Ett eget universum

Jag vet att forskare sedan ganska länge har jobbat med teorier om att det finns flera parallella universum, men det borde ju i ärlighetens namn inte vara så svårt att bevisa?!?! Jag menar, tänk när man sitter på jobbet, där finns det två alternativa universum bara där – ett där man har häcken full och tiden går så fort att man inte hinner med hälften av det man borde, och ett där det är ganska lugnt och tiden sniiiiiiiiglar sig fram i ”herregud-är-det-fortfarande-10-minuter-till-frukostfikat”-tid.

Och så fritiden, även här är ju knappast tiden konstant. Gör något roligt och du önskar att det varade för evigt i stället för de 10 minuter det tog, städa och det tar ALDRIG slut… Dessutom måste ju tiden vara ljus-beroende, för varje kväll tänker jag att jag ska hinna göra en MASSA saker efter vi lagt barnen (vid ca 20-tiden), men *Poff* så är klockan minst nio och det enda man orkar göra är att masa sig upp i soffan.

Jaja, eftersom tiden knappast är ett ämne man kan förfina och förändra (i alla fall inte i nuläget) så sitter jag här en tidig morgon på jobbet och väntar på frukostkaffet…

Men – en oerhört bra nyhet (ja egentligen bara för mig själv, men skit samma, det är ju min blogg 😉 ) är att jag har gått ner 1 kg första veckan! Bara 4 kvar till mitt mål, eller 6 kg till drömmålet…. Nöjd! Bestämde däremot redan innan jag började att den här gången ska jag köra en mer långsiktig plan, dvs får jag spatt-ryck och bara MÅSTE smaka på något så gör jag det, i liten mängd. Skillnaden blir då att jag inte ”ger upp” direkt om jag skulle fuska… Dessutom har jag bestämt sedan innan att morgondagens fest inte är en dag när jag kommer vara rabiat LCHF’are, fest har vi nån gång vartannat år och då får de ju vara fest!

En liten lista till kanske?

Jag har insett att min senaste kyss… var med maken och var väldigt efterlängtad eftersom jag suttit och lyssnat på kyss-historier på P3 på jobbet hela dagen.
Jag lyssnar på… P3 oftast, ibland spotify om man vill ha lite mer ös.
Du mår bäst när du… är med familj och vänner – helst om jag äter något gott samtidigt!
Stockholms bästa stadsdel är…ingen del enligt mig. Jag tar Göteborg vilken dag som helst i veckan!
Jag pratar… ganska mycket ibland, speciellt bland folk jag tycker om.
Jag älskar/tycker om… MAT! (Ja och familj och vänner då, men det blir så klyschigt)
Min bästa vän(ner) är… Tobbe och Jossan kanske? Sedan kan det ju växla lite, det beror ju på hur mycket man hinner träffa folk!
Min första riktiga kyss… var slabbig och blöt och ingen höjdare alls. Ute i Bankeryd tror jag dessutom det var…
Jag avskyr när folk frågar… om jag är sur.
Kärlek är… underskattat i vardagen!
Någonstans, tänker någon…”undrar om vi inte skulle bjuda över Linda på lite mat” (man kan ju alltid hoppas)!
Jag kommer alltid att vara… lite nördig. Och förmodligen 5 kg tyngre än jag vill (det där med karaktären…).
Jag är hemligt förälskad i… nästan alla mina vänner.
Sist jag grät var… oj, det var längesen. Men det var nog efter en kräftskiva som gick snett, tror jag.
Min mobiltelefon är… ingen smartphone och jag börjar bli avis på alla andra!
När jag vaknar på morgonen… är jag oftast riktigt, riktigt glad – det har ju liksom inte hänt något dåligt än!
Innan jag går och lägger mig… spelar jag TV-spel, eller tittar på TV eller läser.
Just nu tänker jag på… att jag borde jobba vidare.
Bebisar är… underbara, men de är ännu goare när de blir över 6 månader och uppåt!
Homosexuella är… precis som alla andra såklart?
Blondinbella är… oh herregud så puckad och pumpad och jag-vet-inte, bara blåst!
Ikväll ska jag… iväg till Jossan med familj!
I morgon kommer jag… börja min 5kg viktspurt. Ärligt. Jo, jag lovar. Jo men jag ska verkligen det….
Jag vill verkligen…åka på semester med hela familjen. Vilket då innebär att jag först måste vinna på typ lotto – lyssnar ni nu, Svenska Spel?

Ibland är det bara skönt att skjuta nån…

Jag gillar att spela, tv-spel, dataspel och sällskapsspel med för den delen. Jag spelade långt innan jag träffade maken, och eftersom vi sen har haft det gemensamma intresset så har det ju såklart blivit så att jag fortsatt. Det är väl egentligen av två anledningar, dels för att jag tycker att det är riktigt kul om man har ett bra spel, man försvinner ju lite iväg en stund från vardagen, och i ett spel är du ju dessutom mer delaktig än i en film. Den andra anledningen är väl lite fånigare, men jag tycker om att maken är lite ”stolt” över att jag spelar, att jag kan hänga med och att det går att prata spel med mig.

Sen gillar jag allra mest spel där man samtidigt är social, dvs spelar antingen med (eller mot) andra verkliga personer på nätet, eller kanske allra helst när vi spelar tillsammans jag och maken (finns tyvärr väldigt få sådana bra spel för övrigt), jag vill helt enkelt ha någon att prata med samtidigt.

Däremot blir det ju inte särskilt mycket spelat nu för tiden, när barnen har lagt sig och man plockat undan dagens ranson av skräp och leksaker över hela golvet finns det inte alltid tid och ork. Men OM det gör det så finns det faktiskt något ganska tillfredsställande över att skjuta på någon, för även om det nu bara är ett spel så får man ur sig lite av de aggressioner man samlar på sig under dagen 😉

Amerikansk evolution

Jaha ja. Nu är den här, ekorren som borde sättas på LCHF diet…


Universums ordning är återställd, nu är inte bara amerikanerna och deras husdjur feta utan nu är även de vilda djuren sjukligt överviktiga.

Vet inte om det är någon form av missriktad tanke att man är ”snäll” som gör att man matar en ekorre till den ser ut som en boll, eller om man faktiskt tror att den mår bättre av det???

En solig iaktagelse

Visste ni att om man solar en lagom degig mage så kan den bli lite ojämnt brun. Det gör att om man sen kisar lite mot sin spegelbild i ett mörkt badrum så ser det nästan ut som man har magrutor istället för degbollar på magen. Jag skrattade en lång stund, men inte framför spegeln för då rör sig magen på ett sätt som inte för tankarna till muskler direkt.

Jag minst det som det var igår (eller var det 17 år sedan?)

Ok, nu kommer jag snart låta cynisk, dömande och dessutom gammal (vilket jag ju absolut inte är), kort sagt så kommer det bli ett blogginlägg av hög klass!

Bal.

There, I said it.

Kommer ni ihåg? Ni vet på gymnasiet där, när det enda vettiga man gjorde hela sista året var att planera inför balen. Och då var jag INTE en av de modeintresserade, skönhetsinriktade tjejerna, tro mig. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig – en illasydd klänning i thaisiden, sydd av nån tant som nån på mammas jobb kände. Hon var asdålig på att sy, men det var i alla fall billigt. Jaja, i alla fall så är man ju tämligen egocentrerad där i tonåren, och jag har inget riktigt minne av hur alla ANDRA såg ut. Men idag var det ett bildkollage i Jnytt (du hittar alla bilder här), jag vill inte lägga upp någon av bilderna eftersom det skulle kännas hemskt att peka ut någon PERSONLIGEN. Däremot är det ju väldigt kul att fnissa åt folk i allmänhet, speciellt nu när man är oändligt mycket mer världsvan och vis än tonåringarna det gäller nu…

Efter att ha fnissat en stund kom jag fram till att vi har tre ganska tydliga kategorier:

Det Coola Paret
Ni vet, innetjejerna och killarna. Här är det helt klart mycket pengar som ligger bakom, och de flesta går lätt att peka ut på den rejäla sol-(eller fusk-)brännan, den avsevärda mängden smink, de dyra skorna och inte minst den väldressade Killen (obs, denna accessoar är minst lika viktig som en snygg handväska).

Anarkisterna
Ja, eller det kanske inte är rätt ord, men här hittar man de som egentligen tycker att balen är ett påhitt för att förringa studietiden till ett ytligt jippo, och som ABSOLUT inte skulle gått egentligen, men som kommer för att göra ett Statement. Nämligen att ”nu är jag här, men jag visar med min klädsel att jag tycker att sådana här ytliga tillställningar är fjantigt och förmodligen också kvinnoförnedrande”. Här hittar vi väldigt speciella klänningar OCH kostymer, för här har även killarna en Åsikt. Det går förvånansvärt ofta mot det tantiga hållet här, när det gäller klädseln, och färg är mer regel än undantag.

De Grå
Ni vet, medelmåttorna, de ”vanliga” människorna. Tillhörde själv den här kategorin när jag gick på bal (och gör det förresten nog än när jag tänker efter). Det är här man faktiskt hittar de vackraste klänningarna, de som är eleganta (även om det kan vara ett missvisande ord när det gäller tonåringar) och ganska enkla. Killarna är fina i sina ganska vanliga kostymer, där gissningsvis ett stort antal kommer från Dressman, inget ont om det.

En annan sak som går igenom de flesta kategorierna är att Killar Är Inte Snygga i Tonåren. Alltså det kvittar hur vältränade och stylade de är men de är ju bara så oproportionerliga och liksom inte färdigvuxna. Men de är söta i alla fall, och de vill så gärna. Och dessutom är gissningsvis tjejerna precis så egocentrerade att de inte märker det i alla fall….

Vilket kategori tillhörde du på balen, och vad hade du på dig?

Jag är köttetarian

Sitter och slötittar lite på ‘klockan åtta hos stjärnorna’, och hur gott det än är med tex grillad tonfisk, fin torskrygg och diverse andra fiskrätter, så finns det ändå inget som är riktigt motsvarande känslan av att sätta tänderna i en riktigt blodigt bit oxfilé. Det finns helt enkelt inget som går upp mot den smaken, även om det finns många andra smaker som finns med på toppen, såsom marulk, tonfisk och skaldjur i nästan alla former. Bara en liten reflektion så här på onsdagskvällen…

Ser dessutom att det snart är dags för ‘extrem överlevnad’, det är ett program som fascinerar mig. Dessutom inbillar jag mig att jag förr eller senare kommer kunna dra nytta av kunskaperna man plockar upp i programmet, även om jag inte riktigt vet i vilken situation det kan vara bra att veta att man kan övernatta i en död kamel om det är kallt. Kanske om fjärrvärmen stiger alltför mycket???


Just den här överlevnadsmetoden kan ju vara bra om kontoret rätt som det var skulle fyllas med sand. Fast då måste jag raka av håret först.

Matprogram är ju annars det jag tittar mest flitigt på, eller snarare slötittar oftast på. För sedan jag fick min lilla mini-laptop så sitter jag sällan och tittar på tv med full koncentration, utan jag surfar och bloggar oftast samtidigt, men då passar matprogram ganska bra. Förutom att man blir hungrig och sugen på saker stup i kvarten. Tur att jag har sån bra karaktär…

Ursäkta, vad sa du?

Jag måste säga att jag är förvånad över att det inte hänt tidigare, men igår var det tydligen dags – Oliver uttryckte sitt första ”mindre vackra” ord… Tyvärr är jag inte alltid sådär ren i munnen som man borde vara omkring barn, så det har väl bara varit en tidsfråga. I alla fall, konversationen mellan maken och Oliver var ungefär följande:

Oliver – ”Jag vill måla”
Tobbe – ”Nä, men inte nu, du ska ju till dagis nu så då kan du ju måla där?”
Oliver – ”Men det är ju så jävla skitigt där, det går inte måla då”

Maken hade därpå väldiga svårigheter att inte börja asgarva, helt förståeligt, för när han berättade för mig så skrattade jag en lång stund… Missförstå mig rätt nu, jag är helt emot att barn svär, men det låter ju bara för roligt när det kommer ur en söt liten barnmun 😉

Nu har jag blivit av med oskulden

Oj oj oj, vad roligt jag hade igår! Vi var 4 tjejer från vår ”gamla” mammagrupp som skulle träffas hemma hos Maria för att äta lite gott och umgås, och det blev väldigt trevligt! Vi beställde mat från AnnaGretas, deras musslor är verkligen inte dumma… *slurp* Ett par, tre, fyra (?!) glas vin slank det nog ner med tror jag.

Efter maten var det dags för Singstar, men eftersom jag har en totalt fast princip som innebär att jag ALDRIG sjunger när någon hör (undantaget barnsånger för barnen), så var jag mest lekledare. Men men, kvällen gick, och det var ju ändå några bra låtar på listan… Till slut kom en av de låtarna jag brukar skråla högst till i bilen – Nickelback med How you remind me – och då kunde jag bara inte hålla mig… Det mest komiska av allt var att jag vann låten med! (Det är ju inte speciellt logiskt när folk som faktiskt KAN sjunga inte får högst poäng, men men). Så – efter 32 år (nästan) så har jag gjort det – jag har blivit av med min sång-oskuld!

Brum, brrrrrrum, brrrrrrrrrrum!

För den som inte känner oss in persona kan jag meddela att vi har kört en peugeot 307 sedan 7 år tillbaka. Det har funkat bra, även med en barnstol och barnvagn. Det har funkat sådär med två barnstolar och en barnvagn, trots att vi bytte till en mindre barnvagn. Har vi båda barnen och barnvagn med oss så finns det helt enkelt ungefär så mycket packutrymme att man får plats med 2 blöjor. Inte helt smidigt, speciellt inte när man storhandlar, eller när man planerar att åka på bilsemester.

Men idag hände det. Vi har kikat på henne flera gånger innan, och hon har verkligen allt vi vill ha, men vi HADE inte tänkt byta bil just nu… Men så pratade vi om henne igår kväll, lite apropå inget, eller rättare sagt apropå bilsemester, så idag var vi och kollade på henne. Och hon var så fin, så fin!

Titta bara när hon står där och ler så förföriskt… Kom bara och provåk mig, känn på min härliga komfort och min rymliga bakdel!

Det kändes väl UNGEFÄR likadant som när folk säger att ”vi ska inte köpa någon hund, bara titta lite på valparna”. Så självklart föll vi för henne, med panoramatak, farthållare, regnsensor och dragkrok!

Så nu vet jag inte riktigt vad som hände, men lagom till nästa helg ska vi ta och försöka sälja vår gamla pärla och ersätta henne med något lite nyare och större. Bara inte maken får för sig att det vore ett bra förfarande med någon annan…