Jag minst det som det var igår (eller var det 17 år sedan?)

Ok, nu kommer jag snart låta cynisk, dömande och dessutom gammal (vilket jag ju absolut inte är), kort sagt så kommer det bli ett blogginlägg av hög klass!

Bal.

There, I said it.

Kommer ni ihåg? Ni vet på gymnasiet där, när det enda vettiga man gjorde hela sista året var att planera inför balen. Och då var jag INTE en av de modeintresserade, skönhetsinriktade tjejerna, tro mig. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig – en illasydd klänning i thaisiden, sydd av nån tant som nån på mammas jobb kände. Hon var asdålig på att sy, men det var i alla fall billigt. Jaja, i alla fall så är man ju tämligen egocentrerad där i tonåren, och jag har inget riktigt minne av hur alla ANDRA såg ut. Men idag var det ett bildkollage i Jnytt (du hittar alla bilder här), jag vill inte lägga upp någon av bilderna eftersom det skulle kännas hemskt att peka ut någon PERSONLIGEN. Däremot är det ju väldigt kul att fnissa åt folk i allmänhet, speciellt nu när man är oändligt mycket mer världsvan och vis än tonåringarna det gäller nu…

Efter att ha fnissat en stund kom jag fram till att vi har tre ganska tydliga kategorier:

Det Coola Paret
Ni vet, innetjejerna och killarna. Här är det helt klart mycket pengar som ligger bakom, och de flesta går lätt att peka ut på den rejäla sol-(eller fusk-)brännan, den avsevärda mängden smink, de dyra skorna och inte minst den väldressade Killen (obs, denna accessoar är minst lika viktig som en snygg handväska).

Anarkisterna
Ja, eller det kanske inte är rätt ord, men här hittar man de som egentligen tycker att balen är ett påhitt för att förringa studietiden till ett ytligt jippo, och som ABSOLUT inte skulle gått egentligen, men som kommer för att göra ett Statement. Nämligen att ”nu är jag här, men jag visar med min klädsel att jag tycker att sådana här ytliga tillställningar är fjantigt och förmodligen också kvinnoförnedrande”. Här hittar vi väldigt speciella klänningar OCH kostymer, för här har även killarna en Åsikt. Det går förvånansvärt ofta mot det tantiga hållet här, när det gäller klädseln, och färg är mer regel än undantag.

De Grå
Ni vet, medelmåttorna, de ”vanliga” människorna. Tillhörde själv den här kategorin när jag gick på bal (och gör det förresten nog än när jag tänker efter). Det är här man faktiskt hittar de vackraste klänningarna, de som är eleganta (även om det kan vara ett missvisande ord när det gäller tonåringar) och ganska enkla. Killarna är fina i sina ganska vanliga kostymer, där gissningsvis ett stort antal kommer från Dressman, inget ont om det.

En annan sak som går igenom de flesta kategorierna är att Killar Är Inte Snygga i Tonåren. Alltså det kvittar hur vältränade och stylade de är men de är ju bara så oproportionerliga och liksom inte färdigvuxna. Men de är söta i alla fall, och de vill så gärna. Och dessutom är gissningsvis tjejerna precis så egocentrerade att de inte märker det i alla fall….

Vilket kategori tillhörde du på balen, och vad hade du på dig?

Jag är köttetarian

Sitter och slötittar lite på ‘klockan åtta hos stjärnorna’, och hur gott det än är med tex grillad tonfisk, fin torskrygg och diverse andra fiskrätter, så finns det ändå inget som är riktigt motsvarande känslan av att sätta tänderna i en riktigt blodigt bit oxfilé. Det finns helt enkelt inget som går upp mot den smaken, även om det finns många andra smaker som finns med på toppen, såsom marulk, tonfisk och skaldjur i nästan alla former. Bara en liten reflektion så här på onsdagskvällen…

Ser dessutom att det snart är dags för ‘extrem överlevnad’, det är ett program som fascinerar mig. Dessutom inbillar jag mig att jag förr eller senare kommer kunna dra nytta av kunskaperna man plockar upp i programmet, även om jag inte riktigt vet i vilken situation det kan vara bra att veta att man kan övernatta i en död kamel om det är kallt. Kanske om fjärrvärmen stiger alltför mycket???


Just den här överlevnadsmetoden kan ju vara bra om kontoret rätt som det var skulle fyllas med sand. Fast då måste jag raka av håret först.

Matprogram är ju annars det jag tittar mest flitigt på, eller snarare slötittar oftast på. För sedan jag fick min lilla mini-laptop så sitter jag sällan och tittar på tv med full koncentration, utan jag surfar och bloggar oftast samtidigt, men då passar matprogram ganska bra. Förutom att man blir hungrig och sugen på saker stup i kvarten. Tur att jag har sån bra karaktär…

Ursäkta, vad sa du?

Jag måste säga att jag är förvånad över att det inte hänt tidigare, men igår var det tydligen dags – Oliver uttryckte sitt första ”mindre vackra” ord… Tyvärr är jag inte alltid sådär ren i munnen som man borde vara omkring barn, så det har väl bara varit en tidsfråga. I alla fall, konversationen mellan maken och Oliver var ungefär följande:

Oliver – ”Jag vill måla”
Tobbe – ”Nä, men inte nu, du ska ju till dagis nu så då kan du ju måla där?”
Oliver – ”Men det är ju så jävla skitigt där, det går inte måla då”

Maken hade därpå väldiga svårigheter att inte börja asgarva, helt förståeligt, för när han berättade för mig så skrattade jag en lång stund… Missförstå mig rätt nu, jag är helt emot att barn svär, men det låter ju bara för roligt när det kommer ur en söt liten barnmun 😉

Nu har jag blivit av med oskulden

Oj oj oj, vad roligt jag hade igår! Vi var 4 tjejer från vår ”gamla” mammagrupp som skulle träffas hemma hos Maria för att äta lite gott och umgås, och det blev väldigt trevligt! Vi beställde mat från AnnaGretas, deras musslor är verkligen inte dumma… *slurp* Ett par, tre, fyra (?!) glas vin slank det nog ner med tror jag.

Efter maten var det dags för Singstar, men eftersom jag har en totalt fast princip som innebär att jag ALDRIG sjunger när någon hör (undantaget barnsånger för barnen), så var jag mest lekledare. Men men, kvällen gick, och det var ju ändå några bra låtar på listan… Till slut kom en av de låtarna jag brukar skråla högst till i bilen – Nickelback med How you remind me – och då kunde jag bara inte hålla mig… Det mest komiska av allt var att jag vann låten med! (Det är ju inte speciellt logiskt när folk som faktiskt KAN sjunga inte får högst poäng, men men). Så – efter 32 år (nästan) så har jag gjort det – jag har blivit av med min sång-oskuld!

Brum, brrrrrrum, brrrrrrrrrrum!

För den som inte känner oss in persona kan jag meddela att vi har kört en peugeot 307 sedan 7 år tillbaka. Det har funkat bra, även med en barnstol och barnvagn. Det har funkat sådär med två barnstolar och en barnvagn, trots att vi bytte till en mindre barnvagn. Har vi båda barnen och barnvagn med oss så finns det helt enkelt ungefär så mycket packutrymme att man får plats med 2 blöjor. Inte helt smidigt, speciellt inte när man storhandlar, eller när man planerar att åka på bilsemester.

Men idag hände det. Vi har kikat på henne flera gånger innan, och hon har verkligen allt vi vill ha, men vi HADE inte tänkt byta bil just nu… Men så pratade vi om henne igår kväll, lite apropå inget, eller rättare sagt apropå bilsemester, så idag var vi och kollade på henne. Och hon var så fin, så fin!

Titta bara när hon står där och ler så förföriskt… Kom bara och provåk mig, känn på min härliga komfort och min rymliga bakdel!

Det kändes väl UNGEFÄR likadant som när folk säger att ”vi ska inte köpa någon hund, bara titta lite på valparna”. Så självklart föll vi för henne, med panoramatak, farthållare, regnsensor och dragkrok!

Så nu vet jag inte riktigt vad som hände, men lagom till nästa helg ska vi ta och försöka sälja vår gamla pärla och ersätta henne med något lite nyare och större. Bara inte maken får för sig att det vore ett bra förfarande med någon annan…

Tillbaka på 1800-talet?

Om det är någon som tvivlar på att våren är på gång så kan jag ju tala om att den helt klart är i antågande. Och pollen med, mycket pollen. Definitivt.

*Atjooooo*

För övrigt sitter jag här och väntar på att få ta en dusch. I varmt vatten då helst – vi har inte haft varmvatten nu på morgonen av någon anledning. Det blev något av en iskall chock skulle man väl kunna säga…. Tvättvatten till Lukas blöjbyte fick jag värma i micron för att inte den stackarn skulle få frostskador på rumpan. Vi har inte fått något meddelande om att det skulle stängas av heller, så antagligen har det väl hänt något, men jag hoppas att det löser det snart. Om inte annat för besökets skull som kommer senare 😉

Nu ser vi bra ut…

Vilken skön och relativt avslappnad helg det här har varit! Maken tog Lukas-nätterna (SJÄLVKLART sov han som en ängel och vaknade bara 1!!!!! gång) så jag har fått sova rätt hyfsat – en bra förutsättning för en vettig helg.

Har fått litet gjort, en extremt välbehövlig fönstertvätt (kom däremot på enda nackdelen med att ha inglasat uterum, helt plötsligt fick jag dubbelt så mycket fönster att putsa…) och lite småstädning inne, annars har jag mest fått ägna mig åt det jag gillar bäst – att laga mat! Ja, att laga helgmat då, vardagsmaten är ju inget vidare inspirerande oftast, men när maken håller barnen under kontroll så man får greja lite ifred, då är det väldigt roligt!

Är mamma lite ouppmärksam kan man få tag i så här fina halsband och leka med.

Idag var mormor och morfar inbjudna på lite mat, det blev oxfilé med ugnsrostade potatisar (lite GI-fusk) och rödbetor, med ugnsrostade tomater till (asgott och enkelt, receptet kommer lite längre ner). Till efterätt blev det citronpannacotta med hallonspegel, mmm…

Ugnsrostade cocktailtomater:

ca 0,5-1 dl olivolja
1 fint skivad vitlök
1 fint skivad chili
1 tsk flingsalt
svartpeppar

Halvera 2-3 askar cocktailtomater och blanda med olje-röran. Lägg i en ugnsform med snittytan uppåt och rosta i ugnen, 125 grader, i ca 1½ – 2 timmar. Kan tänka mig att det skulle vara jättegott på en bit bröd som brushetta, eller till pasta med.

Dessutom gjorde jag en stor sats ratatouille idag med, att ha till i veckan – blev ju jättegott! Bra som LCHF eller GI tillbehör till något kött eller kyckling.

Angående rubriken – vad är det här med pappavitsar egentligen va? Eller ordvitsar, om man så vill… Alltså, när jag var riktigt liten tyckte jag att de var jättekul, pappa var expert på att göra ALLT till ordvitsar. Sen, såklart i tonåren, blev det mest nördigt och töntigt, och jag vet inte hur många gånger jag och min bror tittade på varandra och suckade, när pappa glatt för 511 gången drog samma ordvits ”Jag såg när den föll”, och svor på att vi minsann aldrig skulle bli så töntiga. Men så nu, i vuxen ålder, inser jag att jag själv kläcker ordvitsar, och gör jag inte det så är det för att jag har all möda i världen att hålla munnen stängd! Dessutom är jag inte själv om den här lilla ”sjukan” – min bror och även maken har samma benägenhet att släppa ifrån sig ordvitsar på regelbunden basis. Nu är då frågan – finns det något botemedel???

Känns ju bra att han tar det med så gott humör?

Det är tydligen vanligt att 4-åringar börjar undra om döden en del. Oliver har däremot aldrig nämnt det, men så har han heller inte direkt blivit ”utsatt” för det. Idag däremot hade vi en något underlig konversation:

O – ”Är du för gammal för att ha en bebis i magen, mamma?”
Jag – (något förnärmad) ”Nej, det är jag väl inte direkt än…?”
O – ”Men gamla farfar är ju död?”
Jag – ”Uhm, ja, gammelfarfar är död”
O – *Mycket glatt* ”När du blir lika gammal som gammelfarfar så är du med död!”
Jag – ”Eh, jag det är jag nog”
O – ”Vem ska då ha bebisar i magen???”


Ja inte tänker jag bli gravid när jag är lika gammal som gammelfarfar i alla fall…

Därefter urartade det hela. Det som störde mig var nog mest det mycket glada tonfallet när han konstaterade att jag också skulle vara död 😉

Eller möjligtvis i Karibien

Jaha ja. Läste precis att ryckningar under ögat (som jag haft i ett par dagar nu) kan vara orsakade av stress eller sömnbrist. Ska det alltså fortsätta tills barnen är tonåringar??? Grymt irriterande ju…

Eller jag kanske kan få försäkringskassan att betala ut sömnersättning, dvs att jag kan ta in på något (lyx-)hotell ett par veckor, helst på Maldiverna, för att få sova så ryckningarna försvinner. Vad tror ni – känns det troligt?

Nu ska jag försöka få lite energi för att röja i den fina högen som samlats på diskbänken, sen blir det nog en sväng till Jossan. Oliver har tjatat om att få träffa A hela veckan nu, han saknar verkligen henne, vi som umgicks nästan varje dag innan.. =)