Vår gård

Farväl Frank!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag brukar kliva upp strax innan åtta på helger – det känns som en lyxig sovmorgon efter nästan 16 år av extremt tidiga morgnar med barn. När jag klev in i badrummet blev jag först lite perplex, för hela badrummet badade i ett mjukt, rosa ljus – men jag fick snabbt förklaringen när jag kollade ut. Vilken morgon! Färgerna försvann så fort, så fort, men jag hann ut och fota när det var alldeles ljuvligt pastellfärgat ute, med frost på varenda gren och grässtrå. Har varit glad hela dagen tack vare den fina morgonen!

I dag har vi då skickat bort både Frank och de två tonårstjejerna (minigrisarna alltså, ifall någon nu hoppar in enbart på detta inlägget). Skönt det, Frank äter oss, och helst även Doris, ur huset. Nu fick tonårstösen Knyttet flytta in med småsyskonen och mamma Doris, så nu har vi bara en hage med en mamma-gris, hennes 6 månader gamla dotter och så fyra kultingar på 2-3 veckor då. I den kullen kommer vi behålla en söt lite gylta, som vi genast har fattat lite tycke för, och sen när de övriga är stora nog att flytta (12 veckor) så kommer vi alltså bara ha totalt 3 minigrisar. Hanterbart.

Grisarna går i samma hage och på samma kulle där vi brukar släppa ut hönorna, när vi också är ute (så inte rovfåglar kommer och tar dem). De funkar väldigt bra ihop – grisar och hönor. Hönorna pickar i sig de korn som grisarna missat eller som så att säga passerat grismagen, och går gärna där grisarna bökat. Tänker också (men har väl inga fakta på det) att hönorna också hjälper till att äta upp insekter som kan vara besvärliga för grisarna annars. Griskultingarna tycker också det är roligt med hönorna, mest att jaga dem lite då 😉 De är bara hälften så stora som hönorna, men supersnabba och har väldigt roligt ser man. Hönsen verkar inte lida så värst av det heller, de kan alltid flaxa undan till där grisarna inte kan gå om det är så.

Måste bara visa en sista bild, även om det inte syns så väl – men eftersom jag var ute lite innan solen riktigt gått upp så blev då så coolt när de första strålarna nådde vindkraftverken borta i Skärstadalen, i verkligheten såg det ut som de riktigt lös av sig själva!

Helgen försvann bara lite för fort, som vanligt, och jag längtar redan till nästa så man kan vara ute här på gården. Kram på er, hoppas ni får en bra vecka!

Färre grisar

/ LindaG / 1 kommentar

På söndag flyttar Frank till en ny gård, i Skövde, för att fortsätta avla söta små minigrisar där. Nästa vecka flyttar även två av ”tonåringarna” hemifrån, de ska till Tenhults naturbruksgymnasium, vilket känns lite extra kul 🙂

Vi behöver skala ner antalet grisar, det blir för dyrt att hålla dem med mat, så hur mysigt det än är med griskultingar så kommer vi inte skaffa några inom överskådlig framtid. Planen är att behålla två eller kanske tre, det blir vår ”mamma-gris” Doris, tonåringen Knyttet från förra kullen och eventuellt någon av hennes nya små kultingar, om någon blir extra kelig. Lite trist, men eftersom vi inte har någon egen produktion av spannmål så funkar det inte att köpa foder för ganska mycket pengar varje månad.

Lilla knyttet, hon är så söt, så henne måste vi ju behålla.
De fyra nya små godingarna!

Dag 729 i januari

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag: Oj, tänk att det ändå nästan är februari redan, vad fort det gick!

Också jag: Herregud, den här månaden tar aldrig slut, det blir ALDRIG vår, det är sååå deppigt….

Det är svårt att förhålla sig till oxveckorna, dagarna känns evighetslånga samtidigt som enheten ”veckor” samtidigt känns som de går väldigt fort. Man kör liksom ner huvudet och tar ena foten framför den andra, och inspiration och kreativitet ligger kanske inte på topp.

Men men, man tar sig ju för saker ändå. I helgen var mellankillen iväg med fritids i Branäs och åkte slalom, och då passade vi på att ta tag i en liten surdeg på hans rum som legat i nästan två år. När vi renoverade badrummet behövde vi gå in i väggen bakom (i sonens rum) för att fixa med den vägghängda toastolen, och sedan dess har vi bara ställt tillbaka gipsbiten vi skar bort. Nu fick vi tid att med gipsbruk, reparationstapet och lite ny färg göra iordning ordentligt. Det är inte mitt färgval, men han var nöjd och det är väl ändå ett tonårs-värdigt rum antar jag.

Det blev lite bökigare än det behövt vara eftersom jag åkte på mitt livs första ryggskott i fredags. Vet inte om det var nån konstig bieffekt av naprapatbesöket dagen innan, eller om jag gjorde nåt dumt på träningen den kvällen, men i alla fall låste sig hela ländryggen ända ner i svanskotan. Fick inse att det inte var aktuellt att träna på lördagen, men försökte röra på mig efter bästa förmåga, och idag är jag bara lite stel och öm. Segt att vara 40+ ibland alltså…

Vad gör ni, i det mediokra vintervädret?

Man tager vad man haver

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det blev en rätt bra helg ändå det här. Vi har mestadels varit ute, flyttat runt grisarna i de olika hagarna, och grejat med behövligheter. Nu har Doris och de fyra kultingar hon visade sig ha fått, flyttat ut till lekstugan istället för att bo i stallet. Det var åtminstone Doris mycket glad över, att kunna gå fritt ute som vanligt – samtidigt som jag för mitt eget lugns skull var glad att vi kunde ha henne i stallet när hon fick kultingar mitt i en snöstorm. Frank är nu såld och kommer inom kort att få flytta hem till nya damer, och allt eftersom kultingarna växer kommer vi sälja dem med – planen är att ha kvar Knyttet (från förra kullen) och Doris, det blir helt enkelt för dyrt att skaffa foder åt så många grisar som vi har just nu, och det även om vi säljer kultingar och får en liten inkomst så täcker det mest nätt och jämnt kostnaden.

Det blir mycket på gården här som blir ”trial and error”, vi testar, skalar upp eller skalar ner, eller avvecklar, för att hitta en balans som funkar.

I övrigt satte vi upp det ”garagetält” som blåste iväg i stormen igen, vi använder det som typ utomhusförråd just nu, när vi köpte det så agerade det vindskydd för låne-får. Nu är det reparerat där det hade böjt sig och gått sönder, och står ännu mer fast förankrat igen.

Jag fick lite feeling och bestämde mig för att jag skulle göra nåt jag längtat efter länge, jag plockade upp de trampstenar som utgör altanen framför huset (där vi ska lägga trall) och gjorde lite stigar i trädgården, mellan köksträdgård, växthus/pergola och blomrabatter. Vill verkligen ha lite stigar, men det är inte görbart att hålla grusade gångar ogräsfria, och allt annat blir dyrt, så det kändes perfa med stenar som gräsklipparen helt sonika kommer kunna gå över. Just nu ligger de bara ovanpå gräset, tänker att de kommer sjunka ner lite av sig själva när gräset dör, annars får jag ”hjälpa till”. Men vi har trampstenar på fler ställen, och de har också en galen förmåga att helt täckas över av gräs, så lite ovanpå får de gärna vara.

Visst blev det lite fint ändå! Hade velat göra ännu fler gångar, men nu är det mest småbitar kvar. Tror jag kommer lägga dem som lite dekoration i rabatten utmed huset jag tänker skapa till våren. Det var tämligen tungt att lägga ut stenarna, de är större än de kanske ser ut, men det kändes så otroligt tillfredsställande att jag orkade alla utom den allra största själv. Det var också extremt skönt att få vara ute så mycket i helgen, jag vill ha något att göra för att vara ute en längre stund, och känna hur bra man mår av det. Tittar man på bilden ovan så ser det ju inte direkt ut som vi är i mitten av januari dock….

Mitt värsta jag

/ LindaG / 4 kommentarer

Alltså det här är väl ingens bästa tid – såvida man inte bor norröver och får en riktigt, vacker och snötäckt vinter kanske – och det är då absolut inte MIN bästa tid. Det skulle lika gärna kunna vara slutet av mars när man tittar ut nu, och efter en tacksamt vilsam julledighet så riktigt kryper det i mig av begränsningar i utomhusprojekt just nu. Jag vill ha ett projekt – nu meddetsamma – och jag vill ha tid att genomföra det. Jag vill ha bra nog väder att vara ute och greja och jag vill ha tid att vara ute under de timmarna det är ljust. Men det ÄR ju inte så värst mycket saker att göra ute så här års, och på ett sätt är det ju skönt eftersom det blir en välbehövligt paus i trädgårdsarbetet, men det är också tråkigt när man gärna skulle vilja kunna vara ute och fixa en stund, för att få röra på sig lite och få dagsljus.

Jag skulle utan problem kunna hitta på minst 10 trädgårdsprojekt att planera för sommaren, men jag vet att jag varken kommer orka eller hinna mer än kanske det som redan är planerat. Sen är det ju roligt att gå och fundera på saker man vill göra ändå till en viss gräns, för känns det sedan alltför avlägset till det går att genomföra så tappar man ju sugen.

Jag vill ha mer blommor i år, men allra helst perenner för det är skönt med sånt man inte behöver förså.

Funderar på inomhusprojekt, men det som står på önskelistan är att fixa till tvättstugan och det är en lite för stor investering för att jag ska känna att det är motiverat, när det finns en hel del som kommer behöva läggas pengar på ute till våren och sommaren.

Vet att jag inte är ensam om att tänka på sommaren, hela mitt flöde svämmar över av sommarbilder och längt.

Förlåt, det här är bara ett i-landsproblem, men jag blir less på mig själv när jag känner hur rastlös jag blir. Rastlös i kombination med vintertrött och vintermörker är ju värst, för då VILL man göra saker men det typ går inte eller så orkar man ändå inte riktigt. Bläsch. Vill ha nåt roligt att planera!

Idéer inför sommaren

/ LindaG / 3 kommentarer

Jag har åkt på en förkylning, och även om den inte är så värst rejäl så kändes den inte kompatibel med dagens crossfit-pass som var inriktat i princip enbart på puls. Så, jag har suttit och funderat lite över sommarens odlingar, för även om det känns avlägset så är det nu mitt i vintern det känns allra roligast att planera och fundera. Än finns ingen torka, inga skadedjur, ogräs och tidsbrist (i teorin alltså), så allt känns möjligt!

Eftersom vi troligtvis kommer få ett allt varmare och torrare klimat just här, så vill jag gärna klimatanpassa vårt hus med svart fasad genom att placera växter och träd som kan ge lite skugga där det gassar på som mest. Inför en beställning ihop med en kompis så började jag fundera på om jag inte skulle kunna få vår syd-östliga sida att nästan gå mot zon 3, om jag ser till att få upp några träd och lite vindskydd, så nu har jag gjort en beställning av Äppelkvitten, Sötmandel och Persika – alla är träd som klarar zon 3. Hade hoppats på ett Kaki-träd med, men de tog slut innan jag hann få tag i dem.

Det syns ju inte här, men vi har ju byggt en liten altan i sydöstra kanten av huset där vi satte in en altandörr förra året med. Här är bara två träd inritade, men det blir nog 3 nu då. Det är mest blåsten som kan ställa till det här – och så blir det väldigt torrt, men kan jag få upp träd som både hjälper till vid vind och som också kan ge lite skugga åt mark och hus så tänker jag att det kan funka. Ungefär så här tänker jag:

Vi kommer nog bygga en mini-mini pergola över altanen, utan ”tak”, och fästa ett armeringsjärn där jag tänker att jag kommer sätta en vindruvsplanta och kanske något mer. Sen blir det de tre träden en liten bit från huset, vilket förhoppningsvis gör att jag kan göra en enkel rabatt in mot huset (jag vet att man inte ska plantera för nära husgrunden, vi kommer lägga en rad marksten längst in och jag kommer bara ha småväxter här) där basen nog kommer utgöras av Kantnepeta – den vet jag trivs hos oss. När vi vinner på lotto (hahahaha) ska vi bygga en gärdsgård mot åkermarken utanför, istället för elstängsel.

Förhoppningsvis innebär det här att vi får upp zonen ett hack, vi har annars zon 4 här, främst pga mycket vind. Blir det som jag vill så kommer det inom ett par år också ge lite skugga åt vår svarta fasad om somrarna.

Nästa plan för just klimatanpassning kommer ske i samband med att vi ska bygga ett trädäck där vi nu har nån form av natursten, på framsidan:

Så här ser det ut nu på sommaren. Vindruvan ger ju skydd åt fasaden (som ska målas i vår för övrigt) men stenen är hopplös att ställa möbler på, och det växer hela tiden ogräs i springorna. Jag tänker vi gör så här istället:

Ett trädäck istället för stenen, med ”hål” för vindruvan som såklart ska vara klart. Några stolpar här med, vita för att passa med de befintliga stolparna, för att ha möjlighet att sätta någon enklare form av klätterväxt om vi vill. Vid stolparna, och eventuellt någon mer stans, fäller vi in odlingslådor där vi kan ha lite torktåliga växter, har inte landat här i vad jag vill ha riktigt. Krukor är ändå väldigt svårt att ha här, då det blir gassande varm och de snabbt torkar ut. Tror inte jag vill ha ”takreglar” på pergolan här heller, eftersom vi behöver maxa ljusinsläppet sommartid, men har heller inte helt bestämt mig.

Den sidan ni skymtar till höger i bild, som är rakt i söder, där kan vi inte plantera så mycket. Dels finns där ett befintligt land och ett stort gammalt äppelträd, men där det rent teoretiskt skulle gå att plantera, där ligger vår avloppsbädd (eller vad heter det?) någonstans, så det kommer förr eller senare behöva grävas om.

Vad tycker ni? Idéer på växter kanske? Eller nåt jag missat att tänka på?

Mina bästa grejor på gården

/ LindaG / 1 kommentar

Nä, det här är inte ett inlägg som kommer premiera konsumtion, men däremot tänkte jag lyfta de saker vi har här på gården som jag verkligen är glad att vi köpt eller införskaffat. En del saker hade jag nog kunnat räkna ut i förväg att de skulle vara toppen, men andra har tillkommit efter behov och är mycket uppskattade. Så, här kommer, utan inbördes ordning – de bästa sakerna vi har här på gården!

  • Min tämligen fula men alldeles underbara overall, köpt på rea på Jula. Den är en storlek större än min vanliga storlek, så jag kan ha tjocktröja under utan att nåt sitter åt. Eftersom man, när man har djur, behöver ta sig ut en sväng i ur och skur så är det ljuvligt att ha något som A – håller en varm och B – inte gör något om den blir skitig. Utan den här overallen hade det varit oändligt mycket otrevligare att vara ute så här års! (Den är också hela anledningen till listan, eftersom jag gick och tänkte på vad jag glad jag är för den)
Varm, oöm, går snabbt att dra på sig över myskläder – och alldeles gräsligt ful men underbar.
  • Mina muckboots – det är väl ända ”märkesprylen” men jag behövde ett par riktigt bra och samtidigt varma gummistövlar, och valet föll på Muckboots. De är löjligt sköna och riktigt varma, väldigt mjuk sula dock vilket ibland kan vara lite nackdel, men även fördel. Bra stövlar i alla fall, återigen såna som man inte behöver vara rädd för att skita ner.
  • Murarhinkar. Konstigt kan tyckas, men det är billiga och ändå väldigt rejäla hinkar som kan bära vatten, trädgårdsavfall, äpplen, djurmat eller annat. Har säkert 10 st här hemma, men ändå räcker de liksom aldrig till…
  • En bra röjsåg (och trimmer), med en bra sele. Det går inte att hålla efter hagar med elstängsel utan trimmer och röjsåg, tänker att de flesta säkert är lika bra – men kan oerhört varmt rekommendera selen från Sthil. Kan helt ärligt gå med röjsåg i många, många timmar utan att det blir tungt eller jobbigt, och den sitter heller inte åt över brösten utan vilar mer på höft och rygg liksom. Sjukt skön!
Har nog lyft av själva röjsågen här, så en står ovanför axlarna, men det gör den såklart inte när man har den på!
  • Motorsåg, med fördel batteridriven. En batteridriven såg känns nästan bedrägligt mycket som en leksak, och är inte alls lika läskig att använda som en bensindriven. Vår är inte superstor, men till vår lilla gård räcker den gott och väl, och är smidig att hantera.
Nej man ska inte ta ner alla döda träd, men det ser ju så skräpigt ut….
  • Fyrhjulingen, som är vårt enda motorfordon (förutom våra vanliga bilar) på gården. Den har plog och dragkrok och är smidig att tex skotta med eller dra släpet med när vi kör här på gården. Sen har den ju INTE alla fördelar som tex en liten traktor hade haft, men det går liksom inte köpa till en 2 ha gård…

Alla de här prylarna gör livet väldigt mycket enklare, skönare och roligare på den här lilla gården. Det finns säkert fler dessutom, som jag bara inte kommer på just nu. Sen har jag även en önskelista på saker som skulle underlätta livet i övrigt här, men det får nästan bli ett eget inlägg tror jag.

Grisigt sällskap

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit ett av de mest vilsamma julloven sedan vi fick barn, och det känns väldigt skönt. Jag har tränat, läst, spelat tv-spel och grejat på gården, och jag känner mig hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag inte hellre hade fortsatt vara ledig, men men, jag har i alla fall ett kul och bra jobb att gå till.

Så synd att snön låg så kort tid, älskar snö, speciellt över blask och lervälling… för er som följde på Instagram igår kan jag meddela att vi inte fått kultingar ännu, det tar nog ett par dagar men det kan hon behöva för att boa in sig i stallet lite. Majken är där nere nu och bygger snickarbänk, och tyckte lite synd om henne som var själv så nu går hon runt en stund lös där nere med honom, hon är som en hund lite:

Pratade med en kompis om det där med nystart runt nyår – det är inte alls nu jag vil göra någon nystart, den lusten infinner sig snarare på hösten. Däremot kan jag gärna reflektera på det som varit och hur jag vill ha det framåt, men några nystarts-fasoner har jag inte ork med så här års… Hurdan är du?

Skadedjursbekämpning

/ LindaG / 1 kommentar

Vi har ett jättefint uppspaljerat plommonträd på södergaveln på stallet. Det har blommat superfint varje vår, men tyvärr har det inte burit mer än någon enstaka frukt – när vi har kollat närmare så visar det sig nämligen att trädet är komplett översållat med sköldlöss. Just sköldlöss är ju nästan omöjliga att bekämpa med, man får borsta bort själva ”skölden” med en hård borste och sen gärna följa upp med att pensla med t-röd, i minst två omgångar för att få död på ägg och smådjur. Det är ju liksom inte så smidigt att borsta och pensla varenda liten kvist, så i höstas bestämde vi oss för att göra nåt drastiskt – klippa ner det hårt och sen borsta (och senare behandla med t-röd) det som är kvar.

Eftersom vi ändå inte får någon frukt så bedömde vi att vi inte har så mycket att förlora på att testa att klippa ner den.

Det är dessutom en hängränna som slutar mitt över trädet – bra tänkte vi först eftersom det får extra vatten, men det känns inte optimalt på vintern.

Så här ser varenda lite kvist ut, det syns knappt här men det är även MILJONTALS små ägg eller lusbarn eller nåt.

Jag gick hårt åt trädet alla små kvistar, och när vi var nere på en hanterbar mängd grenar så borstade jag dem runtomkring, noga, med en hård borste. T-röd vågade jag mig inte på i kylan, det får bli framåt vårkanten. Förhoppningsvis överlever trädet ändå!

Det var ju så himla skönt att vara ute, så jag passade på att klippa när vindruvan med, den ska ändå klippas på vintern just. Den såg ut så här först (och som bonus ser ni mig i min oerhört sexiga men vansinnigt sköna overall i fönstret):

För att sen landa i en betydligt prydligare variant här nedan:

Här ska vi bygga en liten altan i sommar, så de allra nedersta kvistarna fick kapas – men nu är det klart och ger förhoppningsvis lika mycket vindruvor som vanligt i sommar 🙂

Härligt och kul att vara ute i det fina vädret, i det underbara ljuset som kom tack vare snön. Vi var ute och nere i stallet och grejade hela dagen, och efter typ hela senhösten inomhus så kom jag ihåg hur otroligt bra man mår av att vara ute så mycket! Och som bonus så sover man ju dessutom så otroligt gott när man varit ute så mycket.

Vad gör ni de sista dagarna på lovet?

Året som gick

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag gör fotoböcker, ett för varje år, men jag släpar lite efter så den jag gjorde i år är för 2022. Men det ÄR väldigt bra, roligt och nyttigt att reflektera över det år som gått, och här har jag ju en ypperlig möjlighet att göra så. Vad hände i år då?

Januari ägnades åt att drömma om sommarens projekt och planer, och så fick vi vår allra första egna kull med minigrisar.
Februari – jag vet inte riktigt, det ägnades nog mest åt att längta efter lite grönska som vanligt.
Mars – våra egenkläckta Silverudds och Hedemora tittade fram, för att förnya vår hönsflock.
April kom, och vi snyggade till utanför garaget med en liten flisbelagd uteplats.
Maj inleddes som alltid, med min födelsedag, och årets födelsedagsplantor planterades ut.
Hela stallet fick ny färg i maj, och blev så fint.
Ny flis i köksträdgården, tillsammans med den skira grönskan i maj. Och så rabarbern då, som är allt annat än skir.
Juni, och en riktigt trevligt midsommar.
Juli bjöd på skön värme, och utan den torka som varit de senaste åren så blev trädgården makalöst grön.
Vi höll också på att bygga pergolan vid växthuset i juli, och nu när jag letar så inser jag att jag nog bara delat de bilderna på instagram? Här är i alla fall en från när det var klart!
I augusti blev det lite utökning av altanen och en halvspontan damm.
Augusti bjöd också på en fantastiskt grönska
September är skördetid, och trädgården levererade mycket – förutom potatis.
Hösten bjöd sedan äntligen på lite vandring med, både på hemmaplan och i Trollhättan.
Oktober visade sig från sin allra vackraste sida
November kom, och levererade en typ vuxen person? Vår alldeles första, som nu är myndig.
Sen kom december, och vi fick feeling och gav köket lite ny färg.

Det blir då verkligen inte en heltäckande bild av året som visas här, inte ens i närheten, men det här är lite av det jag skrivit om i bloggen under året. Ska försöka sätta mig och formulera ihop lite planer och tankar inför det kommande året med, framöver.