Utmattning

Slut – igen

/ LindaG / 2 kommentarer

När ni läser det här så är jag hemma, och anmäld sjuk. Jag är inte utmattad – inte på samma sätt som förra gången, men jag har en massa symptom som gör att jag måste pausa lite. Till skillnad mot förra gången, när stress, ansvar och alltför många arbetsuppgifter mot vad jag klarade av, så är det inte samma typ av situation som har satt mig i den här sitsen nu. Jag ska försöka förklara lite.

Förklarade det så här för några kollegor (detta är hur JAG upplever det, det kan såklart finnas lika många varianter som det finns människor) :

En tanke (orange pil) i en vanlig hjärna går den raka väg som hjärnan har förberett för den. Det kräver inte så mycket energi och det går snabbt.

I min hjärna uppstod en massa ”hinder” i hjärnan (utmattning kan ge ärrvävnad i hjärnan), vilket gör att tankar som brukade gå obehindrat nu måste kringla sig fram en lång väg för att nå fram – vilket såklart kräver väldigt mycket mer energi. Förresten, ska vi börja med att konstatera att hjärnans arbete kräver energi? Men det utgår jag från att ni vet.

Några saker jag har svårt för efter utmattningen är ju namn, huvudräkning, att koncentrera mig längre stunder och att träffa en massa nya människor. Jag KAN göra alla de sakerna, men skillnaden är att de nu tar SÅ mycket mer energi av mig. I höst har det varit många tillfällen då jag behövt koncentrera mig och ”skärpa mig” långa stunder, och jag har nog missbedömt hur mycket energi det tar.

Det här är mycket svårare att acceptera än själva utmattningen, för jag har ett stabilt och jämställt förhållande, tre barn utan diagnoser, jag bor på en gård som är ren terapi, jag har bra kollegor och ett bra jobb där jag själv lägger upp mitt arbete, det är utan stress och arbetsuppgifterna är väldigt givande. Alltså förutsättningarna blir inte så mycket bättre – alltså känns det ju otroligt misslyckat att inte klara av vardagen då, när alla andra gör det?

Vilan har väl varit för lite kanske, det var enklare i somras – för då hjälpte en massa gårdsarbete och utomhusaktiviteter till att låta hjärnan vila. Så trots att det kanske kunde se ut som det borde vara mer hektiskt då, så blev det mycket mer vila för hjärnan. Nu i höst och vinter så blir det i princip inga aktiviteter ute, och själva vintern med mörker och kyla hjälper inte direkt till heller. Sen blir det ju heller inte direkt hjärnvila av att vara hemma med tre barn, det är inte samma sak som att få vara hemma själv en stund, utan några måsten.

I veckan kände jag att det slog över, så att jag måste slå i bromsen. Jag har i accelererande fart blivit tröttare allt tidigare på dagen, nu är min energi i princip slut till frukostrasten, och hemma har jag inte haft någon energi över på en månad minst. Alla sociala aktiviteter i höst har fått utgå, förutom den konstiga julfesten, och jag har haft noll ork att företa mig något. Stackars barnen. Och maken. Jag har ju redan sedan utmattningen dragit ner massor på vad jag företar mig, men det får ju inte bli så att jag bara går runt hemma i en dimma och isolerar mig. Träningen är det enda jag krampaktigt hållit i, men den är SÅ jobbig i det här tillståndet, det är som att träna fast man har influensa och dessutom inte ätit på hela dagen.

Blir en naturbild till detta, eftersom det är det som gör att jag mår bäst.

I morgon ska mitt ”fall” tas upp på vårdcentralen, men nu har jag i alla fall en vecka på mig att vila hjärnan på riktigt, och lättnaden i hela mig vid den tanken säger mig också att jag gjort rätt val.

Har ju hela tiden varit öppen med min utmattning, så fortsätter med det, även om det här nu som sagt känns mer som ett misslyckande… Men nu vet ni läget i alla fall, är jag mer vimsig än vanlig så kanske ni förstår varför.

En dag fram och ett år bak

/ LindaG / Lämna en kommentar

Oftast jobbar jag hemma på fredagar, men denna vecka föll det sig så att jag behövde vara på kontoret idag. Alltså befinner jag mig typ 100m från Ica Maxi när jag slutar, och alltså vore det rent dumt att inte göra veckans handling så slipper vi det i helgen.

Just nu är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt trött efter en intensiv höst, vilket med utmattningen i bagaget innebär att det i princip känns som jag klivit ett år bakåt i utvecklingen. Jag tror dock att min kurva härifrån inte alls är lika långsam, men det har blivit väldigt tydligt för mig nu hur stor påverkan det när kommer ha även framöver i mitt liv. Vad har nu det att göra med att jag skulle fredagshandla?

Jo men att handla är en av de saker som tar otroligt mycket energi från mig, oavsett om det är mat, kläder eller annat. En bra dag, när jag är riktigt sugen på att shoppa, orkar jag kanske en till en och en halv timme i butiker OM jag går vid nåt tillfälle då det är relativt folktomt. Idag, när jag var trött från början så är jag utmattad efter ca 5 minuter på ett fullknött Ica. Och jag vet, alla känner så, men det är skillnad på trött och utmattad. Jag fungerar liksom knappt, får tunnelseende och går in helt i mig själv. Jag klarar att bocka av saker från en lista, men jag fixar inte att oxå blippa själv eller att behöva fatta beslut på plats. Om du stöter på mig i en mataffär kommer jag, om jag ens noterar dig, tyvärr vara ganska otrevlig och kort, för jag klarar inte att fokusera på att handla OCH prata med nån, även om du är en nära vän. Ta det inte personligt!

När jag tog mig ut från Ica och hade lyckats bocka av det mesta på listan, var jag därför totalt slut och kände mig rätt ledsen. Eller, jag känner mig fortfarande ledsen, ledsen för att det krävs så lite för att ”kastas tillbaka”, ledsen för att jag inte orkar ens den ganska låga nivå på aktiviteter jag företar mig, ledsen för att jag är så genomtrött. Ledsen för att jag inte vet hur jag ska orka med julfesten på onsdag, som är den enda sociala aktivitet jag företagit mig på typ hela hösten, och för att jag helst av allt bara vill vara (ensam) ledig hemma fram till jul. Jag är ledsen för att min hjärna inte kopplar saker som den ska, vilket gör att jag bara känner mig dum och senil på jobbet, för att jag inte minns vad folk heter eller vart jag läste saker. Det går rätt bra att fokusera och känna mig skärpt på jobbet (om det inte gäller namn) när jag behöver, kostnaden kommer först efteråt och då är den hög.

Utan tillflyktsorten på gården så hade jag nog mått väldigt mycket sämre ändå.

Jag tycker ju att min utmattning förde med sig en massa bra saker, men just nu känns det tungt. Mest av allt behöver jag bara få ur mig detta, det lättar lite då. Är inte ute efter sympatier, vill bara förklara hur det funkar just nu, det gör att jag inte OXÅ får lika stort behov av att förklara mig hela tiden i vardagen. En del i att jag känner mig så himla trött och ledsen just idag är nog att jag sov riktigt dåligt med, har så himla ont i min höft efter träningen att det inte gick att sova, samtidigt som jag vet att träningen verkligen behövs för både höft och annat.

I morgon är en annan dag, och då känns säkert allt bättre, ingen behöver oroa sig, jag behövde bara få beklaga och förklara mig. Kram på er allihop, utmattade, deprimerade, trötta eller stressade lite extra!

Hemmaterapi

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag jobbar jag hemifrån. Det är frukostrast och jag var nyss ute och gav grisarna deras morgon ”gröt”, lite ljummen för att värma de små liven, och så har katterna och hönorna fått mat med, men nu kände jag att jag hinner skriva en liten stund här med.

Jag är trött nu – riktigt genomtrött, sådär att jag känner att det kommer krävas mycket vila och lågt tempo ett tag nu. Hösten har varit SÅ rolig på jobbet, men också socialt intensiv, och även om det inte bara tar utan även ger energi, så blir totalen ändå att det går åt en del. På hemmafronten har det väl inte varit något särskilt, men eftersom det som i särklass tar varenda uns energi av mig är konflikter (även när det är småtjafs) – och vi har två tonåringar – så är det inte så konstigt att batteriet känns rätt urladdat nu.

Nu har jag flera hemma-jobbardagar inplanerade, avsaknaden på det sociala ger viss vila, men sen är ju det allra bästa just att jag är här – på gården. Alltså detta ställe… Det är REN terapi (speciellt när man är själv hemma utan distraktioner) att bara befinna sig här. Kunna kolla ut på naturen i vilket väderstreck som helst, gå ut och ställa sig och lyssna på tystnaden, tassa runt i ett varmt hus utan ett ljud som stör… Nu är det dessutom EXTRA mys, eftersom jag pillade upp all julbelysning i helgen, så i varje fönster står en adventsstake eller hänger en stjärna, och ute på huset hänger utebelysning lite varstans. Kan få såna intensiva lyckokänslor av att bara gå runt här hemma lite, så det blir också världens bästa energiboost. Men lugnt, det kommer det behöva vara ett tag nu, för att ändå ladda på ordentligt.

Dagens arbetsplats är vid den vita stolen till höger. Inte den mest ergonomiska av våra två kontorsplatser, men så makalöst vackert att sitta här.

I helgen stickade jag lite på tröjan med, är nästan helt klar med ena ärmen nu, och själva mag-/ryggdelen (livstycke vill jag säga, men det kändes extremt gammeldags), så den är bara en ärm i från att vara klar! Känner mig makalöst stolt över mig själv – tröjan är långt ifrån perfekt men den är ändå helt ok och jag har gjort den helt själv liksom! Lovar att återkomma med bilder när den är klar, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det ju 😉

Vila och prioriteringar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Äntligen hemma ”på riktigt”, efter 2 dagars konferens i Linköping, en ganska fullspäckad dag på jobbet och ÄNTLIGEN det första träningspasset på två veckor. Jag är SÅ genomtrött nu, en massa ny input och kunskaper och en massa nya kontakter. Det är ju allra mest det senare som drar energi, speciellt när redan huvudet är fullt – att då sitta och ”småsocialisera” med folk jag troligen inte kommer se igen tar enorma mängder energi från mig.

En snabb selfie av den outfit det blev, funkar väl ok men känns inte som julfest.

Vi har ett litet gäng AW’s och sånt i november och december med, men jag har inte riktigt ork för det just nu, och jag vill heller inte prioritera bort träningen som är en hygienfaktor för att jag ska må bra. Satt och funderade på om det är dumt – när man tex börjar bli utmattad så väljer man oftast bort sina ”må bra”-saker och sociala event, och det SKULLE kunna vara en varningsklocka. Men jag känner inte att det riktigt är fallet, det är ingen stress på detta jobbet även om dagarna är tämligen fullspäckade, däremot så tar ju alla sociala event på krafterna på ett annat sätt. Jag får liksom min kvot av mingel och småsnack ändå, och då väljer jag träning istället för det är något jag inte får till annars. Julfesten ska jag däremot gå på, tänker jag. Apropå det förresten, fick en sån humörssvacka när jag skulle packa till middagen på konferensen vi var på nyss, känner inte att jag har ett enda lite mer festligt plagg som inte är 1. för litet eller 2. svinkallt att ha på sig. Vill inte lägga tid och energi på att köpa nåt glittrigt julplagg som sen inte blir använt, men skulle ändå behöva NÅN lite finare topp att kombinera med tex kjol eller så, som man även kan använda till kostymbrallor på våra event och sånt. Får se om jag får tid och ork att gå en kort runda på stan framöver, det känns inte så roligt just nu pga känner mig obekväm i mig själv OCH får lite klimatångest av att shoppa så vill inte att det blir något onödigt plagg som bara används en gång om året.

Men på tal om att välja bort aw mm, så är det ju en MASSA saker jag väljer bort nuförtiden, efter utmattningen alltså. Jag skulle säga att vi har något inplanerat ungefär 1 helg av 10, vilket på ett sätt känns trist pga man träffar väldigt sällan kompisar, men också skönt för då blir helgerna verklig vila från det som tar energi på jobbet. Däremot har vi oftast en (självvald) lista på saker vi vill göra varje helg här hemma, men det är inte samma sak. Nu till helgen ska vi tex äntligen ta tag i att göra iordning på insidan av de nya altandörrarna i vardagsrummet, alltså sätta lister och sånt. Det var ju i somras vi satte in dörrarna, utsidan blev klar direkt men att göra klart inne kände vi kunde vänta till hösten/vintern, så så fick det bli. Men nu är det dags – för snart vill jag ju kunna ha vår julgran här, och då vill jag ha fint runtom!

Så här – minus elsladdar – har det sett ut sedan i somras, men nu blir det foder och lister runt, och så gardiner med. Kommer bli fint att man kan se julgranen utifrån i år, den har stått här innan med men då var det ju bara en vägg bakom.

Nu ska jag i alla fall socialisera med den som INTE tar nån energi från mig, jag och maken ska ta ett glas vin och lite ost, och låtsas att det är fredag. En go brasa i kaminen på det, så kommer jag nog somna ovaggad runt halv nio om jag får gissa….

Bara vila, tack

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är en ganska intensiv period på jobbet just nu. Dels har vi flera evenemang som jag håller i men sen har det även varit mängder med workshops, webbinarier och konferenser där jag varit deltagare, och all input och information blir i så stora mängder ganska tröttande. Man VILL ju ta till sig allt, det är både intressant och viktigt, men energin som går åt till att processa alla möjligheter, hinder, lagar och direktiv är enorm. Antingen går det åt mer energi för mig för sånt här efter utmattningen, eller så blir det bara väldigt mycket mer tydligt nu när inte energin räcker hela tiden.

Jag och min sprillans nya kollega var tex i Stockholm i onsdags, vi åkte på tisdagen efter jobbet och kom hem onsdag kväll, och hela torsdagen var jag så trött av information och intryck att jag gick som i en dimma. Det är lite jobbigt, det känns kasst att man inte orkar på samma sätt, men jag försöker också acceptera att det är så det är. Fick med mig en liten bonusgrej med, vi gick ut och åt precis bredvid hotellet på tisdagen, på ett litet ställe (helt seriöst bara typ 20 kvm) där man serverade typ koreansk fusion. Åt en hamburgare som var bland det bästa jag ätit och fick dessutom till det en kimchi på tärnad rättika som jag till och med medan jag åt, utvecklade en craving efter! Så den ska jag försöka mig på att göra här hemma någon dag, har aldrig gjort kimchi men det här… jag vet inte om jag kan leva utan?

Centralt beläget borde vi i alla fall, var lite orolig att vi skulle fastna i rusningstrafiken hem men det löste sig oväntat bra!

Dumt nog har det även slumpat sig så att jag inte kunnat träna i veckan pga aktiviteter och lite strul med ett barn, så jag ser oerhört mycket fram emot en aktiv ute-helg på gården. Får väl plocka fram lite varmare kläder för det bara, ser ut att bli kyligt men hyfsat soligt. I kväll här nu tänker jag bara sjunka djuuuupt ner i soffan och antingen spela Baldurs Gate eller kolla på Wheel of Times beroende på vad övriga familjen har tänkt göra, och det ser jag också fram emot! Önskar er en fin helg!

Två år efter utmattningen

/ LindaG / 4 kommentarer

Ungefär vid den här tiden för två år sedan blev jag sjukskriven för utmattning. Förra året skrev jag en slags sammanfattning av läget, och jag tänkte att jag skulle uppdatera det lite, men först en liten överblick av hur jag mår NU.

På det stora hela mår jag väldigt bra! Jag känner mig stark och frisk i detta ”efter-utmattningsläget”, alltså i det liv jag har nu och där inte strävan är att ha det och må som det var innan utmattningen. Ett litet gäng symptom kvarstår och verkar vara mer eller mindre permanenta dessvärre, men det är inte värre än att jag för en okänd kan framstå som lite vimsig. Jag har haft tur! Jag tror också att det varit lättare att bryta sitt gamla, sjuka sätt när jag både bytt jobb helt och även tack vare att vi flyttat till gården – som ju är min största dagliga källa till återhämtning och energi.

Skönt med ett jobb som tillåter arbete hemifrån när det känns motiverat.

Jag tänkte att jag skulle gå igenom listan jag skrev för ett år sedan, faktiskt har ju mycket ändrats!

Kvarstående symptom, ett år efter sjukskrivning för utmattning:

  • Svårt att fokusera/koncentrera mig längre stunder – det här går faktiskt bättre och bättre, märker inte av det så ofta längre.
  • Svårare att ta in komplexa problem och bearbeta – samma här, det går bättre, även om det inte är som innan. Undantag är huvudräkning, får inte ihop det alls längre.
  • Uruselt närminne – skriver jag inte upp saker eller in dem i kalendern så är de glömda på ingen tid alls. (Mötestider hjälper visst inte ens när man har dem i kalendern 😂) – det här går inte bättre, mitt närminne verkar vara permanent skadat och det blir ibland rent skrattretande.
  • Orkar inte lika mycket – inte alltid sant längre, men det beror mycket på vad orken ska räcka till. Med det sagt är jag helt slut på eftermiddagarna efter nästan två veckor på jobbet, och lugna veckor dessutom.
  • Gör eller jobbar jag för mycket så blir sömnen omedelbart värdelös – fortfarande sant och verkar förbli så.
  • Blir fortare trött i sociala sammanhang – verkar också vara kvarstående, lite besvärligt när man har ett tämligen socialt jobb emellanåt, men man får planera in vila.
  • Jag behöver vila – varje dag (nåt egentligen alla behöver men som jag aldrig gett mig tid till innan) – åh, det här behöver jag ju fortfarande, men det är svårare att ge sig tid till det nu, rent mentalt märker jag.
  • Jag har svårt att hantera lite mer intensiv träning – det blir visserligen bättre, men väldigt långsamt. – Det här har ju blivit bättre! Jag KAN numer tåla en del flås och pulshöjningar, men det tar väldigt lång tid att förbättra märker jag.
  • Kroppen och själ har nästan ingen elasticitet i sig längre, på så sätt att jag inte kan tänja på mina gränser nästan alls. Tar det stopp så gör det, det går inte alls att göra som förr och ”pusha” igenom eller härda ut. – Inte helt sant längre, numer är jag som ett riktigt tjockt, stumt gummiband, dvs det finns liiite elastisitet.
  • Finns ingen koncentration till multitasking – nej multitasking lär jag aldrig bli bra på igen
  • Ny punkt – har väldigt svårt att hitta vanliga vardagsord ibland, märker det framförallt när jag löser korsord och VET att jag kan ordet men det är som det glider undan. Kunde hända någon enstaka gång innan, men då var det typ vad nån skådis hette eller så bara.
  • Ny punkt igen – apropå namn så var mitt namnminne redan innan dåligt, nu är det katastrofalt. Nog den jobbigaste punkten att tackla i jobbet….

Blev lite förvånad själv när jag läste listan, för jag trodde det skulle vara samma punkter igen, men faktiskt har ju en hel del ändrat sig. Vi kollar på den positiva lisan med:

Kvarstående symptom som är på positiva sidan:

  • Jag funderar nästan inget på framtiden utan lever otroligt mycket mer här och nu. Inte egentligen av någon slags ambition utan en bieffekt som är väldigt tydlig är att jag inte kan tänka så långt fram, med då den väldigt positiva bieffekten att jag inte längre lever några veckor längre fram i huvudet. – åh, har tappat liiiite av denna, men ska öva mer på att vara helt och hållet i nuet igen.
  • Lite på samma spår så ältar jag hellre (nästan) inget längre. – mestadels sant nu med
  • Jag känner mig så himla mycket mer tillfreds och är allmänt gladare, något jag tror är en direkt effekt av de första två punkterna. – yes! Hävdar bestämt att utmattningen på det stora hela varit något positivt för mig!
  • Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila – även om denna punkten nog är den jag har mest kvar att jobba med. – har blivit bättre på att känna in vad jag själv behöver, men är fortfarande dålig på att planera in vila.
  • Jag (försöker) sluta med att prioritera bort min egen tid för träning och vila när något kör ihop sig – det här har jag lyckats bra med! Och mår såklart bättre av att följa.
  • Jag känner mig lugn – tja, det får man nog säga
  • Jag har (lite) bättre tålamod än när jag var som mest stressad. Dock en bra bit till att jobba på här. – uhm, jag jobbar vidare med denna kan vi väl säga.
  • Jag försöker lära mig, och har kommit en bit på vägen, att det är ok att göra saker som jag tycker är roligt utan att få dåligt samvete – åh, den ständigt svåra frågan att unna sig egna saker. Ibland går det till en viss del, men ofta finns det ett motstånd i mig.
  • Har lärt mig att multitasking är kasst och jobbar inte på att börja med det igen – word!

Tycker faktiskt att mina avslutande ord stämmer på pricken nu med, så jag låter mitt ett år yngre jag avsluta detta:

På det stora hela så tycker jag faktiskt väldigt mycket mer om mig själv och mitt liv nu. Det är något befriande i att inte kunna tänka på saker en bit framåt, även om man ibland känner sig lite korkad. Hela min livssituation känns mer hållbar med, saker görs i ett annat tempo (när jag inte glömmer mig) och jag känner mig som sagt var mer tillfreds. Kan jag bara undvika stora fallgropar och inte förivra mig, vilket är väldigt svårt när det är roliga projekt på gården, så kommer jag fortsätta må kanon.

Har någon frågor eller så, så ställ dem bara. Önskar er en riktigt bra vecka!

Inte mitt favoritord*

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ok, först – jag är superglad för att antibiotikan verkar funka (även om jag inte ropar hej än för halsmandeln är fortfarande svullen ”utanpå” halsen. Det är fantastiskt väder och jag har haft en kanonhelg – ok? Den här känslan är oftast den som dominerat, men jag har en helt annan också som kommer och går lite i styrka.

Jag TROR det är pga antibiotikan jag är så där lite ”svidig” i magen, ni vet, som om man håller på att få magkatarr typ, eller som jag kanske mest förknippar det med – när man känner sig riktigt stressad. Jag tror att det beror på antibiotikan eftersom det började typ samtidigt som jag började äta den (har tagit mig igenom ungefär 2/3 av behandlingen). Problemet är bara att min kropp och mitt huvud inte riktigt vill tycka att det är bara antibiotika, utan de tycker att jag helt plötsligt känner mig ganska stressad. Och är det något mitt huvud och min kropp säger ifrån på skarpen om nuförtiden så är det om jag känner mig stressad. Jag blir lite deppig, orkeslös och framförallt STRESSAD av att känna mig stressad när jag inte är stressad?!?

Kroppen orkar just nu ingenting jämför med vad den brukar, och jag BLIR lite stressad över att vara inne på 4::e veckan utan träning, för träningen hjälper ju både till med stress och får övriga kroppen att må bra. Dessutom har det ju nu gått så pass många dagar att jag rent faktiskt tappar lite av de få muskler jag kämpat så hårt för att få till.

Hjärnan är det lika illa ställt med, jag är ännu mer glömsk och dessutom lite orolig i mig själv känner jag. Trots att jag tycker att det är ett ord som jag normalt sett aldrig förknippar med mig själv så måste jag nog ändå säga att skör* är just hur jag känner mig mentalt. Jag sover kasst och har gjort ett tag, först pga förkylning, sen halsont och senast av känslan av att jag är stressad. Jag VET att jag sover bäst efter ganska mycket (eller vad min kropp och knopp anser vara lagom) vila under dagen, men det är svårt när den här stresskänslan (som egentligen inte är en stresskänsla) strålar ut från magtrakten.

Helt omotiverad bild på en vallmoknopp – men det var den som i mobilen bäst fångade känslan i mig just nu.

Det gör mig lite ledsen att det krävs så lite för att gå tillbaka så mycket (som det känns). Det är säkert så att när jag är färdig med antibiotika och magen slutar protestera så kanske allt går tillbaka till den statusen jag hade på stresshanteringen innan infektionen – vilket ändå var rätt ok. Men när det känns jobbigt och man är trött så är det så lätt att fastna i känslan att det ”kommer vara så här för alltid”.

Ni hör ju att jag förstår att det är ett tillfälligt bakslag, vilket jag ju gör rent objektivt, men samtidigt är det just de här känslorna som kommer och varierar i styrka som känner jobbigt just nu. Det är ändå ganska mycket efter utmattningen som inte är som innan – och även om långt ifrån allt är negativt så kommer det ändå ibland såna här bakslag när det gör mig ledsen. Som nu de senaste veckorna när jag inte kommer ihåg NÅNTING typ och hjärnan bara känns tom – då blir jag lite ledsen för det känns som ett misslyckande, fast jag vet att det är som det är.

Nåväl, mycket navelskådning från mig såhär på kvällskvisten, men det hjälper mig så mycket ändå att få ner det i text. Tack hörni, tack för att ni lyssnar och för att det helt utan faktiska grunder känns som ni förstår.

Spridda tankar

/ LindaG / Lämna en kommentar

I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!

Att välja medvetet

/ LindaG / Lämna en kommentar

I dag har varit en väldigt rolig men samtidigt intensiv dag. Den började med en förmiddag hos Sweco på återbrukskonferens – superintressant innehåll och ännu mer intressanta människor på plats – det blev mycket nätverkande och pratande! Men är man introvert så tar ju det där en bit energi, hur roligt det än är, och toppa det med en eftermiddag med förberedelser inför den konferens jag håller i under morgondagen så var jag rätt mentalt trött.

På schemat för kvällen stod egentligen AW, och eftersom jag har sååå roliga kollegor så är det något jag verkligen kunnat tänka mig – typ vilken dag som helst utom idag. Trött efter förmiddagen och behöver ladda till morgondagen – även om Bubbel på Frimans lät som nåt av det mysigaste man kan spendera sin torsdag med så behövde jag tänka om. Jag fick släppa min FOMO och gick istället och tränade – alltså motpolen till det som tagit energin idag. Där fokuserar man mest bara inåt och behöver inte tänka så värst mycket, det har redan fantastiska tränare gjort åt en. I dag hade jag dessutom lite tur och det var ett ”Strongman-pass” – dvs typ bonnastyrka, min absoluta favoritträning.

Dra tung släde på grusig väg samtidigt som man bär tunga kettlebells, det är så okomplicerat det kan bli men samtidigt svinkul och asjobbigt.

Enkelt och jobbigt, men roligt! Det gav välbehövlig vila för hjärnan och lite påfyllning av energi, samtidigt som det är liiiite troligare att jag sover vettigt i natt. Toppade dessutom av träningen med att åka och hämta ut paket och göra lite småärenden, bara för det var så skönt att vara själv i bilen och bara lyssna på podd (man är ju en Begynner – självklart!) och skratta lite för sig själv.

Så, idag blev det ett väldigt aktivt och medvetet val att faktiskt avstå en jättetrevlig AW och prioritera hjärnvila och kroppsarbete. En viktig lärdom efter utmattningen – att vila genom att göra motsatsen till det som tagit mest energi under dagen!

Svår balans

/ LindaG / Lämna en kommentar

Alltså tröttheten i mig denna veckan, den är helt enorm. Ska jag killgissa så är de en blandning av aktiva helger, jobb, allergi, störda nätter och vårtrötthet – resultatet är i alla fall att jag har prick noll ork just nu. Och det är då det blir svårt, att känna och tillåta sig bara vara trött men utan att fastna i den sortens vila som gör att man blir ännu tröttare (att vara HELT inaktiv en längre period). Sen ska ju ändå vardagen hinnas med ändå, den kommer man ju inte ifrån. Djur ska ha mat och vatten (inte så betungande) och alla jäkla växter ska ju ses om (mycket tråkigare) och så ska såklart jobbet skötas med.

Man VILL ju så himla mycket också, jag har just kollat trädgårdstider och skulle vilja sätta igång med minst 5 olika trädgårdsprojekt… Det är ju SÅ kul och ger ju så mycket energi, men samtidigt kan jag inte köra igång med minsta lilla när jag är så här trött, finns det ingen energi så funkar det inte. Hade det varit innan utmattningen så hade jag nog bara kört på utan att känna efter, men när jag är så här trött nu så finns det NOLL att ta av. Men det är inte nattsvart, absolut inte, om jag bara lyssnar på mig själv så brukar det inte ta så lång tid att komma på fötter igen. Det blir helt enkelt att återigen denna vecka ta och lägga sig riktigt tidigt, och bara drömma lite om att energin ska komma tillbaka…