Mot strömmen

20 december, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

De flesta människor jag känner har en viss tendens att kanske plocka på sig ett kilo eller så runt jul, men av någon anledning är det (nästan) alltid den enda tiden på året när jag har en möjlighet att kanske gå ner ett kilo istället. Teoretiskt så gillar jag julmaten, dvs jag gillar de olika beståndsdelarna, men dels blir jag väldigt, väldigt fort trött på den och dels blir det liksom för mycket när allt är på en gång. Julgodis och sånt gillar jag inte heller, det enda jag kan äta lite av är en rocky road på mörk choklad och jordnötter, allt blir för sött och sliskigt.

Jag är rätt glad över det här, även om nu folk har en tendens att bli lätt irriterade när man berättar det, men då ska man ju oxå komma ihåg att övriga 11 månader om året är det det omvända förhållandet som gäller…

När det gäller träning så har den fått lite fart igen efter alla sjukor, kickboxingen blir fortfarande ”bara” två gånger i veckan pga att maken ska hinna träna med, men jag har hängt med en kompis och tränat på gym lite med, och åtminstone så här i början känns det som det ger ganska snabb effekt. Har jag bara bra sällskap och coaching verkar det faktiskt som om det till och med kan vara ganska roligt att gymma =)

Det börjar bli svårt att hitta på nya rubriker om att vi är sjuka…

10 december, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag och Lukas fortsätter sjukstugan här hemma idag också, idag blir det tredje dagen med penicillin och i morse var första gången på en vecka han vaknade och var feberfri! Hoppas att han ska orka gå till dagis i morgon, lite för allas skull – han börjar bli tämligen rastlös här hemma och vi kommer få akut penningbrist lagom till januarilönen kommer =/ Inte för att man borde klaga på det, tur att VAB finns överhuvudtaget, men vad sjutton, jag känner för att gnälla lite.

En bild från gårdagen, när han somnade middag i soffan framför Teletubbies.

Igår gjorde jag och Oliver om vår skidtur, det gick jättebra igen. Efter det lekte han med en kompis hela dagen, tills det var dags för skridskoskolan. Då var han nog ganska trött, för det blev tydligen lite jobbigt för honom, och han bröt ihop i slutet när han ramlade – men det är ju inte jättekonstigt efter en sån lång dag! Tycker han är jätteduktig som faktiskt inte ger upp meddetsamma när det inte går, och verkligen kämpar och lär sig nya saker =)

Själv har jag fått ungarnas sjuka nu, såklart, fast utan feber verkar det som *ta i trä*. Huvudvärk, snuva och hosta, men hellre jag än de. Min teori på varför den inte har slagit hårdare än är för att jag har ätit en massa D-vitamin hela hösten, har inte varit vare sig förkyld eller vintertrött på det sättet jag brukar bli. Kan varmt rekommenderas – jag beställer den här och äter en varje dag (en av dem kostdoktorn rekommenderar). Båda barnen får D-droppar, fast lite mer än det som anges, brukar ge 8-10 droppar.

Min kickboxing får vänta lite, åtminstone tills jag känner att jag inte blir andfådd av att bara resa mig, men jag tänkte försöka köra lite styrka på gymmet ändå, det känns inte ansträngande på samma sätt.

Aktiv dag

8 december, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag och Oliver varit uppe i Hallby och åkt längdskidor, han fick ett par av mormor förra året och jag har mina kvar som jag fick innan jag flyttade hemifrån, så det var bara att pallra sig iväg =) Var lite orolig för att Oliver skulle ge upp när det inte funkade meddetsamma, men efter min oerhört pedagogiska jämförelse med att det är som att sparka på sparkcykeln fast med en fot åt gången (haha, ja han fattade ju) så fick han faktiskt snabbt kläm på det och fick upp farten. 2 km blev det, och när vi var klara var han bara lite besviken över att vi inte kommit till den stora backen (han trodde vi skulle komma till en slalombacke i slutet fast jag förklarat att det är en helt annan sak) och ville åka ett varv till =) Det hade nog varit att utmana ödet, för han såg rätt trött ut, men kanske det blir ett varv i morgon med.

Duktig kille som kämpade jättebra!

Stolt men trött när vi var klara!

Det var sjukt vackert i skogen, hur mycket snö som helst, och lätt och fluffig med så den låg som ett täcke över granar och träd.

Solen tittade fram i slutet av turen.

Jag har inte åkt skidor på över 3 åt, senast var jag gravid med Lukas och inte så … smidig. Idag gick det ju väldigt sakta, men det kändes mer kul än jobbigt i alla fall 🙂

Efter skidåkningen fick jag lite bråttom, skulle följa med ett par kompisar ner och styrketräna, så det blev en snabb lussekatt och lite varm choklad och så iväg till Sportlife =) Är faktiskt riktigt roligt tom att styrketräna, i alla fall med lite sällskap och coaching.

Nu ska jag göra amerikanska pannkakor, det blev bara soppa till middag i dag så vi får nog fylla på magarna lite innan natten. Lukas äter typ ingenting dessvärre, hade hög feber för 5:e dagen i dag, så nu har vi hämtat ut penicillin som han ska äta i 5 dagar…. Hoppas det ger med sig så fort som möjligt nu, han står tryckt mot rutorna här och tittar ut på snön ”åka pulka, snö ute!” Tycker så synd om honom som inte kan vara ute och leka i det fina vädret… =(

Muskler jag inte visste fanns

28 november, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Hmmm, den här månaden blir det totalt minst 7 VAB-dagar – 4 för Lukas och 3 (minst) för Oliver. Lite typiskt att allt samlas samma månad (och helst just så det drabbar jul-lönen), men vad ska man göra. Det verkar i alla fall gå åt rätt håll för Oliver, lite mindre feber idag (bara 38 grader), men han har svårt att få i sig mat och mår illa om han äter för mycket (mer än 3 skedar) vid ett tillfälle. Inte på ett sånt sätt att det är magsjuka, men febern gör nog helt enkelt att det är lite svårt att äta för honom bara.

Däremot gillade han faktiskt maten idag, eftersom jag hade lite lugnt omkring mig (Lukas har ju varit på dagis idag) så passade jag på att göra köttbullar, nåt jag rätt sällan brukar ta mig tid till annars så där på vardagarna. Dessutom gjordes dem på ett alldeles speciellt kött – i helgen var jag nämligen och hämtade 30 kg hel-ekologiskt nötkött från en bonde utåt Ölmstad till. Han är helt självförsörjande och köper bara salt och kaffe, gården var jättefin och han var supertrevlig – vi fick klappa kalvar, titta på grisar, hästar och höns. Det är några kollegor som har handlat av honom tidigare, och den här gången fick jag vara med på ett hörn med. Är väldigt glad för det, för köttet var verkligen superfint!

Från det ena till det andra så hängde jag ju med min jobbarkompis till gymmet och testade på lite styrketräning – skönt att ha en guide, dessutom behöver jag ha nån som puschar på lite för att inte bara fuska. Trots att jag tycker att jag är ganska träningsvan så är jag inte alls van vid den här typen av träning, så idag har jag sån sjuk träningsvärk att jag knappt inte kan röra mig. Haha, jätteklantigt! Går som en stelopererad tant på en sisådär 95 år eller så… Tur att ingen ser mig här hemma 😉

I morgon är det jobb igen för mig, då får maken vara hemma igen. Hoppas nu bara på att inte Lukas blir sjuk lagom till vi ska på glöggfesten i helgen (ta i trä och allt annat man kan göra)!

Aj

26 november, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Det var ett bra tag sen jag gick på sparring nu, det har mest varit teknikträning pga diverse andra åtaganden om kvällarna, men idag ”fick” jag makens träningstid så då blev det sparring! Det ÄR ju så sjukt kul, men herrejävlar vad jobbigt det är med… Nu har jag så ont i hela kroppen och är så trött i den att jag kvider lite så fort jag försöker röra mig. Men nöjd är jag =)

Dessutom har en kompis gett mig ett 1-månads gratis tränings-kort på sportlife (jag som inte är fastanställd får ju tyvärr inte förmånen att gå och träna där till ett vettigt pris), så i morgon bitti (!) ska jag möta honom på gymmet vid 7.30 för att köra lite gymträning innan jobbet… Kan bli riktigt intressant så som det känns just nu 😉 Jag får väl passa på när maken ändå är hemma med barnen – Oliver kom hem från skolan och kände sig hängig (39 grader så det var inte så konstigt), så jag kan ju åka så tidigt utan att det ställer till det med hämtning och lämning.

Tänkte även passa på att testa lite CXWorks den här gratismånaden, det känns som ett av de få passen som kan passa mig, men vi får väl se. Önska mig lycka till =)

Bra slut på en bra dag!

15 oktober, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Har nu däckat ihop i soffan efter lite kvällsmat efter träningen. Det var såååå skönt och sååååå roligt att sparras – precis som vanligt! Varje gång lär man sig något nytt, ibland ”funkar det” och man får bra flyt, och ibland inte, men idag kändes det helt ok. Det var ett tag sedan sist, så jag hann bli lite nervös på vägen dit, men det släppte när vi väl började =) Bra att jag hann få till ett pass till den här veckan med, för på lördag är det en sparring-träff med en klubb från Göteborg. Jag har inte varit med på någon sådan innan, så det ska bli kul! Är däremot liiiite fundersam över schemat, det börjar med 1½ h sparring, sedan är det lunch, för att sist avsluta med 1h sparring igen. Jag TROR att jag orkar, för det är så kul, men hur sjutton ska man kunna äta nåt direkt efter sparringen, för att inte tala om precis innan?!?! En spark i magen på det så lär väl hela lunchen komma upp…

Jag kan helt klart se en trend när jag tittar tillbaka på mina inlägg – har jag tränat dagen innan är jag nästan alltid på mycket bättre humör än om jag inte tränar =) Det är svårt att vara nere när man känner att hela kroppen är utarbetad, hur konstigt det än låter. Till och med blåmärkena gör en lite glad, för de står ju för att jag har kämpat och förhoppningsvis lärt mig något. Har faktiskt saknat dem nu när det var ett tag sen det blev ordentlig sparring – helt klart knepigt, men så är det i alla fall =)

En tugga till?

3 oktober, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Suck, kan redan nu varna för att det här nog blir lite gnälligt…

Alltså, morgnar. Allt funkar egentligen rätt bra, förutom att Oliver återigen har halkat in i någon form av ”jag-kan-minsann-äta-en-smörgås-i-över-en-halvtimme”. Men det förstör verkligen hela morgonen… Hur mycket jag än intalar mig själv att INTE bli arg på honom så är det så sjukt provocerande att han bara sitter där utan att äta efter en stund =/ Eftersom de håller på och bygger om köket på skolan så gör det att de helst inte vill att barnen äter frukost där – dessutom serveras frukosten redan 7.15, annars hade den bästa lösningen varit att låta honom äta i skolan. Vi har lockat, lirkat, hotat, pratat förståndigt och pedagogiskt med honom, men inget hjälper – och varje morgon slutar i ett misslyckande när jag är till hälften arg och till hälften har dåligt samvete, och han är ju såklart inte glad heller. Känns inte alls bra!!!

För att fortsätta på det gnälliga spåret känner jag mig dessutom tämligen frustrerad och irriterad för att det har blivit så lite träning på sistone. I morgon är det föräldramöte när jag skulle tränat, klart jag går på det i stället, men axlarna gör ont och jag känner mig bara obekväm i mig själv. Dessutom har jag såklart insett att tröskeln för att komma ut och springa blir i stort sett oöverstiglig när det är mörkt, regnigt och kallt ute, annars hade man ju kunnat få in lite jogging emellanåt. Bläsch….

Förlåt, nu har jag gnällt färdigt på mina egentligen väldigt små problem, men ibland känns de stora med.

Man får det man förtjänar

20 september, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Sista veckan eller så har det mesta känts som skit, och jag har helt enkelt känt mig misslyckad i ungefär alla kategorier jag kunde komma på. Ibland bara blir det så, och även om det har vänt så har det gått sakta uppåt – tills nu ikväll vill säga. Ikväll var det sparring, har ju inte varit träningsmotiverad heller på sistone, men när jag kom upp dit idag kände jag att jag ville satsa järnet.

Idag var jag ensam tjej mot killarna, där alla utan en (som oxå är ”nybörjare”) är tämligen duktiga och erfarna. Det brukar bli väldigt bra sparring av det, eftersom det blir mer kontrollerat och man får oftast väldigt bra feedback, och så även idag. FULLT ös verkligen, i en sisådär 20-25 ronder á 2 minuter, med 1 minut vila emellan. Vi byter ”partner” var tredje rond, så att man får sparras mot många olika, alla har lite olika tekniker, styrkor och svagheter. Det är helt sjukt jobbigt, svetten droppar från hakan och det rinner oupphörligt över hela kroppen. Varenda muskel får jobba långt förbi vad den borde orka, och det finns inte en del på kroppen som inte är öm av träningsvärk och slag – men jag känner att jag har ett stort, brett leende över hela ansiktet när passet är slut. Grymt skönt!

Jag har hela tiden känt mig välkommen på klubben, men nu börjar jag också känna mig lite mer accepterad. Jag är inte där av någon nyck, jag har inte gett upp, och jag försöker verkligen att bli bättre hela tiden och göra mitt allra bästa. Jag är inte en av de många nybörjare som bara kör just nybörjarträningen och sedan försvinner, utan jag börjar bli en liten del av inventarierna (visserligen en ganska ny sådan, men ändå). Skönt =)

På tal om inventarier (eller ska jag ta några skämt om rond-tider eller något annat ordskämt?) så landade ju barnbidraget idag, och det fick just nu gå till att köpa klockan jag velat ha från Mio för 795:-. Den kändes som en så bra inredningsdetalj att utgå ifrån, nu när vi ska byta stil lite =) Väggen är nästan färdig, nedre halvan behöver en strykning till, men så här ser det ut just nu:

Den var mycket större än jag trodde, hela 80 cm i diameter!

Vi var bara tvungna att sätta upp den så länge, även om det runt omkring inte är färdigt… men då får vi väl helt enkelt flytta på den sen, om det behövs! Jag är lite kär…..

Nu tänker jag lägga mig och dö lite, får se om jag kommer ur sängen i morgon. Mår i alla fall mycket bättre nu när träningen gick bra. Sen kanske det är lite knäppt att en liten del av att man mår bättre kommer av att det på något sätt känns logiskt att jag har fått en massa smällar, eftersom jag var mig misslyckad, men nu har jag liksom ”förtjänat” bättre? Det här går verkligen inte att förklara utan att man låter helt galen märker jag….

Omotiverad

16 september, 2012 / LindaG / Lämna en kommentar

Tar en paus i målandet av vår plankvägg (som för övrigt verkar bli väldigt fin) för lite kaffe och ett wienerbröd… Hrm, och det är där det där med brist på motivation kommer in, jag är just för tillfället väldigt omotiverad till att äta nyttigt och träna. Faktiskt första riktiga svackan på över ett år, men det känns så trööögt. Det händer liksom ingenting, jag springer – jaha, kanske några sekunder snabbare den här gången, eller så går jag på kickboxingen, där det också känns som man inte utvecklas direkt just nu. Jag ska försöka att envetet hänga i ändå, för det vore jättesynd att tappa det man hunnit bygga upp, men jag behöver lite motivation, så vill nån peppa lite så tar jag tacksamt emot det…

Att renovera lite hemma tar ju också tid och lite energi, det blev inget sprungit igår heller, men å andra sidan så snickrade vi och målade mest hela dagen, eller i alla fall till våra gäster kom för att äta lite kräftor och umgås. DET var i alla fall jättetrevligt! Sjukt goda blev kräftorna med….Och våra kompisar hade med sig jättegod paj och hembakat bröd – lyxigt =)

Det är jättekul att vara i gång med att göra om hemma, men sjukt frustrerade att vi bara kan ta lite i taget om ekonomin ska gå ihop, jag är ju inte direkt världens mest tålmodiga människa, och jag har tusen idéer om vad jag vill köpa och inreda med…

Från det ena till det andra så måste jag bara berätta om en väldigt söt sak Oliver gjorde igår, och som jag gärna vill komma ihåg själv. I går morse kom han och frågade hur man stavar ”förlåt”, varpå jag blev lite lätt misstänksam, men han skulle bara skriva lite sa han. 3 minuter senare kom han igen, och sa att han skulle gå till Alicia med ett brev, fast det stod absolut inte förlåt i det, utan något heeeeelt annat… Med lite övertalning erkände han ju att han skulle gå med ”förlåt” brevet till henne, och varför – han hade tydligen blivit arg på henne dagen innan i skolan för något, och hade väl legat och funderat på det här sedan dess, så han gick över med brevet och sa förlåt. Det roliga i det hela var att när jag frågade Alicia lite senare (för de började ju leka såklart) om det kändes bra att Oliver sa förlåt, så svarade hon helt enkelt att hon inte ens visste att han varit arg… =) Väldigt sött att han funderat på det, uppenbarligen haft lite dåligt samvete, och så på eget bevåg skrev ett förlåt-brev som han gick över med. Känner mig som en väldigt stolt mamma!

Vardagskarusellen

29 augusti, 201229 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning – en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning… 😉 MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten – visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng… Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?