Återigen blir det ett litet uppsamlingsheat av träningsbloggutmaningen….

Hälsohets
Jag har skrivit lite om det innan, men sen tycker jag att det finns tre människor som skrivit så himla bra om det att jag helt enkelt tycker att ni ska läsa deras inlägg! Det är Fanny Roethlisberger (som för övrigt är en av mina favoritbloggare när det gäller träning och nyttigt godis) , Live it, love it (som just fått en liten bebis) och Uppochhoppa.  In med er och läs!

Mina löparskor…
…är ett par nike (min favorit för jag har ganska breda fötter och åtminstone några av deras modeller är breda framtill), ganska nyinköpta, mest för att de gamla såg sunkiga ut… Jag springer ju inte så mycket, och jag har heller inga direkta problem med knän eller rygg, så jag har inte lagt ner några jättepengar på dem. Mitt bästa tips är att leta förra säsongens skor och fynda dem på rea…

Drömträning
Oooh, det här är ändå lite intressant att fundera över. Egentligen tycker jag att all form av fysisk aktivitet som inte känns som ”träning” är den perfekta träningen, dvs de tillfällen när man faktiskt får använda den kroppen man byggt upp på gymmet. Dessutom gillar jag tanken på att bara släppa allt och dra, så att säga, så den träning jag drömmer om är tex att göra som tjejen som vandrade över Nya Zeeland, eller VD’n som cyklar ner till Portugal. Såna lite mer… ”enkla” utmaningar lockar mig mer än att göra en Chlumska, där det krävs en massa andra insatser, sponsorer och sånt. Så nån gång, kanske när jag blir 60 (som VD’n ovan) ska jag ta mitt pick och pack och ge mig ut i världen tror jag…

Jag är visst lite otrogen min träningsbloggsutmaning, och hinner inte riktigt leverera ett om dagen, så jag tänkte att jag får väl försöka komma i fatt mig på ett par punkter i alla fall:

Min bästa träningskompis
Oj, det beror ju nästan helt på situationen. En stressad lunch när tiden är knapp och schemat tajt då tränar jag helst själv, det går fortast och blir mest effektivt. Likadant när jag springer, hujedamig, jag springer ju så sakta och försöker jag pressa upp farten minsta lilla för att anpassa mig så kan jag ju inte andas… Dock undantaget när jag sprang med Oliver, förutom att han pratade oavbrutet så kändes det ändå rätt ok, han har ju ingen ”egen” fart att springa i liksom, utan han springer ju i min fart.

Har man däremot lite mer tid så tycker jag det är jättekul att styrketräna med duktiga kompisar, även om det känns som jag är den som får ut mest av det i och med att jag nästan får som en personlig tränare en kort stund. Extra roligt hade jag för ett tag sen när jag fick träna ihop med en kompis jag inte tränat med innan, tack goa pojk!

Favoritmusik
Hade det varit för ett halvår sedan eller längre tillbaka så hade jag helt klart svarat nån form av house eller techno (säger man ens så längre, nu fick jag in nån slags syntmusik i huvudet och det är inte det jag menar), men efter den stressiga våren så märker jag att jag gärna har helt tyst runtomkring mig, även när jag springer faktiskt, trots att man hör sig själv flåsa som en flodhäst då. På gymmet är det ju många som kör med musik i hörlurar, men jag kan aldrig lyssna på musik i lurar när det är folk runtomkring, jag tycker hela tiden att folk säger nåt till mig då, eller så får jag för mig att jag själv börjar mumla med i låtar eller nåt.

(del 8 i träningsbloggutmaningen)

Haha, ja du… Det går åt rätt mycket tid för min del just nu, det där att fundera på vad man vill i framtiden, och på det stora hela har jag inget svar – än. Däremot har jag faktiskt EN önskan om nåt jag skulle vilja göra i framtiden, och det är att vandra i tex. fjällen, eller kanske tex bland Teneriffas vulkanberg.

Jag tänker att det skulle vara en liten utmaning, och rent teoretiskt älskar jag tex tjejen som vandrade genom hela Nya Zeeland. Men sen blir det lite bökigt, man är ju allt lite bekvämt så jag vill ju liksom helst inte tälta tex… Haha, knepigt… Men ändå, jag gillar ju den sortens fysiska utmaningar som bara gäller dig själv. Det är bara DU som avgör om det går eller inte, det är inte din utrustning eller en grupp, och du tävlar inte mot någon (det är helt demotiverande för min del) utan det hänger bara på dig själv och din egen prestation.

Att bara för en stund ansvara för endast sig själv…

Ah, äntligen ett inlägg som är enkelt att svara på. Det cirkulerar hur mycket träningscitat som helst där ute, de flesta är antingen väldigt ”aggressiva” – typ No Pain No Gain osv, eller så är de mer inriktade på mindfulness och att man ska ta hand om sin kropp. Båda delarna har väl visserligen en visst effekt i rätt tid så att säga, men MITT favoritcitat är följande:

Du ångrar aldrig ett träningspass.

Enkelt, okomplicerat och ALLTID applicerbart. Det är inte alltid man känner sig som en ”lean, mean trainingmachine” som vill fightas, med det citatet funkar ALLTID. För hur segt det än är, även om det blir ett halvdant träningspass (för det är inte alltid det blir sådär bra som man vill) eller ett som är anpassat efter tex en skada, så ångrar du aldrig ett pass. Vad som helst är bättre än inget, även om man såklart alltid önskar att man kunde ha högkvalitativa pass…

(del 4 av bloggutmaningen)

Haha, ja min första tanke var helt klart löpning, men egentligen FÖRSTÅR jag ju tjusningen med det, jag kan bara inte känna den själv på det sättet… Vad har vi mer, spinning är för mig helt outhärdligt tråkigt tex, men jag förstår ju att det finns folk som älskar det. Ah, nu vet jag…

Fotboll.

Japp, så är det. Typ världens vanligaste sport, och jag kan inte förstå den. Alltså, för det första det här med att springa efter en jävla boll, vad är grejen med det… Men det är så mycket med den sporten jag inte gillar – mentaliteten som finns redan i de minsta barngrupperna (dela in lagen i tjejer och killar och sålla helst ut de som har ”potential” innan de fyllt 6 år för sen är det för sent?!?!) och den aggressiva bilden av supportrar som kanske visserligen bara gäller en liten klick och kanske främst i andra länder, men ändå.

Jag förstår helt klart inte fotboll, jag ser inte tjusningen med det och jag gillar inget av det jag ser runt omkring sporten heller. Sen är jag inte (så) korkad, jag förstår ju självklart att de flesta som utövar sporten har en helt annan bild av den, och att problemen med tex elitism eller aggressiva åskådare knappast är begränsat till just fotboll, men för MIG så är fotbollen den största symbolen med allt jag tycker är fel i idrottsvärlden. För mig.

Därmed jag kanske oxå skulle berätta att Lukas just börjat på fotbollsskola – självklart uppdelad i en killgrupp för han är ju ändå 4 år… Än så länge tycker han att det är jättekul (vi har bara gått 2 ggr) och självklart gör jag allt jag kan för att inte min egna inställning ska smitta av sig på honom, är det nåt han gillar så är det ju så.

Vilken träningsform förstår inte DU?

Eftersom jag verkar vara helt tom i huvudet nu så tänkte jag hoppa på månadens bloggutmaning.

Det är Sofia som startat utmaningen, och henne jag lånat bilden av…

Nu ligger jag ju lite ”efter”, så punkt 1 och 2 kommer bli väldigt kortfattade…

1 – En introduktion till min träningsblogg
Ja för det första så ÄR det ju inte en träningsblogg. Eller, inte bara, det är ju MIN blogg, och den har handlat om allt från att ha småbarn till mat och numer oftare om träning. Det här är min ventil, och mitt sätt att få ordning på mina tankar och känslor.

2 – Mitt första träningminne
Jag simtränade från att jag var omkring 6 år, och då började jag ju i ”varmbadhuset” (haha, vilket skämt) här i Jönköping. Minns kallt vatten, roliga kompisar (M!!!) och det läskiga ”stupet” man simmade över, där vattnet blev djupt. Fortsatte simträna tills jag var nånstans i tonåren, ganska oengagerat egentligen, men det var ju nåt att göra liksom. Har för övrigt det att ”tacka” för mina breda axlar, på gott och ont…

3 – Träning när jag är 65
När man spenderar ganska mycket tid på gymmet (bland annat) så ser man ju ALLA sorters människor som tränar. Nåt som alltid gör mig väldigt glad är när det kommer en grupp pensionärer som tränar, tar i, skrattar och mår bra. Så vill jag också ha det när jag är 65! Ta tex lördagsgruppen jag är med i (nu är det ju ingen som är 65, men ändå, de flesta är ju en bra bit äldre än mig), det jag ser som jag önskar att jag också kunde få är den gemenskapen, sköna känslan och humorn där man småjäklas med varandra hela tiden – och samtidigt får lite motion.