Herregud vad mätt jag är nu… Det här var verkligen en kanonfödelsedag matmässigt, hela dagen har bestått i mina favoriter! Och har såklart maken att tacka för det 🙂 Frukost av amerikanska pannkakor med rårörda jordgubbar och grädde, och MASSOR av paket?! Har nog inte fått så många paket i vuxen ålder tror jag. Allt var på pricken sånt jag älskar – kolla här vilken skön blandning av uteliv blandat med lite vardagslyx:
En fin flaska Diplomatico-rom, två champagneglas i trä för lyxigare vandringar, en perkulator att använda över öppen eld, grym choklad från chokladöverdrag och lite andra uteprylar. Tack! Fick också ett fint nagellack av Oliver som jag visst inte fick med på bilden, som han köpt själv.
Efter en morgonpromenad med Nala längs Lillåleden så blev det en överraskningstur till Girabäcken norr om Gränna. Där bjöds jag på grymt goda smörstekta mackor med lönnsirap, blåbär och pekannötter – typ sjukt gott! Ser inte så mycket ut för världen men var verkligen toppen. Testade såklart kaffe i nya perkulatorn med!
Smörstekt macka med lönnsirap, blåbär och pekannötter alltså… Mmmm…Kaffe är ALLTID godast ute!3 x pojkar 1 x tant
Nån gång mitt under grillningen slog vindarna om och blev iskalla, så det blev ett lite hastigt avslut.
Maken toppade dagen med middag på hemgjord poke-bowl med marinerad tonfisk, det var så fantastiskt gott! Det hela avslutades med mango-fromage, en riktigt väl sammanhållen mat-dag måste jag säga, imponerande 🙂
Typ allt det bästa jag vet!Tack älskling, för allt du ordnat idag!
Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?
2011 Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…
Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)
-Jag, 2011
2012 Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o
Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.
2013 Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.
2014 Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.
2015 Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.
2016 Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.
2017 En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.
2018 Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.
2019 Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!
2020 Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!
I går vabbade jag för Filip som är förkyld. Vi var ute på två promenader a ca 1,5 timmar vardera.
Vitt: (När jag sovit bra och är i mitt egentliga utgångsläge som är positivt)
Det var en fantastisk dag i går, jag vabbade med en Filip som visserligen är förkyld och snorig, men i övrigt rätt opåverkad och pigg. Vi tog två låååånga promenader – eller i alla fall under lång tid – där Filip mest fick styra vart vi gick och så följde jag och Nala efter. På förmiddagen blev det en sväng utmed Hallbyleden som är makalöst vacker med alla vitsippor och små, små knoppar på alla buskar och träd, innan vi spenderade en stund i en lekpark. Passade på att träna lite med Nala när Filip åkte rutschkana – så skönt att ha ordentligt med tid för en gångs skull!
På eftermiddagen efter lunch, fika och lite vila så åkte vi upp till Dumme Mosse. Det tyckte Nala var fantastiskt roligt och hon skuttade verkligen runt på stigen och i den omkringliggande skogen!
Svart: (När man sovit kasst i 10 nätter, känner sig stressad över allt man borde gjort på jobbet den här tiden och Filip som brukar vara så himla rolig för nån månad sedan sprang rakt in i trotsåldern med huvudet före)
Vilken jäkla dag. Vabbade Filip som var förkyld men ändå sådär pigg att det inte blir någon vila direkt. Enklaste lösningen att hantera honom och valp blev att gå promenad, så det gjorde vi. Vet inte riktigt vad det var med Nala men hon var extremt dragig – det har annars varit bättre ett tag tycker jag? Iofs blev det INTE lättare att gå med henne när Filip HELA tiden envisades med att springa i förväg så hon skulle jaga honom. Sa till honom tusen gånger innan jag lackade ut och skrek på honom att gå med mig – som vanligt en mycket lyckad lösning och man känner sig som årets förälder sen. Svinkallt i luften än, så händerna var helt stelfrusna när vi väl kom hem.
Ungefär samma sak upprepades på eftermiddagen, Filip bara kutar och skrattar och jag försöker få ordning på Nala som blir helt stirrig. Hon for som ett jehu över hela dumme mosse, och var allmänt spattig – det blev ingen sådär mysig promenad nu heller.
Väl hemma var det som vanligt aldrig tillräckligt med det man gör med barn så Filip villa ha med mig samtidigt som jag behövde ha knas på Nala. När det stora barnen väl kom hem var det mest tjafs, och hela dagen slutade med att jag bara kände mig förbannad och otillräcklig.
Kontentan av det här är ju att varje sak jag skriver om här reflekterar just den känslan jag har för dagen eller stunden, vilket gör att det lätt blir lite hoppigt och jag kan tänka mig att det känns osammanhängande från dag till dag. Men så mycket är ju vad man väljer att visa, och hur man tolkar saker för stunden. I vilket fall är jag glad att det snart är helg, för hur man vänder sig så är det inte så mycket vila att ha 4-åring och valp – men det är ju både självvalt och inte så mycket att göra något åt.
Den där sömnen jag hade hoppats på uteblev med råge. En snörvlig och frustrerad Filip som sen gick mer åt krupp-hållet bjöd på en minst sagt stökig natt. Men det är ok, nu sitter vi i ett soligt uterum och tittar på underhållning i form av att grannarna lastar av jord från en lastbil, och jag får dricka kaffe.
Fler som är nyfikna
Nu är det ingen fara med honom förutom att han är ordentligt förkyld, det som är bra med krupp är ju åtminstone att det släpper på morgonen.
Tittar på mina plantor som växer fint här ute, har redan plockat några små tomater och ätit (men säg inte det till någon annan i familjen 😉 ).
Nej men alltså, jävla enformigt och gnälligt, men nu är jag helt slut. Det var en bra helg, men sen i måndags morse så fick vi helt plötsligt en hemtenta (vi visste vi skulle få den nån gång framöver men det lät som om det skulle dröja några veckor) som skulle vara klar i dag. Måndag, tisdag har jag ju jobbat heltid, fixat mat, hämtat barn, skjutsat till basket och gått på valpkurs – tentan har gjort runt nio på kvällen måndag och tisdag. Till det så har jag haft två riktigt mastiga möten på jobbet där vi har gått igenom vad som känns som 999 saker jag inte kunnat innan och som jag nu ska ha koll på – charmen med ett hus byggt typ 1904, inget är som man tror. Det tar ENORMT mycket energi när man ska sätta sig in i en massa nytt, mycket mer än man kan tro.
I dag hade vi också skola istället för på fredag – så missade lite pga det stora mötet. Dock gav det en stunds vila på lunchen så jag lade mig i soffan en stund med Nala som var lika trött som jag (efter valpkursen i går). Två kassa nätter i bagaget med, såklart. Men men, nu har valp och jag tagit en promenad i de sista solglimtarna innan snön/regnet. Det är alltid så skönt att gå ut med henne ändå, just för att man får en chans att släppa allt annat för en stund. Önskar att det var fredag som alltid annars när jag har skola…
Min terapi-hund. Vem hade anat det? Så vackert med alla vitsippor som börjat slå ut, önskar så att det kunde bli lite vårvärme på riktigt nu.
Bestämde mig i alla fall för att bara fylla i godkänt-frågorna på tentan, hade inte ett uns ork över till att ge nåt mer åt den. Ska inte heller göra nåt mer i kväll, alla ungarna får nog en skärm av önskat slag och så lägger jag mig i soffan och äter chips typ. Så, kunde inte göra så mycket åt jobb eller tenta i veckan, men kan i alla fall se till att det blir en lugn kväll nu. Kanske ändå något.
Här sitter vi, jag och Nala, och funderar på vart vi ska peta ner resten av lökarna som ska sättas i år.
Eller, hon funderar nog mer på vilka lökar hon ska gräva upp 🙄
Vi gör lite småfix i trädgården, sätter lök, klipper ner gamla växter och mäter för växthuset. Strax dags att gå in och göra lite våfflor, maken är snart tillbaka med O som har varit på hajk sedan i fredags, och det är hög tid för lite kaffe.
Har verkligen gjort en ansträngning att sänka mitt tempo på jobbet denna veckan till en mer rimlig nivå, vilket visserligen gjort att varje dag i sig inte känts så pressad men samtidigt så hinner jag ju då inte riktigt med allt som ska göras – så då blir jag stressad över det…
Det har varit lite lugnare på hemma-fronten, men ändå känner jag hur lite det krävs för att andan ska fastna högt upp i halsen och det trycker över bröstet. Just nu är det dock jobbet som ger mest stress.
Nåväl, nu har jag gnällt färdigt. Jag ser fram emot en ganska lugn helg med mestadels hemma-fix, det är bilar som behövs tvättas, lite aktiviteter för barnen, en hund som behöver tränas och lite annat smått och gott. Den ska nog gå den här helgen med… Önskar alla en fin helg i vårsolen!
Tänkte innan idag att jag skulle sätta mig och blogga lite, men nu när jag satte mig blev det helt tomt i skallen. Men vi kör väl på ändå, lite vardagssvammel brukar det ju bli…
Vi varvar valp-träning med sjuka barn här hemma. I går vaknade Filip med täppt näsa så han fick stanna hemma – men istället för att det som väntat eskalerade till feber så försvann det i stället helt och var nog bara nån tillfällig morgon-täppthet. I dag fick istället Lukas rätt hög feber och framförallt feber som inte ville ge med sig med vare sig Ipren eller alvedon, riktigt hängig har han varit. Han får testa sig i morgon är tanken.
Valp-träningen då? Jo men vi hade vår första valpkurs-tillfälle i tisdags. Nala var superpeppad så att säga, hon började kursen med att grundligt skälla ut alla andra deltagare och gick sedan på bakbenen hela promenaden runt eftersom hon tog i för kung och fosterland för att ta sig fram till övriga deltagare. Joråsåatte. Himla bra husse o matte man kände sig som där en stund, men med lite pepp från coachen att det kommer ge med sig och att hon sen klarade övningarna galant så kändes det ändå bra. Hon är ju himla reaktiv den här lilla tösen – har förstått att det uttrycket passar bra på henne i alla fall. Hon reagerar ju liksom på det mesta, med någon form av blandad nyfikenhet, glädje och lite vaksamhet och försvar. Vi jobbar rätt mycket med henne, många gånger per dag blir det (korta) träningspass och våra promenader är också de ett helt eget träningspass i att gå fint i koppel. Går vi själva är hon duktig på att inte dra och att söka kontakt med oss, men kommer det distraktion i form av människor, cyklar, stora lastbilar eller framförallt hundar så blir hon så uppstirrad att hon helt tappar förmågan att lugna ner sig. Mycket att jobba på där – men vi märker också att det går framåt.
Orkade inte ens leta upp nån ny bild…Den här är från i helgen.
I dag var hon för övrigt med mig på jobbet på förmiddagen, försöker köra en halvdag i veckan i alla fall för att hon ska lära sig att hänga med där med. Först var det allmän utskällning, men sen lugnade hon ned sig och vi kunde sitta bredvid (jag och mina kollegor) utan att hon skällde på dem alls. Men gå fram gör hon inte heller, det är alldeles för läskigt…
Nu måste jag gå och lägga mig, i morgon stundar en ny dag med distansutbildning… Tjingeling!
Det blev ett mycket kort uppehåll för min egen del i sjukan/vabbandet. I går kväll fick Filip feber igen och var jätteledsen och hade ont i örat. Var helt säker på att vi skulle vakna upp till sprucken trumhinna idag, men antingen har sprack den i natt utan att det runnit nåt ur örat eller så blev det ingen riktig öroninflammation, för nu har han inte just ont i örat längre. Febern kvarstår dock, så humöret är därefter.
Har i alla fall hunnit vara ute i trädgården litegrann idag, iofs en ganska kort stund eftersom en viss valp börjar gräva varthelst hon kommer åt så fort man vänder ryggen till, jävligt osmidigt. Däremot HAR hon faktiskt tappat sina båda hörntänder uppe, grymt skönt och vi väntar in dem där nere med – men än så länge vill hon ändå bita och tugga på allt/alla.
Ute i trädgården såg vi både humlor (ovan), bin, en citronfjäril och en nässelfjäril?! Behövde vända ner lite av det grövsta trädgårdsrenset som legat sedan i höstas med, och kan mycket nöjd konstatera att det fullkomligt myllrar av maskar, så fantastiskt!
När det är lite lugnare så där en stund så känns det mesta väldigt mycket bättre. Jag hinner till och med känna mig lite glad – men minsta lilla motgång med tex en bitig hund eller ett gnälligt barn så märker jag ändå hur obefintligt mitt tålamod är och hur lite mitt ”batteri” är laddat ändå. Men åtminstone skönt att känna att det hjälper lite att stressa ner, nu måste det bara få hålla i sig ett tag så jag hinner komma upp på plus igen!
Vår påsk kommer bli lugn – jag hade såååå gärna velat hänga med bror med familj som är i stan över påsken, men med tanke på att Filip (och Tobbe) är sjuka så känns det inte som det kommer hända 😦 Iofs är ju påsken 4 dagar lång, så kanske nån av de sista dagarna att vi åtminstone kan ses lite ute, vågar knappt ens hoppas nu för tiden. Så, i övrigt blir det bara vi 5 (plus hund) som kommer hänga – som vanligt, alla dagar, alla högtider… Det är som det är, antar jag. Hoppas hinna in här och skriva lite mer under påsken – har åtminstone minst EN rolig sak jag vill skriva om, men för övrigt önskar jag er ändå alla en Glad Påsk!
Nehej, inte COVID den här gången heller. Tror jag testat tre gånger, en gång för varje barn som smittat mig med nån förkylning sedan i somras typ. Men hängig är jag, lik förbaskat, en envis förkylning som antagligen fick bättre fäste i en trött och stressad kropp (dessutom allergisk, det är ju heller ingen höjdare för immunförsvaret). Jag hostar och snyter mig, men framförallt är jag TRÖTT. Det blir små punktinsatser hemma, med några korta kisspauser i trädgården med Nala så har jag klippt ner den gamla humlen som klättrat på hönsgården. Älskar att klippa ner gamla döda saker i trädgården, det känns så himla tillfredställande på något sätt.
Lika grön och fin som den var i somras, lika trött och risig var den nu.
När psykologen förra veckan frågade vad jag tycker om att göra för att fylla på med energi så var mitt huvud helt tomt. Jag kom inte på EN enda sak som ger mig energi? Men idag kom jag ju ihåg en av dem, att pilla och greja i trädgården ger ju energi! Förutsatt att det såklart inte är för mycket jobb med det så det stjäl mer än det ger.
En annan sak som jag faktiskt inte räknat med skulle ge mig energi, var något som hände i morse. Jag tog Nala på en långsam promenad utmed Hallbyleden här nedanför, typ inget folk ute utan bara hon och jag. Och hon börjar svara på det vi tränar med henne! Hon har lärt sig, att springer hon så långt fram att kopplet blir sträckt så stannar jag, och hon får springa till min sida innan vi fortsätter gå. Hon har lärt sig att om hon kommer till mig under promenaden och har koll på vart jag är, så får hon belöning (oftast godis), och hur självklart det här än är för andra hundägare så hade jag inte alls räknat med att det skulle ge MIG så mycket tillbaka att få den kommunikationen? Jag tänkte liksom att, ja det ska ju funka bara, jag trodde inte att jag skulle tycka det var så givande att få till kommunikationen? Det var riktigt, riktigt kul!
Vår lilla valpis 🙂
Så kan det gå, när man inte haft hund innan, man lär sig något om sig själv på kuppen!
godatankar.com 