Träning

Muskler jag inte visste fanns

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hmmm, den här månaden blir det totalt minst 7 VAB-dagar – 4 för Lukas och 3 (minst) för Oliver. Lite typiskt att allt samlas samma månad (och helst just så det drabbar jul-lönen), men vad ska man göra. Det verkar i alla fall gå åt rätt håll för Oliver, lite mindre feber idag (bara 38 grader), men han har svårt att få i sig mat och mår illa om han äter för mycket (mer än 3 skedar) vid ett tillfälle. Inte på ett sånt sätt att det är magsjuka, men febern gör nog helt enkelt att det är lite svårt att äta för honom bara.

Däremot gillade han faktiskt maten idag, eftersom jag hade lite lugnt omkring mig (Lukas har ju varit på dagis idag) så passade jag på att göra köttbullar, nåt jag rätt sällan brukar ta mig tid till annars så där på vardagarna. Dessutom gjordes dem på ett alldeles speciellt kött – i helgen var jag nämligen och hämtade 30 kg hel-ekologiskt nötkött från en bonde utåt Ölmstad till. Han är helt självförsörjande och köper bara salt och kaffe, gården var jättefin och han var supertrevlig – vi fick klappa kalvar, titta på grisar, hästar och höns. Det är några kollegor som har handlat av honom tidigare, och den här gången fick jag vara med på ett hörn med. Är väldigt glad för det, för köttet var verkligen superfint!

Från det ena till det andra så hängde jag ju med min jobbarkompis till gymmet och testade på lite styrketräning – skönt att ha en guide, dessutom behöver jag ha nån som puschar på lite för att inte bara fuska. Trots att jag tycker att jag är ganska träningsvan så är jag inte alls van vid den här typen av träning, så idag har jag sån sjuk träningsvärk att jag knappt inte kan röra mig. Haha, jätteklantigt! Går som en stelopererad tant på en sisådär 95 år eller så… Tur att ingen ser mig här hemma 😉

I morgon är det jobb igen för mig, då får maken vara hemma igen. Hoppas nu bara på att inte Lukas blir sjuk lagom till vi ska på glöggfesten i helgen (ta i trä och allt annat man kan göra)!

Aj

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det var ett bra tag sen jag gick på sparring nu, det har mest varit teknikträning pga diverse andra åtaganden om kvällarna, men idag ”fick” jag makens träningstid så då blev det sparring! Det ÄR ju så sjukt kul, men herrejävlar vad jobbigt det är med… Nu har jag så ont i hela kroppen och är så trött i den att jag kvider lite så fort jag försöker röra mig. Men nöjd är jag =)

Dessutom har en kompis gett mig ett 1-månads gratis tränings-kort på sportlife (jag som inte är fastanställd får ju tyvärr inte förmånen att gå och träna där till ett vettigt pris), så i morgon bitti (!) ska jag möta honom på gymmet vid 7.30 för att köra lite gymträning innan jobbet… Kan bli riktigt intressant så som det känns just nu 😉 Jag får väl passa på när maken ändå är hemma med barnen – Oliver kom hem från skolan och kände sig hängig (39 grader så det var inte så konstigt), så jag kan ju åka så tidigt utan att det ställer till det med hämtning och lämning.

Tänkte även passa på att testa lite CXWorks den här gratismånaden, det känns som ett av de få passen som kan passa mig, men vi får väl se. Önska mig lycka till =)

Bra slut på en bra dag!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Har nu däckat ihop i soffan efter lite kvällsmat efter träningen. Det var såååå skönt och sååååå roligt att sparras – precis som vanligt! Varje gång lär man sig något nytt, ibland ”funkar det” och man får bra flyt, och ibland inte, men idag kändes det helt ok. Det var ett tag sedan sist, så jag hann bli lite nervös på vägen dit, men det släppte när vi väl började =) Bra att jag hann få till ett pass till den här veckan med, för på lördag är det en sparring-träff med en klubb från Göteborg. Jag har inte varit med på någon sådan innan, så det ska bli kul! Är däremot liiiite fundersam över schemat, det börjar med 1½ h sparring, sedan är det lunch, för att sist avsluta med 1h sparring igen. Jag TROR att jag orkar, för det är så kul, men hur sjutton ska man kunna äta nåt direkt efter sparringen, för att inte tala om precis innan?!?! En spark i magen på det så lär väl hela lunchen komma upp…

Jag kan helt klart se en trend när jag tittar tillbaka på mina inlägg – har jag tränat dagen innan är jag nästan alltid på mycket bättre humör än om jag inte tränar =) Det är svårt att vara nere när man känner att hela kroppen är utarbetad, hur konstigt det än låter. Till och med blåmärkena gör en lite glad, för de står ju för att jag har kämpat och förhoppningsvis lärt mig något. Har faktiskt saknat dem nu när det var ett tag sen det blev ordentlig sparring – helt klart knepigt, men så är det i alla fall =)

En tugga till?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Suck, kan redan nu varna för att det här nog blir lite gnälligt…

Alltså, morgnar. Allt funkar egentligen rätt bra, förutom att Oliver återigen har halkat in i någon form av ”jag-kan-minsann-äta-en-smörgås-i-över-en-halvtimme”. Men det förstör verkligen hela morgonen… Hur mycket jag än intalar mig själv att INTE bli arg på honom så är det så sjukt provocerande att han bara sitter där utan att äta efter en stund =/ Eftersom de håller på och bygger om köket på skolan så gör det att de helst inte vill att barnen äter frukost där – dessutom serveras frukosten redan 7.15, annars hade den bästa lösningen varit att låta honom äta i skolan. Vi har lockat, lirkat, hotat, pratat förståndigt och pedagogiskt med honom, men inget hjälper – och varje morgon slutar i ett misslyckande när jag är till hälften arg och till hälften har dåligt samvete, och han är ju såklart inte glad heller. Känns inte alls bra!!!

För att fortsätta på det gnälliga spåret känner jag mig dessutom tämligen frustrerad och irriterad för att det har blivit så lite träning på sistone. I morgon är det föräldramöte när jag skulle tränat, klart jag går på det i stället, men axlarna gör ont och jag känner mig bara obekväm i mig själv. Dessutom har jag såklart insett att tröskeln för att komma ut och springa blir i stort sett oöverstiglig när det är mörkt, regnigt och kallt ute, annars hade man ju kunnat få in lite jogging emellanåt. Bläsch….

Förlåt, nu har jag gnällt färdigt på mina egentligen väldigt små problem, men ibland känns de stora med.

Man får det man förtjänar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sista veckan eller så har det mesta känts som skit, och jag har helt enkelt känt mig misslyckad i ungefär alla kategorier jag kunde komma på. Ibland bara blir det så, och även om det har vänt så har det gått sakta uppåt – tills nu ikväll vill säga. Ikväll var det sparring, har ju inte varit träningsmotiverad heller på sistone, men när jag kom upp dit idag kände jag att jag ville satsa järnet.

Idag var jag ensam tjej mot killarna, där alla utan en (som oxå är ”nybörjare”) är tämligen duktiga och erfarna. Det brukar bli väldigt bra sparring av det, eftersom det blir mer kontrollerat och man får oftast väldigt bra feedback, och så även idag. FULLT ös verkligen, i en sisådär 20-25 ronder á 2 minuter, med 1 minut vila emellan. Vi byter ”partner” var tredje rond, så att man får sparras mot många olika, alla har lite olika tekniker, styrkor och svagheter. Det är helt sjukt jobbigt, svetten droppar från hakan och det rinner oupphörligt över hela kroppen. Varenda muskel får jobba långt förbi vad den borde orka, och det finns inte en del på kroppen som inte är öm av träningsvärk och slag – men jag känner att jag har ett stort, brett leende över hela ansiktet när passet är slut. Grymt skönt!

Jag har hela tiden känt mig välkommen på klubben, men nu börjar jag också känna mig lite mer accepterad. Jag är inte där av någon nyck, jag har inte gett upp, och jag försöker verkligen att bli bättre hela tiden och göra mitt allra bästa. Jag är inte en av de många nybörjare som bara kör just nybörjarträningen och sedan försvinner, utan jag börjar bli en liten del av inventarierna (visserligen en ganska ny sådan, men ändå). Skönt =)

På tal om inventarier (eller ska jag ta några skämt om rond-tider eller något annat ordskämt?) så landade ju barnbidraget idag, och det fick just nu gå till att köpa klockan jag velat ha från Mio för 795:-. Den kändes som en så bra inredningsdetalj att utgå ifrån, nu när vi ska byta stil lite =) Väggen är nästan färdig, nedre halvan behöver en strykning till, men så här ser det ut just nu:

Den var mycket större än jag trodde, hela 80 cm i diameter!
Vi var bara tvungna att sätta upp den så länge, även om det runt omkring inte är färdigt… men då får vi väl helt enkelt flytta på den sen, om det behövs! Jag är lite kär…..

Nu tänker jag lägga mig och dö lite, får se om jag kommer ur sängen i morgon. Mår i alla fall mycket bättre nu när träningen gick bra. Sen kanske det är lite knäppt att en liten del av att man mår bättre kommer av att det på något sätt känns logiskt att jag har fått en massa smällar, eftersom jag var mig misslyckad, men nu har jag liksom ”förtjänat” bättre? Det här går verkligen inte att förklara utan att man låter helt galen märker jag….

Omotiverad

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tar en paus i målandet av vår plankvägg (som för övrigt verkar bli väldigt fin) för lite kaffe och ett wienerbröd… Hrm, och det är där det där med brist på motivation kommer in, jag är just för tillfället väldigt omotiverad till att äta nyttigt och träna. Faktiskt första riktiga svackan på över ett år, men det känns så trööögt. Det händer liksom ingenting, jag springer – jaha, kanske några sekunder snabbare den här gången, eller så går jag på kickboxingen, där det också känns som man inte utvecklas direkt just nu. Jag ska försöka att envetet hänga i ändå, för det vore jättesynd att tappa det man hunnit bygga upp, men jag behöver lite motivation, så vill nån peppa lite så tar jag tacksamt emot det…

Att renovera lite hemma tar ju också tid och lite energi, det blev inget sprungit igår heller, men å andra sidan så snickrade vi och målade mest hela dagen, eller i alla fall till våra gäster kom för att äta lite kräftor och umgås. DET var i alla fall jättetrevligt! Sjukt goda blev kräftorna med….Och våra kompisar hade med sig jättegod paj och hembakat bröd – lyxigt =)

Det är jättekul att vara i gång med att göra om hemma, men sjukt frustrerade att vi bara kan ta lite i taget om ekonomin ska gå ihop, jag är ju inte direkt världens mest tålmodiga människa, och jag har tusen idéer om vad jag vill köpa och inreda med…

Från det ena till det andra så måste jag bara berätta om en väldigt söt sak Oliver gjorde igår, och som jag gärna vill komma ihåg själv. I går morse kom han och frågade hur man stavar ”förlåt”, varpå jag blev lite lätt misstänksam, men han skulle bara skriva lite sa han. 3 minuter senare kom han igen, och sa att han skulle gå till Alicia med ett brev, fast det stod absolut inte förlåt i det, utan något heeeeelt annat… Med lite övertalning erkände han ju att han skulle gå med ”förlåt” brevet till henne, och varför – han hade tydligen blivit arg på henne dagen innan i skolan för något, och hade väl legat och funderat på det här sedan dess, så han gick över med brevet och sa förlåt. Det roliga i det hela var att när jag frågade Alicia lite senare (för de började ju leka såklart) om det kändes bra att Oliver sa förlåt, så svarade hon helt enkelt att hon inte ens visste att han varit arg… =) Väldigt sött att han funderat på det, uppenbarligen haft lite dåligt samvete, och så på eget bevåg skrev ett förlåt-brev som han gick över med. Känner mig som en väldigt stolt mamma!

Vardagskarusellen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning – en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning… 😉 MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten – visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng… Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?

Trots allt finns det fortfarande gott om tid för lek, det är ju viktigast!

Höstens livsstil?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Spatserade med Oliver till fritids i morse i härlig, krispig höstluft. Det hade känts fantastiskt, om det inte var för att det bara är 9 augusti och det borde vara sommarvärme nu… Nåväl.

Det här kommer mest handla om träning och sånt, så är ni varnade ni som inte tycker det är så intressant 😉

Alltså, jag kommer utgå ifrån att det är lite höst nu, eftersom det känns som det, och med höst kommer ju som alltid nystart med träning, kost och helst även lite nytt i garderoben (äääääälskar höstkläder och ser sjukt mycket fram emot släppet av House of Lolas höstkollektion. Så, vad ska jag då lägga upp för taktik?

Maken och jag diskuterade lite kost hemma, det är ju liksom lättast om man är med på det båda två, dels får man stöd och dels äter man ju samma saker hemma. Jobbigt om han sitter och mölar (jönköpingska för vräker i sig) chips eller nåt, om inte jag oxå ”får” äta det, speciellt med min bristande karaktär. LCHF mår man ju fantastiskt bra av, även om jag inte går ner ett gram av det, men jag är ärlighetens namn rätt trött på det (där ligger ju den uteblivna viktnedgången som ett stort moment). Kaloribanta har jag alltid avskytt, och bara för att jag nu inte vill äta ren LCHF så har jag ju inte glömt allt jag lärt mig, så det blir det absolut inte. Vi landade till slut på något åt GI håller, eller egentligen ”sunt förnuft med allt man lärt sig från LCHF”, vilket ger en lite mer godtycklig kost – undvik kolhydrater om det går, annars äta med lågt GI. Största skillnaderna blir nog att vi äter lite fröknäcke, lite müsli, lite mindre fett (fast fortfarande fullfettsprodukter) och så frukt. Alltså, en kost jag kan leva med utan att känna att jag missar något, dessutom kommer vi säkert äta nåt gott på helgen, men eftersom vi tränar en hel del så kommer jag nog göra det med gott samvete. Kanske borde kalla det ”Linda-dieten” och bli rik på det? 😉

Mål? Skulle väldigt gärna komma under 70 kg, men jag är inte superfokuserad på det så länge som jag känner att kläder och sånt sitter ungefär som jag vill. Vet dessutom hur svårt jag har för att ändra min vikt, jag går inte upp så lätt (skönt) och jag går definitivt inte ner lätt (inte så skönt), så min kropp verkar gilla läget även om inte jag gör det alltid.

Träning då, tja här är det mer som vanligt. Fullt ös med kickboxingen (än så länge är det bara sommarträning, men snart drar den vanliga igång med) så gott det går med tider och allt annat som ska hinnas med, och så stödja upp lite med löpning (jogging, digerdöden, pest och kolera, kalla det vad ni vill). Älskar känslan av att ha en stark kropp, så det känns inte som någon större uppoffring att lägga ner tid på träningen-

Mål? Tja, jag skulle verkligen vilja springa 5 km på under 30 minuter, nu ligger jag strax under 32 minuter men min jävla lungkapacitet gör att jag inte kan öka för tillfället.

Känns egentligen som en ganska flummig nystart på hösten, men egentligen kanske jag snarare modifierar förra årets leverne för att må ännu bättre.

Så, nu har jag fått ner det lite på pränt, det är sjukt skönt att formulera sig lite runt sånt här för min egen skull, tror inte det är så intressant att läsa om men det ger MIG en hel del. Vad har ni för planer/mål till hösten?

Anropar John Blund!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har det varit en … intressant dag. Morgonen började bra med lite frukost i ett soligt uterum, något av det bästa jag vet! Lite senare skulle jag ut och springa, och bestämde mig för att Oliver skulle få följa med på sin cykel eftersom han tjatat om det ett tag. Det gick faktiskt oerhört bra, det var inte förrän i sista, långa backen jag fick vänta in honom lite, men 5 km cyklar han ju utan minsta problem! Starka ben på den pojken =)

Däremot var han nog ganska trött idag, efter en tämligen händelserik vecka hos mormor, så framåt kvällen när han lekt färdig med sin kompis (i typ 5 timmar, så det var rätt mycket aktivitet där med) fick han världens psykbryt. Efter både lite time-out så han fick lugna ner sig och diverse förklaringar och jag vet inte allt, så kom vi fram till att han skulle duscha och gå och lägga sig. Klockan 18 redan…. (han lägger sig vid 20 annars) Han slocknade rätt så fort, så det behövdes nog.

Nu sitter jag å andra sidan bredvid lillebror som inte alls verkar vilja knoppa in, trots en ganska aktiv dag för honom också. Och för att inte JAG ska somna när jag sitter här så har jag alltså laptopen – ett perfekt tillfälle att blogga lite!

Tårtan är klar inför 2-årskalaset i morgon, och alla paketen är inslagna. Maken håller på och blåser ballonger för glatta livet och när jag väl får gå härifrån så ska jag också ”pynta” lite.

Med hemgjord botten, vaniljkräm, jordgubbsmos och grädde så är den visserligen långt ifrån LCHF, men helt klart bättre än en köpt!

Åh, en sak till på tal om löpningen, jag tror jag har kommit till någon sketen ”platå”, för just nu känns det inte alls som jag blir bättre eller att det går lättare. Det enda som får mig att fortsätta är nog att man just känner sig så nöjd efteråt…. Hoppas jag inte tappar karaktären nu!!!

Om han bara ville somna någon gång då, jag har ju en skål med jordgubbar och grädde som väntar…

Gott & Blandat

/ LindaG / 1 kommentar

Igår var det sommarträning på kickboxingen, som tur är fortsätter träningen hela sommaren, fast bara två dagar i veckan. Tur eftersom jag behöver träna regelbundet för att inte tappa konceptet helt…

Nåväl, sommarträning innebär en blandning av teknikträning och sparring = det bästa av två världar! Igår körde vi en massa high-kicks (alltså höga sparkar), vilket brukar ta ganska hårt på, ptja, hela kroppen egentligen, och kombinationen med sparring gjorde att jag verkligen var helt slut i går när jag kom hem. Döskönt, men lite halvobekvämt när man ska sova och kroppen protesterar å det grövsta varje gång man försöker ändra ställning… 😉 Underbart i-landsproblem dock!

Idag går maken sin sista dag innan semestern, sen har han ledigt en vecka innan jag börjar min, och han börjar jobba en vecka tidigare än mig. På så sätt får barnen totalt 6 veckors sommarlov (inklusive denna veckan hos mormor) och vi får åtminstone 3 veckor ihop. Känns rätt ok ändå… På mitt jobb går de flesta på semester idag med, vi är bara 3 kvar nästa vecka, så vi firade med lite jordgubbar och grädde – det är sååååå GOTT!

Tanken är att vi ska få simningen att ”släppa” för Oliver nu i sommar, men än så länge får han nog ha puffar på. Speciellt när man inte är bredvid själv hela tiden!

Igår blev det lite utomhusbad för Oliver, i grannens pool. Känns extremt lyxigt, men jag tror jag är lite för lat och bekväm (och fattig) för att ha en egen. Dessutom skulle jag nog få ett nervöst utbrott så länge Lukas är liten (eller tja, upp till han är 30 år eller så), eftersom han inte har någon självbevarelsedrift alls…

I helgen blir det 2-årskalas med familjen och mormor och morfar. Morbror kommer ner från Göteborg nästa vecka, så då kanske det blir lite firande igen, men det är ju aldrig fel! Annars är det nog ganska lugnt faktiskt, förhoppningsvis hinner vi komma ifatt oss på lite sysslor med, så man inte har det hängande över sig hela semestern sen.