Hökensås

Efter att vi släppt av de två stora pojkarna på Jota-Joti läger i går så tog vi med oss Filip och styrde mot Hökensås. Där har jag inte varit sedan jag var under 20, när vi åkte dit med min mormor och morfar och plockade svamp, så det var ett tag sedan… Då gick vi ju bara rakt ut i skogen, nu tänkte vi följa en av lederna – den på 5,5 km. Det fanns minst 4 leder att välja på här, från 2 till runt 20 km, så det finns något för alla.

Dessvärre somnade Filip på vägen dit och vaknade sådär avigt som bara ett barn kan vakna (ni som vet ni vet) men efter vi lirkat, hotat och mutat denna förtjusande 3½ åring som bara vansinnesskrek rakt ut så ordnade det till slut upp sig. Han fick sitta en del i bärryggsäcken, och det börjar bli väldigt tungt, så det var nog bra att vi gick åt ”fel” håll mot vad jag tänkt mig. Hade tänkt gå ca 4 km till grillplatsen och sen ha 1,5 kvar, men nu gick vi på andra hållet så vi hamnade ganska rakt på. Lika bra det med tanke på humöret kanske.

Där var det FULLT med bilar – vi fattade rätt snabbt varför för det var hur många som helt som stod runt Sibbesjön och fiskade, men grillplatsen var som tur var ledig. (Tror det fanns en till precis vid vattnet)

Till vänster ser ni en av minst 8 personer som stod ute på varsitt ställe runt sjön och fiskade.
Bra vindskydd och grillplats 🙂
Jodå, humöret vände på den här med.

Det blev grillad kolbulle, äppelmust och massor av kokkaffe till undertecknad – humöret vände och det kändes väldigt bra att vara ute i det fina vädret. Så vackert med solen som silade genom träden! Sen var ändå orken som den var hos den minste, så det blev den korta vägen hem igen – men vi kommer gå tillbaka hit känner vi absolut 🙂

Alltså, SOM jag längtat efter det här!
Och det här, det finns inget kaffe som är lika gott som det man kokar ute vid en eld…

Nästa gång hoppas vi på bättre humör och tar nog med hela familjen. Men eftersom vädret är SÅ vackert i dag och det ser ut att bli regn resten av veckan så kanske vi tar en tur ut i dag med…

Längta en stund

Rent emotionellt känner jag mig helt utbränd efter den här helgen. Trött ända in i själen.

Men, orkar inte jobba med det just nu, så tänkte fokusera på saker jag längtar efter…

Att elda och titta på naturen
Fota höstens små vackra saker
Min bror och hans familj
Att dricka glögg ute i kylan vid en eld
Specifikt just kolbulle. Måste vara världens bästa comfortfood.
Mina vänner ❤
Och det här längtar jag efter mest av allt – att få åka längdskidor på en öppen mosse under en klarblå himmel.

Bauerleden Fjällstorp

Vilken….dag, det blev i går.

Jag har ju längtat efter en utedag hela veckan och har peppat barnen, vi var alla sugna på en riktigt härlig dag i höstsolen och i skogen. Man kan väl säga att precis ingenting av det inträffade. Eller ja, vi var ju i skogen, men … tja.

Ingen utsikt direkt…

ALLA har varit tjuriga i dag, möjligen med undantag av Filip. Det har varit utbrott efter utbrott och till slut var jag nog ungefär en millimeter från att tjura ihop helt och bara åka hem igen, när vi var på väg mot Kaxholmen där vi planerat att starta. Men men, hade vi gett upp så hade dagen verkligen varit helt bortkastad, så det blev en tur ändå.

Kom igen, det skulle LÄTT kunna vara zombies där borta…

Vi fick ställa bilen hos en kompis på Kaxholmen (tack!) och gick därifrån utmed Bauerleden mot Gränna. Min tanke var att vi skulle hunnit gå till Uvenstorps grillplats, men när vi kringlat oss runt med barnen i dryga 2,5 timmar så kom vi fram till Fjällstorp och där var vi HELT nöjda med att vända. Fast som grillplats är den ju riktigt tam och ganska trist, men så fick det bli ändå.

Sällan har en muggtext stämt så bra.

Vi grillade majs och gjorde quesadillas, så alla fick fylla på energidepåerna. En stor bulle och en rejäl balja kaffe senare kändes det ändå ok att gå hemåt. När vi väl är ute i skogen är det nästan aldrig något bråk, och det var det inte i dag heller, det är inför som kan bli kämpigt.

Filip var grymt duktig och knatade på säkert 75% av vägen, och jag bar honom resten i ryggsäcken (det är TUNGT nu) och de stora grabbarna gick med på bra. Det går inte fort med barn, man får liksom inte ha bråttom, men så länge man inte bryr sig om det så är det mysigt.

Allra sista biten, när man inte vare sig vill sitta i bärryggsäck eller gå…

Sen att vår fina höstsol istället blev ett massivt dim-täcke, det var ju heller inte så mycket att göra nåt åt. Hade hoppats att det skulle släppa, och lite gjorde det väl det när vi gick hemåt, men någon sol var det absolut inte.

Tid att fundera.

Kl 18:30 landade vi hemma och nu tänker nog ingen av oss lyfta ett finger mer än nödvändigt. Är ändå glad att vi kom iväg, för det blev en bättre dag i skogen än det blivit hemma. Så kan det också bli, och det är också ok, det är ju inte alltid en idyll som det kan se ut som ibland!

Jag har en plan!

Jo men i går började min förkylning äntligen att gå åt rätt håll åtminstone, så nu har jag lite smak och jag känner mig inte riktigt lika hängig, även om jag är himla trögandad. Men skit i det nu.

Alltså man blir lite konstig av att vara isolerad hemma så här? Och då har det bara gått typ 1,5 veckor och jag har ändå jobbat samtidigt? Resten av världen känns liksom avlägsen och som den inte rör mig. Knepigt…

I vilket fall, jag fick en idé i går. Jag HAR gått och vänt och vridit på min tält-idé och efter mellangrabbens hajk senast har jag kommit fram till att det går inte, åtminstone inte än. Det blir för mycket att bära på, med packning och framförallt sovutrustning och tält, det kommer inte bli roligt.

Det här är liksom för mycket packning, för en lätt liten kille. Och vi ska dessutom klara bära både Filip och hans grejor…

MEN, jag har nu ett VANSINNIGT sug efter att komma ut i höstluften och gärna att vandra, så min plan är nu enligt följande:

Vi kör en helg-vandring, där vi vandrar kanske en mil dag ett, till ett hotell eller så, och sedan ungefär en mil dag 2. Tex skulle vi kunna gå längs med Bauerleden, sova på Bauergården och sen knata vidare mot Gränna. Ställer vi ena bilen i ena änden och den andra i andra SAMT lämnar av lite ved till dag 2 på Bauergården så kan det ju bli riktigt trevligt? Det bästa av två världar, vi får vandra och grilla gott till lunch, sen får vi äta och sova på hotell och sen vandra och grilla till lunch igen. Dessutom kan vi välja en helg där vädret ser bra ut, för jag TROR inte vi behöver boka hotell i så väldigt god tid? OCH vi slipper bära en massa packning utöver det vi vill kunna äta på dagen. PERFEKT JU!

Idioti eller möjlighet?

Ja alltså, vart ska jag börja med den här tankegången…

Har ju skola i dag, så sitter hemma och jobbar. Nu på frukostrasten satt jag i uterummet med maken som också jobbar hemma och fikade lite. Kikade ut på den höga, krispiga och blå himlen och fick ett SÅNT sug att tälta i skogen en natt med hela familjen? Vad hände nu?

Det jag såg framför mig är att vi vandrar kanske några kilometer (vi får ju utgå från mini), sätter upp tält (OBS måste vara vid vatten) och så tältar en natt innan vi går hem. Ser framför mig mysigt lägerelds-häng (myggfritt) och glada barn.

Tre gossar som är vana vid friluftsliv.

Ja alltså, jag FATTAR ju att min bild inte avspeglar verkligheten, men KÄNSLAN var sån.

Jag tror egentligen att det bara finns en enda person som egentligen inte gillar detta och det är ju jag? Barnen har ju både sovit i vindskydd och under bar himmel med scouterna och maken har inga problem att sova ute heller. Mini ÄLSKAR ju att vara ute, så han är nog heller inga problem, det är ju JAG som inte gillar att tälta? Eller? Har jag bara fått en psykos eller skulle det kunna vara kul nån gång ibland?

Det är ju den här bekväma stads-människan som inte gillar att tälta…?!?

Fördelen med att tälta själva är två – dels kan man ju välja en helg med trevlig väder (extremt viktigt) och dels så kan man ju välja en plats där man tycker är fint och där man är ensam till största delen.

Det är ju bara det där med att man behöver en del utrustning för att kunna tälta och skulle det då visa sig vara pest och pina så är det ju… onödigt. Tält visade det sig att man kan hyra, via Hygglo, men liggunderlag och sovsäckar skulle vi ju behöva, det är bara de stora barnen som har varsitt kitt. Resten av utrustningen har vi ju faktiskt, eftersom vi rätt ofta är ute på dagsturer.

Alltså vad tror ni? Har min hjärna kollapsat eller KAN det vara trevligt?!?

Omberg

Har tänkt åka hit ett tag nu, för jag har hört att det ska vara så fint, så i går satte vi oss i bilen och åkte den knappa timmen hit. Kommer ihåg att mina morföräldrar åkte dit ibland, men har aldrig varit där själv, men mina förväntningar var ändå rätt höga (tyvärr, kanske).

Kuperat är det ju, så det var bra att mini satt i ryggan ibland, fast jobbig för mig (puh)

Alltså jag vet inte, det var rätt dåligt skyltat, väldigt få och trista grillplatser, svårt att hitta och tja… Miljön och så var ju fin, men liksom inte som jag förväntat mig? Eller så missade vi något… Vi gick Ellen Keys led som skulle vara 6 km, men kortade av den lite eftersom vi gick med Filip.

Det jag gillade var att det var steniga naturstigar, det är lite roligare att gå när det är så och såklart var bokskogarna vackra. Eller alltså, jag vet inte, men jag åker nog hellre till tex Strömsbergskogen eller Västanåleden om jag vill ha liknande natur, och till Grännaberget för utsikten, eftersom det ändå är ganska långt till Omberg. Kanske var vi bara inte på humör, eller så valde vi fel led, i vilket fall kommer jag nog kanske inte återvända på ett tag när det finns vackrare leder närmare Jönköping…

Svårt att hitta vart lederna började och slutade, och vi hittade inte grillplatserna som var utmärkta på kartan i flera fall. Trots expert-hjälp med kartläsningen!

Bankerydsleden

Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…

I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.

Så här ser ju hela leden ut…
…och så här långt kom jag, innan jag gav upp.
Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂
Lite ruiner och annat smått att kolla på.

Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.

Det fanns mängder av blåbär…
…så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.

Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.

Safaritälts-camping i Ösjönäs

”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”

Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.

Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:

Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.

Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.

En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.

Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….

När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.

Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.

Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.

Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.

Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till).
Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.

Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:

Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.

Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.

Söndag eftermiddag – grillade quesadillas (Prosecco igen, som sagt, ösregn)

Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.

Västanåleden – igen

I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!

Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.

Storebrorsor ❤
Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.

Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!

Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!
Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.

Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…

Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!

När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!

Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller.
Så vackra, blommande träd överallt!

Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!

Ett rosa skimmer

Nu syftar inte rubriken till den här dagen i sig, även om den är rätt trevlig. Är nämligen hemma på VAB med Lukas som fått halsont och lite feber, dock verkar det senare ge med sig så förhoppningsvis kan han vara med på fritids i morgon (en innebandyturnering lockar, inte idealiskt med halsont och hosta men det går inte hålla honom stilla ändå). Oliver har detsamma fast lite mer feber, men han är ju för stor för att VABba för, och Filip fick vara hemma för att jag ändå var hemma liksom. En solig och fin dag att vara ”ledig” med tre barn på ändå, även om aktiviteterna hålls på ett minimum.

Men, för att lämna det ointressanta vardagssnacket så tänkte jag bara visa en grej jag totalt föll för, det ploppade väl upp på nån annons och jag är verkligen inte lättsåld men ibland så är det nåt man inte kan motstå… Titta bara:

Ni ser kanske bara en stickad tröja, ungefär som vilken som helst, men nåt med färgen och mönstret på den här målade upp en hel bild i huvudet på mig. Den bilden doftade granbarr och utomhuseld, krispig höstluft och rosiga kinder. Jag ser också en höstdag i trädgården där jag går och krattar löv som inte barnen meddetsamma sprider ut och där jag sen sätter mig i höstsolen och tar en kaffe. Ni vet, ungefär som en sån här dag:

Det finns några såna typer av plagg eller bilder som verkligen sätter igång ett rosaskimrande hav av tankar hos mig. En annan typ av bild är typ lite löst sittande jeans med raggsockar och kängor – fastnade alltid för dem när man var liten och fick klädkatalogerna från typ hm och Ellos, trots att jag inte ens gillade att vara ut i naturen då.

Vad har du för triggers som du inte kan låta bli att gå igång på och som man läser in orimligt mycket i?