Men kan det bli sommar någon gång!?!?

Ok, det regnar. Och regnar. Och det står som spön i backen, regnet öser ner, det vräker ner, det är helt enkelt bara ett SKYFALL därute. HELA dagen, jag tror jag blir galen! Jag är helt klart väderberoende, eller alltså, mitt humör är det. En regnig ovädersdag som den här kan vara rätt trevlig, OM man får spendera den nerbäddad i soffan med chips och en sisådär 4-5 bra filmer. Den är INTE lika bra om man ska jobba, ta sig fram och tillbaka och hämta/lämna barn, springa in och ut ur affären och allmänt bara tvingas befinna sig ute i skiten.

Slutresultat, jag är kall ända in i märgen och humöret har antagit någon liknande, grådassig och deprimerande form. Och jag som skulle tagga inför graderingen… Trött blir man ju med av det här! *gnäll gnäll gnäll* Ska i alla fall försöka ta tag i att äta nånting så jag har lite energi rent fysiskt…

MORR!

Be Gone, Virus!

Skit, skit, skit! Vaknade i morse med en dundrande huvudvärk, stel nacke och ont i halsen… Det var väl iofs bara att vänta, flera på jobbet har varit/är sjuka och båda barnen är det med. Dessutom verkar det vara nåt tämligen aggressivt virus, jobbarkompisarna har varit däckade i flera veckor.

Jag passade däremot på att knalla till jobbet, gick ok med lite ipren, innan skiten bryter ut på allvar! Har dessutom lassat i mig nån echina-grej, får se om det har nån effekt, känner mig halvdan och andfådd för minsta lilla. Kan oxå förklara varför det var så jobbigt på sparringen igår, förresten. Eller ja, en del av förklaringen kan ju vara att det bara var jag, och så tre stycken tränare, shit, det var sjukt jobbigt men jätteroligt! Lärde mig massor!

Nåväl, efter jobbet idag var jag och gjorde pricktest, har inte testat vad jag är allergisk mot sedan jag var typ  12, så det var på tiden att kolla det igen. Som jag trodde så fick jag 5+ (på en skala 0-5 där 5 är max) på timotej (=gräs), 4+ på björk och så 1 på hund och katt. Inget direkt nytt, men jag är i alla fall inte allergisk mot kvalster eller mögel *ta i trä*. Därpå tog jag med minstingen till jp för födelsedagsfoto, det var kö där, så han började ju leka i lekhörnan såklart… Tror ni det var populärt att gå in och ta kort sen då? Herregud, han var vansinnig och skrek som en stucken gris, lyckades lugna honom i ca 2 millisekunder när jag sa att han kunde få en bulle (nej nej, jag mutar aldrig mina barn), så vi får väl se vad det blir för kort av det!

Nu har jag förberett lite efterrätt till midsommar, det är fullt upp hela den här veckan så det är bäst att passa på.Den är inte riktigt LCHF, men man kan ju inte få allt. Dessutom har jag faktiskt varit ovanligt duktig för att vara mig, och förutom glassen på studenten häromdagen har jag inte fuskat alls på ca 3 veckor (vilket är extremt ovanligt för att vara mig).

Håll nu tummarna för mig att min echinatex behandling funkar så att jag kan avstyra den här förkylningen innan den blir värre!

Full rulle

Ibland känns det verkligen som dagarna går i ett, fast man inte gör nåt ”särskilt”. Som idag, först lämna barnen hos mormor, sen åka och lämna in bilen på tvätt – en timme jag spenderade på gamla arbetsplatsen Sängjätten. Därpå hem och byta om, för att springa 5 km, sen hem, ta emot barnen, duscha och äta. Snart är det dags att köra Oliver till ett kalas, och då ska jag försöka fixa käk till oss under tiden, och dessutom MÅSTE jag verkligen dammsuga för nu ser det ut som Sahara här inne… Och då skulle jag inte göra nåt speciellt idag?

Lukas softar lite på golvet när mamma städar.

Nåväl, löpningen ja, idag var det premiär med nya outfiten och de nya joggingskorna. De funkade jättebra, och det kändes att de här – till skillnad från mina gamla aerobicsskor – är gjorda för att springa i. Skön dämpning och lätta! Nytt rekord, medelhastigheten blev 9,48 den här gången – mitt första mål är ju att klara 5 km på under 30 minuter (dvs 10 km/h), och jag känner mig sjukt nöjd med mig själv! Flåset börjar bli liiite bättre, men jag måste ändå köra med bricanylen om jag ska kunna andas. Nackdelen är att man blir så sjukt skakig av den, och det håller i sig ganska länge dessutom.

Det är ju alltid sjukt kul att få använda nya kläder, och det här var riktigt skönt att springa i !
Sköna skor!

Nu ska jag passa på att ta en kopp kaffe innan Lukas vaknar och allt kör igång igen!

För vi har tagit studeeee-eeenten…!

Idag vaknade Oliver (som har varit förkyld hela veckan) med huvudvärk och såg lite halvhängig ut, så det fick bli en VAB-dag. Hade inte riktigt planerat för det, så kylen gapade ekande tomt, och maken är ju utflugen tom söndag eftermiddag, så det var bara till att ta en snabbsväng till affären, men det gick rätt bra med båda barnen i kundvagnen.

Tidig eftermiddag kändes han lite piggare, så vi tog oss ner till stan för att titta på studenttågen och äta lite sjuk-glass. Det är så otroligt roligt att titta på när folk tar studenten tycker jag! Det och bröllop är så oerhört positivt laddade, allt är möjligt och allt känns roligt. Dessutom minns man ju sin egen student och känslan man hade då – att hela världen låg för ens fötter, och en skööööön frihetskänsla! Jobbångest och vidare studier är sånt som drabbar en ändå, så varför oroa sig på sin studentdag?

Vi gick i alla fall och köpte glass på det (nya?) stället som gör egen italiensk glass, och inte ens jag kunde hålla mig utan jag tog en kula vit choklad-glass. Kan varmt rekommendera stället, vääääldigt god glass! Sen satte vi oss på en parkbänk och vinkade till alla studenter som åkte förbi på sina lastbilsflak – jätteroligt!

Nu sover barnen och jag har käka lite räkor och tagit ett glas vin i all ensamhet (Tobbe är ju aldrig borta annars, så jag unnar honom VERKLIGEN detta, men jag kommer nog ändå vara liiiiite martyr i helgen 😉 ). Höll på att avlida lite eftersom jag kollade på Jamie Olivers sommarfestival samtidigt, älskar hans matlagning! Idag har det blivit lite fusk, med glassen, men å andra sidan kommer jag ha tränat 4 ggr den här veckan om inget oförutsett händer.

I morgon ska jag lämna in bilen på tvätt efter att ha lämnat barnen hos mormor, och därpå tänker jag ge mig ut på en premiärrunda i min nya löp-outfit. Ska bli kul att se om det känns bättre med riktiga löpskor! Testade förresten att ha tajtsen på kickboxingen, och det var ju faktiskt oerhört skönt att inte ha något som fladdrar eller tar emot, speciellt när man sparkar, så jag kanske kan vänja mig vid att använda dem ändå.

Eftersom jag är den instagramjunkie jag är så kommer det två små kollage här med, bara för att 😉

Blöta fotbollsdrömmar?

Sitter på Olivers fotbollsträning och bloggar lite tänkte jag. Eller ja, jag kan ju inte posta det förrän jag kommer hem och får en internetanslutning, men ändå. När det är så här pass schysst väder är det rätt ok att sitta här lite, speciellt när jag inte behöver passa Lukas mer än halva tiden – han får stanna hemma med maken tills han åker till sin träning. Det blir mycket pusslande!

Ida tyckte jag skulle skriva om saker som gör mig glad, ingen dum ide alls! Det finns många saker som gör mig glad, och de flesta är faktiskt ganska små. Såklart barnen ligger högst på den listan, men jag tycker att det är lite svårt att skriva om utan att det låter plastigt, och det är ju synd så jag väljer lite annat idag istället tror jag.

Ska man plocka fram sin vackra, ytliga sida så blir jag väldigt glad av att shoppa och att äta gott. Det är nog faktiskt de säkraste korten för att få mig på bättre humör, faktiskt ☺ På det liiiite mer djupgående planet är det ju få saker som slår en komplimang, oavsett om den gäller insida eller utsida

Jag blir mer genuint och långvarigt glad när jag känner att jag klarat av något jag inte trodde innan – som sparringen nu, eller att jag faktiskt kommit igång med att springa (har lyckats ta mig igenom mina 10 uppsatta joggingturer utan att ge upp).

***

Här efter kom Lukas ner vilket såklart inte gav så mycket mer tid att blogga. Dessutom började det ÖSregna lagom till vi skulle cykla hem, så nu har jag planterat två dyblöta små barn i badkaret medan jag själv sitter bredvid och småhuttrar. Jag tror faktiskt jag kryper ner med, när jag tänker efter…

Blörgh?

I kväll är jag gräsänka för en kväll, maken är iväg med jobbet i Göteborg. Det är egentligen inte så stor skillnad mot tex en måndag eller onsdag, när han är och tränar på NMT, inte här hemma i alla fall. En av de få nackdelarna med att träna är att det blir inte lika mycket tid ihop, men man får försöka göra nåt av den tiden som blir över istället.

Åh herregud, ungefär här nånstans dog min hjärna tror jag…. Men hjälp, vilket hjärnsläpp. Jaha, ok, får se om det dyker upp nåt senare, annars får jag väl bara sitta och stirra tomt framför mig i soffan! 😉

Andra prioriteringar

Det känns faktiskt som jag börjar få lite rutin på det här livet nu – kickboxing minst 2 ggr i veckan, 3 om möjligt, och så springa 1-2 ggr med. Löpningen är inte hemsk. Det kändes som jag borde utveckla det lite mer kanske, men det är i alla fall en mening som är sann 😉

Jag missade ju att skriva lite om helgen med – i lördags hade vi gäster, Glenn, Tina och barnen, som alltid jättetrevligt! Vi hade ju lite tur på kvällen med när det blev varmare, så vi strosade runt här på Hisingstorp en sväng, det är roligt att se hur trädgårdar och hus växer upp och inreds.

I söndags var vi en sväng i stadsparken och undersökte den nya klätterställningen. Jag och Oliver lekte följa John och klängde runt precis överallt, oerhört roligt! Det är så skönt med, att känna att man har kontroll på kroppen och att man orkar (nåja) leka och vara med på ett helt annat sätt. Dessutom har jag fått omprioritera en massa saker känner jag, det finns inte tid till en massa annat, så städning, matlagning och inredning på det stora hela har liksom fått halka efter en del. Men det är inget jag sörjer direkt, det GÅR helt enkelt inte att hålla på med allting till 100% hela tiden, inte samtidigt i alla fall! Och på det här sättet blir man mer MED, lite mer fokuserad på det som är viktigt – barn, familj och jag själv (japp, faktiskt är jag med där med).  Det är ju inte klokt vad jag är redig 😉

Full koncentration i klätterställningen.
Alltså det är hopplöst att ta en bild på Lukas som inte blir suddig, men han gillade i alla fall att krypa i det långa röret!
Fina stora killen!
Helt galet, Lukas är 2 år om mindre än en månad – vad hände?

NU ska jag äta lite mer av vad jag kom på är den perfekta ”efter-träningen-men-LCHF” maten, eller vad man ska säga, nämligen kalvsylta! Maken hulkar lite, men jag tycker att det är sjukt gott… 0,5 kolhydrater, 8 % fett och 12% protein – perfekt!

Party like it’s 1995

Gårdagen blev en väldigt lyckad dag faktiskt – för det första hann jag få iordning i trädgården, för det andra lyckades jag faktiskt ta mig ut och springa mina 5 km trots att det var motigt, men det största var ju ändå vår tonårskväll =)

Det som skiljde sig från hur man laddade förr var att vi passade på att sova en timme på eftermiddagen för att orka med, haha, vi är inte alls gamla… 😉 Kl 17.30 började för-förfesten hemma hos oss, en caiprinha och en redbull/vodka för att orka, så var man ju i lite feststämning sen.

Från för-förfesten, sedan fick telefonen stanna hemma…

Vid 19 började den riktiga förfesten hos Lina, vi hämtade Kinamat och drack mojitos och rosévin (vem har sagt att man inte ska blanda?) och hade allmänt fantastiskt trevligt! 8 pers blev vi som sen framåt elva – halv tolv knatade ut till Sliver (är man tonåring för en kväll så är man!!). Några saker skiljde sig från förr – jag minns inte att folk var så unga, och att man fick stå och köa 😉 Efter en turkisk-peppar shot (sluta skratta) intog vi så dansgolvet. Det tog en liten stund innan det kom tillbaka – men det är verkligen sjukt kul att dansa! Det var bra musik och bra drag, och det hjälpte ju dessutom att man inte kände en käft (eftersom alla var så unga), så vi dansade helt enkelt till stället stängde =)

Idag fick vi sova till 10 eftersom mormor hade barnen, trötta men oförskämt välmående. En bakissöndag med en B-film och bakisfrulle var lika länge sedan som vi var ute, och det kändes extremt lyxigt! Nu har jag Lukas i knäet och Oliver är på kalas, Tobbe grejar med lite mat. (Om det här är osammanhängande beror det mer på att Lukas klättrar över tangentbordet än att jag är bakfull, bara så ni vet 😉

Så, om en sisådär 8-10 år blir det väl dags igen, bäst man börjar ladda!