Det här har varit ett av de mest vilsamma julloven sedan vi fick barn, och det känns väldigt skönt. Jag har tränat, läst, spelat tv-spel och grejat på gården, och jag känner mig hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag inte hellre hade fortsatt vara ledig, men men, jag har i alla fall ett kul och bra jobb att gå till.
Så synd att snön låg så kort tid, älskar snö, speciellt över blask och lervälling… för er som följde på Instagram igår kan jag meddela att vi inte fått kultingar ännu, det tar nog ett par dagar men det kan hon behöva för att boa in sig i stallet lite. Majken är där nere nu och bygger snickarbänk, och tyckte lite synd om henne som var själv så nu går hon runt en stund lös där nere med honom, hon är som en hund lite:
Pratade med en kompis om det där med nystart runt nyår – det är inte alls nu jag vil göra någon nystart, den lusten infinner sig snarare på hösten. Däremot kan jag gärna reflektera på det som varit och hur jag vill ha det framåt, men några nystarts-fasoner har jag inte ork med så här års… Hurdan är du?
Vi har ett jättefint uppspaljerat plommonträd på södergaveln på stallet. Det har blommat superfint varje vår, men tyvärr har det inte burit mer än någon enstaka frukt – när vi har kollat närmare så visar det sig nämligen att trädet är komplett översållat med sköldlöss. Just sköldlöss är ju nästan omöjliga att bekämpa med, man får borsta bort själva ”skölden” med en hård borste och sen gärna följa upp med att pensla med t-röd, i minst två omgångar för att få död på ägg och smådjur. Det är ju liksom inte så smidigt att borsta och pensla varenda liten kvist, så i höstas bestämde vi oss för att göra nåt drastiskt – klippa ner det hårt och sen borsta (och senare behandla med t-röd) det som är kvar.
Eftersom vi ändå inte får någon frukt så bedömde vi att vi inte har så mycket att förlora på att testa att klippa ner den.
Det är dessutom en hängränna som slutar mitt över trädet – bra tänkte vi först eftersom det får extra vatten, men det känns inte optimalt på vintern.
Så här ser varenda lite kvist ut, det syns knappt här men det är även MILJONTALS små ägg eller lusbarn eller nåt.
Jag gick hårt åt trädet alla små kvistar, och när vi var nere på en hanterbar mängd grenar så borstade jag dem runtomkring, noga, med en hård borste. T-röd vågade jag mig inte på i kylan, det får bli framåt vårkanten. Förhoppningsvis överlever trädet ändå!
Det var ju så himla skönt att vara ute, så jag passade på att klippa när vindruvan med, den ska ändå klippas på vintern just. Den såg ut så här först (och som bonus ser ni mig i min oerhört sexiga men vansinnigt sköna overall i fönstret):
För att sen landa i en betydligt prydligare variant här nedan:
Här ska vi bygga en liten altan i sommar, så de allra nedersta kvistarna fick kapas – men nu är det klart och ger förhoppningsvis lika mycket vindruvor som vanligt i sommar 🙂
Härligt och kul att vara ute i det fina vädret, i det underbara ljuset som kom tack vare snön. Vi var ute och nere i stallet och grejade hela dagen, och efter typ hela senhösten inomhus så kom jag ihåg hur otroligt bra man mår av att vara ute så mycket! Och som bonus så sover man ju dessutom så otroligt gott när man varit ute så mycket.
Jag gör fotoböcker, ett för varje år, men jag släpar lite efter så den jag gjorde i år är för 2022. Men det ÄR väldigt bra, roligt och nyttigt att reflektera över det år som gått, och här har jag ju en ypperlig möjlighet att göra så. Vad hände i år då?
Januari ägnades åt att drömma om sommarens projekt och planer, och så fick vi vår allra första egna kull med minigrisar. Februari – jag vet inte riktigt, det ägnades nog mest åt att längta efter lite grönska som vanligt. Mars – våra egenkläckta Silverudds och Hedemoratittade fram, för att förnya vår hönsflock. April kom, och vi snyggade till utanför garaget med en liten flisbelagd uteplats. Maj inleddes som alltid, med min födelsedag, och årets födelsedagsplantor planterades ut. Hela stallet fick ny färg i maj, och blev så fint. Ny flis i köksträdgården, tillsammans med den skira grönskan i maj. Och så rabarbern då, som är allt annat än skir. Juni, och en riktigt trevligt midsommar. Juli bjöd på skön värme, och utan den torka som varit de senaste åren så blev trädgården makalöst grön. Vi höll också på att bygga pergolan vid växthuset i juli, och nu när jag letar så inser jag att jag nog bara delat de bilderna på instagram? Här är i alla fall en från när det var klart!I augusti blev det lite utökning av altanen och en halvspontan damm. Augusti bjöd också på en fantastiskt grönskaSeptember är skördetid, och trädgården levererade mycket – förutom potatis. Hösten bjöd sedan äntligen på lite vandring med, både på hemmaplan och i Trollhättan. Oktober visade sig från sin allra vackraste sidaNovember kom, och levererade en typ vuxen person? Vår alldeles första, som nu är myndig. Sen kom december, och vi fick feeling och gav köket lite ny färg.
Det blir då verkligen inte en heltäckande bild av året som visas här, inte ens i närheten, men det här är lite av det jag skrivit om i bloggen under året. Ska försöka sätta mig och formulera ihop lite planer och tankar inför det kommande året med, framöver.
Morgonen började inte exakt som planerat, när jag märkte att strömmen gått i stallet. Det var kontakten till griskultingarnas värmelampa som fått fukt i sig, så det blev till att ägna en kort stund åt att värma upp den och återställa allt. Led inte av det däremot, för ÅH så vackert det är här nu med lite snö! Den blöta, blöta snön som kom igår (och kröp in i kontakten) lade sig här ute som ett tungt men tunt täcke, och med -9 grader så blir det så här vackert i soluppgången…
Garaget är endast uppvärmt så att det håller sig över nollan, så här ser det väldigt fort isigt ut.
Ja, jag vet att jag skulle tagit in redskapen sedan länge, men men. Men kolla frosten på träets ådring, det är sååå vackert! Innanför glaset står våra krukväxter som ska övervintra – oliv, citron, pelargoner mm. Det är bara oliv och citron som får lite extra ljus dock.
Stallet blir också sådär frostigt utanpå, här är det (minst) lika kallt innanför som utanför.
Det fick bli en värmelampa över hönsens vatten med, så det inte fryser till is hela tiden. Annars håller hönshuset sig betydligt behagligare nu sedan vi renoverade det invändigt och det inte drar överallt (för att inte tala om hur mycket mindre ohyra det blir nu).
Som sagt, inte så mycket snö, men ändå – för min del får det mer än gärna vara snö hela vintern, det blir jag mycket gladare av! Men så kommer det ju inte bli. Jag njuter av det som är nu åtminstone!
På våra nya altandörrar sitter det frost på utsidan, något som gissningsvis indikerar att de är betydligt mer isolerade än våra gamla fönster. Vackert i vilket fall!
Jag sitter på kontoret och för över lite bilder från kameran. Huset är helt tyst och stilla – förutom diverse bil-ljud från vardagsrummet där Filip sitter och kör rally på vårt playstation en stund. Numer har vi precis som lördagsgodis, endast lördagsspel, vilket känns helt lagom (för Filip då, de andra är ju tonåringar och har andra regler). Maken är på julfest, L är på födelsedagsfest och O är på scout-julbord, så vi är själva hemma jag och Filip. Var precis ute i köket och hällde upp ett glas torr cider till mig själv, mycket gott, och jag njuter lite av lugnet – eftersom det inte infinner sig så ofta.
Ute i köket så njöt jag också av just själva köket – för i fredags blev vi klara med det sista så nu är hall och kök målade och till en viss del tapetserat också. Känner mig otroligt nöjd, blev en betydligt mycket mer ombonad känsla med lite mörkare väggar, speciellt nu när adventspyntet åkt upp. Ni har säkert redan sett lite på instagram, men här kommer lite bilder ändå (blandat från mobil och kamera):
Vi börjar med lite detaljer – egentligen är i princip inget nytt i köket förutom färgen, den här affischen som jag blev kär i, lampetterna jag fått av mamma och så en korg som hänger i köket. Men ändå känns verkligen hela hallen och köket nytt – tänk vad lite färg kan göra!Färgen är Jotun Kvällshimmel, målad med Lady väggfärg (använder inget annat längre, den är så himla bra), samma färg i hall och kök – och däremellan har vi tapetserat med Emma Classic Blue, från Sandbergs tapeter.
Fruktkorgen inhandlades på Blomsterglädje i Motala när vi varit i Norrköping jag och mamma. Gillar att kunna torka enkelt under.
De här hyllorna satt på samma plats innan, men har fått lite vinterpynt inför advent. Behöver ha en kalender hängande centralt, och såklart kokböckerna som används mest frekvent. Älskar kokböcker, men använder nästan uteslutande dessa när jag lagar mat, om jag inte hittat nåt recept på nätet.
Det enda julpyntet som fått komma upp än är den här gamla ljusstaken, mormors gamla och säkert omkring 100 år. Jag tycker så mycket om den så jag vill hinna njuta lite av den fram tills jul. Har, som ni ser, även äntligen plockat in lite enbärsris. Lite ris fick hamna i en krans på dörren med.
Men, har ni inte sett på instagram eller tycker bilderna där är för små, så kommer här lite riktiga före- och efterbilder på köket:
Här hade vi slipat och spacklat skarvar, så det såg inte riktigt ut så här innan. Tapeten i sig var väl helt ok, men jag var otroligt sugen på att få upp något mörkare, som blir mer ombonat. Tadaa! Fatta vilken skillnad lite färg kan göra ändå? Jag har generellt lite svårt för vita väggar, till och med om det är en vitbottnad tapet som denna. Känns mycket mer hemtrevligt nu, och ser liksom lite lyxigare ut?Har alltid muggar hängande här, för att man ska slippa få så mycket disk när man bara vill dricka lite vatten, väldigt praktiskt. Klockan hamnade lite långt upp, får se om jag orkar justera det…Här satt massa tavlor direkt på väggen innan, men de kom liksom inte fram ordentligt från tapeten. En av anledningarna till att jag ville göra om köket var (knäppt nog) att jag hittade affischen till vänster. Tyckte så mycket om de dämpade färgerna… Försökte sätta ihop en hel tavelvägg med de gamla tavlorna, affischen och ljushållarna, men det gick inte – så lösningen blev en tavellist för de vita tavlorna och sen får det andra hänga direkt mot väggen. Här ser ni tapeten Emma i hallen med, älskar den och har fastnat för den varenda gång jag kollat på tapeter. Här var alla väggar vita innan vi målade. Det är väldigt få väggytor i hallen, vilket gör att det funkar ypperligt med en mörkare färg trots att inte hallen är så ljus. Otroligt mycket mer praktiskt med en mörk färg också. Nån gång ska vi byta ytterdörren, som glipar mot omvärlden trots att vi tätat med lister… Men det får bli nån annan gång, det är ju svindyrt med ytterdörrar!Det här är nog den mest rättvisande bilden på färgen. Tycker om att kök och hall hänger ihop mycket bättre nu, innan var det en ganska hård tapet med svart botten där Emma sitter nu, och den gick inte färgmatcha mot något som var behagligt.
Jag har verkligen noll intresse av att inreda efter trender eller andras åsikter, jag känner i kroppen vad jag själv vill ha och vad jag tycker om – även när det ibland blir en blandning av prylar eller kanske sånt man vill göra om efter ett tag. Färg tycker jag är ett så bra sätt att variera sig på, det är inte något enormt klimatavtryck och det ger heller inget jätteavtryck i plånboken – det tar bara lite tid.
Har haft en väldigt trevlig helg med mamma, i Norrköping, där vi ätit gott, sett Begynnelsen och sovit på hotell och njutit av påföljande hotellfrukost. På något sätt känns det däremot som min egen lilla pärla till helg att spara, så jag tänker inte direkt skriva mer om den – men vi hade det i alla fall väldigt bra, för er som undrat.
På vägen hem så tog vi svängen över Blomsterglädje i Motala (eller ja, det är ju en liten omväg men ändå). Det påminner en del om Backamo, men är ännu större – och vi gick runt där inne i drygt en timme och botaniserade. Inte lika mycket växter nu, men OTROLIGT mycket fina saker till inredning. Vi har inte så värst mycket pynt allmänt hemma, och inte heller julpynt, men när jag hittar sånt som jag verkligen spontant känner att jag älskar direkt så kan det bli ett köp. Inga dyra grejor, och hittade så himla fint vinterpynt, en stor träkotte och en gran. Gillar sånt som kan stå lite längre en ren julpynt.
Vet att jag inte är ensam om att tycka att november bara sprang iväg – kanske för att den varit väldigt mild, men hjälp vad fort det gick. Det är inget jag egentligen är ledsen för, mer än att jag inte känner alls att jag är förberedd inför att det är första advent redan till helgen? Stod i går och funderade på om jag skulle ta in adventsstakarna, men kände också att vi inte målat köket än och jag vill gärna ha det klart innan jag gör i ordning för julen där, så istället började vi spackla lite. Lite idiotiskt på ett sätt, det går ju räkna i minuter hur mycket tid vi har för att måla och fixa på vardagskvällar, men samtidigt är det ju lite torktider på spackel och färg och sånt som gör att jag ändå vill komma igång. För att citera Carina Berg – ”Ja ja, nu blev det så”.
Tomt och spacklat. Det är inte så himla mycket att måla, så det som tar tid är underarbete och tejp.
I övrigt är det bara utebelysningen som kommit upp här, den gjorde sig väldigt fin till den lilla snön som kom förra veckan – och som nu absolut är helt borta och istället är ersatt av lera. Whoop whoop. Skulle vilja göra en krans till dörren men har inte kunnat förmå mig att knata bort till gran eller en och knipsa lite ris (på vår egen mark alltså), i mörkret efter jobbet. Det är ju annars det absolut enklaste och bland det finaste man kan ha inne för att få lite julkänsla, så jag kanske borde ta tag i mig ändå. Älskar enris, men SATAN vad stickigt det är! Går ju igenom även tjocka handskar tycker jag.
Från förra året. Ansträngningen ligger ju ENBART i att ta sig ut med en sekatör. Måste nog ta tag i det ändå. När det inte regnar.
Nåväl, dags att ta hand om barn, djur och matlagning, i den ordningen. Kram på er!
Jävla grisjävlar, rent ut sagt. Ja alltså hormonerna jag refererar till i just detta fallet är inte mina, utan de hos våra minigrisar…
Vi har ju tre hon-kultingar kvar, och så Doris (mamman) och Frank (pappan). Eftersom de små kultingarna nu precis kommit in i sin första brunst så har vi således skiljt dem åt från föräldrarna, så de är i varsin hage. Men – först så har småkultingarna rymt, jag vet inte HUR många gånger den här jäkla veckan, oavsett hur vi fixar och trixar med staket, el, stängsel och annat så tar de sig lik förbannat ut.
En bild från förra sommaren, när de höll sig där de skulle
Så klipp till helgen, vi har spenderat säkerligen 6-7 timmar lördag och söndag med att säkra hagarna, och har jagat in rymda kultingar en massa gånger. Nu TROR vi att vi har dem fast i en mycket liten hage – tills de slutar brunsta. Tror ni inte att kåtbocken Frank då istället blir så sugen att han går rätt igenom elstängslet, och kommer därmed på att elen av någon anledning inte är på på den nedersta tråden? Nej men visst… Efter ett par timmar av felsökning, test av elstängsel och anslutningar så har vi nu fått på rejäl kräm på nedersta tråden. Problemet är då att nu tror han att det inte är nån el på, och när man är halvvägs under tråden när elen slår till så springer man – framåt. Alltså ut ur hagjäveln. Men men, vi hoppas att han får sig några ordentliga kyssar till så han får tillbaka respekten för stängslet (ursäkta om det låter hårt, men alternativet är att avliva honom).
Sa jag att jag har känt mig hängig och förkyld med ont i kroppen idag? Hade absolut hellre legat i soffan och vilat istället för att springa efter en kåt jäkla galt, men tur på ett sätt att det var i dag och inte en vardag när vi inte är hemma åtminstone. Jag lär behöva jobba hemifrån ett par dagar ändå för att inte smitta någon, så jag får hålla ögonen på grisarna med.
Älskar griskultingar. Älskar inte när de brunstar.
Eftersom jag, precis som ni, är priviligierad nog att både leva på en plats och i en tid där man har åtminstone stor rådighet över sitt liv, så innebär ju det att jag har valt saker som för mig till min nutid. Så här lite ”mitt i livet” (i bästa fall) så funderar jag ibland över det, inte om jag har valt fel men vad jag har valt, och vad jag har valt bort.
Många av de val man gör gör ju också att du väljer bort något annat. Inte alla, ibland kan man såklart kombinera en massa val, men de lite större dragen. Nu kanske det är lätt att tänka att jag ångrar de val jag inte gjort, men det är inte det jag är ute efter just nu. Det jag tänker på är att en medvetenhet om de val man gjort och därmed vad man valt bort, kan göra det enklare att acceptera det man inte har. Låt mig ge ett exempel.
Vi valde att köpa den här gården, istället för att bo kvar där vi bodde i stan. Det var, trots ett fantastiskt hus, faktiskt ett lätt val. Däremot var det ju också ett ganska stort val att köpa gård, och det valet gör ju att vissa andra val blir, om inte omöjliga, så svåra att göra. En del av mig vill fortfarande åka på tre veckors bilsemester med familjen till Kroatien och uppleva allt som finns att uppleva där. Men, även om vi inte haft djur som höns, grisar och katter, så är det svårt att lämna en gård 3 veckor under sommaren (vilket är då vi oftast har möjlighet till semester, med tanke på barnens skolgång mm). Andra saker spelar såklart in, det är dyrare att bo här, inte bara för att vi fick lite mer i lån när vi köpte gården, men det är mer saker som behöver lite kärlek och omsorg här än i vårt nybyggda hus. Det är mer trädgård att ta hand om, stängsel som ska bytas, och en massa byggnader som behöver underhåll. Jag väljer gården vilken dag som helst i veckan, för här bor vi ju hela året, inte tre veckor om året. Men det innebär ju inte att jag helt plötsligt inte tycker om och saknar allt det andra vi gjorde, det gör det bara lite lättare att uthärda längtet när jag vet vad vi fick för det.
Ibland, oftast just vår eller höst av någon anledning, så får jag en sån otroligt stark längtan till att bara åka söderut. Alltså själv, att bara ta det jag måste och sätta mig i bilen och åka dit näsan pekar, stanna där jag vill och fortsätta tills jag känner hemlängtan igen. Självklart kan jag inte bara göra det, jag är en åtminstone någorlunda ansvarstagande förälder, maka och arbetande person, men ibland är längtet nästan fysiskt och outhärdligt.
Åh vad jag kan längta efter detta, att åka bort med hela familjen så det bara är vi, inga skärmar, inget annat än bara det vi själva vill göra, och alla har det bra tillsammans.
Jag väljer också i princip alltid mitt hem och familj före vänner – där den största anledningen är att det inte finns så mycket ork och tid över till annat än det. Men då väljer jag ju såklart också bort en del vänner, träffar och annat kul, och det blir såklart ensamt. Jag önskar att jag hade valt att ha ett helt gäng nära vänner, men det känns inte som det är ett val jag kan göra utan mer som att det bara blev som det blev under de förutsättningar som fanns.
Av nödvändighet så väljer jag också att prioritera träning, eftersom jag förstår att om jag inte tar på min syrgasmask själv först, genom att ta hand om mig själv, så kommer jag heller inte vara till hjälp för någon annan.
När det kommit till jobb så tycker jag att jag har gjort bra val, och många olika val. Varje arbetsplats har lärt mig massor, men jag har också lärt mig att inte vara rädd för att testa något helt nytt. Det är jag faktiskt extremt glad för, annars hade jag kanske fortfarande bara varit kvar någonstans av rädsla för att inte välja fel, eller annorlunda. Tänk vad mycket jag hade missat då? Och alla goa människor jag jobbat med, som jag inte hade träffat. Det har varit bra val.
Att stå på en byggarbetsplats iskalla morgnar låter kanske inte som nåt man borde välja, men jag lärde mig så mycket och hade så goa kollegor.
Jag skulle vilja göra en väldig massa saker, men där förutsättningarna inte är sådana att det funkar att göra de valen. Jag skulle ju (som en del av er vet), vilja skriva en bok, men när man har ett jobb som innebär att man till största delen befinner sig framför en dator så kan jag inte välja till att ägna mer tid vid en skärm. Vissa val är svåra att göra när man har barn, men det är såklart inte så att jag för den skull önskar att jag INTE valt barn – det blir kanske bara saker som skjuts på framtiden.
I vardagen hinner man såklart inte med alla dessa val, det bara rullar på, och det är inte så ofta jag ens hinner tänka på dem. Men ibland slår det mig lite tydligare, just att man väljer och har valt, och därmed inte kan gå och gräma sig över de val som inte ”fått plats”, men samtidigt får man ju tillåta sig att smyglängta lite efter andra val.
Det är inte många saker jag hade velat välja annorlunda i, inte som jag kan säga idag i alla fall, mer än att jag verkligen önskar att jag hade valt att inte låta de stora barnen få mobiler förrän de var mycket äldre (har INTE valt alla konflikter det medför, men allt väljer man ju inte själv).
Vad har du valt bort, som du skulle välja bort igen, men ändå saknar?
Tillägg, det motsatta är ju också sant, vårt samhälle ställer ju krav och förväntningar på oss som gör att vi inte riktigt KAN välja, eller ens tänka oss att utforma livet på ett helt annat sätt.
Jag lovade ju sist att lägga in lite bilder på höstprakten på gården, sen kom det en massa trista tonårskonflikter mellan och jag tappade helt livslusten kände jag. Tycker jag känner mig som världens sämsta hur jag än gör där känner jag.
Men men, om vi släpper det och kollar ut så finns det ju i alla fall så otroligt många förutsättningar för *glimmer* nu (alltså att man ser något litet som är vackert och att man uppskattar det). Jag vet att alla är olika, övriga familjen kan absolut se sånt som är vackert, men de påverkas inte av det på alls samma nivå som jag gör. VARENDA höstfärgat träd eller löv gör mig varm i kroppen, och varje solstråle som faller på de vackra färgerna gör mig lycklig. Det är nog den egenskapen hos mig själv jag skattar bland de absolut bästa – att jag har förmåga att se och uppskatta allt vackert. Vilken typ är du?
Vår kvarstående lönn ser lite ensam ut, men är sprakande i sina färger.
Bjuder härmed på en liten fotokollektion från gården i höstskrud, håll till godo!
Äskar att vi har så fina träd i våra beteshagar, och vi jobbar hårt på att plantera fler träd i själva trädgården. Äppelträden har levererat över förväntan och nu är äpplena dessutom vansinnigt goda att äta som de är. Dessutom har vi lämnat in ungefär 125-150 kg för mustning, utan att träden för den delen är renplockade ännu. Blir så glad av variationerna av löv, färger och former. Solen sken så fint på garaget, tycker så mycket om de välvda fönstren!
Tidigt i morse var det -2 grader ute, och ett ordentligt lager frost klädde in gården i en annan skrud.
Det syns inte på bilden, men nu är hönorna inflyttade i växthuset Alla blad ser ut som de har fått en kant av kristyr!
Med det vill jag bara skicka lite höstvärme till er, hoppas ni har en bra vecka.
Efter en vecka som känns tämligen kass så måste jag ändå säga att den här lördagen verkligen har visat sig från sin bättre sida. Morgonen började med träning som vanligt på lördagar, och för första gången på länge kändes jag stark, så det lade en bra start.
Sen hem för lite gårdsfix, prio ett var att plocka äpplen som ska lämnas in för mustning i morgon, och det löste jag och maken relativt snabbt. Gissar på mellan 100-150 kg, och då har vi tagit långt ifrån allt på de stora träden.
Sen skulle två griskultingar in i stallet och få öronmärkning inför leverans till nytt hem i morgon, det gick oxå helt ok.
Sen blev det tid över att stå och glo på regnbågen en stund, innan det blev lite annat småfix.
Vi vet ju att det är här lyckan finns!
Ett till äppelträd blev planterat (syns ovan till höger), ett Aroma som får sätta punkt för äppleträden på gården – tre har vi hunnit sätta sedan vi flyttade in, och fyra finns sedan tidigare.
Jag håller oxå på att tömma växthuset så hönorna ska få flytta in där ett tag, då äter de upp både ogräs och ohyra, samt gödslar lite. mycket tomater blev det i år, till slut, trots en trög start.
Igår hämtade jag oxå en rolig leverans, det han som ska bli vinterns stick-projekt:
Visst är det underbara färger? Tröjan kommer bli lite randig, skulle gärna ha med mönster men litar inte tillräckligt på min förmåga… Alpacka och angora, kommer bli en riktigt mysig tröja! Inte billigt med garn dock, detta kostade typ 800kr. Men billigt för den kvaliteten man får ändå, även om arbetet blir ens eget.
Har fotat lite ute på gården med, ska försöka lägga upp det i morgon, det är SÅ vackert här i höstens alla färger!
Hoppas ni har en bra helg med.
Sitter här just nu, och har tänt varenda ljus, och stickar på en mössa av garn som blev över från förra projektet.
godatankar.com 