På mitt kontor har jag en hel del bilder på mina barn. Man kunde ju tycka att man inte skulle bli smått chockad när man helt plötsligt faktiskt tittar på dem och inser att de har vuxit massvis sedan förra sommaren….
 |
| De flesta är från förra hösten/sensommaren. Klart de växer lixom!? |
För övrigt så tror jag på att göra sitt kontor (eller arbetsplats) hemtrevlig och personlig, man spenderar ju ändå sjukt mycket tid här.
Märks det att jag är helt tom i huvudet idag….?
Haha, höll nästan på att skriva ”mitt bröllop”, men vi var ju faktiskt två om det…
Tog en liten paus från sjukstugan idag och var på bröllopsmässan med Jossan, och jag sa ju tidigare att jag skulle bjuda på några av mina bröllopsbilder så nu när båda barnen äntligen somnat tänkte jag ta tillfället i akt, så att säga…
 |
| Lite stela, lite nervösa – precis innan vi lämnar hemifrån mina föräldrar för att börja dagen med att fota… Mina föräldrar hade gjort vår bil jättefin med en stor fin spetsrosett på nosen =) |
 |
| Utanför Ölmstadkyrkan är det jättevackert, och vi hade dessutom sjuk tur med vädret, speciellt med tanke på att vi gifte oss så tidigt som 28 maj. |
Lite kort kan man väl säga att vi hade ett ganska enkelt bröllop, ingen av oss hade nån vidare ekonomi, vi hade ju ganska nyligen slutat plugga. Vi bestämde oss för att bara ta med familjerna och så vänner, så inga släktingar utöver de allra närmsta, vi umgås ändå inte annars så varför dela en sådan viktig dag med dem då? Om jag inte minns fel så var vi ca 25 pers, med oss själva, och vi gifte oss i Ölmstads kyrka. Att det blev just den var för att den var liten, oerhört vacker, hade en ofantligt rolig och trevlig präst och dessutom var det nära till Gyllene Uttern (mer om det sen)
 |
| Jag och min bror =) |
 |
| Nedanför Gyllene Uttern, vid Röttle, finns det ett jättevacker vattenfall, och här blev det en hel del fina kort i det gröna. |
 |
| Nästan hela entouraget vid fotograferingen (förutom pappa som fotar). Mamma till vänster, min brudtärna till höger och min bror bredvid henne. |
 |
| Jag tvekade aldrig på att pappa skulle lämna över mig, och har svårt att dra paralleller till att lämna över ”ägandeskap”. För mig var det bara en väldigt betydelsefull stund som jag ville dela med min pappa =) |
 |
| Efter en ganska rolig vigsel (tack vara prästen) var vi så gifta! |
Jo, efter vigseln ville vi ju då vara på Gyllene Uttern, lite tradition kan man väl säga, för mina föräldrar hade sin bröllopsmiddag där. Vi hade bokat ett U-bord och jag hade varit där och dekorerat lite på förmiddagen/morgonen, så att det blev lite som jag ville ha det =)
 |
| Gyllene Uttern, platsen för vår bröllopsmiddag. |
 |
| Vi hann ta en brudskål ute på balkongen i solen, men lite senare gick det ett riktigt åskväder över Vättern – riktigt vackert och väldigt häftigt! |
Vi hade ingen fotograf, utan vi bad helt enkelt pappa att fota så mycket han bara orkade med sin digitalkamera (det var ju nästan nytt då….). Det blev jättefina bilder, det enda jag saknar i efterhand är lite mer ”levande” bilder som man kan se hos många fotografer nu, tex på ringarna, brudbuketten och lite annorlunda vinklar och så, men det fanns lixom inte ekonomi till det just då.
Egentligen finns det inget jag skulle ändrat på, med samma förutsättningar som vi hade då, men visst, hade jag haft mer pengar så hade vi kanske tagit ut svängarna liiiite mer, tex på fotograf. Däremot var det mycket jag visste att jag VILLE göra själv, typ dekorera borden, fixa mitt eget smink och hår och lite sånt, det blev mer personligt då tycker jag och jag hade gjort detsamma idag.
Så, nu har ni fått läsa en massa intressant 😉 om vårt bröllop!
Det finns ganska många saker man upplever, som framkallar lite speciella känslor och minnen. Oftast är det småsaker, som ger en stor upplevelse, och jag har några favoritexempel…
När jag hör ljudet av ringar på en köksbänk tänker jag alltid direkt på mamma, när hon torkade av köksbänken och hennes vigselringar skrapade emot. Det gör mig alltid lite glad, och om jag råkar göra ljudet själv känner jag mig helt plötsligt väldigt vuxen =)
Lukten av blöt, solvarm asfalt en sen vinterdag ger omedelbart minnen om alla första vårdagar jag upplevt och löften om att det snart, snart är vår och sommar.
Känslan av när man sitter i en bergochdalbana, och precis kommit fram till den där första långa backen, den fantastiska känslan av skräckblandad förtjusning är underbar!
Att lägga sig nyduschad i precis rena, nybytta lakan är sjukt skönt!
Känslan som kommer när man sjunker ner i soffan efter en lång vecka och sniffar på ett efterlängtat glas rödvin, bara den känslan gör att man slappnar av och liksom glider in i en otroligt bekväm och avslappnad vila, redan innan man smakat på glaset.
När jag åker på motorvägen (E4) söderut, oavsett om jag bara ska en kort bit, så får jag alltid känslan av att jag bara vill fortsätta, att jag är på väg att bila ner till södra Frankrike för att åka på semester. Jag får faktiskt behärska mig för att inte bara sticka…
Mer av ett minne är det när jag läser ur Stora Fantasiboken för Oliver, den boken var mormors och jag minns hur jag älskade när hon läste den för mig. När jag läser den så känns det som om hon är med, och tittar in en sväng hos oss.
Sen finns det ju en känsla som i princip är bättre än alla andra – när ens barn helt självmant kommer fram och ger en kram eller en puss, det känns som hela hjärtat smälter!
Det finns ju en halv miljon andra saker som triggar speciella känslor, men det här var det jag kom på just nu. Vad kommer du på?
Lagom till jag fyllde 16 ändrades lagen om övningskörning – nu fick man övningsköra med en godkänd person från det att man var 16. Jag var överlycklig! Så fort jag fick möjlighet körde jag vart vi än skulle, och mitt körkort tog jag på första försöket en månad efter jag fyllt 18. Jag. Älskar. Min. Bil.
Älskar att köra bil, älskar friheten och farten (har en viss tendens att köra så fort som jag tycker är lagom, vilket inte alltid är samma som alla andra tycker, särskilt inte polisen av någon anledning), älskar möjligheten att, åtminstone i teorin, kunna ta mig vart jag vill, när jag vill det. En av de bästa sakerna jag vet är när man är ute och kör en vardagsnatt, typ en tisdag vid tolv-ett snåret, när det inte är en enda bil ute nere i stan, helt underbart…
Dessutom anser jag mig vara ganska bra på att köra bil, jag har jättebra koll på vart jag har bilen, är riktigt bra på att fickparkera (förutom när man ska visa för nån, givetvis) och har bra koll på trafiken runtomkring mig. Därför blev jag EXTRA förbannad förra lördagen, när jag var superstressad och skulle köra mig och Oliver till Boll-i-bompa och, jag vet inte vad som hände men jag fick väl någon form av hjärnsläpp, jag skrapar emot garaget när jag backar ut. Jag var så arg på mig själv att det kändes som att jag antingen skulle få ett psykbryt eller börja störtlipa, men vi hade ju som sagt jättebråttom så det fanns inte tid för någon av de sakerna. Ett fint skrapmärke på framskärmen (som tur var bara på plasten, men ändå) blev det… =(
Som jag nämnde i går så åkte vi ju till Jossan med familj på kvällen där sedan, för att umgås lite och äta kanongod mat. Allt var frid och fröjd tills det ringde på dörren och deras granne (eller rättare sagt deras grannes 18-åriga dotter) lite försiktigt framförde att hon hade backat på vår bil. Aaaarrrghhhh….. Jaha, det blev Tobbe som fick hänga med ut och kolla (jag körde inte så av någon underlig anledning kände jag mig inte så ansvarsfull… 😉 och fylla i alla papper. Framskärmen på motsatta sidan mot mitt fina skrapmärke var spräckt, så på en dag lyckades bilen bli märkt på båda sidorna framtill! Jaja, huvudsaken var ju att hon hade kommit in och sagt till, så det var väl inte hela världen, det blev bara lite mycket på en dag…
Var i alla fall och gjorde skadeanmälan på bilen, det visade sig att det hade tagit lite illa så det var både plåtskador, plastskador och lite annat smått och gott som hade gått sönder (verkstadskillen plockade loss ganska många delar…), men ok, vi får ju hyrbil när den är inne på verkstaden och så, så det ger sig väl. Vi passade på att be dem fixa andra sidan med i samma veva (ja, inte på försäkringen då dessvärre), när vi ändå blir av med bilen en dryg vecka =/
Åh förresten, nu när jag ändå pratar om bilar, både jag och maken ÄLSKAR den här bilen. Har haft den i ett halvår nånting nu (en peugeot 308 sw med glastak) och den är helt perfekt för oss!
Jädrans gravitation, vad ska den vara bra för? Ok ok, jag ser väl vissa ljuspunkter med att vi hålls fast här på jordklotet, men den kunde ju gärna gå lite mindre hårt åt den mänskliga kroppen…
Vad ska man säga – allt har en viss tendens att lixom…sjunka, verkar det som. Och då kan jag ju ändå inte påstå att jag på något sätt känner mig lastgammal med mina 32 år, snarare tvärtom. Dessutom verkar den påverka alla andra på ett annat sätt än mig själv. Jag tycker generellt sätt att folk blir snyggare med åren. Lite linjer, några gråa hårstrån och sånt där ger snarare lite karaktär och är snyggt – MEN jag uppskattar inte tecknen på min egen kropp som något direkt utseendeförhöjande… Får jag på mig lite kläder så kan jag känna mig ganska nöjd med mig själv, om inte annat för att man med tiden har lärt sig hur man ska klä sig för att framhäva respektive dölja olika saker, men naken är det en annan historia.
Det knäppaste är väl att man ÄVEN om man vet att det är helt sjukt jämför sig med de 17-åriga modellerna på alla reklambilder (dessutom retuscherade till tusen). Jag är inte (så) korkad, jag fattar ju såklart att det inte är realistiskt att se ut så, men ändå verkar det inte riktigt fastna. Det är väl lite med en teflonpanna, antar jag. Ja, huvudet då, inte kroppen, den har inte många likheter med en stekpanna. Sen har vi ju hela tankesättet att man ska vara stolt över att det syns på kroppen att man fött barn, men allvarligt talat så hade jag hellre haft en kropp som Heidi Klum som fött 5 barn och ändå får gå på visning på Victorias Secret…
Min vikt är jag väl hyfsat vän med. Eller alltså, jag har inte lust att göra uppoffringen det skulle krävas för att gå ner en sisådär 5 kg till – det är helt enkelt inte värt ansträngningen. Dessutom ser jag ju lite skillnad nu när jag har tränat ett tag, känner mig frisk och stark och det ÄR ju viktigast. Fast det hindrar ju ändå inte mig från att bli lite smått förbannad på mig själv framför spegeln ibland (är nog både en argsint bilist och en argsint spegeltittare verkar det som).
Nåväl, imorgon tänker jag äta en extra bit choklad (eller tre), och förmodligen svära för mig själv ytterligare en gång framför spegeln. Men det är ok, för jag kan åtminstone göra det med lite självdistans och glimten i ögat 😉
*ett extremt ytligt inlägg*
Hemma tittar vi väldigt sällan på ”vanlig” tv, utan oftast blir det serier eller filmer (det enda direkta undantaget just nu är På Spåret (AKA HerregudVadViKännsGamlaNu). Favoritserien för tillfället är Dexter (läs mer här om vad den handlar om), en helt sjukt bra serie faktiskt. Förutom att innehållet och introt (åh herregud, snyggt intro) är jättebra så kan man ju dessutom titta lite på Dexter själv (Michael C. Hall) – egentligen är han väl inte skitsnygg MEN han har såååå fina armar…
 |
| Går att se lite, även om han har tröja på sig… |
Just armar är nog det jag tittar på mest, snygga underarmar är helt klart sexig! Annars är det ganska kul det där – vilka skådisar tex man tycker är snygga/sexiga. Här på jobbet är det stora variationer och vi har låååångt ifrån samma smak, vilket är rätt intressant egentligen – det bevisar ju lite tesen att alla är snygga för någon 😉 Förutom armar så skulle jag nog vilja säga att själva karaktären en skådis spelar kan göra honom attraktiv med, tex Skarsgård när han är vampyr i True Blood (tycker inte alls han är snygg annars) eller Jonny Depp i Pirates (bästa karaktären någonsin). Tycker om när det är lite oborstat och med självdistans (extremt viktigt, att nån tar sig själv på för stort allvar är otroligt oattraktivt), och helst med en liten glimt i ögat med.
Vem tycker du är sexigast/snyggast?
Så, nu ska vi se, nu blir det andra bullar….
Jag gillar julen, till skillnad från många andra verkar det som??? Men jag tror att hemligheten är att vi alltid bara firar med närmsta familjen, det blir inte så stort och ”åbäkigt” utan snarare avslappnat och lugnt – precis vad man behöver efter all julstress! Min enda oro för i år är kalkonen, speciellt som jag just fick höra av en kompis att den dels blir äcklig när man värmer upp den (det bådar inte gott eftersom vi köpte en 5 kg kalkon som lär räcka i 3 veckor) och även att det tydligen finns något ämne i kalkon som gör att man blir väldigt trött…? Resultatet lär väl bli att vi äter alldeles för mycket av rädsla för att den inte ska gå åt, och att vi sedan däckar i soffan innan mina föräldrar kommer, medan de sockerhöga barnen springer bärsärk runt granen.
Visst ja, det finns ju EN sak som är lite jobbig med julen, och det är frågan som lär komma ungefär en gång var femte minut – ”kommer tomten snart???”. På tal om det så kanske jag borde prata med grannen förresten, vi har haft ett tomte-utbyte de senaste åren där karlarna i familjen gör en storslagen skådespelarinsats hos varandra – mycket underhållande för oss övriga, men Maken tycker inte det är lika roligt…
| Helskotta, bortskämda ongar som bara ska ha TV-spel, ponnies och bilbanor, annat var det på min tid när allt man önskade sig var en tallkotte med några granbarr i… |
Man kanske skulle köra ”tomten-är-far-till-alla-barnen”stuket och ladda tomten med lite värmande dryck innanför västen, fast det är klart, det kan ju bli lite pinsamt när man träffas ute i trädgården senare.
Imorgon är det dags för något vi gjort varje uppesittarkväll sedan nästan 10 år tillbaka, något som är tämligen pinsamt men ändå småkul, alltid en besvikelse men ändå lite spännande – *trumvirvel* – vi spelar bingolotto. Ja, det är sant *rodnar*, vi är visserligen inte ensamma om det men det är ändå pinsamt. Ja, när vi började var det ju bara en plojgrej och ganska kul – ingen som känner sig gammal när man är 20 år och spelar bingolotto på skoj – men nu när man är över 30 börjar det kännas lite oroväckande ålderstiget! Vi får väl kompensera med lite extra pulkaåkning så fort det kommer mer snö eller nåt…
Det är något väldigt konstigt med den här julen, något jag inte varit med om under mina 32 år (mig veterligen. Ja alltså inte att jag är 32 år då, men ni fattar), jag är nämligen inte sugen på julmat. Alls.
Vid det här laget vet ni ju alla att det är väääääldigt konstigt när det gäller mig, att inte vara sugen på egentligen NÅGON mat alls… (och nej, jag är inte gravid om nu någon skulle få konstiga associationer) Vi har inte direkt ätit nån julmat på jobbet, jag har inte varit på julbord, och vi har inte ”tjuvätit” någon julmat hemma, möjligen undantaget köttbullemacka med rödbetssallad. Så det är helt enkelt Konstigt, och Maken är likadan.
Detta i kombination med att min mamma jobbar fram till tre-tiden på julafton har lett till att vi gjort en liten udda lösning i år – vi här hemma kommer äta lunch här (återkommer till det), och pappa och brorsan äter lunch hemma hos sig (de äter julbordsmat), sen sammanstrålar vi här och äter risalamalta, öppnar paket och käkar senare ostbricka. Det är en bra lösning för att vi inte ska behöva trycka i oss all mat på alldeles för kort tid, med det känns ändå Konstigt, som sagt…
Så, eftersom vi nu inte vill ha traditionell julmat så har vi köpt en liten (hahahaha, sluta garva, 5 kg är väl inte så stort…) kalkon som vi tänkte äta. I typ 3 veckor gissningsvis. Men det blir intressant, jag får nog återkomma med rapport om hur den blir (har aldrig gjort kalkon själv), tänkte använda Jamie Olivers recept.
Nåväl, jag avslutar med några av fotona som uteblev i förra inlägget, ifall nu nån kan vara intresserad 😉
 |
| Det var ju vääääldans kul att åka pulka ändå, när man nu ändå vant sig lite… |
 |
| Brorsan körde ju i full fart på en gång såklart (det kommer bli en snowracer i julklapp där, det blir nog perfekt!) |
 |
| Och så lite dekorerande av pepparkakorna, med granntösen Alicia! |
Precis just nu känns det som jag har vunnit på lotto, Oliver är hos en kompis och leker och har jättekul (fick just en statusrapport) och Maken tog med Lukas till affären (båda två var uttråkade och frustrerade) vilket lämnade mig i ett tomt, lugnt och himmelskt tyst hus!!!
Igår var det ju julfest, väldigt, väldigt lyckat måste jag säga! Trots att jag tyckte jag hade tagit till med gott om tid för att fixa till mig så blev det på håret att jag hann – det var förresten just håret som tog längre tid än jag trodde att få till – men hann gjorde jag, och vi började med en liten förfest på Scandic. Jättekul att se alla som klätt ut sig, det var en klar majoritet cowboys, men där fanns även bröderna Dalton, en häst, en bankir, en saloonlady, en nordstatare och några fler indianer. ÄLSKAR maskerader!
 |
| Är väl tekniskt sett mer blekansikte än indian så här års 😉 |
Därpå fick vi en annorlunda välkomstdrink – spetsad varm choklad ute vid några eldar (vi var på elmia och hade festen), innan det blev dags för kvällens första aktivitet – linedance! Jätteroligt och jag skrattade så jag knappt kunde stå på benen (det blev inte lättare att hålla reda på benen efter lite alkohol), och sedan in i festlokalen där det blev westerninspirerad barbeque och en sjukt god pecan-cheesecake. Kvällen blev ganska lång och som sagt väldigt rolig, jag var hemma runt tvåsnåret nånting, så idag är det ganska segt… Dessutom är jag riktigt hes idag, det beror väl till en viss del på det något höjda tonläget under kvällen, men båda barnen är oxå hesa och hostiga så jag tror inte BARA att jag skrek sönder halsen under kvällen…
Nåväl, nu ska jag krypa upp under filten i soffan och titta på Jamie Olivers jul tror jag, innan barnen är tillbaka!
godatankar.com 
