Jag som tycker det är aptrist att baka saker som man måste jäsa har just nu en period när jag tycker det är rätt mysigt att baka just bröd. Det blir ganska mycket freebase, annars är det inte roligt, men håller mig väl till en halv påse torrjäst, ca 12 dl blandat mjöl och så 5 dl vätska. Ibland blandar jag i rivna morötter eller zucchini, ibland havregrynsgröt och ibland annat – det blir alltid lite olika. När andan faller på så sätter jag en deg på morgonen och knådar den i min kitchen aid (så man slipper klabba ner sig så mycket), sen får den jäsa tills jag kommer ihåg den igen…
Förra helgen blev det formfranska med rivna morötter och havregryn – mumma!
Det är väldigt praktiskt när man vill vara ute och greja hela dagen men vi ändå behöver äta lite mitt på dagen, då är det lätt att motivera alla till att äta mackor och så tar vi middagen senare. Och så slipper man bryta allt man håller på med för att ställa sig och laga mat mitt på dagen med – win win ju!
I dag var jag sugen på baguetter, blir ju perfekta lunchmackor av det…Lyxlunch med iskaffe!
Det enda jag håller mig till är Underbara Claras tips att öka på smaksättarna – står det 2 tsk salt tar jag 3, står det 1 msk honung så tar jag 2, det gör verkligen hela skillnaden! Har SÅ svårt för bröd utan tillräckligt med salt, det smakar ju ingenting…
Grytbröd i olika varianter har det också blivit ett antal gånger – mycket praktiskt och gott!
Just det – använder alltid termometer med och tar ut vid 98 grader! Hög temp i ugnen och helst ånga med. Supergott blir det!
Det är mycket att göra nu på våren, sånt som inte går att skjuta på, som frön som ska ner och rabatter som helst ska rensas nu för att det ska bli mycket lättare sen. Det blir mycket ”rapporter” på vad jag gör nu, men det är för jag själv dels tycker det är trevligt att skriva om och dels är det kul att kunna få tillbaka ibland och se allt som hänt. Den här helgen blev det dock mindre gjort eftersom maken däckade i nån typ av flunsa, stackaren.
Sakta börjar den nya rabatten ta form, även om den fortfarande inte är super-vacker så blev det klart finare med träflis i gångarna. Även gångarna i trädgårdslandet har fått markduk och flis! Kommer bli kanon när det kommer lite grönt till. Runt det gamla grishuset fräste vi upp den värsta oredan med jordfräs förra helgen. Kombinera med diverse blomsterfrön jag inte orkar så organiserat så blev det nu en stor yta #Radgard , hoppas NÅT tar sig!På Den stora åkern är nu foderbetor sådda, hoppas på mat till grisarna i vinter…
Men vi har också hunnit med lite glass-utflykt på glassfabriken, det fantastiska vädret vill man ju njuta av till 110%!!
För övrigt har jag en massa fina tulpaner här nu, och MÄNGDER med rabarber…
Älskar denna färgkombo!Vår altan har fått lite krukväxter (om än små än så länge), blivit avtorkade och så fram med dynor. I växthuset har citronen fått en större kruka, den väntar där inne på lite stabilare värme, så ska den få flytta ut sen över sommaren.
Bästa med helgen?! Att det varit sommarvärme!!!
Tillägg sent söndag kväll: sämst med helgen?! Jo men det verkar vara nån lite udda form av magsjuka som först tonåringen hade förra veckan, sen maken i går och nu Filip (som var den enda som kräkts, därav min osäkerhet). Nu är då frågan om jag är immun mot denna sort med, som med den vanligaste?!?!
I helgen var det ju perfekt väder för en rejäl arbetsinsats på gården, och på söndagen fick vi med hela familjen i arbetet. På morgonen var jag och hämtade en jordfräs jag hyrt via Hygglo, med målet att göra en åker vid den sedan länge oskötta plätten runt vår brunn. Tanken är att vi ska kunna odla foderbetor där som vi kan ge till grisarna i vinter,
Här hoppas vi att det blir en bra skörd med foderbetor – men de kommer få klara sig själva – dvs vi kommer inte vattna. Det är redan väldigt torrt och eftersom vi bara har en brunn så vill jag prioritera växthuset (och hushållet såklart). Grisarna har knatat runt och fyllt magarna till bredden i nya hagen. Jag byggde också ett enkelt skjul som går att använda i båda två hagarna beroende på vilken sida man stänger av.
Vi blev ju dessvärre av med våra fina mignon-ankor, men har som ambition att så snart det går skaffa nya. Därför vill vi förbereda med en liten damm, det här är faktiskt en ”ingår-i-köpet” avfallstank (ny) som vi sågat av och ska gräva ner. Grävjobbet står tonåringen för!
Det blir ju en hel del jord när man gräver upp (helt orimligt mycket faktiskt), men den forslas bara en kort bit – nämligen bort hit:Alldeles framför växthuset där det ska bli en stor plantering med perenner (även om det är potatis i en del nu pga fick ont om plats). Ser inte så vackert ut just nu, vi använder ”no dig”-metoden, dvs lägger ut kartong, sen på med jord och täckmaterial – men när det är klart kommer det bli kanon! Mellanbarnet fick stå för ogräsrensning i gårdsgruset precis vid entren. De stora stenslänterna kommer likt förra året få stå som de är – någon gång framöver ska jag göra terassodlingar här i stället, men nu får det som växer där vara.
Alla djur mår himla gott just nu och njuter av solen utan att det är för varmt. Hönorna är makalöst nöjda över att få gå fritt igen. I bakgrunden ser ni vår nya tupp-tonåring Flax, han kommer bli så makalöst fin i sin svarta fjäderdräkt!
Äntligen äntligen börjar det också bli lite grönt, förutom gräset har de flest buskar och träd åtminstone bladsprickning i någon form. Nere till vänster här ser ni hallon och vinbärsodlingarna, i år testar jag att inte beskära hösthallonen förrän efter de gett en första, tidig skörd.
Man mår SÅ gott i kroppen och huvudet efter en sån här helg (talar nu inte för stackarn som fick slita med jordfräsen). Det är så skönt att känna att kroppen är frisk (ja någorlunda i alla fall, man är ju ändå över 40) och stark, och att man orkar det mesta man vill. Själv har jag förutom att jag har stängslat och byggt gris-skjul planterat ut lite tomater i växthuset, planterat ut hälften av luktärten och så en massa smått där det funnits behov. Nästa helg ska det ju bli riktigt varmt och skönt, och jag tänker att jag ska plocka med familjen för lite glass-utflykt någonstans (tipsa gärna!).
I dag har ju den ”vanliga” veckan börjat igen, och som vanligt önskar jag ju lite så här års att fördelningen var omvänd – med 5 dagars gårdsarbete och 2 dagars vanligt jobb – men räntor, matpriser, el och bensin har satt lite käppar i hjulet ett tag nu. Nåväl, jag har tagit ledigt de kommande klämdagarna så det blir ganska mycket tid här hemma ändå framöver.
Är det förresten något ni undrar över, med gården, jobbet eller något annat?
I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.
Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.
Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…
Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.
Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.
Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!
Alltså tröttheten i mig denna veckan, den är helt enorm. Ska jag killgissa så är de en blandning av aktiva helger, jobb, allergi, störda nätter och vårtrötthet – resultatet är i alla fall att jag har prick noll ork just nu. Och det är då det blir svårt, att känna och tillåta sig bara vara trött men utan att fastna i den sortens vila som gör att man blir ännu tröttare (att vara HELT inaktiv en längre period). Sen ska ju ändå vardagen hinnas med ändå, den kommer man ju inte ifrån. Djur ska ha mat och vatten (inte så betungande) och alla jäkla växter ska ju ses om (mycket tråkigare) och så ska såklart jobbet skötas med.
Man VILL ju så himla mycket också, jag har just kollat trädgårdstider och skulle vilja sätta igång med minst 5 olika trädgårdsprojekt… Det är ju SÅ kul och ger ju så mycket energi, men samtidigt kan jag inte köra igång med minsta lilla när jag är så här trött, finns det ingen energi så funkar det inte. Hade det varit innan utmattningen så hade jag nog bara kört på utan att känna efter, men när jag är så här trött nu så finns det NOLL att ta av. Men det är inte nattsvart, absolut inte, om jag bara lyssnar på mig själv så brukar det inte ta så lång tid att komma på fötter igen. Det blir helt enkelt att återigen denna vecka ta och lägga sig riktigt tidigt, och bara drömma lite om att energin ska komma tillbaka…
Det blev såklart en ganska kass natt här, fast oväntat lite på grund av Filips öroninflammation. Alltså sånt sjukt snabbt förlopp, helt pigg i går morse, jättehängig, feber och ont i örat vid lunch och så i natt sprack trumhinnan ganska tidigt under natten. Efter det släppte ju såklart det onda och febern med på en och samma gång, så i dag är han betydligt mer sig själv. Vi var på hälsan och konstaterade att det gått ett litet hål, men hon såg också ganska mycket ärr-vävnad, han har ju haft sin beskärda del av öroninflammationer den här stackarn… Inte ens förkyld är han nu?! Knepigt, även om vi såklart ALLA är oerhört glada för det!
Just nu sitter han och spelar Minecraft på tv’n och det är då det sötaste – han har byggt en stor blomsterträdgård (”titta vad vackert, mamma, det är blommor i trädkronorna också”) och skaffat hönor. Såklart byggs det hus, förråd och bageri med – han är helt enkelt som gjord för livet på landet ❤
Egenvald klädkombo idag – jag har inget emot färger men kanske liiiiite avig blandning, hahaha!
Nähej, nu ska vi ta och titta på trädgårdstider tillsammans – han har ju älskat Mandelmanns så tänker att det är ett program som kan falla honom i smaken med. Bäst i test tyckte han inte var så roligt, tror han är lite för liten kanske – det kollar vi vuxna på lite senare sen istället för JAG tycker att det är svinkul 😀
Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger nerbäddad i min säng. Bredvid mig ligger vår lilla sexåring och andas med tunga andetag. Jag är inte helt färdig för att sova än, och frångår nu min rutin med att läsa i sängen istället för att scrolla, så jag inte väcker honom.
Jodå, han är sjuk. Han vet hur pigg som helst i morse när vi lämnade honom på dagis, men sen blev han i ett enda svep jättehängig och fick ont i örat, så nu blir det vab och läkarbesök för förmodad öroninflammation i morgon. Gissar att natten kommer bli halvdan för oss båda, därav min extra tidig läggning av mig själv med… men så kunde jag inte somna direkt och då kändes det bättre att skriva lite än att bara scrolla på Instagram.
Är, likt alla andra, ytterst trött på snön som kom nu, vi hade en massa saker jag ville göra i helgen men nu blir det bökigt. Förresten, har inte skrivit något om påsk, men vi har inte en endaste plan för påsken. Mormor är sjuk och orkar troligen inte fira påsk och bror med familj skulle fira 60-åring, så det blir bara vi. Nåväl, det ska bli väldigt skönt att vara ledig lite och jag önskar det kunde bli vettigt värt att vara ute i…
Det finns såklart en MASSA saker jag INTE vill berätta om mig själv med, jag tänker ju inte flagga med saker jag själv inte är vidare stolt över och det har jag såklart en massa sådana sidor med. Att jag inte har något närminne eller namnminne är ju visserligen heller inga positiva saker i sig, men det är liksom som det är och det blir mindre missförstånd om jag är öppen med det tänker jag mig. Men små dåliga sidor behöver jag ju inte belysa, de som känner mig väl har ju ändå upptäckt dem och ni andra får leva i ovisshet 😉
Jag tycker att jag är hyfsat bra på att utmana min ”Comfort zone” genom att utsätta mig för saker jag inte är helt bekväm med, och på torsdag blir det en sån där grej som jag helst hade låtit bli men som jag nog bara får hitta ett sätt att ta mig igenom. Det kommer bli pressträff om en grej på jobbet och jag kommer (om allt går som det ska) få mitt projekt godkänt – och då ska vi till någon form av pressträff om det. Det här är nog så långt ifrån vad jag är bekväm med som man kan komma, jag tycker INTE om att stå framför en kamera och framförallt inte i ett sammanhang där jag inte helt vet vad som förväntas av mig och där det känns som minsta fel man gör kan bli så himla dumt. Samtidigt är det ju ganska troligt att det inte alls är intressant för tidningar eller liknande att skriva om detta och då kommer kanske det inte typ nån och jag har oroat mig i onödan. Det kommer naturligtvis inte göra att jag INTE kommer ha ångest över här tills på torsdag…
Man skulle ha självkänslan hos en som nyss fyllt 6 och som själv gärna talar om att han minsann är extra stilig idag i sina regnbågsbyxor!
Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter stökiga nätter med Filip som drömt mardrömmar kombinerat med tidsomställningen. Kram på er!
Det har både sina för- och nackdelar det här med att blogga. Mest fördelar, jag får terapeuta mig själv, vänner jag inte hinner träffa så ofta jag vill får en uppdatering, jag får en digital dagbok att gå tillbaka i osv. Nackdelen är att det ibland blir så att jag upprepar mig och pratar om sånt jag kanske redan berättat på bloggen, eller att jag tänker att ”alla” vet vad som hänt i helgen eftersom jag tänker att många läser (eller vet, jag VET att många läser, men inte alla och inte regelbundet alltid). Har i alla fall funderat lite och en väldigt stor fördel är att jag också kan berätta saker för er utan att känna att jag tar mig utrymme i er vardag – för här väljer ni ju själva OM och NÄR ni ska läsa. Och om jag då skulle fundera på vad jag vill att ni vet om mig, då blir det ungefär det här:
Efter utmattningen 21-22 så är mitt närminne sänkt med uppemot 80% om jag själv skulle göra en uppskattning. Skriver jag inte upp sånt jag ska göra – OMEDELBART – så är det i princip för alltid borta. Inte bara den där lite tankspridda småbarnsförälder glömskan, utan här är det ekande tomt. Ni vet, alla kan ju gå in i ett rum och undra vad man egentligen gjorde här, för mig blir det så VARJE gång och jag får verkligen anstränga hjärnan till tusen för att komma ihåg (oftast genom att mentalt gå tillbaka i mina egna fotspår). En lurig grej är också att jag kan glömma att kolla det jag skrivit upp att jag ska komma ihåg, vilket gör att jag väldigt lätt missar saker. Det här blir bekymmersamt både på jobbet och hemma, som ni nog förstår. Som tur är verkar åtminstone inlärning funka ganska bra, jag har inga direkta problem att lära mig nya saker övergripande. Den stora fördelen med det här är dock att jag liksom inte har så mycket annat val än att leva mycket mer i nuet, förutom den där lätt gnagande känslan att jag nog glömt något så bekymrar jag mig inte så mycket för saker jag inte gör just nu.
Jag använder listor till det mesta, både hemma och på jobbet. Todoist är detta, vi använder den gemensamt jag och Majken och har tex listor över saker som ska handlas (typ mat) i en gemensam lista.
Jag kommer att ha så himla svårt att komma ihåg ditt namn, om vi inte känt varandra länge. Mitt namnminne som var dåligt redan innan är katastrofalt efter utmattningen, och även min förmåga att placera in vart jag känner dig ifrån. Det är så jäkla dumt, för om man inte kommer ihåg någons namn så är det som att den personen tror att man inte tycker att den är viktig för en – men så är inte alls fallet. I jobbsammanhang är det rent katastrofalt många gånger att inte komma ihåg vem X är, eller träffa X och inte för sitt liv komma ihåg hens namn. Här kommer mitt dåliga minne in också och om du har berättat något viktigt för mig som du ska göra och jag inte frågar om det – snälla, ta det inte som att jag inte bryr mig utan det är bara mitt dåliga minne som ställer till det – jag bryr mig visst!
Jag har svårt att förstå att andra tycker att det är svårt att komma mig nära – jag har fått höra det här ett så pass stort antal gånger att det måste vara åtminstone en del av sanningen, själv tycker jag att jag är tämligen okomplicerad och lätt att lära känna. Vill du lära känna mig mer och tycker det är svårt – säg till eller ställ frågor! (Sen vill ju såklart inte alla människor det, lära känna mig mer menar jag, hahaha!)
Jag pratar ibland innan jag tänker. Det har hoppat ur tusentals grodor ur denna mun när jag inte hunnit tänka igenom saker ordentligt – ibland blir det bara fel och ibland framstår jag nog som orimligt korkad. Jag ÄR i alla fall inte rädd för att ha fel eller inte veta saker, jag frågar gärna om jag inte förstår något (händer typ hela tiden) och har inga problem med att visa att jag har kunskapsluckor. Det är sån jag är och jag kan inte hjälpa det, men jag är i alla fall villig att lära mig nytt.
Som MYCKET random fakta så har jag tydligen grekiskt ursprung enligt formen på mina tår! 😂
Är jag pigg och glad så är jag pratig, till tusen. Förlåt, men gud vad jag kan babbla på då! Är jag å andra sidan trött eller deppig så får du nog dra ur mig minsta mening. Vill du göra mig glad? Ge mig en kram eller säg nåt snällt så lever jag på det hela dagen. Vad jag gillar att prata om? Mat, gården, tv-spel eller filmer!
Jag är inte så självcentrerad som jag kanske framstår som här på bloggen, det har mer med att göra att jag inte vill skriva om sånt som är utanför mig eftersom det är upp till var och en tänker jag. Men jag kan ha fel!
Inteego, eller är man det automatiskt om man tar en selfie?!
Introvert är nog den stämpeln jag sätter på mig själv, jag tycker väldigt mycket om att vara social på jobbet eller med vänner, men i större sammanhang så tar det ENORMT mycket av min energi. Däremot blir jag aldrig direkt trött av att vara själv – för jag riktigt mycket lugn och ro blir jag faktiskt till och med kreativ (även om det händer rätt sällan att jag hinner ha det lugnt så länge). Även här har utmattningen haft stor påverkan och jag måste numer vara mycket noga med att lyssna på min egen dagsform innan jag tackar jag till saker. Svårt när det kräver mindre energi att säga JA än att säga NEJ…
Nähej, nu har ni nog gett upp för längesedan, och här sitter jag och babblar på bara för att jag kände för det. Har ni läst ända hit så tack (och lite förlåt) för din tid! ❤
Min hjärna är just nu rätt trött efter att ha växlat mellan total klimatångest, stress över hur akut läget är, vanliga jobbsaker som ska göras och så vardagslivet. Det har varit så stora svängningar att det faktiskt blir helt utmattande, och nu skulle jag helst av allt bara vilja vara ledig till sen nästa höst, stänga av alla former av nyhetsflöde och sociala medier och bara jobba på gården…. Men tydligen vill banken ändå ha sina räntepengar, vi är LÅÅÅÅÅNGT ifrån självförsörjande på mat här hemma (vi KANSKE skulle klara familjen nån månad där runt skördetid, men övriga 11 månader räcker det inte till) och av någon anledning verkar inte svenska spel förstå vilken lottorad de ska pricka in.
Vädret har inte direkt piggat upp heller.
Här på gården är det mycket som står i startgroparna nu. Herta ligger ju och ruvar och jag TROR att det någon gång under nästa vecka är dags (om det nu blir några kycklingar alls). Blir det det så har vi som plan att försöka introducera 4 inköpta vaktelkycklingar till henne samtidigt, de ska hämtas i helgen och sen ska de på något sätt läggas under henne tillsammans med hennes ”egna” kycklingar.
Med ett kompostgaller till är barnhörnan klar
I tunnelväxthus har machésallat och någon form av asiatisk spenat börjat titta fram lite smått, och så ett land där jag inte under några omständigheter kommer ihåg vad jag odlat. Kanske sallad? Kanske rädisor? Kanske någon annan spenat? Det är ju pest att inte ha tillgång till sitt minne! Det blir fort torrt där ute och det går åt många kannor vatten för att vattna igenom det, men än är det för tidigt för att slå på vattenpumpen vi har kopplat dit.
I övrigt försöker jag mest låta bli att klippa ner gamla perenner för att alla insekter ska ha en chans att få vakna ur sin vintervila först. Däremot ska jag nog ta ett grepp om vår altan vid entrén och tömma alla gamla krukor med döda växter som stått över vintern och kanske fylla på med lite nytt där – penséer borde funka även om jag nog kanske väntar till efter nästa veckas köldknäpp. Jag ska även försöka få ner de Dahlia-knölar jag köpt i lite jord så de kommer igång – de ska vara i stora krukor vid altanen sen har jag tänkt.
Till helgen ska vi nog försöka få ordning på det sista stängslet till fårhagen med, om det inte blir alltför dåligt väder.
