Från det ena till det andra

Efter alla mina visdomsord (sluta garva) så kände jag att jag måste lägga in ett inlägg om en helt annan sak jag funderat på. Vad är det med alla mina favoritserier???

I Dexter blir jag helt galen på hur säsong 4 slutade, jag avskyr när de slutar mitt i värsta grejen (utan att avslöja för mycket)! I House håller de också på med en massa dumheter, som inte alls går ihop med hur jag tycker serien ska vara. Det blir ju väldigt spännande, men jag AVSKYR att behöva vänta en vecka innan jag får reda på hur det går! (för att knyta an till föregående inlägg då så kan ni ju ana hur mycket jag avskyr att vänta till barnen är i 30-årsåldern innan jag vet om jag gjort ”rätt”)

Har även tänkt hoppa på serien The Event som går på kanal 1, men jag har inte riktigt hunnit börja på den än. Har hört en del bra om den, och framförallt sådant som gjort mig nyfiken. Jag får väl skylla på gamla hederliga arkiv X att jag gillar sci-fi 😉

På tal om det, det var ju ett helt gäng serier man följde när man var ”liten”, fast just nu fick jag hjärnsläpp och kommer bara på de serier jag INTE följde, men som alla andra verkade följa. Typ Beverly Hills, Dallas, Twin Peaks osv.. Vad kollade ni på för serier förr???

Det hänger på håret

Hade nån form av retro-egotripp idag när jag satt och kollade gamla foton. Insåg att från att jag var liten har jag haft långt, kort, lockigt, rakt, med lugg, utan lugg, svart, brunt, rött, lila (!) och slingat hår. Här kommer några smakprov (utan inbördes ordning):


Vad sägs om silverfärgad backslick?


Kände mig nog mest vintrig här.


Här var det långt hår. Den här gången är det dock inte äkta. Det är däremot illern (vår tam-iller Leo, som vi tyvärr inte har kvar)


Oj, den här bilden är nästan 10 år gammal. Tror jag ska sätta upp den på kylen som inspiration, fasen att man inte hade vett att uppskatta en platt mage då!!!


Hmm, vet inte hur jag tänkte med orangea slingor.


Tofsar kanske man skulle satsa på igen?


Utan lugg, för en gångs skull. Resten av frisyren vet jag inte vad jag ska säga om.


Det här är nog det kortaste håret jag haft. Tror jag var 21 eller 22 här.

Så där jag, där fick ni en rejäl dos (överdos?) av mig, men någon kanske det roar 😉

Inte utan badrock i alla fall

Nu står den där – crosstrainern. Med ett lite anklagande utseende. Och jag har inte ens hunnit prova den än…

Det har varit två sådana där dagar när allt kör ihop sig och går i ett, är inte det ena barnet ledset så är det det andra, och det finns gott om andra problem i vardagen med precis just nu. Det har helt enkelt inte funnits någon tid att ens fundera på att ställa sig och träna.

Men men, nu skiner solen, och Lukas sover i sin vagn. Kanske ordnar allt upp sig lite under dagen, i så fall så ska här tränas ikväll =) Förmodligen till ”Halv åtta hos mig”, blir ju så galet sugen på all god mat de gör, så då kanske jag får lite extra motivation till att träna.

Om inte annat kan jag säkert sälja den vidare i januari, när alla ska börja sina nya liv och träna inför beach -11 (den enda beachen jag befinner mig på om somrarna är barnstranden i axamo eller västersjön, så jag har inte några ambitioner inför det direkt)!

Länge leve vintern – man behöver i alla fall inte visa sig naken!

Jag känner mig utnyttjad

Bebisar har definitivt ett sjätte sinne! Oavsett hur mätta de är eller hur gott de sover så har de banne mig en mätare i sig som känner av om jag försöker dricka en kopp kaffe… Det kaffe jag fått dricka ostört sedan Lukas föddes kan jag räkna på en hand. Fascinerande…eller nåt.

Dessutom har han en annan funktion, ju mer obekvämt mamma har det när hon matar mig, desto bättre äter jag. Vet inte om det är mjölksyran i mina armar som gör att han blir extra hungrig, eller om det bara är en medfödd sadistisk nerv? I natt stod jag med ett ben på sängen och båda armarna i ett omöjligt läge innan han hittade ett läge som passade att äta i.

Muhaha, nu ska morsan dricka kaffe igen!

Och trots detta gör man det, och dessutom allt annat de behöver och vill – snacka om att de måste tycka att man är lättlurad!

Kan de inte få varsinn boll åtminstone?

Jag avskyr att titta på sport, speciellt när den blockar ut bra program som House! Förstår inte vitsen med att titta på en massa svettiga karlar som springer runt på en enorm plan och jagar EN ENDA sketen boll! De kunde väl åtminstone sprungit runt med bar överkropp o i ett par snygga jeans…

Nä, sport är kul om man är med (och ok, bara om det är en KUL sport. Typ Kickboxing.) men såååå surt på TV.

Är så oerhört lyckligt att min man inte är sportfåne. Faktum är att han är raka motsatsen, jag tror han blir mer ledsen än vad jag blir om vi skulle missa Top Model. Dessutom älskar han att åka till Ullared och shoppa (till skillnad från alla andra män där verkar det som enligt senaste avsnittet) MEN det är väl bäst att jag intygar att han absolut kan vara mycket manlig också. Han har ju tex byggt ett fantastiskt uterum åt mig =)

Verkar som jag ser ganska mycket på TV, men vad katten, det är ungefär vad man orkar med efter sju på kvällen! Normalt sett är jag däckad vid 22-snåret, men idag hölls jag faktiskt uppe av lyckoruset av att kunna sitta i soffan och surfa, på vår nya netbook! Nu börjar däremot dagens mödor göra sig påminda, så nu ska jag ta och knoppa in!

Men han ringer ju aldrig!

Jag förstår inte att det ska vara så svårt. Jag menar, visst, jag är ju inte unik på något sätt, och det finns kanske andra som satsar mer än mig. Men ändå, någon onsdag eller lördag kunde han väl ändå ringa??

Ja, han chefen för svenska spel alltså. 120 miljoner i jackpott skulle sitta väldigt fint faktiskt, så om jag bara talar om att jag sitter beredd med telefonen så är han varmt välkommen att ringa på lördag och tala om att jag har vunnit. Jag lovar!

Det är lite fascinerande, det ligger faktiskt en viss njutning i att bara drömma om att det skulle hända… Jag skulle ge 1/3 till mina föräldrar och 1/3 till min bror – köpa ny bil och dra på semester. Bland annat, vissa dagar kan jag göra så noggranna planer att jag nästan bokar biljetten i förväg.

Vad skulle du göra för 120 miljoner?

Nä, men någon gång i januari 2011 då?

Jag fullkomligt älskar hösten. Alla fantastiska färger, den klara och kyliga, men inte alltför kalla, höstluften och så alla fina höstkläder. Det är som en nystart på året, mer än nyårsafton för min del. Däremot är hösten helt galen när det gäller middagar, träffar, evenemang och allt vad det kan vara.

Det blir lite skrattretande när man ska pussla ihop saker, mellan jobb, barn och aktiviteter.

-‘Ska vi träffas och ta en fika?’
-‘Ja visst, ska bara kolla kalendern. Hmm, nu ska vi se, oktober är fullt, hur ser november ut för dig?’
-‘Nä, november är kört. Och december försvinner ju med julen och allt. Ska vi sikta på januari?’
-‘Hmmm, ska försöka hitta en lucka.’

Det är tur att man har vänner som är föräldralediga med, så man kan göra lite spontana saker, det är ju nästan alltid de som blir roligast!