För två veckor sedan knatade vi ut till den tredje och för oss sista grillplatsen att testa vid Bankerydsleden, markerat på kartan som nr 16:
Vi ställde oss i kanten av skogen där leden korsar en väg, så sammanlagt gick vi kanske ungefär 1 km till grillplatsen, absolut ingen lång väg. När man går dit så går man förbi en jättefin sjö, hade varit helt perfekt om grillplatsen legat vid den, men den ligger istället en liten bit in i skogen – lite synd på ett sätt även om det var fint där.
På vägen dit hittade barnen en fin trädkoja, eller träd-plattform vid sjön.
Vid grillplatsen finns ett utedass och ett fint vindskydd, laddat med ved för den som inte orkar ta med. Skönt att det inte fanns något i närheten som Filip kunde råka ut för (typ bilväg eller branter) så han fick gå runt hyfsat fritt. Sen vill han ju gärna dra rakt ut i skogen så ett litet öga får man ju hålla på honom…
Det var en trevlig dag med fint väder, och på grillen hamnade enkla quesadillas – den här gången med bara ost, salsa och jalapenos för den som ville. Supergott och ungarna åt två var, men hade nog kunnat äta ännu mer om de inte tagit slut 😉
Det var en riktigt härlig tur i skogen den här gången!
Vi har ju de senaste åren åkt runt på lite gårdscaféer och små utflyktsmål med familjen, men nu har jag hittat ett par nya som får hamna på vårens/sommarens besökslista. Skulle bli jätteglad över tips om fler ställen!
Congelato – glasstillverkare i Nässjö
Rävafallet – liten vandringsutflykt i Mullsjö tror jag
Det har ju varit så fantastiskt fint väder i veckan, verkligen med vårkänslor i den relativa värmen! Därför var det kanske inte oväntat att när vi nu fick en ”vanlig” ledig helg ihop allesammans så kände jag att det vore himla trevligt att komma ut och vandra och grilla lite allihop.
Den goda idén
Ja men det var ju så otroligt skönt att komma ut allihop! Vi åkte ut till Ryforsleden i Mullsjö som har en sån fin grillplats och vacker, omväxlande skog. Det var supermysigt och väldigt gott att grilla även om vi bara körde korv med bröd den här gången, och så skönt att få ordentligt med frisk luft. Alla* mådde riktigt bra när vi åkte hemåt sen.
Den dåliga idén
Jag fick för mig att vad sjutton, vi går runt hela leden allihop, den är ju inte så lång (jag hade för mig den var 5 km men den är ju nästan 7 km) och vi behöver röra på oss lite. Problemet var dock att det var ju ett tag sedan vi var ute med Filip så han var inte lika nöjd att sitta i bär-ryggsäcken som vanligt – minst sagt. Dessutom är han ju sån att han ska absolut inte gå åt samma håll som oss, någonsin?! Inte så jäkla smidigt… För att göra det hela enklare så var det fläckvis väldigt isigt vilket ofelbart gjorde att när vi fick honom att gå åt rätt håll själv så halkade han och slog sig…. Det innebar att vi fick locka, hota, bära och muta honom fram meter för meter, tills vi till slut fick nog och satte honom i ryggsäcken ändå, där han efter en stund ändå blev nöjd. Kan säga att det gick åt enorma mängder energi för oss vuxna.
Vi bar…Vi lockade……han ville sitta……men inte i ryggsäcken (här gallskrikande i mitt öra).
Vi tyckte även att Lukas var lite ovanligt trött* och gnällde att han inte orkade, något som liksom inte går att göra något åt mitt i skogen?! Det vore typ lika långt att gå tillbaka som framåt och han är för stor för att man ska kunna bära honom ju.
Den där fläckvisa isen ställde ju till det en del med, det var rätt jobbigt att gå och framförallt ville inte jag halka som hade Filip på ryggen, så det blev en del klättrande, kanande och omvägar för att ta oss fram.
Kontentan…
…av det hela är att det var jätteskönt att komma ut allihop men vi borde gått den korta vägen till grillplatsen bara och sen tillbaka.
Ungefär alla kände så här när vi kom hem.
*När vi kom hem så kände han sig hängig så när han kollade tempen hade han 38,2 – gissa om jag kände mig som årets morsa…
Den här helgens dominerande känsla tror jag är tacksamhet faktiskt. Inte på grund av något omvälvande på något sätt, utan jag bara njuter av nuet. Jag är tacksam för att alla på det stora hela är friska (ok, Filip är förkyld, men det är ju inte hela världen), att det är ett fantastiskt väder, att både jag och maken hann träna igår, att vi kom iväg på utflykt och att det är så vackert ute i naturen nu!
Jag njuter av att jag hann städa hela huset i fredags, älskar när det känns rent till helgen. Jag njuter av att jag just nu sitter och bloggar. Maken håller på och kokar aroniasylt och jag har nyss gjort umamimajonäs, för om en liten stund ska vi grilla hamburgare. Solen skiner in, Filip sitter på golvet och leker, Oliver pusslar och väntar på en kompis och Lukas är och leker med en av sina kompisar. Herregud så bra vi har det! Och ja, i morgon kan känslan vara en helt annan, jag kan vara deppig, stressad eller bli sjuk, därför tänker jag verkligen passa på att vara glad för att allt känns så skönt just precis nu.
Här kommer ett till tips på grill-utflykt – en bit av Bankerydsleden med en grillplats (nr 23) med fantastisk utsikt. På vägen tillbaka lyckas vi alltid gå lite fel (gröna streck) och då blir rundan ca 3,5 km totalt (dock väldigt backig och brant), annars tror jag den blir ca 5 km. Lättast är att utgå från Bankerydskyrkan (24)!
Oliver som just börjat scouterna skötte elden och hade huggit ved – med bravur!
Den här lilla mannen knatade runt och upptäckte naturen.
Utsikt över Vättern!
Vi åkte dit ganska sent, så när vi gick hemåt så började solen gå ner (strax efter 18). Så galet fint, kunde inte fånga en bråkdel av det med kameran dock!
Ha en fantastisk söndagskväll, och hoppas ni alla får en underbar vecka!
Alltså vi hade en sån fantastisk dag i lördags. Efter Filip sovit middag så åkte vi till Västanåleden och gick de 2,2 km till den fina grillplatsen med vindskydd. Den här gången gick det verkligen superbra att ha Filip i bärryggsäcken hela vägen, han tycker det är så spännande i skogen!
Så fin och omväxlande natur med, bokskogen är ju ändå speciell.
Grillplatsen är verkligen fin, hade de bara kapat nåt mindre buskage så hade man haft utsikt över hela Vättern med. Strax intill kan man gå ner till stenstranden utmed Vättern, en favorit bland alla barnen. De stora gillar att kasta macka, att elda pinnar och att tälja, trots att det kan vara lite grinigt innan vi är iväg så är de faktiskt sjukt nöjda när vi väl är ute!
Filip är ju nöjd med rätt lite och kan roa sig med stenar, grus, en pinne eller bara en liten backe.
Det blev kolbulle nu igen, det är verkligen smidigt och vansinnigt gott. Filip åt en jätteportion han med och de stora pojkarna äter lika mycket som oss – får nog börja öka på receptet lite…
Ni ser hur han kollar på Tobbe va? ”Får jag nån mer mat nu eller, måste du hålla på och blåsa på den?”
Både maken och jag reflekterade över hur otroligt vilsamt det är för hjärnan att vara ute i skogen. Min går nästan alltid på högvarv annars och ska planera och organisera, både på jobbet och med familjen, men ute i skogen tänker man liksom inte på någonting alls? Och man är så himla nöjd med det med och njuter verkligen av stunden, det är verkligen fantastiskt!!!
På hemvägen hittade vi ett gäng björksoppar och till och med lite KarlJohan. Blev till att torka ett gäng när jag kom hem, har aldrig gjort det innan! Har inte hunnit testa dem än men lovar att återkomma!
I dag blev det en familjeutflykt till Stråken (Ryforsleden) – eller, vi gick bara en kort bit ”bakvägen” till en grillplats jag mindes att vi kollade in sist vi gick här. Jag hade för mig att jag då tänkte att det skulle funka att ha med barnvagn dit… Visst, vi fick ju dit barnvagnen men det var INTE smidigt. Som tur var ligger grillplatsen bara typ en knapp kilometer in om man går åt fel håll, så det funkade ändå.
Min geniala tanke var nämligen att vi skulle åka på förmiddagen, så skulle Filip sova middag medan vi grillade kolbulle och satt och mös vid sjön… Kanske att man redan nu kan ana att det inte blev så?!? Självklart somnade han inte alls utan var istället övertrött och ville därmed ha stimulans (gå runt med en av oss) hela tiden, alltså raka motsatsen till avslappning för oss. Tyvärr var det också en stor myrstack precis vid grillplatsen, så jag ville inte låta honom kräla runt så mycket heller. Men men, det var skönt ändå, men nästa gång tar vi nog en utflykt EFTER middagsluren, även om det blir lite sent för min smak…
Det blev kolbulle, nya favvorätten ute i skogen, sjukt gott!
I dag blev det äntligen dags för en skogsutflykt igen, till på köpet blev det ju riktig sommarvärme! Helt sjukt när det är typ -12 ena veckan och sedan blir det +20 grader idag! Nu lär det väl bli lite mer rimliga vårtemperaturer framöver, men det är helt ok med +10 grader med efter den här långa vintern. I dag blev ju faktiskt även Filips första ”riktiga” utflykt kändes det som, han kröp runt och petade (och åt) på allt han kom över! Utflyktstiden är just nu ganska kort, förhållandevis, men det känns ändå ok i och med att han inte är så stor än.
Så, i dag bar det av till Tenhult och Uvaberget – man kör in centrumvägen (förbi Coop mm) och fortsätter rakt fram ut ur Tenhult. Strax därefter pekar en skylt in till en parkering till vänster där det står Naturreservat, så det var enkelt att hitta. Till grillplatsen med utsikt är det bara typ 200 m, men det ska även finnas en grillplats en bit bort, men dit gick vi inte idag. Det GÅR nog att ta sig fram med barnvagn, men det var så nära så vi brydde oss inte om den den här gången. Här kommer en massiv bildbomb!
Smidigt med bärselen även om det inte var långt.
Superfin grillplats!
Alla fick hjälpa till med underhållning. Längtar till han kan gå själv! (fast det lär jag väl få äta upp)
Får man tälja lite så blir alla lyckliga. Oliver valde att stanna hemma med en kompis idag istället, tyvärr.
I helgen började jag lite smått välja ut foton till nästa fotobok att göra, vilket är den över 2016. Jag gör en fotobok från varje år och har gjort så sedan Oliver föddes 2006 och det är så himla kul att ha dem att bläddra i! Barnen älskar det med, speciellt att titta på sig själva när de var mindre.
Det tar rätt lång tid att få ihop en fotobok, även digitalt, så jag har lagt ribban lågt – jag redigerar inga foton utan jag väljer bara ut de bästa från varje år för jag känner att det är bättre att jag HAR en fotobok som inte är perfekt än att jag inte har nån alls. Att välja bilder i sig är inte enkelt, nu för tiden blir det många 1000-tals bilder om året och av dem ska jag välja ut ca 200-250 bilder som ska klämmas ihop i en bok.
Men som sagt, nu var det från 2016 jag valde bilder och när jag gick igenom dem så kände jag att jag blev så himla glad. 2016 var det året vi verkligen kom ut på mycket utflykter i skog och mark som familj och jag har så himla fina bilder som länkar till de minnena! Vad mycket roligt vi har gjort tillsammans, kände jag – en väldigt välkommen känsla när man annars mest går och känner sig otillräcklig till vardags. Vi har ju en massa upplevelser tillsammans!
Nu LÄNGTAR jag ut så mycket att jag känner att det DRAR fysiskt i hela kroppen, jag längtar till man kan sitta i en skog och känna doften av eld och fuktig mossa, barnen leker intill och maken och jag hinner prata lite med. Dessutom känns det extra roligt att vi nu faktiskt har en till familjemedlem där vi kommer få introducera allt det här härliga! Nu när han snart kan gå lite själv och det är lite varmare så man slipper tjockaste overallen och vantarna så kommer han nog älska att vara ute. Sen lär det väl dröja ett tag innan det jag och maken direkt hinner prata med varandra för det kommer bli MYCKET som stoppas in i munnen på den där lille… Men ändå, vilka upplevelser vi har att se fram emot, hela familjen 🙂
Nån gång, om några år, ska vi nog hinna prata med varandra igen utan att behöva avbryta oss stup i kvarten. ❤
Tänk, nästa semester har vi en till familjemedlem som hänger med! Här är från Senj i Kroatien, 2016 (japp, den semestern hade vi en familjemedlem med oss hem med, men det visste vi inte då)
I dag var det ju så fantastiska förutsättningar, med strålande sol, nästan vindstilla och ungefär -5 grader, så jag åkte upp till Hallby för att åka leden över mossen. Det finns både en lång runda (2,2 mil) och en kortare (1,2 mil, fast jag fick det till 1,4 från Hallby), men bara den kortare var pistad. De hade alltså kört med skoter och pistat, men inte spårat, så det var väldigt lite spår att åka i, vilket gjorde det riktigt jobbigt och lite svårt, men det gick ju ändå åka.
Leden var helt fanatiskt vacker, speciellt på själva mossen, och det fanns tre eller fyra fina vindskydd placerade mot solen och utsikten. Kan inte säga om det fanns ved utlagt, alla skydd var upptagna av folk som satt och drack kaffe och fikade i solen, så jag kollade inte så noga. Kanske att man kan orka ta sig till första vindskyddet med barn, de andra låg ganska långt ut.
Nu är ju jag absolut ingen rutinerad eller vältränad åkare, och det mesta i min utrustning är sedan innan jag flyttade hemifrån (ska köpa nytt nästa år), men det gick absolut att kava sig runt i sakta mak. Med det sagt kan jag också säga att det var sjukt jobbigt att åka utan ordentliga spår och på ojämn mark, så jag var HELT färdig när jag kom tillbaka! Borde tagit med mig både nåt fika och något att dricka, men jag trodde inte det skulle ta så lång tid… I morgon lär jag väl inte kunna röra mig misstänker jag.
Ps, orkade inte släpa med den riktiga kameran så allt är taget med mobilen, hoppas ni ändå får en känsla för hur vackert det var!
Hurra, i dag kom vi faktiskt ut på en tur i skogen hela familjen! Med tanke på omständigheterna (Filip) så blev väl själva vandringen och skogsdelen ganska kort, men ändå, vi var ute i två timmar och det funkade helt ok! Han blev mest frustrerad för att han inte fick/kunde pilla på saker eftersom han var tvungen att ha vantar, ändå blev hans stackars små händer himla kalla… Slutsats på det är att det gärna får bli några plusgrader när man är ute med honom nästa gång!
Vi testade Taberg idag, nu kommer jag inte ihåg vem det var, tipsade om att det fanns en bra grillplats precis vid gruvan (där jag för övrigt aldrig varit, jag har bara varit på Tabergs topp), så den tog vi sikte på i dag. Vi ställde oss ungefär vid Hotell Taberg, som på bilden nedan, och gick till grillplatsen precis vid gruvan. Det hade absolut funkat att ta vagnen den biten med om man hade velat. Grillplatsen var under tak och det fanns (sur) ved, men det blev liksom ett litet blåshål med så det blev snålkallt efter ett tag.
Det bästa med att vara ute är att pojkarna alltid hittar på nån rolig lek ute i skogen och klättrar och klänger för fulla muggar!
Mumsar väldigt nöjt på en bit korv!
Svårt att gå i stor overall och med skor!
Efter korv- och marschmallowgrillning så gick vi andra vägen runt, tillbaka mot bilen. Vi ville nämligen kolla läget på grillplats nr 2 – måste nog erkänna att den låg absolut mysigare och mer för sig själv i skogen, men dit gick det ABSOLUT inte att ta barnvagn så det var tur vi hade vandringsryggsäcken med oss. Brant uppåt på stigar och sedan nedåt i en brant stentrappa, inga problem för de stora barnen men med en liten får man nog bara vara beredd på det.
Haha, han ser alltid så blasé ut i selen, men han trivs verkligen jättebra i den.
Det var BRANT uppåt! Fullt påpälsade var vi allihop, men det gick åt när man är still och grillar en stund.
Vi kommer återvända till grillplatsen vi inte använde oss av idag någon gång i framtiden, när det blir lite varmare så lilla herrn kan tänka sig att underhålla sig med att undersöka sånt som finns i naturen (och äta det antar jag, med tanke på hans enorma lust att tugga på ALLT).
