Man får det man förtjänar

Sista veckan eller så har det mesta känts som skit, och jag har helt enkelt känt mig misslyckad i ungefär alla kategorier jag kunde komma på. Ibland bara blir det så, och även om det har vänt så har det gått sakta uppåt – tills nu ikväll vill säga. Ikväll var det sparring, har ju inte varit träningsmotiverad heller på sistone, men när jag kom upp dit idag kände jag att jag ville satsa järnet.

Idag var jag ensam tjej mot killarna, där alla utan en (som oxå är ”nybörjare”) är tämligen duktiga och erfarna. Det brukar bli väldigt bra sparring av det, eftersom det blir mer kontrollerat och man får oftast väldigt bra feedback, och så även idag. FULLT ös verkligen, i en sisådär 20-25 ronder á 2 minuter, med 1 minut vila emellan. Vi byter ”partner” var tredje rond, så att man får sparras mot många olika, alla har lite olika tekniker, styrkor och svagheter. Det är helt sjukt jobbigt, svetten droppar från hakan och det rinner oupphörligt över hela kroppen. Varenda muskel får jobba långt förbi vad den borde orka, och det finns inte en del på kroppen som inte är öm av träningsvärk och slag – men jag känner att jag har ett stort, brett leende över hela ansiktet när passet är slut. Grymt skönt!

Jag har hela tiden känt mig välkommen på klubben, men nu börjar jag också känna mig lite mer accepterad. Jag är inte där av någon nyck, jag har inte gett upp, och jag försöker verkligen att bli bättre hela tiden och göra mitt allra bästa. Jag är inte en av de många nybörjare som bara kör just nybörjarträningen och sedan försvinner, utan jag börjar bli en liten del av inventarierna (visserligen en ganska ny sådan, men ändå). Skönt =)

På tal om inventarier (eller ska jag ta några skämt om rond-tider eller något annat ordskämt?) så landade ju barnbidraget idag, och det fick just nu gå till att köpa klockan jag velat ha från Mio för 795:-. Den kändes som en så bra inredningsdetalj att utgå ifrån, nu när vi ska byta stil lite =) Väggen är nästan färdig, nedre halvan behöver en strykning till, men så här ser det ut just nu:

Den var mycket större än jag trodde, hela 80 cm i diameter!
Vi var bara tvungna att sätta upp den så länge, även om det runt omkring inte är färdigt… men då får vi väl helt enkelt flytta på den sen, om det behövs! Jag är lite kär…..

Nu tänker jag lägga mig och dö lite, får se om jag kommer ur sängen i morgon. Mår i alla fall mycket bättre nu när träningen gick bra. Sen kanske det är lite knäppt att en liten del av att man mår bättre kommer av att det på något sätt känns logiskt att jag har fått en massa smällar, eftersom jag var mig misslyckad, men nu har jag liksom ”förtjänat” bättre? Det här går verkligen inte att förklara utan att man låter helt galen märker jag….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s