I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!