För att inte tappa semester- och sommarkänslan helt har jag bestämt mig för att ta två halvdagar ledigt, i dag och i morgon efter lunch. Jag går runt i en väldigt torr trädgård nu, vilket syns på gräsmatta och även all större växtlighet som träd och buskar – i det torra vädret har de redan börjat gulna och vissa även blivit röda i bladen, vilket ger en extremt tidig känsla av höst. Jag ÄLSKAR höstens färger, av alla årets säsonger så är höstens färger de vackraste, men jag vill inte ha höst på länge än! Har redan lite ångest över mörkret som snabbt kryper fram tidigare och tidigare.
Nyaste vindruvan har redan höstfärger…Torrt och risigt är nog de ord som kännetecknar trädgården just nu…
Fast det är torrt så är det faktiskt relativt lite jag behöver vattna. Krukorna vid altanen, absolut, men annars gör jag i princip bara punktinsatser där något är nyplanterat eller ser väldigt lidande ut. Växthuset vattnas automatiskt, vilket är ett absolut måste i min värld. Vi samlar ju regnvatten i tre stora (fula) IBC-tankar på vardera 1000 liter, och dessa är min främsta källa till vatten när det kommer till rabatter och köksträdgård, för att snåla med vårt dyrbara brunnsvatten som ska räcka till hela familjens behov.
Det är ett lite knepigt odlings-år tycker jag allt. Tomaterna går dåligt, alla blommor blommade över jättetidigt och allt som kommit upp efter midsommar har blommat över väldigt snabbt. Nu har jag visserligen dåligt minne, men jag är ganska säker på att jag brukar ha mer blommor på gården den här tiden på året…
Solrosorna når över taket nu!!
Jag går runt och funderar på om kanske det är dags att börja justera mina arbetstider nästa år, så att de börjar formas efter min ambition att jobba mindre sommarhalvåret och jobba heltid på vintern. Om det är möjligt med jobbet skulle jag vilja gå 100% (nu går jag alltid 100%) från 1 oktober till sista mars, och 80% (eller tekniskt sett helst 50%, men det är inte ekonomiskt möjligt) från 1 april till sista september. Tror jag ska ta upp diskussionen med min chef när vi har utvecklingssamtal inom kort. Att faktiskt börja arbeta mot den här drömmen skulle kännas fantastiskt…
Jag vill ha mer TID. Tid att ta hand om allt här, och att bli en gnutta mer självförsörjande.
Underbara Clara* skriver att den här sommaren är en konstig sort. Nu har hon ju precis gått ut med att hon och hennes man ska skilja sig, så det är väl inte så konstigt, men jag känner lite att jag håller med – och jag vet egentligen inte vad det ÄR med den här sommaren.
Skulle jag välja ett ord för att representera sommaren så skulle jag välja ”resignerad”. Jag menar det på både gott och ont, sånt som jag anser viktigt kämpar jag för, och jag kan i princip inte sluta. En sån sak är att jag så väldigt gärna vill göra saker med HELA familjen, men för att inte både gå sönder själv och ta sönder familjen pga konflikter, förväntningar och mentalt arbete så har jag ”släppt” taget om de båda stora barnen. De har alltid fått erbjudande att följa med på de små utflykter vi tagit, men eftersom de är tonårströtta (tonårslata) så vill de aldrig det, vilket resulterat i att de inte varit med på nånting i år. Inte när vi paddlat kanot, inte när vi badat, inte när vi åkt och fikat nånstans. DE är lika glada och obrydda för det, att hänga med föräldrar är då absolut inte på topplistan för någon av dem, det är kompisar som gäller.
Det känns lite bitterljuvt, JA det är skönt att slippa tjata på och hantera olika viljor, kompromissa med tider och aktiviteter och försöka ta hänsyn till allas känslor. Samtidigt är det en känsla av förlust som infinner sig – det blir inga familjebilder till fotoalbumet för sommaren det här året (symboliskt men ändå viktigt).
Det här har lite gjort att jag tappat motivationen för många saker som jag mentalt kämpat för, och lite rent generellt gjort att få saker känts riktigt roliga. Samtidigt har det då inte gått åt riktigt lika mycket mental energi åt att hantera allas känslor och förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, jag är inte så mentalt trött men känner mig samtidigt lite tom och uppgiven, och framförallt känns det så FEL att inte ”kämpa för en gemenskap” – men när jag är den ENDA i familjen som vill ha den så finns det ju ingen poäng med den. Känner mig också lite dum, här går jag och kämpar för att vi ska ha en gemenskap så så är det inte nån som saknar eller efterfrågar den, alltså har jag ju gjort allt i onödan?!
Självklart är lilla F med på allt vi gör, men jag vet att står valet mellan oss och kompisar så vinner kompisar där med, så det är inte lång tid till jag kan få med honom heller – då vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt. Den dagen, den sorgen.
Än följer han med, som tur är.
Så känslan för hela sommaren är konstig, jag känner mig lite planlös och inte behövd, och den ledande känslan är att jag gett upp och därmed misslyckats. Svårt att få nån riktigt go känsla utifrån det…
*Underbara Claras har nu börjat ta ut en avgift för sina blogginlägg, man prenumerar för 49 kr per månad och får då tillgång till alla inlägg. Känner mig extremt kluven till detta, jag förstår behovet att få betalt för sin insats för det är MYCKET jobb med att blogga som hon gör – samtidigt känner jag privat att det är tveksamt om jag kan motivera prenumerationen någon längre stund. Vi får se, jag testar lite – men det är så många prenumerationer som läggs på hög och denna är den som kommer ryka först.
Så var semestern till ända – fast jag inte alls vill gå tillbaka in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha långa dagar med gårdsfix och trädgårdssysslor, vinluncher och vara utomhus hela tiden. Jag vill inte ha bestämda tider, ett schema att passa och vara inomhus framför en dator…. Och då har jag ändå ett jobb jag tycker väldigt mycket om – men jag är hellre ledig, ju.
Eftersom vi var i Schwarzwald under våren så blev det inge längre bravader – som längst har vi varit i Vadstena, men det gör mig absolut ingenting. Det har varit väldigt skönt att få ta dagen som den kommer och inte ha så mycket bestämt, och vi har ändå lyckats hålla nivån på gårdsarbetet mer rimlig än förra året. Årets surdeg blev klar – att byta vindskivor på huset (och på garaget som bonus), dels tack vare att vi fick låna en bra byggställning av en granne.
Jag har pillat in ett antal bilder från mobilen, så här kommer en kort sammanfattning på semesterns aktiviteter – har en del i kameran med men orkar inte sätta mig med den nu.
Sommarluncher på altanen i öster, med ett glas vinNjutit av vackert väderNjutit av fina blommor Hindrat sniglarna från att demolera köksträdgårdenHittat katter i grönsakslandenSatt ägg på kläckningSorterat LEGORenoverat tvättstuganVarit nöjd med altanenÄtit ännu mer gottRensat och grejat i trädgårdenBadat…med den här lille älsklingenÄtit glassTränat mig svettig och satt PBPlanerat nya rabatterFotat befintliga rabatterBadat lite merNjutit av sommarkvällarVarit på High ChaparralTill F’s stora förtjusningBlivit färdiga med tvättstuganTrädgårdsjobbat med sällskapFått kycklingar…och en kycklingansvarigMålat den ena stallkörningenSom blev så här finPaddlat kanot i Bunn…där en av oss fick fisk i alla fall.
De stora barnen har varit på varsitt långläger, och i övrigt mest legat hemma, de har sällan velat följa med på våra dagsutflykter.
Det känns inte som vi gjort så mycket, men samtidigt har jag i princip aldrig haft tråkigt, så det har på så sätt varit en bra sommar. Vädret har också varit bra, förutom att de kalla nätterna ställt till det för tomaterna bland annat. Vi kommer dessutom få typ 10 äpplen i år, till skillnad mot förra året när vi hade 100-tals kilo, det känns trist, men är inte så mycket att göra något åt.
Har också läst massor, vilket har varit jättekul. Också skönt att kunna hålla i träningen rimligt, så blir det inte så motigt att starta upp igen.
Nu gäller det att hålla i semesterkänslan så gott det går, det är svårt i vardagen men annars vet jag inte hur jag ska överleva. Hoppas på ”lagom fint” väder, dvs gärna lite regn när jag jobbar men sen fint så jag kan ta nån extra dag ledigt 🙂 Så slipper jag vattna med, även om det inte är så mycket som ska vattnas.
Hur var din sommar, och hur gör du för att hålla i semesterkänslan?
En dag kvar att jobba. Jag kollar väderappen och konstaterar att jag enligt tradition kommer få regn på semestern, åtminstone första veckan. Den veckan är det även simskola för F – som tur var inne på Rosenlundsbadet dock. Kanske att vi kan ta det svalare vädret och passa på att byta de vindskivor som vi har färdig målade? Får se vad vi känner för…
Båda de stora barnen är i princip borta hela veckan, O har fått lite sommarjobb i två veckor och jobbar 13-23, och L är på tonårsläger hela veckan, så det är bara vi vuxna och lilla F. Lite mysigt det med.
Måste bara visa pionerna, de är ju fantastiska ute – jag har tre olika sorter (kom med gården) så de är i tre olika stadier i blomning:
En mörkare rosa, som näääästan är överblommad och som är totalt överdramatisk. En lika stor, ljusrosa, som först nu börjar få ordentligt med blommor….…och då en vit, i mindre buskar, som just precis bara börjat veckla ut sig.
Otroligt tacksam blomma att ha i buketter, speciellt om man plockar innan den är fullt utslagen – och DOFTEN!?!? Helt fantastisk! Gjorde en sån bukett häromdagen, inte avancerad alls för det var bara pioner, prydnadsgräs och lite av min rosa brudslöja, men det blev helt magiskt – kolla här:
Prydnadsgräset är vagt rosa längst ut, så himla fint! Vill nån ha fröer från dessa sen så hojta!
Har för övrigt vår blågrå köksvägg som bakgrund, den ser helt olika ut varenda gång jag fotar mot den, men den är väldigt fin som bakgrund till nästan alla buketter faktiskt.
Jag tar en paus från de mer personliga delarna här en stund, eftersom många delar är kopplade till människor som inte är aktivt delaktiga i att blogga. Men lite som dagbok funkar ju sidan ändå, så nu kommer en kort överflygning över hur sjutton det går i trädgården egentligen?Och lite om semestern med…
Det är de absolut sista dagarna i juni, och det som såg ut att bli en rekordtidig sommar med stor skörd har verkligen bromsat in eftersom nätterna hela tiden är så pass kyliga. Växthuset får sedan en månad stå öppet dygnet runt, pga jag orkar inte hålla på att öppna och stänga hela tiden, och även tomater, chili och gurka där inne växer låååångsamt. Få blommor på tomaterna med, så just nu ser det inte ut att bli någon vidare skörd, men säsongen har ju ganska långt kvar så jag hoppas jag har fel.
Jordgubbarna har precis börjat mogna
Ute i trädgården kan jag konstatera att jag varken kommer få äpplen, plommon, körsbär eller krusbär, förutom i små, små mängder. Vinbären ser ok ut på sina ställen, andra är hårt åtgångna, sommarhallonen ser halvdana ut, men rabarbern levererar som vanligt mängder – jag har bara inte alls orkat/haft lust att göra nåt med dem än. Blåbärsbuskarna ser ut att leverera för första gången sedan vi planterade dem, vilket ändå är tacksamt.
Den stora vallmon med sina pappersspröda blommorStäppsalvia tror jag
Nästan alla tidiga sommarblommor har blommat över – och jag njuter lite extra av de relativt få som blommar nu efter midsommar. Perenner alltså, det är min typ av växt…. Det GÅR inte fröså saker här hemma, det kommer för mycket ogräs och jag hinner inte gå och smådutta med torkkänsliga små fröer, alltså får jag nästan inga sommarblommor. Nu blir det som ett litet vakuum innan sensommaren kommer leverera nya och nygamla blommor, och det mesta är liksom bara grönt i olika nyanser. Jag får lust med mer färg, och planerar in att plantera en stor rödbladig blodbok (eller kanske en blodlönn) mitt i trädgården. Nån dag på semestern ska bilen rulla mot Motala och Blomsterglädje – då hoppas jag hitta nåt kul.
Stjärnflocka, ljus……och mörk. Vi har någon sorts mindre Doftschersmin med, otroligt söt!
Semestern ja, den börjar faktiskt nu på fredag för mig (lördag för maken), och det är efterlängtat såklart. Eftersom vi har varit iväg redan i år så blir det inget direkt planerat – det blir dagsutflykter, gårdsfix och kanske bara lite njut av att bo där vi bor. De stora barnen ska på varsitt läger, lilleman ska ha simskola, det är ungefär det som är bestämt – och det känns så himla skönt. Att få göra precis det man känner för för dagen, inte ha en semester som är inrutad och färdigplanerad, utan som har plats för nästan alla spontana infall vi kan få – eller ja, såklart med hänsyn till barnen då. Det enda vi behöver få gjort är att byta vindskivor – och att måla de som inte är helt kass, allt annat är bara villhöver saker i princip. Känns som precis den sommaren jag och vi behöver.
Röd Fläder, älskar färgenSalvian är som en stor buske i årMinns aldrig vad denna heter, men den lyser verkligen uppPionerna sen… men de ska få ett helt eget inlägg!
Så kom dagen, då Oliver ”helt plötsligt” tog studenten – och vi fick en fantastisk dag tillsammans, den hade faktiskt inte kunnat bli bättre!
Han har gått elteknik på Bäckadal och blir alltså elektriker, men eftersom byggbranschen står still var det bara 2 elever i alla el-klasser som fått jobb som just elektriker nu. Vi får se vad som sker, jag hoppas det lossnar men tills dess hoppas jag han hittar något annat jobb.
Vi mötte såklart upp på skolgården, och som elektriker måste man väl ändå ha en glödlampa? (LED, såklart!)
Stolt mamma, mycket nöjd son!
Brorsorna – nu är det 4 år till nästa student.
På skolgården var det vi i familjen, mormor och så min bror med familj – och Olivers scoutkompisar som mötte upp för att fira. Efter utspringet sprang vi ner på stan för att se dem åka lastbil, man blir alltid så glad över att se studenter på lastbilsflak – det är sån oförställd (och kanske kortvarig) lycka.
Eftersom vädret VERKLIGEN var med oss så hade vi dukat upp på nya altanen. Något varmt – men hellre det!
Vi inledde med kaffe och tårta som mormor bakat – men då var det lite hektiskt så jag missade att fota de fina tårtorna! Det blev lite drop-in, så man fick ta när man kom helt enkelt, och lite senare blev det smörgåstårta för hela slanten. Har ätit smörgåstårta sedan dess, så nu är jag faktiskt lite less på den….
Väldigt tacksamt när trädgården bjuder på material till alla buketter med, gjorde ett stort gäng dagen innan och ställde bara fram sen.
Eftersom Bäckadal har typ det tidigaste utspringet fick vi det stora nöjet att ha själva studenten hemma från halv fyra fram till typ nio på kvällen. Väldigt roligt! Han blev firad av min barndomskompis med familj, och alla kusiner på både min och makens sida – med familjer såklart. Jätteglad att så många ville komma och fira honom, stort tack till er!
Det är 11 år till det är den här lille parvelns tur, undrar om han kommer vara lika lik sin bror då?!
Alla kusiner utom allra minsta kusinen, samlade på ett enda foto. Så fina allihop!
Hann inte prata jättemycket med brorsan, men hann få till ett foto i alla fall. De hade fullt upp med sin minsta som är ca 1,5 år och i den där åldern där de är kapabla att göra en massa saker, men inte alls förstår vad som är farligt. Saknar inte just DEN tiden, den är tämligen utmattande….
Önskar jag kunde ta åt mig äran för kvällens vackraste ögonblick med, men vi hade ren tur att de lyfte med en stor varmluftsballong från fältet bara 100 meter från vårt hus. Helt otroligt vad stora de är, och vad vackert det var i solens sista, varma strålar!
Sen, icke att förglömma, så har vi ju ytterligare två som hade skolavslutning. Den äldre gick direkt på sommarlov och börjar 9:an i höst, men den yngre får hålla sig på fritids några veckor till, tills vi går på semester.
Ölmstadskolan har för övrigt skolavslutning i Ölmstad kyrka – där vi gifte oss för 20 år sedan utan att veta att vi skulle bo här nu. Kunde inte låta bli att fota mot samma vägg som vi tog våra bröllopsfoton mot:
TACK till alla som kom och firade, och extra stort tack till mormor som hjälpte till med så mycket!
Det har varit lite full rulle med planering inför studenten, men här kommer en kort resumé av vår semesterresa ner till Schwarzwald (sydvästra Tyskland).
Vi har bilat ner, med de två ”mindre” barnen med – den äldsta ville inte åka iväg precis inför studenten (och tyckte allmänt det var väldigt skönt att få rå om sig själv hemma). Men 8- och 14-åringen hakade på såklart, och vi packade alla in oss i bilen. Vi åkte på Kristi Himmelsfärdsdagen (alltså en torsdag) och kom hem den 8 juni, vilket faktiskt bara gjorde att barnen behövde ta 4 dagar ledigt från skolan och vi 5 semesterdagar, trots att vi var iväg 10 dagar. En av anledningarna till resan var att fira att vi varit gifta i 20 år i vår!
Resan gick bra, vi tog oss ner ungefär till Lübeck dag 1, och tog vägen över färjorna vilket ger en skön paus. Vi hade bokat in en extra övernattning på vägen ner med, eftersom vi ville hinna gå och botanisera lite i hyllorna på Citti i Lübeck som har en välsorterad avdelning med alkohol. Mest lite rom och gin som skulle fyllas på, men ändå kul.
Det visade sig att även tyskarna hade ledigt kristi himmelsfärds, så det blev ett tämligen lyxigt hotellrum när vi väl hittade ett för 4 som hade ledigt. Två stora sovrum, inte alls dumt!
Vi hade superfint väder hela resan ner, så med lite mindre avbrott för att bland annat gå i den enorma sportaffären Decathlon (ligger lite varstans i Tyskland) för att köpa bl.a. regnkläder så flöt den på relativt smärtfritt. På lördagen kom vi ner till huset, fräscht och fint, med trevliga hyresvärdar (bokat via Novasol). Vi hade en lägenhet i ett litet hus, men var enda turisterna på plats.
En liten (ouppvärmd) pool fanns med, som nyttjades flitigt av barnen.
Och en fräsch och ganska stor uteplats med grill, pizzaugn och pingisbord. Och barnens bilbanor med då…
Jag har i flera år velat åka på en vandringsresa, och även om det här inte blev riktigt en sån så lyckades vi alla fall vandra LITE i basen till Alperna. Den längsta vandringen ägde rum dagen efter vi anlänt till Tyskland, i vad som skulle visa sig bli typ 32 graders värme, 9 km i längd och 500 höjdmeter… Det blev rätt mycket tuffare än vad vi tänkt oss, men vi kom i alla fall upp och ner allihop.
Utsikten på toppen var fantastisk!
Wolfach, vår utgångspunkt för vandringen.
Väl nere firades det såklart med en jätteglass till var och en!
Vi har varierat mellan att äta ute och att laga mat hemma i huset. Den tyska maten är alltid god och vällagad och i ENORMA portioner, inget ”fancy” men alltid gott liksom. Det bästa är dock – lite otippat – deras fantastiska salladstallrikar man absolut SKA beställa som förrätt, kostar typ 6 euro och är galet goda!
Lite mat ute……och lite mat hemma.
Efter första dagens extremvärme så vände vädret, kan man säga, och härifrån var det regn varje dag. Till barnens stora förtjusning så blev det en dag på ett enormt vattenland på måndagen – Rulantica, som är en vattenpark utanför nöjesparken Europa-park. De har både inne- och utegrejor, men vi var mest inne pga vädret. Det var SÅ varm och skönt där inne! Både i luften och vattnet, HELT ljuvligt! Har inga foton därifrån dock, men det är absolut det bästa vattenland jag varit på (är relativt nytt också).
Bild från deras sida – på utedelen. Inne fanns det MÄNGDER med rutschkanor och en massa annat roligt.
Sen blev det lite vilo-dagar, där vi mest försökte få upp orken igen, och försökte förströ oss i regnet. En dag åkte vi över till Strasbourg i Frankrike och gick på köpcentrum, men det var sådär. Torsdagen tog vi en mer ordentlig utflykt och åkte Tysklands längsta linbana upp på ett berg som var 1210 m högt.
Jag älskar absolut inte höjder, men KAN behärska mig om jag måste. Kan säga att linbanan tog 15 minuter att åka i, enkel väg (vi åkte både upp och ner)
Sa jag att den byggdes 1920?!
Schwarzwald är, som ju namnet antyder, otroligt grönt och frodigt, men hade även vackra ängar på bergen.
Det platta området där borta är då alltså Rehndalen. Jag hade av nån anledning inte alls tänkt mig att den var så bred och … tja, platt? Tänkte mig mer som en dalgång eller nåt. Vad fel jag hade?
Det här var högsta berget i krokarna, och man hade makalös utsikt från toppen.
Den lilla ”vandring” (promenad) det blev uppe vid toppen var inte övervarm denna dag, utan snarare tämligen kylig – vilket inte syns på ena barnets klädsel dock.
Sista dagen innan hemfärd – fredagen – hade hela tiden sett ut att bli superfin med 26 grader och sol… tills det var fredag, 20 grader och regn. Den här dagen var dedikerad nöjesparken Europa-park, och blev trots regn en väldigt lyckad dag. Vi fick alla fall nytta av regnkläderna vi köpt!
Nej det är inte snö, det är skum som ska föreställa fjädrar som skakas ur en kudde, i sagolandet.
Väldigt många attraktioner här är VÄLDIGT blöta, är det varm torkar man ju på en kvart men idag fick vi nyttja regnkläderna. Det funkade ju också såklart, även om det motsatta varit trevligare.
Här snackar vi inte blött som i att åka Kållerado (Liseberg) eller Flumeride, här är det SJOK av vatten som kommer över en. Mycket roligt ändå!
Lördag och söndag ägnades åt att bila hem, med en övernattning strax norr om Hamburg. Nu var vädret inte lika kul att åka i, det stundtals VRÄKTE ner regn… Men hem kom vi i alla fall. Det var årets semester, på själva sommarsemestern nu blir det enbart små spontana turer och mestadels hemmavarande.
Igår kväll när det var sånt fantastiskt väder, fick jag både tid och lust att ta med kameran ut i trädgården. Det gör mig så himla varm och go i hjärtat att gå runt och titta på allt smått, och med kameran är det väldigt roligt att krypa lite nära och fota. Här kommer en liten fotokavalkad av det som finns i trädgården just nu:
Nejlikerot – Geum – är nog en av mina absoluta favoritväxter. Har inte haft den tidigare men har köpt och planterat här sedan 2-3 år tillbaka, och det är ju en helt otrolig växt. Den kräver inte så mycket och här blir den både stor, frodig och blommar prick HELA sommaren, långt in på hösten. Den på bilden ovan tror jag heter typ Mai Thai, och är så himla fina färger i. Den här är lite piggare i färgen och ger en riktigt färgklick, den är också större och grönare än den ovan, så den tycker jag väldigt mycket om med. Vet dock inte vad den heter….En annan favorit som inte är HELT oproblematisk är aklejan. Den fanns i massor på gården när vi flyttade hit, men bara den blå-lila varianten. Den här är därmed något av en överraskning, för JAG har inte sått någon i den här färgen, men jag tycker den är otroligt fin. I år har jag däremot både köpt och sått ett par nya sorter som jag hoppas ger både fler blommor och korsningar, så nästa år blir det kanske ännu fler sorter. Den lilla backsippan är nästan ÄNNU vackrare när den har blommat över? Den blir som en mjuk liten luddig boll, och är säkerligen superfin att ha i buketter med. På östsidan, ”medelavssidan” har de nya växterna börjat etablera sig fint, hoppas bara nu att de klarar frosten som verkar komma (SUCK). Här ligger en droppslang kopplad till en IBC tank som samlar regnvatten – jag hoppas på påfyllning i den i morgon när det verkar finnas chans till lite mer regn. Rabatterna ute i trädgården som vi anlagt i omgångar sedan vi flyttade hit för tre år sedan, börjar bli lite frodigare. De är en mix av planterade blommor, självsådda blommor och en hel del som jag flyttat från köksträdgården som varit översållad med kvickrot. Bakom äppelträdet och bågen ser ni den senaste rabatten, mestades fylld med delade växter eller sånt som fröat av sig. Den kommer ju behöva lite vatten tills den är etablerad, så den är jag lite orolig för i torkan (även om jag försöker punktbevattna där det behövs mest). Jag har oftast en liten hjälpreda med mig ute, han går och skrotar runt med sitt men kommer gärna och tittar på blommor och sånt jag håller på med. Man måste ju också undersöka vilka blommor som doftar godast. Älskar att faktiskt alla barnen (även om det är i varierande grad) på eget bevåg kan uttrycka att något i trädgården är vackert. Att kunna se allt fint omkring ger ju en omedelbar lyckokänsla!Den här lilla busken har jag inte en aning om vad det är, den blommar helt fantastiskt nu och är helt översållad med dessa små vita blommor. Den liknar en körsbär, men det är det inte. Någon som har en gissning?Vi försöker ha fauna-depåer lite överallt, och en stor bit av den gamla lönnen som föll ligger kvar som insektsboende. Roar man sig med att räkna årsringar är det nog uppemot 150 – men jag saknar den som den var när den stod kvar. Absolut varenda liten plätt på gården är också belagd med små violer. De är dessutom lite för söta för att rensa bort, så de får vara kvar även om det ser lite stökigt ut. Nere vid pergolan vid växthuset, den vi byggde förra året, har klematisen börjat blomma. Den har inte nåt någon vidare höjd ännu, men det hoppas jag kommer. Väldigt vackra blommor i alla fall!Sen sprack solen igenom de få molnslöjorna som fanns, precis innan den gick ner, och allt blev sådär sagolikt vackert!
Det var allt för idag, det kommer ett inlägg i morgon med för jag tog maaaaassor med bilder… Kram på er, i det betydligt tristare vädret denna dag!
Jag har åkt på en förkylning, och även om den inte är så värst rejäl så kändes den inte kompatibel med dagens crossfit-pass som var inriktat i princip enbart på puls. Så, jag har suttit och funderat lite över sommarens odlingar, för även om det känns avlägset så är det nu mitt i vintern det känns allra roligast att planera och fundera. Än finns ingen torka, inga skadedjur, ogräs och tidsbrist (i teorin alltså), så allt känns möjligt!
Eftersom vi troligtvis kommer få ett allt varmare och torrare klimat just här, så vill jag gärna klimatanpassa vårt hus med svart fasad genom att placera växter och träd som kan ge lite skugga där det gassar på som mest. Inför en beställning ihop med en kompis så började jag fundera på om jag inte skulle kunna få vår syd-östliga sida att nästan gå mot zon 3, om jag ser till att få upp några träd och lite vindskydd, så nu har jag gjort en beställning av Äppelkvitten, Sötmandel och Persika – alla är träd som klarar zon 3. Hade hoppats på ett Kaki-träd med, men de tog slut innan jag hann få tag i dem.
Det syns ju inte här, men vi har ju byggt en liten altan i sydöstra kanten av huset där vi satte in en altandörr förra året med. Här är bara två träd inritade, men det blir nog 3 nu då. Det är mest blåsten som kan ställa till det här – och så blir det väldigt torrt, men kan jag få upp träd som både hjälper till vid vind och som också kan ge lite skugga åt mark och hus så tänker jag att det kan funka. Ungefär så här tänker jag:
Vi kommer nog bygga en mini-mini pergola över altanen, utan ”tak”, och fästa ett armeringsjärn där jag tänker att jag kommer sätta en vindruvsplanta och kanske något mer. Sen blir det de tre träden en liten bit från huset, vilket förhoppningsvis gör att jag kan göra en enkel rabatt in mot huset (jag vet att man inte ska plantera för nära husgrunden, vi kommer lägga en rad marksten längst in och jag kommer bara ha småväxter här) där basen nog kommer utgöras av Kantnepeta – den vet jag trivs hos oss. När vi vinner på lotto (hahahaha) ska vi bygga en gärdsgård mot åkermarken utanför, istället för elstängsel.
Förhoppningsvis innebär det här att vi får upp zonen ett hack, vi har annars zon 4 här, främst pga mycket vind. Blir det som jag vill så kommer det inom ett par år också ge lite skugga åt vår svarta fasad om somrarna.
Nästa plan för just klimatanpassning kommer ske i samband med att vi ska bygga ett trädäck där vi nu har nån form av natursten, på framsidan:
Så här ser det ut nu på sommaren. Vindruvan ger ju skydd åt fasaden (som ska målas i vår för övrigt) men stenen är hopplös att ställa möbler på, och det växer hela tiden ogräs i springorna. Jag tänker vi gör så här istället:
Ett trädäck istället för stenen, med ”hål” för vindruvan som såklart ska vara klart. Några stolpar här med, vita för att passa med de befintliga stolparna, för att ha möjlighet att sätta någon enklare form av klätterväxt om vi vill. Vid stolparna, och eventuellt någon mer stans, fäller vi in odlingslådor där vi kan ha lite torktåliga växter, har inte landat här i vad jag vill ha riktigt. Krukor är ändå väldigt svårt att ha här, då det blir gassande varm och de snabbt torkar ut. Tror inte jag vill ha ”takreglar” på pergolan här heller, eftersom vi behöver maxa ljusinsläppet sommartid, men har heller inte helt bestämt mig.
Den sidan ni skymtar till höger i bild, som är rakt i söder, där kan vi inte plantera så mycket. Dels finns där ett befintligt land och ett stort gammalt äppelträd, men där det rent teoretiskt skulle gå att plantera, där ligger vår avloppsbädd (eller vad heter det?) någonstans, så det kommer förr eller senare behöva grävas om.
Vad tycker ni? Idéer på växter kanske? Eller nåt jag missat att tänka på?
Idag är förhoppningsvis sista dagen jag behöver jobba hemifrån (pga förkylning) och det har varit sånt trist väder hela dagen. Grått, mörkt och regnigt, och i ett enda slag så var det som att hösten kom. Jag har ett sånt motstånd i mig i år för att släppa in hösten, egentligen gillar jag ju den årstiden med för allt blir så vackert, men det är något annat i år. Jag orkar inte att det ska bli mörkare, och framförallt är jag inte klar med sommaren än – fast samtidigt på ett sätt är jag det lite med. Jag kan inte förklara riktigt, jag vet, men kanske känns det bara som sommaren gick så himla fort i år. Sen är det inte svårt att hitta ljuspunkterna i hösten med, mysigt att vara inomhus en regnig höstdag, lukten i skogen om man lyckas ta sig ut för att leta svamp, fantastiska färger i naturen och gosiga, stickade tröjor.
PS, den som lyssnade till Linnea Winblads beskrivning av en hösttjej i P3 i morse – det var det mest träffande beskrivning jag nånsin hört tror jag, hahaha! Med vänlig hälsning, en helt o-unik hösttjej
Det senare fick mig faktiskt att beställa garn och beskrivning till en slags kofta häromdagen, jag kommer inte hinna sitta och sticka än på ett tag för det är för mycket jag vill göra ute, men det kommer ju regniga dagar då det är skönt att ha något att göra med händerna, för att huvudet ska slappna av. Jag behövde också ha något att se fram emot känner jag, som alltid den här årstiden, när det skiftar från sommar till höst. Ett event är ändå inbokat, mamma och jag ska kolla Begynnelsen med Berg och Gynning i Norrköping i november, men det vore trevligt med något mer. Som alltid runt hösten så blir man ju extra sugen på vandring – men det hänger på fint väder och INGA älgflugor/hjortlusflugor (klarar verkligen inte av dem).
Min första egenstickade tröja. Tre har det faktiskt blivit hittills.
Så kontentan är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till hösten i år – ska jag omfamna den, redan, för att den ska kännas lite mysigare? Eller ska jag försöka hålla kvar i sommaren ett tag till för att inte sedan vintern ska kännas så himla nära…. Oavsett så blir det lätt så att man går in på jobbet i augusti efter semestern och sen kommer man liksom inte ut förrän det är jul typ, och så kan vi ju inte ha det – det måste finnas saker som gör att man lyfter blicken däremellan ju. Hur gör du? Sommar eller höst, vad får dig att stå ut med årstidsskiften och hur tar du dig an det som kommer?