Alltså den här påsken började lite sådär halvdant, med en svinkall om än produktiv fredag och sen på påskafton skulle vi på en stunds vandring men herregud så mycket gnäll och bök det var innan vi kom iväg. MEN, som i nästan alla fall så vände ju humöret på alla (förutom Lukas som inte var med eftersom han var hos en kompis) när vi väl kom ut.
Det var lite sisådär väder först, men det blev bättre allteftersom dagen led. Filip var i alla fall i sitt absoluta esse när vi väl kom ut och SKUTTADE hela vägen runt hela Västanåleden (nästan 6 km totalt) samtidigt som han oavbrutet pladdrade om allt han såg runtomkring sig. Herregud vad den pojken kan prata… Men han var så glad och go där han sprang före så det är svårt att inte bara le åt saken, även när det börjar kännas som öronen blöder lite.
Vindskyddet var upptaget, men vi hade med egna grejor och gjorde upp en liten eld på stenstranden och grillade våfflor. Bara andra gången vi testar det, första blev lite katastrof, men nu kom vi faktiskt på hur vi skulle göra för att de skulle bli bäst. Självklart ihop med lite gott kokkaffe! Som alltid smakar ju allt kanon när man är ute och vi mumsade alla i oss en ordentlig omgång.
På tillbaka-vägen valde vi att gå den övre vägen, den är mer som att klättra fram och både lerig och hal – men också väldigt rolig att gå. Filip SPRANG före nu också och var innerligt förbannad över att han inte behövt klättra något – medan vi vuxna absolut klättrade oss fram lite här och var, något som knappt då märkes hos en skuttande sexåring.
Extra kul att också få med tonåringen, det var längesedan vi var ute på dagsutflykt nu och det är ju ett sånt himla bra och skönt sätt att hänga med hela familjen.
På vägen hem köpte vi lite plockmat eftersom vi inte planerat nån vidare middag och det var ju ändå påskafton – till vår stora glädje kunde vi faktiskt för första gången denna säsong sitta ute på altanen och äta. Snacka om lyxigt! När vi ätit färdigt var alla trötta utom sexåringen som kom in i någon andra andning och återigen SPRANG fram och tillbaka och hämtade in ved och hade sig, vi satt bara och skrattade åt honom… Det var vår påskafton – inte så social kanske men väldigt skön. Hoppas din var det med!
