Herregud, så jag saknar mina vänner. Framförallt K, T, Å och M. Det är ju inte som att det har varit lätt att få ihop träffar ens innan pandemin, så mätaren låg ju i botten redan när året inleddes, och nu har jag kört på ångorna länge.
Men som sagt, det är ju inte bara nu, alla kompisar har ju precis som vi flera barn, och alla är i lite olika åldrar med, så det är inte okomplicerat att hitta tider att träffas.
Det jag saknar mest är bara att få hänga och tjöta, fika eller ta ett glas bubbel, så länge att man har tid att gå förbi ”vardagssakerna” som ändå behöver stökas över och sen prata lite mer. Att man inte få fylla på ”pratet” med vänner gör nog sitt till att det är jobbigt att jobba hemifrån med, saknar så lite småsnack, snälla pikar och humor.
Tycker inte att helger är så roliga nu för tiden. Det blir ju bara samma sak, man går nån promenad, lagar mat, fikar och väntar mest på att kvällen ska komma så man kan sätta sig framför ett spel eller nån TV-serie och bara låta tiden gå liksom. Det är mot ALLT jag tycker är viktigt – jag vill ju kunna ha små saker att se fram emot, att planera in, och göra – som gör att dagarna INTE flyter ihop till en grå massa.
En grå bild från en grå helg.
Det är ju som det är, och det är lika för alla, men jag tycker ändå det är så deppigt.
Tycker mig både se och höra att det är många som är rätt pandemi-deppiga nu. För det blir ju lite extra jobbigt nu, dels med mörker och kyla och dels i tider som i normala fall är fullbokade med aktiviteter med släkt, vänner och jobb – för de flesta blir det väl inte vare sig julbord, julfest eller släktträffar i jul. Hörde om ett företag som ändå gjort en himla bra grej där, alla anställda hade fått en peng för att kunna handla ingredienser och dricka till en viss maträtt, sedan hade de haft en kock som live (digitalt) lagat mat samtidigt som personerna (som var hemma hos sig) för att sen äta ihop. Så mycket bättre än inget ju!
Det finns några saker som gör mig rent mentalt allergisk just nu, så det tänker jag att vi ska undvika. Den första saken är uttrycken ”i dessa tider” och ”under rådande omständigheter” – fy FAN vad trött jag är på de uttrycken. Alla vet ju ändå vad som gäller… kan vi inte bestämma att vi skiter i det tillägget?
En annan sak jag tänker att vi också skiter i denna vintern (om inte alltid) är väl att läsa om folk som uppmanar till saker i form av ”julfys före julmys” och annat i samma stil. Vill du träna – träna, vill du äta – ät, i enlighet med det här inlägget. Speciellt nu känns det som att vi får väl bara hitta sätt att överleva det här med förståndet hyfsat i behåll?
Jag känner själv att jag har ett stort behov av att vara snäll mot mig själv, det är ganska mycket på jobbet och hemma har det varit en jäkla cirkus den senaste tiden på vissa sätt, och därför orkar jag verkligen inte vara något annat. Jag vill sitta i lugn och ro en stund och dricka kaffe. Eller rom – jag fick en romkalender i år igen av maken som vet hur man gör mig glad. Jag vill sitta o spela när ungarna har lagt sig, och bara tänka på INGET viktigt en stund.
Värma glögg över eld och äta med lussekatter. Trygghetskänsla ändå? Noll förberedelse typ.
Tänker att jag ska försöka sprida lite snällstämning här med i december, så gott jag kan. Tipsa om mysiga saker för den som har tid och lust och påminna den som INTE har det att det också är ok att bara äta köpte-pepparkakor och ta genvägar.
Men åh, det har ju varit sånt fantastiskt väder i dag! Fasen vad jag önskar att det kunde fått fortsätta över helgen, solen gör ju ändå under för humöret! Har ju ändå varit ute lite i solen i jobbet i dag, men hade lätt kunnat tänka mig en heldag ute i ljuset. Har för övrigt varit en jobbdag i dag som kändes som den varade i typ 20 minuter, lite jobb som hamnat på hög när man haft en skoldag och så en hel del nytt jobb som jag väntat på och som äntligen ramlat in. Nästa vecka blir en fullsmockad vecka!
Kom igen, mer sol, det behöver vi!
Tycker mig se att de ”vardagsbloggar” jag följer har ökat sina inlägg, och jag tänker att det är en följd av alla restriktioner. Precis som jag känner mig sällskapssjuk och vill prata av mig så upplever jag att andra också är det. Däremot de bloggar som kanske mer är uppbyggda kring att personen GÖR en massa saker, de bloggarna går rätt trögt just nu, för vad sjutton ska de göra? Sen följer jag typ ingen av de megastora bloggarna, gillar bäst de med självdistans och lite mer ”vanlig” vardag. Några favoriter på listan är:
Underbara Clara – det här är nog den största bloggen jag följer och har följt lääääänge. Gillar henne massor, och nästan mer från deras podd, hon och Erika är så skönt befriade från en massa PK saker som kanske känns lite onödiga ändå.
Hej Hej vardag – älskar illustrationerna, även om jag känner att jag börjar ”växa ifrån” henne lite pga åtminstone två av mina barn är lite större.
Den där om Jenny – ett alldeles vanligt normalkaosigt liv, lätt att relatera till och hon skriver på ett skönt sätt.
Följer ju fler bloggar, men dessa är ändå favoriterna som hängt med längst. Borta är bloggar som jag blir stressad av, av en eller annan anledning, så inga träningsbloggar, inga hetsiga ”borde”-bloggar och inga modebloggar med smala små tjejer. Allt som får mig att känna mig otillräcklig ryker direkt.
Är för övrigt så glad över er, som läser här! Ni är ett litet men hyfsat stadigt gäng ändå, och det är verkligen jätteroligt! Blir SÅ glad över kommentarer IRL på saker jag skriver! Sen VET jag att det är i princip meningslöst att fråga, men jag gör det ändå – finns det nåt särskilt ni skulle vilja att jag skrev om?!?
Önskar er i vilket fall en riktigt bra helg, har vi tur så har meteorologerna fel och vi får en kanonhelg, vem vet 😉
Vi har inte gett upp vår dröm om landet, det är bara inte så mycket objekt som kommer ut som vi känner passar oss. I helgen var vi dock på en visning, en himla snäll kollega tipsade om ett hus bara en liten bit ifrån där vi bor. Jag blev så sjukt glad, och ja, jag inredde kanske alltihop i huvudet ungefär två minuter efter jag sett bilderna. Läget är helt PERFEKT, för det är nära nog där vi bor för att barnen ska kunna gå kvar i sina skolor, men det är ändå tillräckligt mycket ute på landet för att det ska vara helt tyst – gud vad jag längtar efter den känslan. Dock ”bara” en vanlig villaträdgård på 2000 kvm ungefär, inte så jättemycket space till att bygga verktygsbod eller annat man kan vilja ta sig för, och det är ju en av anledningarna till att vi skulle vilja flytta med.
Planlösningen var också toppen, hade absolut kunnat välja samma typ av planlösning om jag själv skulle bygga hus. Materialval och sånt var helt ok, vita väggar (enkelt att fixa) och ett schysst parkettgolv, inga konstigheter där.
Det som ändå gjorde att vi valde att inte gå vidare efter visningen var att det kändes så himla billigt byggt. Ingen spånt under takteglet, bara plast, ingen lösull på vinden, ingen golvvärme och sen nån slags värmepanna som brummade så det lät i hela huset. Förutom det var det krypgrund, vilket ju inte är toppen. I badrummet var det ingen golvvärme heller utan våtrumsmatta på golvet. Allt detta går ju göra något åt, och hade väl inte varit några konstigheter att fixa till, om det inte vore för den lilla detaljen att huset bara är 6 år gammalt. Det är liksom inte ok att riva ut saker i ett hus som bara är 6 år gammalt.
Så, det låter ju säkert både jäkligt priviligerat och bortskämt att välja bort ett hus på de premisserna, men som jag sagt innan, vi har ju ett superfint hus nu och även om vi absolut kan tänka oss att fixa och dona i ett nytt hus så kändes det här bara som ett nerköp. Så himla tråkigt, för jag fick ändå stora förhoppningar om det, och på bilderna ser det fantastiskt ut.
Även fast jag vet att det är så otroligt minimal chans att någon ska svara mig, så har vi i alla fall skickat brev till alla markägare i området, och frågat om någon kan tänka sig att stycka av lite mark. Då kan jag i alla fall känna att jag gjort allt jag kunnat, även om jag som sagt redan nu tyvärr är rätt säker på att det inte kommer ge något.
Så, vi fortsätter hålla utkik, och drömmer vidare…
Det är nu mitten av november och det känns som folk står mer i startgroparna än någonsin så här tidigt inför möjligheten att börja julpynta.
Jag har ganska kluvna känslor gentemot julen sedan några år tillbaka. Jag tycker väldigt mycket om allt som är inför julen, att julpynta, hänga upp ljusslingor, baka och laga mat och liksom förbereda. Det är supermysigt och jag involverar gärna ungarna ( i rimliga mängder ). Jag gillar till och med att köpa julklappar, just det här att man kan föreställa sig hur glada de ska bli, den känslan gör ju att man lätt köper ALLDELES för mycket saker, men det må så vara.
Men sen. Julafton då. Äh jag vet inte, sedan ett par år tillbaka firar vi den själva i bara vår familj, och det känns så himla tomt och dassigt. Och nu har den känslan liksom satt sig, så min första känsla att ”åh vad mysigt att förbereda inför julen” har nu följts av känslan att ”varför då, vem bakar jag till, och vem ska komma hit och kolla hur fint vi gjort”.
I år kommer vi nog inte vara ensamma om att fira (ganska) själva, i och med COVID. Och det är ju sorgligt det med, även om jag gissar att ganska många kommer fira i en lite utökad familj ändå.
Ja jo, jag pyntar för min och barnens del med såklart, och bakar med, men ändå, det känns inget vidare. Det känns på något sätt som det är det största misslyckandet av alla, att fira jul ensamma. Det blir få paket under granen, när det bara är vi, de delas ut på några minuter och öppnas lika snabbt. Och det blir inte direkt nån julmat heller, varför ska det bli det när det bara är vi och vi är inte sådär överförtjusta i den mesta julmaten heller. Så vi äter grötfrukost och väntar till Kalle ska börja, oftast är det ju gråmulet och regn så det är ingen höjdare att gå ut heller. Sen öppnar man paketen och sen är resten av kvällen bara…tom. Det är den längsta dagen på hela året.
Jaja, det är som det är. Men trist känns det ändå.
Klart vi försöker så gott det går, för deras skull.
Håll i er nu, för nu blir det visst två inlägg samma dag – inte illa från en (kort) bloggpaus!
I dag har ju striktare restriktioner börjat gälla även i Jönköping, som nog ingen missat. Alltså har vi bokat av inbokade gympass (känns riktigt surt, får ju ont lite varstans om jag inte rör mig) och tja… äh, jag vet inte, det är väl nästan det enda som ändrat sig. Just denna veckan är jag ju ändå hemma och VABBAR, åtminstone i morgon, och torsdag är det skola, så kanske (förhoppningsvis) blir det jobb på fredag.
Men hörni, jag har fått en idé. Det kanske blir bara pannkaka av alltihop, men det vet jag ju inte om jag inte testar! Min idé är följande:
Vi tar en distans-AW tillsammans i morgon kväll?!?
Jag tänker att de flesta har kört antingen möten eller annat via tex zoom, så det är väl få som är HELT nya till konceptet. Det finns ju ett par fördelar med detta:
Du kan vara finklädd eller mysklädd, går ju välja hur man känner för!
Du kan dricka det du känner för att dricka utan att bli ruinerad
Du behöver inte bekymra dig för att ta bilen hem – om du vill dricka något med alkohol i
Du behöver inte bry dig om att ta dig hem när du tröttnar, bara att släcka ner skärmen och gå och lägga dig
Du kan vara med i fem minuter eller femtio, välj själv!
Du behöver inte fixa barnvakt, kanske bara sätta på lite Bolibompa en stund, och du kan springa ifrån när helst du känner för det eller när nöden kräver.
Ok, det kanske inte är NÅN som hoppar på konceptet, men vi testar ändå. Är du intresserad så skriv en kommentar till mig i något forum (sms, kommentar, messenger, välj själv) så jag vet lite och inte sitter här som ett fån om det inte är en kotte som är intresserad.
Jag tänker att jag startar upp ett zoom möte i morgon (onsdag) runt 19-snåret när kanske det mesta vardagsstöket är klart, och så skriver jag ut koden till zoom-mötet här på bloggen – så kan ni bara ansluta när och om ni känner för det.
Vi ses – kanske och förhoppningsvis – i morgon en sväng!
Ok, mitt depp börjar ge sig lite, så allt känns liksom inte bara som ett stort svart hål längre. Det brukar ju i ärlighetens namn sällan vara så länge, men ibland är det nästan skönt att bara få vara nere och på dåligt humör med, utan att känna att man behöver hålla ”ångan uppe” jämt. Det har bara känts lite tungt och ensamt, mina ”problem” är inte så allvarliga men när det är svårt att hitta tid med kompisar att bara tjöta lite så blir det så ogreppbart och svårhanterligt. Och här blir ju diskussionen tämligen enkelriktad.
Dock fick vi ett trist besked i veckan, den enda grejen vi har inbokad på hela hösten var ju en helg i Örebro när vi tänkte bada på Gustavsvik. Hotellet var bokat, men så visade det sig att det var extra begränsade badplatser just den helgen pga renovering, så det fanns inga biljetter över och därmed finns det ingen anledning att åka till Örebro. Sen är ju frågan om man vågar bokar framåt heller, Örebro gränsar ju till de områden där det rekommenderas att man INTE åker till badhus med.
Så, hela långa, mörka hösten har vi inget inbokat. Det känns riktigt surt, men vad ska man hitta på? Det är ju jättesvårt, enda aktiviteten som funkar bra är ju skogen men det hänger ju lite på att vädret är trevligt. Snälla, är det nån som har nåt tips på familje- och coronavänlig aktivitet så blir ingen gladare än jag! Och andra aktiviteter med, kanske man kan försöka få till nån kompisgrej NÅN dag i höst i alla fall.
*Ja ok, det här blev väl lik förbaskat ett lite deppigt inlägg, men min känsla är inte lika tung som den var tidigare i veckan. Så det går på rätt håll?
Urk, det har varit en påfrestande tid de senaste veckorna. Som jag skrivit lite innan så känns det som jag blivit lite känslomässigt manglad och jag är rätt (väldigt) trött i huvudet och känslorna nu, om man kan skriva så.
Det är många saker som påverkat, det som gäller de större barnen tänker jag inte skriva om här, för det är de för stora för, men vi kan väl bara konstatera att diverse diskussioner, besked och annat tagit grymt mycket energi och tankeverksamhet. Därtill så har vår minste tagit ett STORT kliv in i någon trotsålder, så även om han är ett ”litet” problem så har det också tagit energi.
När det blir jobbigt så blir ju även sånt jobbigt som kanske inte skulle varit det. På jobbet och i skolan har det varit två tentor den här perioden och vi har gått igenom utbildningar som ger besked om att det ansvar vi nu har för diverse saker gör att man bara baxnar. Det är ansvar för arbetsmiljö och för personers liv och hälsa, och det är ansvar för att inte bryta mot jag vet inte HUR många olika förordningar som kan ge dryga böter (hur saker ska märkas upp, vilka certifikat saker ska ha, vilka papper man ska ha i ordning, och tusen andra saker som var och en är rimliga men samlar man ihop dem så blir det helt sinnessjukt mycket ansvar på en och samma person). Bara denna veckan har vi suttit med 3 dagars utbildning, vilket är superbra i mångt och mycket, men man blir himla trött i huvudet och såklart stressad över saker man borde hinna med på jobbet också.
Lite förändringar på jobbet med, inget som är negativt som så, men såklart tar det lite energi att få ordning på det med. Lite ångest på det med när man oroar sig för att en kort incident gett någon ett dåligt intryck av vad man klarar av, när man inte har hunnit ge så mycket andra intryck.
Kontentan av det hela är att det känns som jag har en stor klump i magen, en i halsen (rent fysiskt faktiskt, det känns som nån trycker mig på halsen, väldigt knepigt) och en enda gegga i hjärnan.
Jag är väldigt glad att vi hann ut en del i helgen i alla fall, utan den pausen hade det nog varit tyngre, men å andra sidan kunde det också känts ännu bättre om inte Filip bestämt sig för att spela ut hela trots-registret i helgen med. Men vi kan ju inte bara avsluta med en jäkla massa gnäll från mig, så nu kör vi lite bilder från söndagens utflykt till Bankerydsledens högst belägna grillplats, och så håller jag tyst. Ok?
Galet vacker utsikt!Alltså det går åt så mycket kaffe nu…Om man bara kunde stänga ner den där hjärnan som maler på hela tiden. Kolla så söt, man kan inte tro att han lite tidigare stod och gallskrek i högan sky av ren ilska och trots. Får ändå lite frid av den här bilden, att påminna sig om lugnet ute.
Så, nu äntligen har jag fått prata av mig lite, det har tagit ett par dagar att få ordning på det här i huvudet tillräckligt mycket för att få ner det här, en del av det i alla fall.
Nu laddar vi om inför morgondagen, ska hinna få ordning på det jag inte hunnit i veckan på förmiddagen och sen ska vi åka till Bilskoj i Ydre och köra folkrace. Vem vet, kanske det är precis vad jag behöver?
Rent emotionellt känner jag mig helt utbränd efter den här helgen. Trött ända in i själen.
Men, orkar inte jobba med det just nu, så tänkte fokusera på saker jag längtar efter…
Att elda och titta på naturenFota höstens små vackra sakerMin bror och hans familjAtt dricka glögg ute i kylan vid en eldSpecifikt just kolbulle. Måste vara världens bästa comfortfood.Mina vänner ❤Och det här längtar jag efter mest av allt – att få åka längdskidor på en öppen mosse under en klarblå himmel.
Jag har suttit här en stund nu, och funderat på vad jag vill skriva. Tyvärr vet jag fortfarande inte riktigt det, jag har bara en känsla av att jag villhöver skriva av mig lite.
Jag känner mig lite manglad, rent mentalt, dels efter två faktastinna dagar med distansutbildning gällande arbetsmiljölagen, dels av lite annat jag inte kan skriva om här eftersom det är sånt som inte bara rör mig. Trött i huvudet, och i känslorna, om ni förstår hur jag menar? Lite deppig, lite meningslös och lite otillräcklig. Ingen bra dag, helt enkelt.
I morgon ska vi ju gå på eventet Historiedrickarna på Yonder är tanken. Visserligen kom äldsta sonen hem och är förkyld med en gnutta feber, men dels tänker jag att ingen av oss andra verkar ens lite påverkade och dels så tänker jag att han nog ändå orkar vara barnvakt åt minsta brorsan i morgon, i alla fall om mini får en iPad i näven.
Jag längtar efter kompisar, och jag längtar efter att komma ut i skogen. Båda delar planeras relativt ofta in, men antingen kommer förkylningar eller väder emellan. Jag vill gå på bio, äta popcorn och kolla nya Bond, jag vill ta en heldag med fika på stan med kompisar, jag vill åka på SPA (räknade lite hastigt efter och senaste gången jag var på någon form av SPA var för ungefär 11 år sedan. Har sammanlagt varit på SPA 4 gånger tror jag, i mitt liv), jag vill åka på semester, jag vill komma bort, jag vill dricka vin… Ja ok, det senaste gör jag ju precis nu, eftersom jag tog ett halvt glas vitt som stod och förföll efter helgen. Men jag vill göra det i kompis-sällskap, sitta och prata viktigheter och nonsens utan några krav på nånting.
Typ den enda bilden jag hittade på bloggen med ett glas vin i. Mina bilder här representerar klart inte mina handlingar 😉
I brist på kompishäng så låtsas jag, jag hänger med mina bästa kompis-poddar, de där det nästan känns som man sitter med väninnor och pratar och skrattar. Mina bästa är Underbara Claras podd och så Gynning och Berg, även om den senare har lite ojämn kvalitet. De två poddarna är såna raka motsatser, Claras är välplanerad och redigerad medans Gynning och Berg alltid blir helt spontan – även om jag tror Berg rätt ofta har en tanke från början. Inte lätt att följa den med virvelvinden Gynning dock… Det är bra och sköna poddar att lyssna på, ingen av dem ger något dåligt samvete i form av pekpinnar eller ”du borde’n”, snarare ger de mer känslan av att allt är ok. Så du är helflummig och ostrukturerad? Helt ok. Du ÄLSKAR att sortera allt och göra listor? Också ok. Du lever på Marabou mintkrokant (Berg), ja det är också helt ok, vem ska döma dig för det?
För lite på tal om poddar ändå, så satte ju ÅTERIGEN Hej Hej Vardag tummen på något som så lätt skaver.
Jag tänkte på Anders Hansens sommarprat. Jag tyckte om det. Kanske tyckte jag allra mest om det för det kändes så lätt att bli rätt. Jag behövde inte löpa milen fyra gånger i veckan, det räckte med att röra sig och få upp pulsen en gång om dagen. Så lätt tänkte jag!
…
Jag tycker fortfarande Hansens sommarprat var bra och inspirerande! Men jag misstänker att det ibland kommer att landa fel hos mig och bli omvandlat till dåligt samvete. Det var ju så lätt, ändå får jag inte till det?!
Alla små, små tips och dolda krav, som känns så enkla och rimliga, de blir ju ändå rätt orimliga tillsammans. Ta alla influensers krav på en gång, så ska du ha en genomtänkt garderob, köpt second hand, i bra material, du ska träna yoga, löpning, styrka, du ska äta ekologiskt, naturligt, vegansk, raw och hemlagat. Du ska jobba, men inte för mycket, du ska njuta hela tiden också, glöm inte det.
Bild från Hej Hej Vardag.
Inför alla de tipsen tänker jag att det är ännu viktigare att välja för sin egen skull vem man följer, och varför? Såklart ska du kunna bli inspirerad av en influenser, men kanske räcker det med EN form av inspiration? Resten på kartan kanske man bara ska låta vara? Jag rensar HÅRT i mina sociala medier och bloggar, så fort jag känner mig stressad över nåt någon skriver, så ryker hela personen från min lista. För att livet ska kännas mer rimligt.
Och jag då? Ja inte räknar jag mig som en influenser, tror inte jag inspirerar till direkt nåt alls, jag gillar bara känslan av att få skriva av sig, den gör att man känner sig lite mindre ensam med. För jag vet ju att ni läser, runt 200 läsare om dagen har jag – inget mot de som gör det här som jobb, men det känns ändå som jag har en liten skara vänner i er.
Förresten, ALLT har ju inte varit dåligt i dag. För andra gången på en vecka så har jag faktiskt fått beröm för att jag sköter mitt jobbs instagram bra, och det gjorde mig väldigt, väldigt glad! Så på den positiva noten slutar vi det här inlägget tycker jag.
Puss och kram på er, och tack för att ni finns där ute!
PS, OJ vad långt inlägg det blev. Och som vanligt känns det mycket bättre nu, när jag skrivit lite om vad som far runt i skallen!
