Idag var första gången jag yogade på nästan två månader. Semester, inställda lektioner och sjuk instruktör kom emellan. Kanske just det att det var ett tag sedan gjorde det extra tydligt, men jag kände ikväll när jag satte mig i bilen efter passet att jag nästan ofelbart blir deppig efter ett pass yoga. Jag tror kanske inte att det är egentligen just yogans fel lika mycket som att man får en stund att bara vara för sig själv och känna efter, för när jag går ut därifrån så är jag alltid ledsen och känner mig otroligt otillräcklig.
Jag saknar mina vänner, både gamla och nya som man träffar alltför sällan och det gör mig jätteledsen.
Jag får en enorm känsla av tyngd över axlarna över allt ansvar som vilar på mig hela tiden, för barn, jobb, hem, träning, karriär, socialt liv och egen utveckling och slås långt ner i skorna av min egen otillräcklighet*. Yogan borde ju lätta på spänningar och gör det väl rent fysiskt men vad gör det när man har en imaginär vikt av hela jorden på axlarna?
Kanske vore det bara lättast att sluta yoga, för den deprimerande ansvarskänslan kanske inte kommer fram utan den här fysiska damnluckan, eller så kommer det bara göra att det rätt som det är svämmar över. Kroppen behöver ju ändå yogan, så kanske måste jag bara hitta nåt sätt att inte låta min hjärna gå bananas. Jag vet inte.

Helt seriöst, det finns miljontals fantastiska bilder på folk som utöver yoga, men jag känner mig inte som NÅGON av dem och ser framförallt inte ut som det. Var är alla ”jag är lite stel i höften men försöker ändå” -yogabilder?
I vilket fall, nu tänker jag ta ett glas vin och sätta mig och deppa i ett hörn av soffan. Ha en skön kväll!
*och då ska vi ändå inte nämna det dåliga samvetet för att folk har det onämnbart mycket sämre än jag har det vilket får mig att känna mig dålig för att jag ens känner mig dålig. Hipp hurra.








gånger i veckan på lunchen. Här har jag fått anpassa ganska mycket, det blir mycket lättare vikter i och med att bålen inte är alls så stabil som förr. Vissa övningar, typ marklyft, funkar ändå riktigt bra, vilket är toppen eftersom det tränar baksidan av kroppen så mycket. Och just baksidan är det jag försöker fokusera på mest, för att kompensera för en växande mage och senare bärande på bebis. Marklyft, raka marklyft, ryggmaskinen (vet inte vad den heter men den där man böjer sig bakåt), rodd och latsdrag blir det mycket av. Benen och rumpa är svårast att träna eftersom de är stora muskler som egentligen behöver tunga vikter, men här har jag fått gå över till en benpress i maskin för att få lite mer effekt – då blir det ingen belastning på bålen och man kan ta i lite mer. Helst ett ben i taget med, då är det lättast att få med rumpan tycker jag.
På lördagar har jag ju HIIT, och nu när jag kommit förbi den känsligaste delen fram till vecka 12 så har jag börjat gå på dem igen – men det blir ”LIIT” (Lite Intensiva Intervall Pass) 😉 Dvs jag gör varje station långsammare men ordentligt (och så tungt jag orkar), och jag har plockat bort alla hopp.






