgärdas nästa år. Suck, lite höstångest på det känner jag, jag är inte FÄRDIG med sommaren!
Förra veckan eller helgen, när det blev sådär riktigt varmt och fuktigt, fick vi en explosion av hönskvalster. Mikroskopiskt små suger de blod från hönorna, som kan få anemi och faktiskt till och med dö. Men även om det kom plötsligt och från ”ingenstans” (troligtvis från vilda fåglar, dessa hönor har ju bott hos oss från dag 1 och varit fria från ohyra) så känns det som vi fick åtminstone ner det till ett hanterbart läge genom att fullständigt BADA in hönshuset med kiselgur. Till vintern när hönorna flyttar ut till växthuset så ska vi kalkmåla insidan av hönshuset – att täppa igen springor där är HELT omöjligt då det består av gamla, håliga stockar som är säkert över 100 år gamla.
Annat jag går och funderar över är Filips rum, vi behöver ta ett helhetsgrepp där med förvaring och annat så det blir ett fungerande barnrum. Såna här projekt ÄLSKAR jag, så det är något jag verkligen ser fram emot att göra – men det får vänta till hösten är här på riktigt och allt ute är ”klart” (hahahaha, som om det nånsin blir det, men att vi fått undan det som är mest akut inför vintern åtminstone). Nu ska vi visst leka här, om jag bara lyckas få på den lilla kalsongmannen lite kläder först….
Jag skulle kunna spendera precis hur mycket tid som helst här på gården utan att tröttna eller få slut på saker att göra. Det kanske en del kan tänka är stressande, men för mig blir det nästan tvärtom för det är ju HÄR jag tankar energi. Jag önskar vi båda bara kunde hänge oss här ute, men såklart måste vi ju jobba också. Idag jobbade jag i alla fall hemifrån, och direkt efter gick jag ut för att småfixa med det jag nu råkade få lust med, vilket visade sig vara ogräsrensning, gräsklippning och att kratta ihop fallfrukt. Däremellan gick jag bland hallonbuskarna och åt det av det som fanns kvar och åt lite fantastiskt goda körsbärstomater, solvarma och mörkröda.
Plasten på växthuset får vänta till helgen när vi kan jobba mer sammanhängande en heldag. Samtidig som man går här och fixat så funderar man lite över vilken blomma man skulle vilja plantera i rabatten, att jag kanske skulle klippa ner potatisblasten nu när den vissnat och lite annat smått. Så skönt att låta huvudet fladdra runt helt fritt.
Nu ikväll blev det ju en makalös solnedgång, så här kommer ett GÄNG bilder från gården så här i mitten av augusti!
Det var allt för idag, från den vackraste gården i världen ♥️
Nej hörni, det har då inte gått direkt framåt på växthusbygget under helgen, det var på tok för varmt att sitta mitt i gassande sol och skruva och greja. Dessutom var maken på lite egna äventyr, så jag och barnen har mest spenderat helgen vid badplatsen vid Ramsjön (inte den i Tenhult). Även om vattnet är i mitt tycke ett par grader för kallt för att det ska vara skönt att bada så har jag faktiskt doppat mig, det blev liksom för varmt annars. Badade ju i Bunn med i fredags, så tre dopp på en helg är ju ändå inte illa? Filip springer glatt rakt ut oavsett temperatur (och badar gärna vidare trots att han skakar som jag vet inte vad) och likaså L, men jag tror minsann att O börjar bli lite av en badkruka likt sin mor…
Jag har ju jobbat ett par veckor nu med, lite drygt två för att vara exakt. Det har varit en lugn start, dels för att jag är ny på jobbet och därmed inte har alla uppgifter som ligger och väntar som någon som arbetat längre, men även för att många inte verkar vara tillbaka förrän 22 augusti. Får verkligen inte ihop hur folk får till så långa ledigheter och därtill lov och jullov utöver det? Hade absolut kunnat tänka mig att vara ledig hela sommaren annars, om det hade gått ihop sig. Nu har man ändå en lite osäker känsla i kroppen inför ekonomin framöver, och då har vi ändå två hyfsade jobb, men inte känns det helt kanon med elpriser, bensinpriser och matpriser som väntas öka ytterligare. Är ju lite huslån man sitter på med, som också bidrar till den lite olustiga känslan. Nåväl, det ger sig säkert.
Eller ja, för varje grej och rapport jag läser i mitt nya jobb blir man ju mer och mer mörkrädd inför framtiden. Såg filmen ”Don’t look up” häromdagen och den känns mer som en framtidsförutsägelse ju mer jag läser. Samtidigt ser ju allt ”ut som vanligt” i samhället runtomkring, tycker det är rätt jobbigt att kastas fram och tillbaka så rent mentalt. Släpper den diskussionen för nu, eftersom jag gissar att ni liksom jag inte riktigt alltid orkar ta till sig allt.
Nu är i alla fall L på sitt efterlängtade sommarläger på Vidablick, tror att det han längtat mest efter är att gå och välja sina tre saker från ”kiosken” varje dag! Nästa vecka börjar han årskurs 6?! För att inte tala om att O börjar gymnasiet! Hjälp vad ovant det känns! Men är så himla glad för deras skull, L kommer ha det kanon på sitt läger och trivs bra i sin nya skola även om han saknar sina gamla kompisar, och O känns ändå taggad om än liiiite nervös att börja helt nya skola och klass (inga kompisar som valde samma). Jag hoppas att de kommer få ett fantastiskt skolår!
Själv har jag (i vanlig ordning i slutet av sommaren kanske) lagt lite rolig men onödig tankekraft på att göra någon form av garderobsuppdatering, efter nästan 4 år i jobbkläder och dessutom över 40 (och med lite extra här och var pga orkar verkligen inte bry mig) så känner jag att jag tappat bort mig lite. Men nu är jag något på spåren tror jag ändå (herregud, jag är verkligen ingen trendmänniska eller något, men jag vill ju gärna KÄNNA mig välklädd enligt mitt eget tycke). Kan återkomma om det, tycker själv det är lite kul att se vanligt folk klä sig – och inte ett överflöd av trådsmala influensers som lanserar sin egen kollektion av det ena eller det andra. Har ett par bra instagramtips där med, förresten!
Det var dagens (eller den senaste veckans) svammel, kram på er i värmen!
