Lördagspromenad

Det halsonda jag kände i fredags var inte bort på lördagsmorgonen, så jag kände att just högintensiv cirkelfys inte nödvändigtvis var det bästa att välja för dagen. Däremot innebar det ju inte att jag kunde göra något annat, lite lugnare, istället. Barnen skulle ändå till mormor, så vi passade på att ge oss ut och vandra en mil – vi valde faktiskt Hallbys 1-milsspår, det är väldigt fint och mysigt ute i skogen, även om det är väldigt kuperat. Puh. Dessutom kommer det folk som springer förbi. Inte joggar, springer. Hur gör de?!?

I vilket fall, med en liten paus för kaffe och äggmacka så tar den milen ungefär 2,5 timmar i normal takt, vilket kanske ger en liten hint om hur kuperat det faktiskt är. Enda nackdelen med den promenaden är att jag idag får lida lite för den i form av ganska mycket allergi… Suck, min allergisäsong börjar i mars och slutar i november, det är bara så det är helt enkelt. Trots det så är det ju ändå så fantastiskt trevligt att se att det börjar dyka upp vårtecken!

I trädgården har jag dessutom börjat få rabarber, och mina tulpaner (minitulpaner??!) tittar fram. 

Resterande del av dagen ägnades åt välbehövlig men tråkig städning och kvällen spenderades hos grannarna med goda, grillade hamburgare, grymt trevligt!

Statusläge : sakta uppåt

Tja, den här påsken blev väl inte riktigt som planerat. Hade visserligen inte planerat så där jättemycket, men att bli sjuk hade jag INTE planerat. Egentligen var det en förkylning som har legat och dragit sedan i början av förra veckan, och i fredags, när vi egentligen skulle träffat brorsan med sambo, hade den något slags underligt kulmen i form av typ en känsla av vanlig influensa/magkatarr. Mycket mysko. Nåväl, dagen efter var jag bara förkyld igen, så Påskafton spenderades ändå hemma hos mina föräldrar, där vi också till slut fick träffa brorsan och sambon. Himlans trevligt!

Dagen till ära blev det ett yogapass i Bankeryd, inte dumt. 

Den här förkylningen har ju dock lagt min vanliga styrketräning och framförallt HIIT-träning på is ett litet tag, istället har jag försökt komma ut lite i det fina vädret och gjort lugna saker som att gå på yoga. Skönt det med speciellt att komma ut! Idag gick vi en sväng med barnen i Strömsbergs-skogarna, galet skönt i 12 grader, sol och en massa fågelkvitter. Ett yogapass i sig på ett sätt, avslappnad blir man i alla fall i samma sekund man kliver ur bilen. En lite tråkig bieffekt av den ljuvliga vårvärmen är ju dock att både Hassel och Al börjat blomma, så jag har nyst en hel del, för att inte tala om hur extremt trött man blir så här nu i början av allergisäsongen… Snark.

Nu när det börjar bli lite varmare och skönare ute så är det ju nästan så att jag till och med blir sugen på att ge mig ut och springa (lufsa)…. Får se hur det känns när förkylningen gett sig helt. En sak jag blev vansinnigt sugen på idag var i alla fall att få ge mig ut och vandra en heldag. Jag och maken avslutade ju Södra Vätterleden vid Skinnarebo golfbana, så jag hoppas att det kommer någon helg framöver då vi kan ta en etapp till därifrån – det hänger ju liksom lite på att man har barnvakt OCH att det är hyfsat väder.

Framöver nu hoppas jag på att förkylningen försvinner så att jag förhoppningsvis kan ta tag i styrketräningen igen, innan jag tappar sugen alldeles. Motivationen här har varit minst sagt sviktande ett tag, men jag måste ju för att må bra, så är det bara.

 Lite mobilbilder från Strömsberg idag:

Det syns visserligen inte här, men den här killen har tappat sin första framtand i överkäken. Mycket gulligt med glugg!
Det var två ganska trötta barn vi hade med oss idag, två sena kvällar ger meddetsamma bieffekter på humöret…

Familjeutflykt vid Västanåleden

Idag kände vi oss tillräcklig friska (även om Oliver är hostig och jag är riktigt förkyld) för att ge oss ut på en liten utflykt i det helt fantastiska vädret. Vi bestämde oss för att gå en liten del av Västanåleden, ca 5 km fram och tillbaka, i lite sakta mak, med stopp i det fina vindskyddet vid vändpunkten. Vi ställde bilen i Röttle och gick utmed Vättern bort, med fågelkvitter och vågskvalp som sällskap – löjligt idylliskt, jag vet…

Här kommer en bildbomb från dagen!

En bit av vägen är det bokskog, väldigt vackert! Sen varför Lukas helst ska bära med sig halva skogen vet jag inte…

Vårtecken! Fanns mängder med blåsippor (det är väl det va?!?) utmed stigen. 

Går det att klättra på så ska det klättras på. 

Här hade vi det riktigt gött vill jag lova!

Förutom korv och bananer med choklad så värmdes även pappas hembakade bullar på lite över elden. Det blev INTE fel vill jag lova!

Utsikten var det inga fel på heller!
När vi satt i vindskyddet och grillade så var barnen nere vid stranden och kastade macka. 

 Man måste ju få lite balans i livet också, sägs det…

Det blev på det hela taget en fantastisk dag, mycket tack vare att barnen verkligen gillar att vara ute så här – något vi inte slutat förvånas över än riktigt. Det är inget gnäll (ja ok, lite trötta ben på hemvägen) och de hittar omedelbart saker att leka med. Där är ju en STOR fördel att välja grillplats vid en sjö eller liknande, kan man kasta saker i vatten så kan man tydligen hålla på med det i flera timmar…

Den vackraste paletten

I ett försök att få in lite mer vardagsmotion (och sol) i mitt liv så gick jag hem igår. Det är 7 km, så man får ha ganska gott om tid på sig, men ska man inte hämta barn eller har någon annan tid att passa så funkar det ju. Just vardagsmotionen blir det lite sådär med, när man står framför en dator hela dagarna, jag saknar just att liksom bara ”gå runt” lite mer.

I alla fall, det var ju så galet fint väder igår, och man blir ju helt lycklig när man går utmed vätterstranden i solen! Hade bara med mig mobilen, men kunde inte låta bli att fota lite…

Kan säga att det var liiiite tungt att gå uppför Dunkehallabacken när låren liksom hade frusit till isklumpar (medan resten av mig var hyfsat svettig dessutom). Men men, tanken är att jag ska göra samma promenad idag, eftersom maken hämtar barnen idag med.

Ha en skön onsdag!

Vättervy

Det var ju så otroligt fint väder i helgen, så i söndags packade vi varsin ryggsäck med korv, bröd och ved och åkte ut till Vidablick. Vi hittade ju en liten ”vik” sist vi var där, som är sådär skönt undanskymd och som tack och lov även erbjöd hyfsat med vindskydd – för fy vad kallt det blåste nere vid Vättern!

Barnen lekte och samlade istappar, och maken och jag eldade och grillade korv, och såklart banan med choklad. Riktigt uppskattat av oss alla tror jag!

Så jäkla skönt med en hel dag ihop med de jag älskar mest!

Vinterutflykt

Idag var det så himla fint väder, så vi bestämde oss för att göra ett försök att gå en liten bit på Dumme Mosses vinterled hela familjen. Med oss hade vi ved och korv, för att kunna grilla lite.

Det var nästan vårkänsla idag, trots ett litet pudrat lager av nysnö sedan i natt, solen värmde och fåglarna kvittrade. Vi hade däremot INTE riktigt räknat med att när vi väl kom till Dumme Mosse så var det superblött och kladdigt… Vi orkade gå nästan ända fram till första vindskyddet, men då mötte vi en tjej som just varit framme vid vindskyddet som sa att det var totalt genomblött runtomkring så det gick inte ta sig fram. Inte lätt att hoppa sig från tuva till tuva som det var, med lite snö på så visste man ju inte heller om det liksom var en fast punkt eller ej.

Innan vi kom så långt fram som till Dumme Mosse var det inga problem med gångvägen. 

Där nånstans gav vi upp, och vände tillbaka mot Axamosjön där vi istället satte oss för att grilla en stund. Soligt och skönt, men ganska blåsigt, men en stund gick det ju ändå bra att sitta vid elden. I slutändan blev det ändå en rätt trevlig dag!

Efter snö…

Neeeeeeej!!! Nu har det ju kommit en massa underbar snö, och så tittar jag på vädret och inser att det kommer börja töa bort på söndag… Vad ledsen man blir! Är nästan sugen på att ta ledigt en eftermiddag i veckan för att passa på att åka, kanske inte blir nåt mer sen…..?

Snälla snö, stanna kvar!

Vackraste vintervita, försvinn inte!

Vem kan inte älska den kombinationen!?!

Aaaaarrghhh… Vad trött jag är nu, men sådär skönt genomslut i hela kroppen som man nästan bara kan bli när man varit ute en lång stund i kylan. Nu när det faktiskt finns snö försöker jag komma ut så mycket som möjligt och åka längdskidor – fast det blir ju bara på helgerna för det är ju då man är ledig när det är ljust ute.

Igår började lördagen som vanligt med HIIT och fika (ett extremt jobbigt pass tyckte i alla fall jag), och efter fikat åkte jag upp till Hallby en sväng. Mycket skönt! Idag vaknade jag dessvärre med nackspärr (vet inte om det kom från HIIT, skidåkning eller kanske bara att jag sovit konstigt), men det är ju lite så med nackspärr att den blir banne mig inte bättre av att bara ligga still heller! Alltså skjutsade jag ner resten av familjen till bio – Den Gode Dinosauren – och åkte så själv vidare upp till Hallby igen.

Det var liiiiite trögt just i kroppen, men shit, i strålande solsken, under en klarblå himmel och i -10 grader så var det sådär löjligt, gnistrande vackert att det ändå blev en fröjd! Medans jag kasade runt där i spåret funderade jag lite på varför jag tycker längdskidor är så himla kul, och kom fram till flera saker:

  • Snön. Det är så fint med snö, allt blir ljusare och renare, och så dämpar den alla ljud – speciellt när det är riktigt kallt som idag. 
  • Meditationen. Eftersom jag nästan alltid åker själv, så blir det just en meditativ stund. Ingen som tjatar, inga måsten, ingen att anpassa sig till, och dessutom är kroppen upptagen så huvudet kan vandra fritt.
  • Träningen. Jag som hatar att springa älskar däremot utmaningen med skidor. Även om jag anstränger mig (jag ska inte säga åker fortare, för jag åker nog rätt sakta, som den hobby-åkare jag är) så kan man ändå andas, och dessutom går det att variera ansträngningen genom att åka på olika sätt. Dessutom tränar ju längdskidåkning hela kroppen, från topp till tå, för att inte tala om balansen. 

Så, har du inte testat själv så rekommenderar jag varmt att prova, i vuxen ålder. Jag hade pjäxor och bindningar som var ok, så jag har bara köpt nya skidor (typ 800 kr). Att hålla på och valla varje gång skulle göra skidåkningen till ett för stort projekt, så på mina skidor har jag klistertejp och en väldigt allsidig glidvalla, så jag klarar mig i princip en säsong på det (beroende på hur mycket jag åker då). Det funkar bra när man åker på hobby-nivå tycker jag!

Nu, nästan en mil senare, måste jag säga att jag inte tänker göra ett dugg mer idag, jag tänker helt enkelt slå mig ner i soffan och stanna där, gud så gött!!!

Åh gliiiiiiiid….

Sicken skön helg det har varit! I fredags kom Johan o Rebecka hem en sväng igen, och vi började helgen med en omgång brädspel. På lördagen var de och maken iväg och åkte slalom (vi hade ingen barnvakt, jag får åka nästa gång helt enkelt) i Ulricehamn, och under tiden tog jag med barnen på lördagsträning och fika, inte dumt det heller.

Roligast var nog dock idag, jag och Johan drog 5 km uppe i Hallbys längdskidspår tillsammans. Kanonroligt, på många sätt, och vi fick väldigt många goa skratt… Speciellt när Johans skidor på nåt sätt lyckades samla på sig snö undertill så han fick en 10 cm hög ”snöklack”, inte så lätt att åka på 😉

Så här såg det ut vid några tillfällen, när man kommit ut i den lösa snön lite mycket, då fick man (speciellt Johan) stanna och skrapa av ett lager snö under skidan. 

Jag hoppas nu på att det ska fortsätta komma mer snö, så att man kanske kunde ge sig ut på det långa spåret, det som är mot Dumme Mosse, det hade varit så himla kul att köra det en dag!

Trots att jag ju är en frusen människa så tycker jag, av lite diffusa anledningar, att det är skitkul med längdskidor. Är dock inget vidare på det, så det går åt tämligen mycket energi till att bara ta sig rund 5 km, och samtidigt hålla balansen, inte glida bakåt OCH hålla ihop skidorna.

In i värmen

Jaha ja, så var då jullovet till ända. Det bästa med jullovet var helt klart att det kom lite snö, barnen har ju fått åka pulka, skidor och skridskor, och själv har jag åkt längdskidor (hittills). I går var jag ute och letade efter ”Fridhem Ski Center” som dök upp så fint på nätet när jag googlade skidspår i Mullsjö (det är ju oftast mer snö där). I verkligheten visade sig detta ”Ski Center” vara en åker! Dock med jättefina, lättåkta spår ska tilläggas, fast lite av ett pusslande att hitta dit.

Skrattade däremot lite gott åt mina vita, frysta hårtoppar efter åkningen… En kille med skägg såg helt fantastisk ut, för hela skägget såg ut som mina hårtoppar ungefär!

Jag hoppas ev. kunna åka även nedför en dag till helgen, Ulricehamn öppnar ju sina backar, även om det lär vara knökat med folk….

Idag startar som sagt var verkligheten igen, dock väldigt skönt att starta med en kortvecka, för from nästa vecka är det fullt ös som gäller, och det är alltid skönt att hinna landa lite innan, kolla mail och gå igenom sånt man inte hann med innan jul.