Kanske en gris eller tre?

26 februari, 202226 februari, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Det är inte svårt att känns sig lite (mycket!) extra tacksam för allt man har i sitt liv just nu. Olustkänslan sedan i veckan hänger i, men kommer och går lite, men visst tänker man lite extra på OM och HUR det skulle vara om det hänt oss? Nån skrev att bor man i Malmö så är det närmare till Ukraina än till norra Sverige, det pekar ju lite på hur nära det är. Vi har i alla fall varit lite extra tacksamma för vår nya gård och verkligen njutit av att gå runt här och greja idag.

Vi började dagen med att åka och köpa ägg hos en tjej i närheten som jag hade lite kontakt med via Facebook när vi letade höns, dock hade hon mest lite större raser så därav valde vi att köpa en annan sort. I vilket fall, otroligt vackra ägg i grönt, beige och brunt! Vi fick också titta lite på kaniner, får, gäss, myskänder och såååå söta minigrisar…. De sistnämnda skulle ha kultingar till våren – kaaanske råkade säga att jag var himla intresserad. De var så söta, lagom stora och inte sådär läskigt stora som många raser blir. Skulle i så fall vilja ha 2 suggor och en galt, så att man kan få egna – en anledning till att ha grisar skulle ju ändå i så fall vara för att kunna slakta egna grisar någon gång. Har även bett henne säga till när hon håller slaktkurs för höns/tuppar, för vi KOMMER ju bli stående med alldeles för många tuppar och då tycker jag att det är mitt ansvar att vi ska kunna ta tillvara på de som inte kan få vara kvar (de stressar ihjäl hönorna om det är för många tuppar).

Så fin på så många sätt – och ändå kände jag mig så akut trött på allt strul och bök med henne att jag var redo att ge upp. Men nu känns det mycket bättre igen, vet inte om det bara var en dipp.

Sen åkte vi och handlade veckans mat – numer handlar vi nästan bara en gång i veckan och lite mer planerat, även om det bara tar 20 minuter till Jönköping så är ju inte bensinen superkul att betala och tiden här hemma är dyrbar och efterlängtad. Vi skyndade hem och UT efter lite lunch, vilket fantastiskt väder idag! Takdropp, vindstilla och med en värmande sol med frisk luft, det gick liksom rakt in i själen! Nala har varit med oss ute hela dagen, ”tyvärr” har hon inte fått någon stöt än av elstängslet – många gånger är hon så smidig att hon inte ens nuddar det om hon går utanför, men i dag var hon ändå superduktig och har hållit sig runt oss hela dagen.

*En flock svanar flög norrut över våra huvuden och påminde även de om att det är varmare tider på gång framöver.*

Jag har njutit av att ”städa i naturen” – något jag får sån SJUK lust med varje vårvinter och som jag ÄNTLIGEN kan få utlopp för! Jag har sågat av en massa döda träd och grenar (nästan bara Enebuskar/träd, där i princip hälften på varje ”buske” varit stendött) och så har vi hjälpts åt att samla det i en stor hög så vi kan elda upp det (igen) – det blir kanske av i morgon. Det blir så himla mycket finare när man tar bort det som verkligen är stendött och risigt – men vågar bara röra Ene just nu eftersom det är svårt att vara helt säkert på vilka lövträd som inte lever. I övrigt går jag och dagdrömmer och undrar vad som kommer titta fram när det börjar växa i trädgården, hoppas på lite lökväxter till våren!

*Så fint ljus ute i eftermiddag – och så skönt det är att känna att det verkligen börjar märkas skillnad på när solen går upp och ner!*

Så vackert hus det var nu ikväll, längtar redan efter morgondagen, då ska vi fixa lunch över eld ute (gnocchi, stekfläsk, ärtor och lingonsylt) och äta hembakade semlor – på tisdag blir det lite knasigt med fika så sent på kvällen som alla är hemma på. Nu är jag skönt trött efter en dag ute, och efter en halvdan natt (och efter ett litet glas vin till maten), så nu ska vi kolla senaste ”hjälp vi har köpt en bondgård” och sen ska jag nog sova…. Kram på er ♥️

Frö

22 februari, 202222 februari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg på Underbara Claras fotoutmaning #fångafebruari.

Det blir ju helt nytt för mig i år, att så fröer här på gården. Jag vet inte vad det finns för perenna växter, och jag vet inte hur jordmån och knappt hur solläget är i trädgårdslandet. Just nu har jag försådd av tre olika sorters chili (jalapeno, padrones och en ny sort med vit chili som jag inte minns namnet på), 2 kruktomater, sallat och kronärtskocka under växtbelysning i allrummet i garaget. Det är också nytt, där kan jag hålla det svalare än jag haft mina försådder innan vilket gör att det växer lite långsammare men förhoppningsvis även blir kraftigare plantor.

*Jordärtskocka i bredsådd, snart dags att skola om.*

*Sallat för att ha att äta innan sommaren, bredsådd som skolas om när de är lite rejälare.*

Min plan är lite diffust att hålla tomaterna här runt huset, i krukor och förhoppningsvis i nån större låda som jag tänker att vi ska bygga framåt våren – just för att de inte ska komma så nära trädgårdsland där vi kommer ha potatis.

Relativt små knubbiga skott från tomaterna, känns som det kan bli bra att ha i garaget! Chilin har det nog i kallaste laget, den växer inte så snabbt. (Håller runt 15-16 grader nånting där inne gissar jag)

Jag är egentligen inget fan av att förså, tycker det är jobbigt, baltigt och tar tid och plats, men en del grönsaker är ju liksom bara att gilla läget för – såsom tomat och chili tex. Att direktså i jorden är otroligt mycket smidigare, men visst, det ger inte lika bra resultat ska ju också sägas, inte på alla växter i alla fall.

Jag har köpt mig en liten låda (Moped) från IKEA där jag sorterat in fröerna för att ha lite bättre koll på NÄR de ska sås, känns himla praktiskt. Det blir också mer blomsterfröer i år än tidigare, men faktum är att jag tänkte försöka strössla ut en hel del av dessa på vår yta som kommer få fortsätta vara äng. Vallmo tex, det kan ju sedan självså sig och förhoppningsvis lysa upp ängen många år framöver! Har även köpt stor blåklocka, den tänker jag så i ”backen” bakom huset, för att få lite naturlig prakt där med. Hoppas SÅ på att det växer vitsippor där i vår!

Fröer jag inte kan vara utan är just tomat, gurka och baljväxter – det är de vi äter mest av och som är roligast att ta tillvara. Majs kändes bökigt – lyckades inte med dem så bra sist – och mangold är det ingen som äter. Lite palmkål (svartkål) blir det också, skyddat i en av odlingslådorna vid köket. Vad kan inte du vara utan?

Här är jag oövervinnerlig!

20 februari, 202220 februari, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Den här gården – vår gård – är verkligen min fristad. Min fristad från att känna mig osäker eller att jag inte passar in, för här, här känner jag mig så väldigt kapabel. Trots att det är en massa saker som jag inte vet något om – ännu – så känner jag mig här nästan oövervinnerlig i min övertygelse om att vi fixar det. Vi har verktyg och redskap vi behöver, det finns lite material för småfix på gården och i stallet och det vi inte vet – det tar vi reda på. Och när man kanske känner sig lite svag och dålig på andra plan i livet så blir kontrasten enorm och det är en del av kärleken jag har till det här stället.

I går byggde jag en lite större ”bur” till kycklingarna av sånt vi hade liggande, de kommer ju bo inne på Filips rum tills de blir runt 6 veckor. Superenkel konstruktion, men kommer funka utmärkt i dessa veckor. Sen var vi ute och lagade elstängslet runt hela gården, och så drog jag bort lite träd jag fällde för ett tag sedan med motorsågen. Visserligen gav jag motorsågen till maken i födelsedagspresent, men jag tror det är till 90% jag som använt den – för det var ju hur kul som helst!

I dag ska vi få till matningen till elstängslet med ett elaggregat som ska kopplas in och så ska vi slå ner jordspett för jordning. Inget av det här har vi ju (såklart) gjort innan, men tillsammans så listar vi ut hur vi ska göra och så kör man bara på, det är en sån fantastisk befriande känsla!

Någon mer som känner sig både kapabel och extremt hemmastadd här så är det Filip. När vi var ute och fixade igår så knatade han runt här själv och donade och höll på – vet inte exakt vad det var han gjorde för jag ville inte störa, men han bar saker fram och tillbaka till lekstugan, stallet och kullen, pratade för sig själv och liksom bara *grejade*. Blir så otroligt glad och alldeles varm i kroppen när jag ser hur hemmastadd han är här, han är liksom en ”bondpojk” i själ och hjärta och har varit det sedan födseln – bara att han inte haft en gård att vara det på innan. Han tar hand om ”sina” små kycklingar med stor omsorg och det går inte låna ut leksaksverktyg till honom – nej en riktig skruvdragare och hammare ska det vara, annars kan han ju inte bygga!

Platsbyggt skafferi och blek vintersol i köket

17 januari, 202217 januari, 2022 / LindaG / 9 kommentarer

Nu är vårt skafferi färdigt! Eller ja, i ärlighetens namn ska lacket på de omöblerade hyllorna nedan härda i en vecka, men det återstår i alla fall inte mer arbete. Det blev så jäkla bra, jag kommer få plats med hur mycket som helst där! Dessutom har vi ju en extra kyl och frys nere i garaget, så nu är jag redo att safta, sylta och odla HUR mycket som helst! Har fotat lite under processen, tyckte själv det var svårt att hitta bilder på hur man gör så det blir snyggt, men vi börjar med en bild på hur det ser ut just nu:

De djupare (30 cm) hyllplan är klara och används redan. Golvet är fritt (förutom lite verktyg, hahah, men de ska ju inte vara där) och går lätt att komma åt att städa. Skönt! Bra att få plats med kitchenaid och saftmaja mm.

*Till vänster kan hyllorna inte gå ända fram, då kommer de mitt i dörren. Här ska jag hänga krokar sen att hänga tex förkläde på.*

Nån frågade om jag ska köpa fina burkar att ha allt i nu då, men nä, det orkar jag verkligen inte! Vill bara få en bra överblick och ordentligt med förvaring, då blir det mindre stökigt av sig själv.

*Så här gjorde vi en enkel men stabil stomme – 45×45 reglar som monteras i vägg och sedan ett snett stag i hörnet som stöd.*

*En bild från slutet av processen, innan alla hyllor är monterade.*

Hyllorna är vitaliserade limfogade hyllplan, där jag lagt på blank klarlack på ovansidan för att de ska bli lätta att torka av. Är kanonnöjd med resultatet!

För övrigt är vi så himla nöjda med köket, förutom köksblandaren som liksom bara når ut 1/4 av diskhons längd. Allra bästa lyxdetaljen är såklart den öppna spisen…

*Bara att dra fram en stol när man känner sig frusen.*

*Här borta, vid tvättstugan, där är skafferiet (vid den öppna dörren).*

Just nu sken en blek vintersol in, så jag tänkte att jag bjuder på några foton. Det är liksom inget som stylas för foton (ja ok, jag plockar undan lite disk och nåt skräp, men det räknas inte), utan allt vi gör här hemma är ju såklart för oss själva. Den här tapeten fanns på plats när vi flyttade in och den funkar bra tycker jag.

Älskar verkligen det runda bordet, det gör middagarna mycket trevligare. Bra med en rejäl köksö (säger man så när den sitter ihop på en sida?) med, där man kan stå och baka, eller ställa ifrån sig mat och annat.

Är också nöjd med min knopplist i trä (från Mio) där varsin emaljerad kopp hänger – blir så vansinnigt mycket disk om alla tar nytt glas bara för man är lite törstig. Älskar ju de stora fönstren med!

*Mellan fönstren har jag satt upp två hyllor för lite pynt och kokböcker.*

*Det lilla fönstret över diskbänken är också kanon!*

Lite halvt överblommade tulpaner på bordet ger hopp om att det någon gång blir framöver blir vår! Så ser det ut i vårt skafferi och i matplats-delen av vårt kök – frågor på det?

Gnocchi och sidfläsk – utomhusmat

16 januari, 202215 januari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Det här kvalar nästan inte in som ett recept, för det är bara 4 ingredienser – som dessutom egentligen redan är färdiga i sig själva – men det är så himla bra mat att göra utomhus så jag vill ändå tipsa om det! Nu är vi ju ganska många (5 med barnen) så vi gör de här på en mindre muurrikka, men är man tex bara 2-3 personer funkar det ypperligt på en mindre jägarpanna (eller att göra i omgångar). Det här är gångbart även som mat inomhus såklart, men som vi ju alla vet så är ju allt godare att äta utomhus!

*Det finns lite olika sorters gnocchi, jag gillar bäst den som till största delen består av potatis, de billigare sorterna är mest mjöl i .*

Gnocchi och sidfläsk, ca 5 portioner

2 påsar gnocchi
ca 400 g stek- eller sidfläsk
2 dl frysta ärtor
lite olja att steka i
salt

Skär fläsket i bitar (kanske redan hemma) och börja fräsa till det i olja – det behöver inte vara färdigbrynt för det kommer det bli ändå sen, men så att alla bitar är genomvarma och inte råa längre. Tillsätt gnocchi och låt det fräsa och brynas tills de är helt genomvarma och mjuka och har fått en krispigt guldfärgad yta. Salta lite och tillsätt ärtorna (direkt från frysen går bra), blanda runt tills ärtorna tinat. Servera med lingonsylt eller rårörda lingon.

*Enklare än att grilla korv till och med!*

Vill du hellre äta vegetariskt så strunta i fläsket och tillsätt istället lite friterad lök vid servering! Smidig mat att ta med, alla gillar den och det bli väldigt lite skräp att ta hand om i efterhand – bara några plastpåsar (som vi ju givetvis tar med tillbaka, eller hur?).

Trivs vi?

15 januari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.

Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.

*Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.*

*Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!*

Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.

*Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.*

Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.

Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤

Start för säsongens odling!

11 januari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har en hel uppsjö av fröpåsar framför mig – beställde i princip allt jag tänkt odla i år på ett bräde. Kanske inte supersmart, men samtidigt så blir jag så himla glad av att fundera på när och var jag ska sätta fröerna, så det ger ett värde det med. Har förberett vardagsrummet i garaget med växtbelysning och lite annat, så tanken är att jag redan i dag ska få ner två saker som har lång utvecklingstid – kronärtskocka och chili. Kanske, kanske också tar ett par fröer på en liten kruktomat som kan få leva inomhus ett tag…

Har inte odlat kronärtskocka förut, så det blir en ny upplevelse. Testar också en ny chili – Capela White – som verkar lagom stark (och är vit!). Min erfarenhet är att den chilin man odlar själv blir galet mycket starkare än samma sort man köper i butik, antar att det har med ett långsammare växtsätt att göra, så jag brukar välja en som står att den är relativt mild, trots att jag älskar stark mat.

Bilden lånad från Impecta där jag köpt fröerna.

Tänker att jag även till slut ska få tummen ur och sätta sparris, jag kom mig aldrig för det i gamla huset för jag visste att det tar flera år innan man kan skörda, och vi har ju letat gård ett tag. Men nu så! Drömmer också om en odlingstunnel nån gång i framtiden, typ 6×4 m kan bli lagom stort hoppas jag, men vet inte om vi orkar och hinner fixa med det i år när vi har en del underhåll att göra på hus och andra byggnader här. Men drömma, det får man alltid!

Har du nåt särskilt du tänker odla i år som du inte testat innan? Eller kanske tips för kronärtskockorna?

Mätfri och kravfri

9 januari, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår såg jag bilder från vänner i mitt flöde som hade åkt längdskidor och jag blev så SJUKT sugen att åka. Efter att ha frågat runt i x antal grupper på facebook och instagram samt försökt tyda skidspår.se (USEL användarvänlighet på den sidan för övrigt – kan inte nån göra en enkel och bra sida som är lätt att uppdatera?!?) så fick jag tips om att Rallarleden från Bottnaryd och nästan till Axamo (inte spårat det sista) skulle spåras i går kväll. I morse vaknade jag och det kändes som ett stort projekt att komma iväg, var på vippen att hoppa av men hade ändå letat fram allt igår, så jag åkte.

Och ni vet ju – jag älskar det ju. I nästan 2 timmar (drygt 1,5 mil) åkte jag med ett jättesmile på läpparna – folk log tillbaka och hejade för att de nog blev lite smittade (eller tyckte jag var helknäpp) – för det är ren och skär lycka för mig att åka längdskidor så här i skogen! Sista tjugo minuterna var nog leendet lite ansträngt pga skoskavet från helvetet, men vad sjutton. Under den här tiden hann jag ju såklart filosofera MASSOR och har säkert formulerat 15 blogginlägg i huvudet, men nu är jag trött och ni får ta det som det blir 😉

Jag åker i ullunderställ och ulltröja, med en vanlig mössa och tumvantar. Förutom att jag alltid känner mig himla mysig i min favorittröja (ppa är typ 0 kr på den nu) så ger det en bonus att man måste inte känna att man åker snabbt eller ens bra, något som jag tänker kanske blir svårare i värsta proffs-kitet.

Har en massa funderingar om varför jag älskar det så mycket, men tror att det dels är världens frihetskänsla att skida fram själv men sen även känslan av att jag är kapabel. När jag försökt mig på jogging och sånt så känner jag mig bara stor, tung, klumpig och DÅLIG förutom dödsångesten som kommer eftersom jag är så sjukt dålig på att andas och springa på ett avslappnat sätt. Men här? Här glider man ju fram, det är lagom svårt och lätt att anpassa hur jobbigt det är med vilken takt man håller. Det KÄNNS som man åker fort (jag åker inte fort, inte jämför med alla sportnissar som flyger fram) och arbetet fördelas liksom på ett bra sätt på hela kroppen. Alltså blir det BARA roligt!

Miljöerna runtomkring gör ju sitt med, givetvis, jag åker helst inte på korta motionsbanor eller elljusspår, jag trivs bäst här, lite mer mitt i skogen. Har inga stora krav på spåren heller, men det är skönt om det FINNS spår. Njöt för övrigt av att jag hade nyvallade skidor (tack till mig själv som gjorde det innan jag lade in dem förra vintern) och bra fäste – skin-skidor är verkligen toppen!

Det här var även sista gången jag använder runkeeper tror jag, det var mest för att få veta hur långt jag åkt av ren kuriosa, men annars är ju en av de bästa sakerna jag gjort mot mig själv att jag numer inte loggar någonting överhuvud taget. Inga steg, ingen fart, ingen daglig rörelse, inte antal träningspass, inte vad jag äter eller någonting alls. Det har varit lite svårt ibland att bara låta bli – som att själva mätande tillför något – men jag mår SÅ mycket bättre av att inte mäta något alls. Friheten av att bara göra för min egen skull och inte för mätandets skull har extremt stor betydelse för hur roligt jag tycker att något är har jag kommit fram till. Det här har tagit mig flera år att komma hit, att inte koppla ihop tex vad jag gör och vad jag äter (fredagsfys före fredagsmys), nu går jag enbart på vad jag känner att jag vill och vad kroppen behöver och mår KANON av det. Kan varmt rekommendera att man testar, om man vågar, vet att trenden går mot det motsatta när alla har en pulsklocka och registrerar det mesta, men för mig är det en extremt ångesttriggande känsla (speciellt nu när jag är mer medveten om den).

För att försöka avsluta det här utan att få ner ALLT jag funderat på så vill jag bara säga att jag är tacksam till ett så himla fint avslut på ett av de bästa ”jullov” jag varit med om, och det kommer nog lite fler inlägg framöver med allt annat som poppade fram i huvudet idag. Kram på er!

Livsnjutaren

6 januari, 20226 januari, 2022 / LindaG / 1 kommentar

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

*Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.*

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

*Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.*

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

Mina ambitioner 2022

2 januari, 20222 januari, 2022 / LindaG / 3 kommentarer

Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.

Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:

Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.

Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?

Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.

*Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då*

Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.

*Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.*

Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.

För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.