Ett steg i rätt riktning i alla fall

Det står lite still i mitt huvud just nu. Eller det finns en massa saker jag skulle VILJA skriva om, men jag kan inte göra det för det skulle bli alldeles för personligt. Det är ju lite så ändå, man får ju liksom alltid tänka sig för lite vad man skriver och vad man inte skriver på en blogg. Så ibland, som idag, blir det inte det inlägget som jag SKULLE vilja skriva, utan något mer … neutralt.

Visst ja, förresten, jag har äntligen fått min fasta anställning godkänd! Hade ju bara februari ut kvar på mitt kontrakt, och det kunde inte förlängas heller utan att automatiskt övergå till en fast tjänst (ok, tillsvidare som det heter), men nu har jag i alla fall fått godkänt. Känns skönt, det som är kvar är att få alla detaljer på papper bara, sen ska jag hitta på något och fira lite tror jag. Vet inte vad bara, kanske nån som har något tips?

Idag fick jag äntligen köra igång med gymträningen med, efter en veckas uppehåll (först magsjuka, sen möbelmässa). Ben och rumpa stod på schemat idag, kändes riktigt skönt segt när man skulle gå uppför trappan sen… I morgon är det ÄNTLIGEN sparring!!! Och såklart gym på lunchen med…

Hoppas på en ordentlig genomgång i morgon

Jag veeeeet att ni säkert är jättetrötta på att jag skriver att jag älskar kickboxingen, men jag GÖR ju verkligen det. Ikväll var det äntligen dags, tyvärr inte sparring utan teknikträning (nej det är kul med, men får jag välja mellan de två väljer jag sparring alla dagar), för första gången på en vecka om jag minns rätt. Det var ett jätteroligt pass, som vanligt lär man sig en massa, men det var inte FÖR komplicerat så att man inte får ut någon träning av det hela. Den enda nackdelen är att jag blir lite, lite ledsen när jag åker därifrån varje gång, för jag skulle såååå gärna vilja ha tid och möjlighet att hålla på med det här mer än de två gånger i veckan det oftast blir. Extra mycket känns det när man missar ett av passen!

Styrketräningen har ju också fått pausa lite nu, inte direkt läge att ta sig dit när hela familjen ligger och kräks =/, men det får väl vänta tills på onsdag eftersom jag åker till stockholm och möbelmässan måndag till tisdag. Så, en ofrivillig träningspaus har det blivit, och jag kan i alla fall konstatera att min skadade axel INTE blir bättre av vila – ska passa på att fråga om det är något jag kan göra åt den i morgon när jag går på massage. Japp, ni hörde rätt, det är äntligen dags för min inbokade massage – har gett upp den ”gamla” tjejen eftersom det helt enkelt inte går att få tag i henne, och ska nu testa de som jobbar med HV bland annat – massageterapeuterna heter de tror jag, och de finns på a6. Är i gravt behov av en genomgång nu, en nackdel med att få lite mer muskler – det är också mer att få knutor i =P

Skulle jag vara tvungen att byta ut kickboxingen mot något, förresten, så skulle jag nog välja MMA eller Brazilians jujutsu – helt enkelt för att de verkar ha det väldigt roligt tillsammans! Efter varje träning hänger det alltid kvar hur mycket folk som helst, och går man förbi ser det ut som värsta kramkalaset 😉 Det brottas, kramas, vänds och bänds på alla håll och kanter, men hur knäppt det än låter så ser det skitmysigt ut =)

Nu ska jag packa min väska – lämnar förresten både man och barn hemma i morgon allra minst för att de 48 symptomfria timmarna ska hinna gå. Är inte såååå ledsen över att lämna två vid det här laget klart piggare och uttråkade/retliga barn 😉

Goa ben

Eftersom jag lär få stanna hemma imorgon (och troligtvis hela helgen) så var det extra skönt att hinna göra ett benpass idag på lunchen. Det är på ett sätt tråkigast, men oxå jobbigast, så man bli skönt trött efter. Hoppas att ingen mer blir sjuk utan att jag kan komma ifrån i morgon förmiddag med, och kanske även söndag.

Det blev ensam träning idag, eftersom min träningskompis tränade i morse istället. Hade oxå kunnat tänka mig det, förutom att det inte funkar med logistiken med barn och lämningar då, speciellt inte med bara en bil. Men visst, lunchen funkar bra med. Det svåraste med att träna själv (förutom att det är mer motiverande att ta i när någon står och kollar så man inte fuskar) är att man ju måste pausa en stund mellan varje repetition. Känns liksom fånigt och tråkigt att bara stå och glo en stund innan man fortsätter…

Hade oerhört snygga röda strumpor på träningen idag… 😉

Ikväll blir det tyvärr ingen sparring (buhuuu, veckans höjdpunkt annars) av den iofs väldigt trevliga anledningen att vi ska ut och fira en kollega som har fyllt 40. Vi ska till Granitgrå (tror jag det hette) vid Kaxholmen och äta lite mat, det ska bli jättekul, bara lite typiskt att det blev just en torsdag.

Nu hoppas jag VERKLIGEN att jag får hålla mig frisk så jag får åka till möbelmässan på måndag, missade ju Formex pga sjuka sist så… Håll tummarna, jag ska äta en massa vitpepparkorn när jag kommer hem tror jag!

3 goda ting

De tre saker som får mig att må bra just nu är:

1. När Lukas tittar mig rakt i ögonen med dyrkande ögon och säger ”Älkar dig åttå mamma” och man får två mjuka, varma, goa barnarmar runt halsen i en hård kram. (Det skulle såklart gälla med Oliver med, men 6-års åldern kallas väl inte ”lilla tonåren” för intet. Jag är tämligen ointressant och verkar mest vara ganska jobbig för honom nu)

Förr eller senare lär väl den där dyrkan försvinna, så jag suger åt mig så mycket jag kan nu! 

2. När jag sparras, det är ett sådan totalt fokus på vad som händer NU. Inga andra tankar får plats i huvudet, kroppen är full med adrenalin och all energi är inriktad på nuet. Underbart.

3. Efter träningen, när jag kan sitta och lyssna på underbara historier om allt från ju-jutsuns grunder till konstiga fylleslag och nyårshyss från mina träningskompisar. De är fantastiska berättare, historierna är roliga, och det känns liksom tryggt och hemtrevligt att bara få sitta där och lyssna, vila och slappna av en stund.

Här kommer lite bilder från dagens aktivitet – vi tog med våra barn och Alicia (Oliver kompis) till Hallby. Jag och de stora barnen åkte skidor, och Maken drog Lukas på snowracer brevid. 
Vi hade packat lite matsäck med, varm choklad, hemgjorda chokladbollar och lite bullar. 

 Det gick trögt med skidåkningen idag, tror det kalla vädret gjorde snön mycket strävare än sist jag åkte (och vi har ju ingen valla heller). Efter 1½ timme var vi alla genomfrusna, visserligen inte mer än -7 grader, men det blåste riktigt rejält så kyleffekten blev stor trots rejält med kläder.

Blueberry Pie

Håller just på och bakar inför fredagsfikat i morgon, och för att förekomma lite så tänkte jag lägga upp receptet här – så om jag har några nyfikna jobbarkompisar så får ni lite förhandsinformation om vad det blir för fika i morgon nu.

Blueberry Pie (vilket låter mycket godare än blåbärspaj)

Blanda:
2,5 dl mjöl
1 dl havregryn
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 krm salt

Blanda ner 150 g smält smör. Tryck ut degen (med en sked, den blir ganska kladdig) i en smord form, gärna med löstagbara kanter. Fyll på med blåbär, eller det bäret du vill egentligen. Jag tog ca 2 påsar frysta blåbär – är man känslig för att det blir lite ”blött” så kan man blanda i lite potatismjöl i bären.

Gör en smuldeg på
0,5 dl mjöl
2 dl havregryn
0,5-1 dl socker (gärna råsocker)
1 tsk vaniljsocker
ca 75 g smält smör

Fördela över pajen. Grädda i 225 grader i 20-30 minuter. Ät med vaniljglass eller vaniljsås!

För att sedan lämna receptet men gå vidare på receptet ”blå” så gick det väl … tja, sådär på sparringen idag. Jag fick inget riktigt flyt på det, och dessutom verkade jag vara lite allmänt otursdrabbad. Jag stukade tårna inte en utan två gånger, jag fick en äggstor bula på smalbenet, jag lyckades pricka in en armbåge i den lilla glipan i fotskyddet så den kom rakt på fotknölen, jag böjde till min redan skadade fot och dessutom lyckades jag få kramp i vaden mitt i en match. Men men, det är inga allvarliga saker, bara blåmärken och stukningar, så det ordnar sig snart =)

Träningsupplägg

Tja, just nu är det relativt lugnt på jobbet och eftersom jag helt klart tycker det är roligt att träna för tillfället så blir det så mycket som möjligt just nu. Förr eller senare blir man väl sjuk, får det stressigt på jobbet eller så händer något annat som kommer störa, så det är lika bra att få en rivstart liksom.

Så mitt upplägg just nu är kickboxing så ofta tiderna tillåter – vilket i praktiken innebär torsdagar och söndagar om inte maken är sjuk så jag kan träna på måndagen med. Styrketräningen utförs ju oftast på lunchen och stör inte direkt mitt ”vanliga” liv, så där är det lite mer frekventa men kortare pass som gäller. Dag 1 är det ben/rumpa, Dag 2 är det axlar/bröst/triceps, Dag 3 är det rygg/biceps och Dag 4 är det vila – alltså går det i 4 dagars intervaller. Dessutom kör vi ju mage alla styrkepassen, det är liksom en bas i varje pass. Programmet har min träningskompis satt ihop och det funkar bra för min del =) När livet blir lite mer hektiskt kommer det nog bli 3 styrkepass på en vecka och 2 kickboxing på kvällarna, men som sagt nu är det fullt ös och bara att passa på!

Ikväll är det sparring – helt klart veckans roligaste händelse och nåt jag bara längtar efter!

Före och efter

Haha, nej, det gäller inte träningsbilder, utan något oerhört mycket mer komplicerat än så… I helgen passade jag på att klippa Lukas, som var hyfsat samarbetsvillig. Det är helt klart en upplevelse att klippa någon som inte sitter stilla i 2 sekunder och som man dessutom VET kommer tröttna efter 5 minuter. Alltså har man max 5 minuter på sig att klippa ett tämligen rörligt mål… Det blev i alla fall rätt ok, sen är det ju ungefär lika svårt att få ett skarpt foto på honom som att klippa honom, men här är lite före och efter i alla fall…

Bry er inte om kaksmulan, det krävdes lite mutor för att få hela 5 minuter. 
Här har jag använt det klassiska formatet ”lycklig efterbild” för att liksom visa att hela hans livskvalitet har förbättrats otroligt mycket efter denna makeover…

 Man kunde ju tänka sig att man kunde köra med trimmer, men dels har han ett så supermjukt hår att det knappt går, och sen passar han inte heller i det superkorta så bra.

För övrigt, för den som var nyfiken, så gick det bra för maken på hans första MMA-träning igår, det verkar ha varit roligt eftersom han ska köra igen på onsdag =) Det lät väldigt lockande att prova, får jag möjlighet med barnvakt eller så någon gång så ska jag oxå testa tänkte jag…

Jag väljer verklighetsflykt vilken dag som helst

Man ska ju inte vara rädd att testa nya saker, och idag ska maken för första gången testa på MMA (mixed martial arts), vilket är en variant på kampsport där man både slåss, sparkas, brottas och kastar. Det ser väldigt roligt ut, och jag hade gärna testat själv fast jag är löjligt rädd för den där ”kast” delen. Sen har den gått på de tider maken tränar så det har ju också varit en begränsning, men de få gånger vi testat på brottning på kickboxingen (väldigt enkel variant där man antingen börjar liggande eller knästående) har varit oväntat roliga, för att inte tala om att det är vansinnigt jobbigt! Vi får väl se vad betyget blir när han kommer hem ikväll…

Själv så händer det ju inte så makalöst mycket i mitt liv just nu, jag jobbar, tränar styrketräning på lunchen, hämtar barnen och ibland (men alltför sällan) blir det tid för kickboxing. Det är ju inte så konstigt att det mest är träning det handlar om här då, det är väl ungefär det mest intressanta som händer mig för tillfället 😉

Har läst en del också, ja såklart har jag ju läst ”50 shades of Grey” serien, som alla andra… Haha, hur halvdant skriven den än är så går den verkligen inte lägga ifrån sig 😉 Men det jag läser nu är Lee Childs böcker om Jack Reacher (ni vet, en av dem går som film på bio nu med Tom Cruise i huvudrollen). Har läst ett par av hans böcker tidigare, de är verkligen jättebra! Böcker jag har svårt för är framförallt svenska deckare, dels är alla mer eller mindre likadana, oftast inte vidare bra skrivna och sen vill jag heller inte läsa om något så ”nära” verkligheten (nä, inte själva deckardelen då, men miljön). När jag läser bok, likväl som när jag ser film, så vill jag ju komnma någon annanstans – åtminstone i fantasin. Så deckare – absolut, men då ska de vara välskrivna och inte utspela sig i Sverige…

Och för att avsluta detta splittrade blogginlägg så kommer här en helt godtycklig bild på Lukas fot när han sov i soffan häromdagen… 😉

Felinformerad

(Nu blir det mer träning, så är ni varnade)

Jag är väldigt fascinerad över hur fel jag har haft och gjort innan när det gäller träning. Eller fel och fel, det är väl aldrig fel att träna för man mår ju alltid bättre, men fel om målet har varit att gå ner i vikt eller få en snyggare kropp. Jag vet inte hur många morgnar jag har knatat runt munksjön (när vi bodde nere i stan) varje morgon innan frukost för att tappa ett par kilon, eller när jag köpte crosstrainern (ja, jag vet, det är bara pinsamt) eller som nu i somras när jag kämpade med jogging (ok, det gav lite effekt på vikten, men inte på kroppsformen). De flesta kosthållningar har testats, även om jag helt klart kan erkänna att det inte låg mycket motivation bakom när det typ är 2-3 kg man vill bli av med, varav den enda jag verkligen kan köpa är LCHF – och inte av anledningen att jag går ner i vikt (för det gör jag inte) utan för att man verkligen mår bra av den.

Men varför i hela friden har ingen sagt att det är tung styrketräning man ska köra om man vill forma om kroppen? Som de flesta andra har jag nog haft en diffus tanke om att om en tjej styrketränar blir man biffig och ”manlig” i kroppen. Därför känner jag mig enormt förvånad över att 6 veckors styrketräning har gjort det jag har försökt uppnå i flera år – gjort mig smalare och gett mig en snyggare rumpa, snyggare armar, och en platt (!!!) mage. Och det var inte ens det jag siktade på när jag började, jag ville bara bli bättre på kickboxingträningen!  Dessutom är det snabb träning, jag kör oftast på lunchen och går till racketcentrums gym, och jag är tillbaka på jobbet efter ca 45 minuter, tränad, duschad och ombytt.

Det här kommer säkert reta en hel del folk, men jag skriver inte om det för att verka duktig (även om jag själv är nöjd med min egen prestation), utan för att jag vet att många av mina kompisar vill ha samma resultat och är lika ”fel” ute som jag var. Nu behöver ju inte någon ändra på sin träning, absolut inte, men se det som ett tips bara, om vågen står still och kläderna sitter för tajt trots envisa mil på gångbandet eller vad det nu kan vara. Testa! Och om nån vill, så kan jag lägga upp styrkeprogrammet jag kör…?

Att bli bättre på något.

Ibland känner jag mig lite kluven inför vad jag ska skriva och inte skriva här på bloggen. Egentligen är den ju främst till för min egen skull, men jag måste samtidigt erkänna att det är jätteroligt att så pass många läser den. Och vad jag ska skriva om hänger också ihop med en annan sak, som vi pratade lite om i förbifarten efter träningen sist, nämligen att man just är så många saker – Mamma, Fru, Dotter, Medarbetare och så nu då Kickboxare/Träningsgalning. Varje del av de rollerna är så olik alla andra, på jobbet sitter jag och designar i 3D, hemma älskar jag att laga mat, eller att spela TV-spel om jag ska slappa. Jag är lat, men jag älskar att träna – egentligen känns det som väldigt många saker jag gör är motsatser. Sen blir det svårt att omvandla det till blogginlägg med, jag vill ju gärna behålla er som läser, men ibland (som nu) snöar jag in mer på ett av områdena – oftast det som fungerar i livet. 

Så, idag tänker jag skriva lite mer om träning, men vad vill ni läsa om? Och alla ni nya läsare, varför kom ni hit och vad vill ni läsa om?

Ett par bilder från vår träningslokal.

Jag funderade lite på varför det funkar så bra med träningen nu, jag är egentligen en tämligen lat och bekväm människa på det stora hela. Soffan och en semla har alltid lockat mer än gym, så varför gör det inte det nu? Jag tror att en av anledningarna är att jag verkligen behöver utmaningar. Jag behöver känna att jag arbetar aktivt på att bli bättre på någonting, att jag lär mig något, och just nu är det lite skralt med sådana utmaningar.  På jobbet står det rätt still just nu, med kommande omorganisation osv, och mitt privatliv står rätt still med. Men här, på träningen, är det ju enkelt att lära sig nya saker och bli bättre. Eller ja, enkelt och enkelt, man får ju jobba hårt för det, men det är ganska lätt att känna och mäta att man blir bättre. Som nu till exempel, min träning på gymmet har gjort mig ganska mycket bättre på kickboxingen (eller har i alla fall gett mig bättre förutsättningar) och dessutom är gymträningen i sig ganska lätt att mäta om man förbättrar sig eller inte på. Jag känner att jag utvecklas, att jag lär mig något nytt, och det är roligt! Sen finns det fler saker, jag trivs bättre med min kropp, orkar mer och får dessutom sällskap, och alla de anledningarna är viktiga med. Men visst, det kräver också att jag har folk runtomkring mig som peppar och talar om att jag blir bättre, så helt enkelt är det ju inte, skulle jag helt plötsligt träna helt själv så skulle det tappa mycket av lockelsen.

Att man kan ha så kul i en lokal som ser så tråkig ut 😉