Vardag

Tack och lov för pannkakor!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Öööööhhh… Nu har jag suttit helt stilla i fåtöljen i lite drygt en timme, och jag tänker inte röra mig ur fläcken förrän jag ska släpa mig in till sängen….

Jag fick nämligen för mig att springa hem från jobbet idag. Det är ju rätt skönt att komma ut lite och rensa huvudet, och dessutom hade jag inte bilen så det kändes som en bra idé. Tills jag började springa, vill säga… Gud vad trögt det gick idag, släpade mig fram (iofs utan att gå) i långsamt tempo utmed hela vätterstranden på ca 30 minuter (5 km) och sen tog det 30 minuter till att ta sig resterande 3 km uppför Dunkehallabacken. Knäna känns ungefär som vattenmeloner och jag är sååååå trött, hade det inte varit för pannkaksmiraklet (dvs jag kände pannkaksdoft mitt i dunkehallabacken och kom på att jag skulle äta det när jag kom hem) så tror jag att jag hade satt mig nånstans mitt i backen 😉 Kan förresten meddela att de pannkakorna, med lite nutella på, kan ha varit nåt av det godaste jag ätit…..

I morgon bitti ska jag göra något jag har tänkt göra vid flera tillfällen tidigare i livet, men då har jag antingen varit gravid eller haft en nyföding (varför jag nu bara kommit på det vid dessa tillfällen vet jag inte), jag ska nämligen till blodcentralen och kolla om jag kan få lämna blod. Eftersom jag inte är spruträdd så känns det bra att få kunna ge något till de som behöver det helt enkelt.

Nu orkar jag inte ens röra fingrarna mer, nu ska jag bara sitta still och helt passivt insupa vad som nu råkar vara på TV.

Duktig-flicka-syndromet

/ LindaG / 4 kommentarer

Det kan vara farligt att duscha ibland. Eller snarare så tänker jag alldeles för mycket i duschen.

Idag började tankarna med att jag kände mig… liksom vemod efter träningen. De som började träna ungefär samtidigt som jag (och som är typ 10 år yngre) börjar dra ifrån mig nu. Det känns som jag står på en platå, och den eventuella fördelen jag hade av att kunna hålla huvudet lite kallare än ”ungdomarna” (herregud, hur gammal är jag?) räcker inte till nu – de börjar bli både bättre och snabbare än mig. Det känns lite deprimerande, det känns som om jag BORDE kunna hänga med bättre, om jag bara ansträngde mig – som om jag inte gör det redan.

Sen började jag fundera på varför jag tog det hela så hårt, och då kändes det som om det representerade typ hela mitt liv just nu. Alltså inte att folk är yngre än mig, men att jag liksom står still och inte blir bättre på saker i den takten jag vill. Lite duktig-flicka-syndromet, dvs om jag bara gör tillräckligt mycket tillräckligt bra så tycker folk om mig. Men på jobbet hinner jag mest håla näsan över ytan just nu, det är massvis att göra, väldigt väldigt kul saker många av dem, men det känns som jag borde kunna göra dem bättre.

Några tankar i sidled därifrån så funderade jag lite på det där med vad andra tycker. Som resten av mänskligheten så vill jag ju bara att folk ska tycka om mig, men jag är ju inte dummare än att jag inser att nu när jag tex tränar en del så är det bara fler folk som tycker att man är pretto och därmed INTE gillar en. Men samtidigt så mår jag ju bra SJÄLV av att träna, jag tycker det är roligt och rent fysiskt är det ju inte så svårt att förstå att man mår bättre av att träna. Så om jag vill att fler folk ska tycka om mig så borde jag sluta träna och äta en massa skit (som innan), men då kommer jag ju inte tycka om mig själv…

Suck.

Nånstans där kände jag väl att jag hade kört fast i nån slags självömkande träsk – och DET gillar ju inte folk =P

Så nu ska jag äta sämre, träna mindre, må bättre, orka mer, prestera bättre på jobbet, vara mer social, bli mer kreativ och bli bättre på kickboxingen. Tror fan att man blir lite splittrad!!!

Utsikt och utseende

/ LindaG / Lämna en kommentar

Var uppe på makens jobb häromdagen och sa hej, och det är ändå en ganska vacker stad vi bor i!

Rätt schysst utsikt att ha från kontoret med….

 Fick dessutom mitt första Lola-paket häromdagen, kjolen väntar jag lite på, men tröjan var superfin och jätteskön 🙂

Ursäkta en kass och suddig mobilbild… 

Livet, Universeum och allting

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ett par snabba från helgens besök på Universeum. Vi skulle ju fotat de vuxnas ”safari” på ICA Focus med… 😉 Herregud vad jag älskar den affären. Tur man inte bor där, jag hade vägt 90 kg minst….! Många goda ostar fick jag med hem i alla fall, men jag får väl åtminstone vänta tills mitt smaksinne återvänt efter den här förkylningen!

Det är ju ändå väldigt mysigt att ha apor lösa sådär precis inpå. Den här lille rackaren stod väl en decimeter bort eller så!
Klart man är glad när man får ha med sig bästa kompisen till Göteborg!
Lite skräckblandad förtjusning inför dinosaurerna kanske….

Lite täbd i däsan bara, tackar sob frågar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag skulle ju bloggat i går kväll, och lagt upp en massa bilder från när vi var på Universeum, men eftersom jag har tagit över Lukas förkylning (han mår däremot bra igen) så är huvudet fullt av bomull. Och snor. Suck… Det blir ingen träning på några dagar igen med andra ord – men är det inte BARNEN som ska få dagisförkylningar, vad ska de tvinga på dem på mig för??? Jag kan väl iofs ange mig som delskyldig eftersom jag har väldigt svårt att inte pussa på dem, även om de är sjuka, men vadå, jag ska väl ha lite immunförsvar jag med….?

Nåväl, hoppas jag orkar få tummen ur ikväll, för här och nu har jag varken kamera eller nåt annat 🙂 Nu är det ju en ny jobbvecka, får se om den här går lika fort som förra? I så fall lär det vara fredag på ett litet kick…

Sjukligt envis

/ LindaG / Lämna en kommentar

Lukas har inte varit sådär tvärdålig idag, men lite feber och en rejäl förkylning gör ju ändå att det inte är läge att gå till dagis. Däremot var han väldigt bestämd på att han ville gå ut och rita med gatukritor i ösregnet, så då var det bara att ta på hela regnstället :

Han är extremt tveksam till att bli fotad, av nån anledning, så man
får liksom lura sig till ett foto, eller ta ett i smyg. 
Så liten och så stor. 

 För övrigt så vägrar jag envist att höst-anpassa mina blomlådor vid entrén, och än så länge är de väldigt fina…

Det är lite som att titta på apor i en djurpark

/ LindaG / Lämna en kommentar

Som jag skrev häromdagen så är det ju inte fel med lite ilska när man tränar, guuuud vad mycket bättre det går! Och när det går bra på träningen så blir man ju dessutom glad, Win-Win!

Tror jag ska fortsätta med mitt 2-delade pass ett tag, det känns som det funkar jättebra. Ben/rumpa en dag och helt enkelt överkropp den andra dagen. Dessutom blir det inte lika ”känsligt” om jag missar ett pass, det hinner ändå inte gå så många dagar mellan… Men vad hungrig man blir av styrketräningen, åt som en häst i går. Iofs avslutade jag dagen med lite tårta, men det gör ju sitt för psyket om inte annat 😉

Den här hösten lär bli tuff jobbmässigt, det finns i princip oändliga mängder jobb som ska göras, så då känns det skönt att kunna tanka energi från träningen, och dessutom rensa huvudet under tiden. Nu gäller det bara att hålla höstens alla kommande förkylningar på avstånd 😉

Ni ser va, mycket mer positivt. Tänk hur mycket lite ilska kan förändra saker….. 😉

Efter jobb/skola/dagis igår åkte vi till stadsparken en sväng, bäst att passa på i den sista (?) sommarvärmen! Där har vi verkligen två ungar som gärna rör sig, det klättras, hängs, jagas, göms och skrattas hela tiden… Dessutom undrar jag om inte Lukas nu är precis lika duktig på att klättra som klätterapan Oliver, eller kanske tom ännu galnare…

Numer finns det ingen del av stadsparkens lekpark som den här herrn inte når. 
Men visst, han har en bra lärare med 🙂 

Det gäller bara att ta några djupa andetag och låta dem hållas….

Lite aggressioner är aldrig fel

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag hatar att vara ledsen, man känner sig naken och hudlös och har inte kontroll på något. Dessutom gör det ingen som helst nytta i ens liv heller… Nu har jag börjat känna mig lite förbannad istället, mycket mer produktivt, inte minns på träningen. Där kan man ju ta ut ganska mycket irritation och ilska (även på styrketräningen alltså), och det blir liksom bara…bättre. 

En sak jag är förbannad på är att jag inte är så bra på kickboxingen som jag vill vara. Så jag ska försöka ändra på det (se, mer produktivt). Mer träning och mer koncentrerad träning, typ. Tja och så egentligen kosten då, men jag tror inte riktigt min ilska räcker så långt än 😛
Rent allmänt har det varit en rätt trevlig helg, maken och jag hade fredagsmyst med kräftor från Carléns, lördagen började med tennisträning för Oliver, styrketräning för mig och maken och sedan lördagsfika för allihop. Lukas hänger såklart med oxå, under tiden vi tränar sitter han och spelar på min telefon. 
Tennisträningen var lyckad, och Oliver verkade väldigt nöjd över att äntligen få spela 🙂
Efter det lade vad golvet i Olivers gamla rum, nu är alla golv lagda! Bra avslutning på dagen med, med Libanesisk familjebricka hos kompisarna i Tenhult, väldigt mysigt! Idag vet jag inte vad jag har gjort egentligen, maken har i alla fall varit fantastiskt duktig och satt lister, trösklar och dörrfoder i Olivers gamla rum (vi får väl typ döpa det till ”kontoret” eller nåt nu. 
Tänkte avsluta det här otroligt vimsiga inlägget med en liten bild från promenaden till affären i fredags. Bara en treåring kan ge ifrån sig ett glatt utrop mitt i cykelturen för att kasta sig av cykeln och börja blåsa på en överblommad maskros – där har vi verkligen nån som kan leva i nuet 😉 

Sprint efter litet barn

/ LindaG / Lämna en kommentar

Var och hälsade på gamla kompisar för ett litet tag sedan, och de lät så förvånade över att jag inte är ute och springer hela dagarna så jag kände att jag kanske borde vara lite tydligare 😉

Innan sommaren gick det rätt ok, fick till och med till ett varv där jag lyckades hitta Andra Andningen (japp, helt klart värt stora bokstäver), men sedan semestern började har jag på min höjd sprungit ifatt Lukas när han ger sig iväg någonstans. FAN, tappade helt bort det här med att det faktiskt kändes rätt skönt – framförallt EFTER löpningen… Jag har inte alls hunnit hitta någon form av sug till att sätta igång igen sen dess bara.

Ok, vi har lite mer ont om tid nu med, med tanke på att det ska målas, läggas golv, tapetseras och göra allt löpande vardagsarbete med.

Men jag vet inte – nån som vill peppa igång mig lite igen, så jag blir sugen?!?!

Fast inte så grön

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag gick jag över i stadiet ”förbannad” (haha, tänk Hulken och sluta garva) och struntade helt sonika i att jag har ont i huvudet och halsen, och gick ner till gymmet ändå. Det är ju liksom ingen pulsträning, och den här förkylningen verkar ju heller inte riktigt bryta ut helt, så vad fasen…

Oväntat blev det ett riktigt bra pass, hade förväntat mig att det skulle vara trögt och tråkigt, men jag tror att ilskan hjälpte till en del på traven! Har lite funderingar på att lägga om mina pass så att det bara blir 2 st (som man då kör varannan gång, fortfarande 3-4 ggr/vecka), ett ben/rumpa och ett överkropp. Ska nog testa det lite, idag kändes det som om det skulle kunna funka att ta hela överkroppen på en gång – jag försöker köra två övningar ”samtidigt” för att inte slösa för mycket tid på vila. Så här såg passet ut:

Bänkpress
Skivstångsrodd
Marklyft
Axelpress
”Yxhuggaren” (ingen aning om vad den här heter, men den tränar sidomusklerna i bålen väldigt bra)

Däremellan försöker jag mig på en och annan chin – med bakvänt grepp. Då KAN jag orka två stycken, om det är en bra dag och jag inte är för trött….

Nu mår jag i alla fall lite bättre, det ÄR ju bra att träna ändå!