Helgen

Herregud, det är redan 17:e mars! Vad fort den här månaden har gått hittills, väldigt skönt med tanke på att det enda man vill ha nu är vår…

Lite kort om helgen – i går blev det lördagsträning, Saturday Fun tror jag det hette. Det var en blandning av fyra olika pass på lite drygt en timme, först en kvart spinning, sedan en kvart CxWorx (core), Bodycombat och sist en blandning av zumba och afrodans. Kul koncept med så många olika typer av träning, och det var ett jäkla tempo på det med! Sen har jag personligen väldigt svårt för spinning, jag får bara mjölksyra efter 30 sekunder och sen vill jag bara dö 😉 Eftermiddagen spenderades sedan mestadels med lite hemmafix, och påskpyntet fick se dagsljus igen.

Söndagen började med lite lyxfrulle, vi fick nämligen croissanter på jobbet i fredags så jag blev så sjukt sugen på det. Orkade inte baka själv (allvarligt talat, en söndagmorgon?), så jag köpte deg på rulle. Blev riktigt bra, ”råkade” rulla i lite ohoy chokladsås i dem med, mmmm….

Jomen jag har gjort degen själv. Jag bara tryckte in den i en burk efter. 

*dreggel*

Sen bestämde vi lite hastigt och lustigt att vi skulle åka till Skövde och bada. Det blev bara lite bökigt eftersom jag tänkt göra pulled beef, men det löste vi genom att sätta in köttet i ugnen hos mina föräldrar innan vi åkte (vill helst inte ha ugnen på en hel dag hemma om man inte är där), och så åt vi tillsammans där efter badet. Supergott =) Och en trevlig dag, även om det kanske inte var Lukas bästa dag rent allmänt.

Lukas dag

Idag var det halvdag på dagis, dvs de stängde 12.30 så det var bara till att åka och hämta ut den minsta mannen i familjen. Oliver fick faktiskt vara kvar på skolan ett tag, det är inte så ofta man får tillfälle att spendera lite kvalitetstid ostört med bara ett av barnen annars. Lukas och jag åkte en sväng till biblioteket, vi  hann läsa två böcker innan han tröttnade =)

Vi hittade en bondgård som han lekte med en stund också. Bäst var visst grisarna =)

Jag hade lovat honom en fika, men eftersom jag inte ätit lunch så ville jag ha något varmt, så det fick bli Malmborgs. Nu är ju inte Lukas det lugnaste barnet på planeten oftast, så det var med viss tvekan jag beställde en varm foccacia – det tar ju ändå några minuter innan man får den. Lukas fick välja vad han ville idag, så det blev en mazarin (vilket han aldrig ätit innan) och så ”hallonsaft” (dvs vatten från en kanna med hallon i, så det var lite rosa).

Han ser visst lite skeptisk ut här, men han var väldigt nöjd med vår fikastund. 

Döm min extremt stora förvåning när jag fick ha sällskap av världens snällaste, goaste och lugnaste pojk jag fikat med (inklusive Oliver när han var liten)!!! Han satt hur fint som helst och åt lite på sin mazarin, ”drack” sin saft (eller ja, han åt den med tesked) och bara mös. Jag trodde inte det var möjligt, men jag han både få och äta upp min macka och till och med beställa in en bulle till mig med som jag fick äta i lugn och ro i solskenet. Det var nåt av det mysigaste jag varit med om! Lukas verkade också uppskatta det, han tyckte kakan var jättegod, likaså saften, och att det var väldigt mysigt =)

Får man fika gäller det att hugga in med god aptit!

Efter att ha suttit och bara njutit så pass länge att jag nästan blev uttråkad så gick vi till leksaksaffären och köpte en liten grej som bonus innan vi hämtade Oliver.

Så, till alla de som gick förbi oss på fiket idag och såg en exemplarisk liten gosse – det kan hända er med 😉

Jag måste bara….

Fasiken vad mycket saker det är man vill/bör/borde göra och vara hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete tror jag.

Dåligt samvete för att jag inte ägnar mer ”kvalitetstid” med barnen, för att jag inte leker med dem mer och är mer aktiv i deras utveckling. Jag borde nog vara med och pyssla, pussla, måla, leka, bygga och jaga dem mycket mer.

Dåligt samvete för att jag knappt lagar mat längre, jag borde se till att barnen får ordentlig hemlagad mat från grunden, inte halvfabrikat som köttbullar, korv och fiskpinnar så ofta. Dåligt samvete för att jag tar tid från barnen när jag lagar mat.

Dåligt samvete för att jag inte hinner sköta huset som jag vill, dammet hinner samlas i alldeles för stora högar i hörnen och det ligger leksaker överallt. Dåligt samvete för att när jag städar så hinner jag inte samtidigt leka med barnen.

Dåligt samvete för att jag inte är en bättre fru, jag borde vara mer engagerad och närvarande. Kåt, glad och tacksam kanske?

Dåligt samvete för att jag inte satsar allt på jobbet, för att jag inte jobbar över och inte gör mitt jobb ännu bättre. Dåligt samvete om jag jobbar över, för att barnen får gå längre på dagis/skola.

Dåligt samvete för vännerna jag knappt aldrig hinner träffa.

Dåligt samvete för mig själv, för att jag borde få snabbare och bättre resultat av träningen, för att jag verkar vara den enda i världen som inte kan springa, för att jag inte kan ha karaktär nog för att hålla mig ifrån onyttig mat, för att jag inte hänger med i de senaste modesvängarna, för att jag inte hänger med i alla nyheter, för att jag är fullkomligt ointresserad av politik och för att jag är så kass på att nätverka.

Borde, måste, vill, önskar, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna lägga till på listan. Mycket hänger ju ihop med barnen, precis som man brukar säga så lever man med dåligt samvete så länge man har barn. Men, jag kan för det mesta leva med alla dessa måsten utan att låta dem ta över mitt liv, jag har nog trots allt en väldigt ödmjuk inställning ( nu för tiden ) till att det inte finns en enda möjlighet till att hinna göra alla ändå. Fast ibland blir det ändå lite mycket, man hamnar ur balans och helt plötsligt känns det som ett helt torn av ”måsten” och ”borden”  rasar ner över en.

Och jag som aldrig varit bra på att bygga torn.

Jag är säkert i en trotsålder jag med

Det känns som båda våra barn har lyckats tajma in varsin ordentlig trotsålder/utvecklingssprång – eller vad man nu vill kalla det – samtidigt. Inte jättesmidigt, dessutom får man ju inte vare sig tid, möjligheter eller tålamod till att hantera det så där bra som man skulle vilja.

Stackars Oliver har det inte lätt, han vet inte om han är stor eller liten… Han verkar känna sig lite osäker nu, och är dessvärre väldigt negativ till det mesta vi säger. Många sammanbrott med stora tårar blir det, över saker han aldrig reagerat på innan, även om vi försöker prata och förklara så mycket det går.

Lukas å andra sidan har VERKLIGEN hamnat i nån total trots, han säger bara precis tvärtemot till oss hela tiden, och allt är bara ”nej, vill inte”. Det finns liksom ingen egennytta i det heller, han säger det liksom även om han egentligen vill göra det som föreslås, men han har väl kommit på att han har en egen vilja att påverka med… Dessutom är han ju 1000 ggr mer envis och bestämd än storebror, så det här lär väl ta tid innan det ger sig. Det kvittar hur vi gör, vi kan ju inte lirka med honom hela tiden och vi kan absolut inte låta honom få som han vill jämt, men han verkar opåverkad av att tex få sitta på bänken (där han blir vansinnig om vi sätter honom) 23 ggr på en dag för att han slåss, kastar saker eller förstör något. Suck.

Någon som har några bra tips? Vet ju att detta som allt annat går över, och mellan sina utbrott är de som vanligt alldeles fantastiska, men vissa stunder känner man lite för att bara vända på klacken och lämna dem en stund…

Kanske en vecka på Maldiverna skulle hjälpa…?

Idag har jag varit galet trött, och frusen, hela dagen. Stod med jackan på när jag var på jobbet, för att hålla värmen och nu när klockan är ca halv nio så är jag så trött att jag nästan inte kan hålla ögonen uppe. Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller om det är några missade D-vitamin tabletter som ställer till det. Blev i alla fall ingen träning idag, var ändå för trött i kroppen från i går.

Har haft en del strul med min ena axel sen i julas, verkar vara några muskelfästen som är irriterade och jag har fått tips om lite övningar jag ska göra på gymmet för att få ordning på den. Ska testa dem i morgon (hoppas jag) på lunchen.

På tal om lunch så har jag slarvat något så hejdlöst med kosten på sistone, alldeles för mycket fika, godis och andra onyttigheter, men det har liksom bara inte gått att stå emot. Hopplöst! Men, jag antar att jag bara får försöka hålla i så gott det går och hoppas att den här svackan blir just tillfällig… Fika ibland är väl inga problem, men kanske inte VARJE dag eller? Suck….

Det finns hopp om våren!

Skön dag idag! Har fått en hel del undanstökat på jobbet, hann träna ett tungt pass styrketräning på lunchen, mormor hämtade barnen så jag blev hämtad av maken. Vi hann till och med göra en svänga på stan, inklusive fika, innan det var kickboxing. Dessutom blev jag firad av mamma på namnsdagen (vi heter ju Maria typ alla tjejer i vår släkt) med fina tulpaner och ett kort med trisslotter. 🙂

I morgon ska jag träffa en kompis jag inte träffat (ordentligt) på evigheter och på kvällen blir det fredagsmys med vänner 🙂

Det jag vill illustrera med den här fruktansvärt fula bilden (man kunde ju tänkt sig att jag kunde ansträngt mig lite, men det tänkte jag visst inte på) är att man nu har kunnat uppleva den underbara känslan av torr men grusig asfalt. Det finns hopp om våren!!!

Nu är både kropp och hjärna slut för idag känner jag, ger nog upp mina försök att få till nåt meningsfullt nu och går och lägger mig istället!

Shoppinglördag.

Visst ja, skrev visst inte vad jag gjort mer i helgen (inte för att det var så intressant), men i lördags fick jag lite myrkryp och bestämde hastigt och lustigt att vi skulle åka till Göteborg en sväng. Maken justerade trippen lite, så vi åkte över Ullared istället för att shoppa i Götet (fine by me nu när det bara är skit kvar på rean och vårkläder känns avlägset). Vi lämnade den stora bacillhärden (dvs Lukas) hemma hos mormor för att kunna hälsa på Johan utan att han skulle behöva vara sjuk en vecka efter, som han brukar annars… Oliver fick hänga med, han tog med lite pengar ur sin spargris och var rätt nöjd med att få köpa lite leksaker =)

Det var rätt mycket folk på GeKås, för att vara en lördag mitt i februari, men inte helt knökat. För första gången någonsin så hittade jag faktiskt en hel del kläder till mig själv – två snygga t-shirts, ett linne och en riktigt snygg skjorta. Annars brukar det vara maken som hittar mest kläder där, men han köpte jeans och en vinterjacka…

Visiten hos Johan blev inte så lång sedan, men det var ändå kul att träffa honom en sväng och prata lite, det blir ju annars bara de större loven han kommer hem. Det blev en rätt bra helg ändå =)

En oväntat bra dag

Om man radar upp allt som hände i går så blev det faktiskt en riktigt, riktigt bra dag – lite oväntat så här en torsdag!

Först så fick jag papper på att jag fått fast anställning, vilket såklart lyfte en ganska tung vikt från axlarna!

Ett av de trevligaste papper jag fått tror jag!

Sen blev det ett skönt pass på gymmet på lunchen och dessutom fick vi jättegoda vanilj-hjärtan av en kollega. En riktigt bra jobbdag helt enkelt. Sen fortsatte det därifrån – ungarna bråkade inte och maken kom hem med en fin orkidé till mig. Jag hade sparring, som gick riktigt bra och var väldigt kul, och på hemvägen hämtade jag sushi från Sushi Latino som vi åt med ett glas vin.

Inte illa för en torsdag va!

Ett litet kliv för mänskligheten

…men åtminstone ett halvstort kliv för mig – i dag lyfte jag hela min kroppsvikt (dvs 70 kg) på marklyft!

Se där ja, lite helt meningslös information så här en tisdagskväll 🙂 Lite mer meningslös info är att det inte blev nåt bad för maken var för trött, och att Ica Maxi lite oväntat har fantastiskt goda semlor!

Snö över huvudet

Hahaha, idag har jag lärt mig något nytt… Om man åker 1 mil på längdskidor på lördagen (som ovan åkare) och sedan försöker åka blygsamma 5 km på söndagen OCKSÅ så är det precis lagom för att ta knäcken på en… Herregud.

Jag tänkte ju att det vore ju synd att gå till gymmet när det nu är så fint skidväder och bra spår ute, och det gick ju så otroligt bra igår dessutom. Plockade med barnen och maken med, Oliver fick åka 2 km och maken gick bredvid med Lukas på snowracer medan jag åkte 5 km, så idag var vi en sån där superhurtig familj. Eller ja, vi hade väl varit det om det inte var för att hela min kropp protesterade efter typ 1 km och sen fick jag ta mig fram på ren viljestyrka resten av vägen, hahaha…Men men, man lär sig ju något på det med! Tex att det kan ju vara ett bra sätt för maken att få en lugn söndag, efter den promenaden ute var jag så trött att jag har legat däckad i soffan hela dagen, så han har fått lugn och ro så som han vill. 😉

I morgon har jag House of Lola träff här hemma – har precis gjort en tomatsoppa tills dess. Godare med kvällsmat än fika tänkte jag. Är väldigt nyfiken på deras chinos, ser riktigt snygga ut om de bara sitter bra på mig. OM jag skulle få nåt energiryck så kanske jag bakar nåt med, men det känns tveksamt just nu. Vi är inte jättemånga i morgon, så är det nån mer som vill dyka upp så är ni välkomna!