Har tänkt åka hit ett tag nu, för jag har hört att det ska vara så fint, så i går satte vi oss i bilen och åkte den knappa timmen hit. Kommer ihåg att mina morföräldrar åkte dit ibland, men har aldrig varit där själv, men mina förväntningar var ändå rätt höga (tyvärr, kanske).
Kuperat är det ju, så det var bra att mini satt i ryggan ibland, fast jobbig för mig (puh)
Alltså jag vet inte, det var rätt dåligt skyltat, väldigt få och trista grillplatser, svårt att hitta och tja… Miljön och så var ju fin, men liksom inte som jag förväntat mig? Eller så missade vi något… Vi gick Ellen Keys led som skulle vara 6 km, men kortade av den lite eftersom vi gick med Filip.
Det jag gillade var att det var steniga naturstigar, det är lite roligare att gå när det är så och såklart var bokskogarna vackra. Eller alltså, jag vet inte, men jag åker nog hellre till tex Strömsbergskogen eller Västanåleden om jag vill ha liknande natur, och till Grännaberget för utsikten, eftersom det ändå är ganska långt till Omberg. Kanske var vi bara inte på humör, eller så valde vi fel led, i vilket fall kommer jag nog kanske inte återvända på ett tag när det finns vackrare leder närmare Jönköping…
Svårt att hitta vart lederna började och slutade, och vi hittade inte grillplatserna som var utmärkta på kartan i flera fall. Trots expert-hjälp med kartläsningen!
Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…
I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.
Så här ser ju hela leden ut……och så här långt kom jag, innan jag gav upp.Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂Lite ruiner och annat smått att kolla på.
Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.
Det fanns mängder av blåbär……så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.
Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.
”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”
Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.
Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:
Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.
Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.
En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.
Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….
När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.
Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.
Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.
Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.
Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till). Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.
Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:
Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.
Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.
Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.
I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!
Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.
Storebrorsor ❤Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.
Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!
Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.
Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…
Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!
När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!
Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller. Så vackra, blommande träd överallt!
Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!
Nu syftar inte rubriken till den här dagen i sig, även om den är rätt trevlig. Är nämligen hemma på VAB med Lukas som fått halsont och lite feber, dock verkar det senare ge med sig så förhoppningsvis kan han vara med på fritids i morgon (en innebandyturnering lockar, inte idealiskt med halsont och hosta men det går inte hålla honom stilla ändå). Oliver har detsamma fast lite mer feber, men han är ju för stor för att VABba för, och Filip fick vara hemma för att jag ändå var hemma liksom. En solig och fin dag att vara ”ledig” med tre barn på ändå, även om aktiviteterna hålls på ett minimum.
Men, för att lämna det ointressanta vardagssnacket så tänkte jag bara visa en grej jag totalt föll för, det ploppade väl upp på nån annons och jag är verkligen inte lättsåld men ibland så är det nåt man inte kan motstå… Titta bara:
Ni ser kanske bara en stickad tröja, ungefär som vilken som helst, men nåt med färgen och mönstret på den här målade upp en hel bild i huvudet på mig. Den bilden doftade granbarr och utomhuseld, krispig höstluft och rosiga kinder. Jag ser också en höstdag i trädgården där jag går och krattar löv som inte barnen meddetsamma sprider ut och där jag sen sätter mig i höstsolen och tar en kaffe. Ni vet, ungefär som en sån här dag:
Det finns några såna typer av plagg eller bilder som verkligen sätter igång ett rosaskimrande hav av tankar hos mig. En annan typ av bild är typ lite löst sittande jeans med raggsockar och kängor – fastnade alltid för dem när man var liten och fick klädkatalogerna från typ hm och Ellos, trots att jag inte ens gillade att vara ut i naturen då.
Vad har du för triggers som du inte kan låta bli att gå igång på och som man läser in orimligt mycket i?
I dag gjorde vi nåt vi inte gjort på bokstavligt talat flera år, jag och maken – vi gick en sväng i skogen bara han och jag. Alla tre pojkarna var hos mormor en stund, så vi åkte upp till Hallby och gick 6 km-spåret/leden där (gul markering). En riktigt kuperad promenad på slingriga små stigar i varierande skog, så den fyller ändå det mesta att önska av en bra skogspromenad. Lite folk brukar det vara med, nån enstaka löpare bara.
Nu för tiden när jag går ut i skogen är jag otroligt ointresserad av att gå och pressa för att få så mycket motion som möjligt, men det är lätt att man liksom stressar på ändå av bara farten ibland. Då är det väldigt bra att ha med kameran, för då pausar man och njuter av lugnet i större utsträckning. Det var rätt lerigt och halt, det går bra med bra skor, men ska man ge sig ut där i blött väder så är det bra att tänka på vettiga skor med grova sulor.
Så mycket värt att få komma ut en stund själva, inte behöva valla barn, hantera tjuriga sådana eller bara se till att alla går åt samma håll. Det enda som saknades för en RIKTIGT bra stund i skogen var att vi inte gjorde upp nån eld eller ens hade med nåt fika, men man kan inte få allt.
Mjuka bäddar av mossa.Några få löv kvar på träden. Svettig och lite regnig, men så himla lycklig man blir ute i skogen!
Man kan väl konstatera att det är sjukt enkelt att välja vilken verklighet man vill visa upp här. För att göra en lång historia kort så åkte vi till Dumme Mosse idag, jag har en massa fina bilder från början av den promenaden:
Men för att nyansera bilden kan vi väl säga så här: Nån skulle prompt gå själv hela vägen, väldigt långsamt och titta på allt – det hade ju varit helt ok om det inte bara varit typ 2 plusgrader Två tröttnade och började tjura En fick tokspel och tappade allt ALLA frös som fan En bajsade
Känslan efter dagen – så jävla sur på mig själv som inte hade tålamod att vända dagen. Nu sitter jag framför brasan i uterummet, dricker vin och tjurar på mig själv (och lite på alla andra).
Det verkar ju bli kanonväder till helgen, så såvida inget annat händer så tänker vi nog ta barnen och knata ut i skogen någonstans där det finns en fin grillplats – tar gärna emot tips på det!
Tänkte faktiskt tipsa lite om vad VI brukar ta med oss ut när vi ger oss iväg med barnen, självklart kan man bara ta en liten fikakorg med sig men våra barn tycker att laga mat (nä, alltså äta maten som JAG lagat) över öppen eld är en höjdpunkt. Tror att det till stor del beror på att man under tiden vi ändå eldar kan man peta in diverse olika pinnar, kottar och annat i elden. Ja, våra barn FÅR leka med elden, lite under hyfsat kontrollerade former (inte minstingen då naturligtvis), det är bra att lära sig lite hur eld funkar tänker jag – men man får naturligtvis se till att det inte är eldningsförbud, torrt i markerna eller att de är oförsiktiga.
Eld med utsikt är det bästa!
I vilket fall, tillbaka till vår packlista för en dagsutflykt till familjen:
1 ryggsäck med ved, tändare och tändmaterial – det är inte alltid det finns ved kring vindskydden även om det ofta gör det.
1 ryggsäck med redskap, ska vi tex göra kolbulle så tar vi med:
grillgaller på ben (om vi inte VET att det finns en grillställning)
stekpanna (gärna i gjutjärn, måste tåla eld)
stekspade
grytvante (vante pga det är annars omöjligt att tex vända en kolbulle utan att bränna av sig handen)
tallrikar
muggar
bestick (sporks oftast)
vass kniv (typ morakniv)
våtservietter
toapapper till nödfall
plastpåse till skräp
Plåster, alvedon och ipren – det första mest om barnen slår sig och det sista mest om mamman får huvudvärk pga alla utflykter inte är avslappnande 😉
Sedan fyller vi på med råvarorna, vilket just i exemplet kolbulle är lingonsylt, smet och fett att steka i (tex liten flaska med olivolja), samt något att dricka. Och kaffe, mycket kaffe till mamman. Nu när vi brukar ta med en bärryggsäck till Filip så får vi inte alltid plats med allt i den så då får barnen turas om att bära en ryggsäck med de lite lättare sakerna i.
Jag glömmer nästan alltid NÅT på listan själv, när man ska få ordning på barn och annat… Men en del av sakerna kan alltid ligga i ryggsäcken, så behöver man inte tänka på dem.
Har man tur finns det en riktig eldstad med galler och allt, men det kan man inte alltid räkna med.
Sitter just nu och kollar på vetenskapens värld (och bloggar, för jag kunde inte låta bli), som handlar om naturens påverkan på människan. Nu är vi bara halvvägs in i programmet, men redan har man visat studier som visar att immunförsvar, stresstolerans och återhämtning bevisat påverkas av att vi vistas ute i naturen (nej jag har inte källorna här, det får räcka med en hänvisning till SVT) .
På många sätt så känns det ju helt självklart och nästan lite löjligt enkelt, för det är ju naturen vi är gjorda för. Men samtidigt är det ju också lätt att glömma hur bra man mår av att vara ute i skogen, när vardagen springer på och det är tusen och en saker som hela tiden ska göras. Att prioritera in en dag i skogen är lätt förbisett!
För några år sedan hade jag skrattat högt vid tanken på att jag skulle VILJA ut och vandra i skogen, jag kan egentligen inte riktigt säga vad som ändrade det men kanske var det att jag började träna en hel del och såg det som ett utökat sätt att göra det. Nu för tiden ser jag det inte alls som träning längre, men har man väl börjat ge sig ut i skogen så är det väldigt svårt att inte känna ett behov av att göra om det. Jag har ett nästan fysiskt sug efter att komma ut och vandra i skogen, långt från vägar och trafik och helst en lång sträcka, så man blir sådär avslappnad och samtidigt genomtrött som bara en dag utomhus kan göra en.
Åtminstone en gång i månaden, men helst fler, så packar vi ihop familjen, ett förråd ved och något gott att grilla och knatar ut. Städ, träning, husfix och annat få bara vänta, det är ju inte så att man någonsin blir ”klar” ändå liksom. Vi får ofta övertala barnen lite till att ge sig ut (inte Filip dock), men nästan alltid när vi är ute så är alla väldigt glada och nöjda. Däremot ser ju familjen ut som den gör och därför är det kanske inte just avslappnande alltid när en 2-åring bara springer rakt bort från en HELA tiden, men det gör han ju överallt ändå så det är inte så mycket att göra åt.
Ändå är det så skönt, alla varvar ner, hinner tänka och bara vara lite och andas. Det är så himla värt lite packnings-stök (nu behöver man ju inte alltid grilla mat ute, men vi märker att det är det barnen uppskattar mest så då blir det så) och omprioriteringar!
Vad vill jag säga med det här då? Jo, ta på dig lite kläder du inte är rädd om eller fryser i, muta eller hota med dig familjen (eller gå själv) och ta er ut i skogen en sväng. Gör det enkelt i början, ta med ett paket ballerina-kex och varm choklad, se till att minnet av utflykten blir positiv. Ge barnen varsin täljkniv, en kikare eller bara uppmuntra dem till att hitta varsin vandringspinne. Kan ni hitta en bäck man kan leka i så är nog lyckan gjord för de flesta! Testa och berätta hur det gick, du kanske idiotförklarar mig eller redan är världens friluftsmulle och skrattar åt mig, men kan jag få nån enstaka att ta en utflykt så skulle jag bli så himla glad! Vill du hitta lite inspiration för både utflyktspunkter och vandringsleder så har jag lite grann under min rubrik ”vandring”.
Seriöst, nu blev jag så sugen på att komma ut i naturen att jag blir tokig!
Jösses vad den här veckan sprang iväg, dagarna räcker inte riktigt till nu när aktiviteter och träning dragit igång känner jag, och då är det ändå inte fullt ös på det än. Jag måste säga att jag haft en fantastiskt bra helg ändå, inte minst får man ju tacka sommarvädret som gjorde en massiv comeback!
Känns så konstigt att det är sensommar ute nästan, det har varit så väldigt höstigt hela augusti så jag blir lite förvånad varje gång jag inser att träden fortfarande är gröna och sommarblommorna finns kvar. Vad heter det här bäret förresten? Det är ju inte rönnbär, de är mer genomskinliga. Så vackert med allt gräs. Någon form av blomkålssvamp det här? Eller är det någon som vet?
I fredags var jag med jobbet på ölprovning på Idlewild, det var väldigt trevligt och en kanonbra start på helgen! I går var det från börjat inplanerat fiske med jobbet för hela familjen, men maken hade träning på förmiddagen och jag kände att batteriet var rätt tomt efter veckan, så istället tog vi Filip, Lukas och en kompis till honom och gick en bit av Västanåleden. Filip är inte jätteglad i att sitta i ryggsäcken, mest för att han vill gå själv, men det blev lite stressigt kan man väl säga eftersom det är ett brant stup ner precis vid sidan av stigen och han springer ju ganska okontrollerat. Men men, fram kom vi och fantastiskt fint var det där, som vanligt!
Utsikten utmed leden är fantastiskt fin, när man inte har hjärtat i halsgropen. Tur man får hjälp i branta backar!Inte illa av en enveten 2-åring att gå nästan 4 km totalt ändå. Några meter från grillplatsen hittar man den här lilla mini-stranden. Hade vi haft plats för mer packning hade vi kunnat ta med lite badkläder till de hågade med…Han är så nöjd alltså, han knatar runt och hittar på saker för sig själv hela tiden. Bara man har koll på att han inte gör något farligt eller direkt olämpligt så är det jättekul att bara iaktta vad han gör. Kollar insekter med pappa!Bra att ha med kompis, tyckte Lukas. Storebror hängde med sin bästis på hemmaplan och gick på bio istället i dag. Fin grillplats finns det där med! Dagens meny blev quesadillas och grillad banan med choklad. Uppskattat av alla!Alltså förlåt, men han är så förbaskat söt!Sista 100 metrarna var det nån som var helt slut och tillslut kom till ro i ryggsäcken. Tyckte det blev väldigt avslappnat där bak, och då hade han somnat!
I dag har vi haft en sån galen trädgårdsdag, vi har klippt häcken, plockat in äpplen, grävt upp och planterat om buskar, fixat fint i hönsgården och en massa annat. Var täckt av flera lager svett / jord / smuts när jag kom in här nu ikväll, så skönt att ställa sig i duschen då. Och så himla tillfredsställande att sätta sig på fina altanen och äta glass i den varma sommarkvällen sen! Hade sjukt gärna varit ledig den här veckan i solen…
