Natur

Ja, jag är en periodare….

/ LindaG / Lämna en kommentar

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

Södra Vätterleden – IKHP till Skinnersdal

/ LindaG / Lämna en kommentar

Mormor hojtade till och ville ha barnen igår, så då passade jag och maken på att gå en bit av Södra Vätterleden. Min tanke är att vi går den bitvis, när vi hinner, och börjar där vi slutade sist. Sen går ju vi leden ”baklänges” om man jämför med hur den läggs upp i vanliga fall, men det spelar ju mindre roll kan jag tycka.

I vilket fall, i går morse började vi gå från IKHP (där vi även utgick från när vi gick John Bauerleden), i ett ganska disigt och småmulet väder.

Ganska snabbt kom vi ner i Huskvarna, genom Smedbyn, vilket kändes lite trist, inne i stan kan jag ju gå när som helst, det jag är ute efter är lugnet ute i skogen. Det var svårt att hitta här med, i skogen är det väldigt välmarkerat, men vid Smedbyn fick vi leta runt ett tag för att hitta vart vi skulle gå.

När vi väl kom upp från Huskvarna så blev det skog igen, från Öxnegården och framåt ungefär. Nu började dessutom diset spricka upp lite lätt, och vi fick den skogspromenaden jag hade önskat 🙂

Turen gick igenom en rad ställen man varit på tidigare – strutsabacken, nedför järabacken, genom och ovanför A6 golfbana, och det var egentligen inte förrän sista biten vi var helt utanför de ställen man känner igen. Fram till Skinnersdal var det ungefär 16 km, och det är där vi kommer fortsätta vandringen nästa gång. Måste för övrigt tillägga att utsikten därifrån var fantastisk!

Det blev nästan som en sommardag när solen sken igenom, helt otroligt fint väder!

Utsikten från Skinnersdal.

Blir alltid lite lycklig när alla vackra höstfärger tittar fram, nu, innan allt faller av,
så är det verkligen otroligt fint!

Hassafallsleden

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här är en ”led” som funkar bra med familjen, det är ungefär 5 km tur och retur, om man är ända uppe på varkullen (vem kom på det namnet?) och vänder. Visserligen ganska mycket uppåt (och nedåt såklart), men även Lukas som är 5 orkar med. På vägen utmed vattnet finns det två fina grillplatser, med ved, men vi hade siktet inställt på att grilla och äta längst upp på Varberget, med den fina utsikten, så vi bar upp egen ved. 

Skogen och fallet är oerhört vackert, och utsikten på Varkullen är fin även om själva kullen inte var sådär jättespännande. Mycket folk var det i dag med, vi mötte nog i alla fall 10 andra familjer under dagen, och var inte själva uppe på Varkullen nån längre stund. Leden startar ju vid hembygdsgården i Hovslätt, och mitt tips är att gå samma väg upp som ner, går man slingan runt så är den halvan som leder ner väldigt tråkig. 

Dagens middag blev faktiskt nästan en tre-rätters, vi började med lite grillad majs (ok, mest för att vi inte kunde hålla oss), sen blev det grillade kycklingspett i en wrap, med hummus, och avslutningen fick bli lite grillad banan med choklad – barnsligt gott!

Så sjukt gott med kaffe ute med. För övrigt känns det faktiskt som det mesta smakar bättre ute, man är väl mer hungrig kanske, men ändå.

Barnen roade sig hyfsat på egen hand, om inte annat så vid elden där de slängde in diverse saker för att testa om de brann. Tänker väl lite som så att det är ju bättre att de testar sånt när vi sitter bredvid 🙂

Utsikten kan man inte klaga på i alla fall!

Ni har väl inte missat att jag börjat samla de (än så länge få) leder vi gått under en egen rubrik? Jag saknar själv en bra översikt över utflyktsställen och leder, så jag tänkte att jag själv kan bidra lite.

Inte nudda vatten

/ LindaG / 1 kommentar

Nu har det varit VAB till och ifrån i ett par dagar, först med Lukas och nu sist med Oliver. Det verkar vara nån rejäl förkylning, med halsont och lite hosta, men ingen direkt feber, lite av symptomen kan jag räkna ut eftersom jag också har dem….

Därtill är det maxtryck på jobbet, vilket ger en del kvällsjobb. Ihop med det faktum att man blir tämligen stillstående/-sittande såna där dagar så känner jag extra tydligt att min kropp absolut mår bäst av att röra sig (nu när den är van), så i går eftermiddag fick det bli åtminstone en promenad för att få lite blodcirkulation i axlar, ben och rygg – väldigt skönt!

Något klafsigt ute nu däremot… Fast också lite kul att skutta mellan pölarna 🙂

Men det är ju så himlans fint nu samtidigt, luften är klar, men inte kall, och igår sken eftermiddagssolen på mig mellan träden.

Ja ok, jag vet att det är lite tunt med substans här inne nu, jag skyller på att det mesta av min kreativitet går åt på arbetstid… Men snart kommer det lite nya recept med, så håll ut!

Västanåleden

/ LindaG / 4 kommentarer

I söndags vandrade jag och maken och ett par kompisar Västanåleden – en led på ca 15 km (min runkeeper landade på 17 km men då gick vi lite fel också) som går runt Gränna, Gyllene Uttern och Röttle.

Vi började gå vid Gyllene Uttern, för att sedan ta rundan mot Gränna först. Den här första halvan var tämligen tråkig, vi gick mest på asfalt och biten genom Gränna gick igenom industriområdet så den var inte heller nåt vidare rolig, så det var inte förrän vi närmade oss Röttle by som det blev riktigt fint. Dock ska också nämnas att den andra delen av leden verkligen var fin, med branta stigningar (fanns rep på en del ställen) och en väldigt kuperad stig.

Den här leden är ju samma som John Bauerleden bitvis, där var stigen lätt att hitta, men där den ”bara” var Västanåleden var det knappt att det gick att se att det fanns någon stig (därav gick vi lite fel ett par gånger), men det var kul ändå 🙂

Mycket fint fanns det i alla fall att titta på, speciellt på andra delen av leden, och jag kan nog inte riktigt göra det rättvisa med lite mobilfoton, men så fick det bli!

Vackra Vättern

/ LindaG / Lämna en kommentar

Har precis landat i soffan efter en oerhört skönt stund vid Vättern med familjen. Eller stund och stund, vi har varit ute i nästan fem timmar 🙂 Efter en stressig och irriterande vecka var det skönt att få rensa huvudet och få lite frisk luft, vilket kändes som även barnen behövde. Orkar inte skriva så mycket, men bjuder på lite mobilbilder från dagen.

 Idag gjorde vi det enkelt, vi grillade korv med pinnbröd (vilket bestod av pizzadeg vi köpte på vägen) och så blev det grillad banan med choklad till efterrätt. Gött!

Mångfald

/ LindaG / Lämna en kommentar

Först av allt måste jag bara nämna ironin i att jag gick hem efter det här inlägget med någon form av känsla att jag verkligen ville spendera en härlig eftermiddag och kväll med barnen, bara för att finna att hela dagen exploderade i ett enda kaos av en väldigt arg mamma och två barn som hade hittat på dumheter. Verkligheten. Gravt överskattad…

Nåväl, i den här andan av omprioriteringar så försöker jag ju ta mig ut i skogen så mycket som möjligt, helst med barnen, men igår var Lukas och maken på fotboll och Oliver ville vara hos en kompis, så då fick det bli bara jag som åkte upp till Hallby för att knata runt naturspåret på 6 km. Hade bara mobilen med mig, men det är ju ändå kul att försöka fota saker man ser, ännu ett sätt att kombinera ett redan befintligt intresse med det här nya friluftslivet.

Nu vet jag ju att det kryllar av extremt duktiga fotografer där ute, på både hobbynivå och proffs, men jag tillhör ju inte riktigt dem utan här kommer en drös ”alldeles vanliga foton”, mest för att förmedla hur himlans vacker och varierande skogen är, på bara den här lilla slingan.

Hoppas med det här kunna förmedla lite lugn åt dig som läser! Ha en skön dag!

Heta räkquesadillas och friluftsliv

/ LindaG / 2 kommentarer
(Receptet på räkquesadillasen finns en bit ner på sidan)

Idag tittade hon fram igen, den lilla friluftsmänniskan inom mig. Hon kan inte ha haft det lätt om hon existerat tidigare, gravt förtryckt av mina övriga personligheter 😉

Idag blev det en utflykt till Skurugata, utanför Eksjö, med hela familjen (vissa mer bakis än andra). Konstigt nog så funkar det ju så oväntat bra att ha med barnen vid såna här tillfällen, till och med idag när de båda var både trötta och gnälliga, och det är väl en stor anledning till att jag verkligen börjar gilla det här. Själva skurugata är en, tja, spricka eller ravin kan man väl säga, där fick man verkligen mestadels klättra för att ta sig fram, så även om det var futtiga 3 km runt slingan så tog det oss nog lite mer än en timme att ta oss fram till grillplatsen, och då var vi faktiskt tämligen andfådda och svettiga av klättringen.
Barnen skuttade fram som små bergsgetter (medans jag hela tiden såg framför mig att de skulle snubbla, ramla och slå sönder skallen på nån av alla stenarna), och tyckte det här var den roligaste promenaden vi gått på, och förutom att den kanske var lite väl kort för att jag ska vara helt nöjd så håller jag absolut med om att det är kul att klättra fram snarare än att bara gå. 
Här kommer en liten bildkavalkad… Svårt att fånga hur brant det var dock. 
X marks the spot….

Den här gången hade vi med ved (tur det för vedförrådet där var slut) och grillade heta räk-quesadillas. Grymt bra ju, då kan man ju kombinera mitt intresse för matlagning och -foto med det här friluftsjoxet!

Det var ju grymt mycket smidigare att göra upp eld med riktigt torr ved… 
Heta räk-quesadillas

6-8 tortillabröd (beroende på storlek)
2 påsar riven mozzarella
1 stor burk färdigskalade räkor (billigaste funkar bra här!)
1 dl limesaft
1 solovitlök, riven/pressad
1 cm ingefära, riven
1 hackad chili (om barnen ska äta så lägg bara på detta på de vuxnas)
8 hackade minitomater
3-4 salladslökar i strimlor
1-6 timmar innan du ska äta:
Blanda limesaft, vitlök, ingefära, chili och en nypa salt. Häll av lagen från räkorna och lägg dem i limesaften tillsammans med tomaterna och salladslöken. 
De marinerade räkorna tog jag med i en burk, och la inte på förrän precis när vi skulle grilla. 
När du ska äta:
Strö över lite ost på en halva (om du använder stora) tortilla, lägg över en näve räkblandning (utan så mycket spad) och lägg på ytterligare lite ost. Vik ihop och grilla på en sida i taget tills brödet är gyllene och osten smält ihop till en ljuvlig, bubblande gegga… 


I morgon blir det Ullared för hela slanten, men jag längtar redan till nästa helg då jag hoppas att jag och maken åtminstone kan vandra andra delen av John Bauerleden!

Inre frid

/ LindaG / Lämna en kommentar

När allt är kaos och stress på jobbet så blir man ju ännu mer sugen på att göra nåt på sin fritid som ger lite inre lugn. Lite energi att plocka fram när datorn strular, lite fridfullhet när uppgifterna hopas långt upp över öronen… Naturen är ju väldigt trevlig att gå till vid det här tillfällena, och kan man inte gå dit fysiskt under en arbetsdag så får man väl åtminstone titta på bilder och drömma sig bort till ett ställe där kroppen känns avslappnad.

  

De här bilderna är från fredagens utflykt till Dumme Mosse, önskar man vore lite bättre på att fota natur, det är inte helt enkelt att få den där känslan som man har i verkligheten när man ser bilden…

Vem är den här människan?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag är lite förvånad över mitt nyfunna sug att vandra. Jag är i grund och botten både lat och bekväm (för att inte tala om extremt frusen), så naturen är liksom egentligen inget som lockat – förrän nu.

Skorna funkar kanon, för övrigt, det känns bra att gå in dem lite kortare
sträckor nu, men jag tror inte det blir några problem en lång runda heller. 

Jag har en teori, att det kravlösa, enkla är det som behövs mest, när jobbet kräver mycket energi. Fast det räcker inte riktigt, och lite förvånat inser jag att jag inte har några större problem med att knata runt lite halvsvettig och småskitig en hel dag i skogen?

Det ska bli väldigt intressant att se om jag kommer gilla det även när inte vädret visar på 22 grader och sol (faktiskt i varmaste laget när man vandrar eftersom man gärna vill ha långbyxor och långärmat) utan kanske snarare på 5 grader och duggregn… Tänk om jag är på väg att förvandlas (åtminstone på fritiden), till en sån där hemsk människa som säger ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder….” I så fall är jag nog långt bortom räddning och den människan jag var förut kommer för alltid att vara borta, på gott och ont!

Här kommer några bilder sedan i helgen när vi vandrade runt lite på Visingsö, med make och äldsta pojken och hans kompis. Tyvärr bara mobilbilder, orkade inte släpa runt på kameran…

Sommartid är verkligen Gränna oerhört trevligt!
På vägen runt plockade vi mängder med hallon och ett gäng svarta körsbär, och tittade på både bokskogar och en stor silvergran. 

Visingsö är ju liksom helt platt, så det var en enkel led för barnen. Totalt med promenaden från bilen som vi ställde inne i Gränna, så blev det ungefär en mil, men det gick jättebra faktiskt!

Hahahaha, vi bara KUNDE inte låta bli att busa lite också…