Han är minsann pigg och glad!
Var tvungen o testa att ladda upp en film från mobilen, ursäkta den dåliga kvalisorten!
Var tvungen o testa att ladda upp en film från mobilen, ursäkta den dåliga kvalisorten!
Nähä, ingen intervju idag, tjejen som skulle göra den ringde och sa att hon är sjuk, hoppas det blir senare i veckan. Jag är världens sämsta på att vänta på saker!
Idag lär det inte bli mycket gjort, Lukas är fortfarande dassig efter vaccinet och sover bara om han får ligga i min famn, så det här blir ett en-hands-inlägg… Gissar att dagens ämne kan få lite reaktioner, eftersom det är ungefär lika känsligt som att diskutera tex amning vs ersättning. 😉
Dag 9 – min tro
Jag är inte troende alls, inte i konventionell mening i alla fall. När jag var tonåring konfirmerades jag, men det var bara för att ”alla” gjorde det, och så fick man ju presenter. När Tobbe och jag hade gift oss bestämde vi oss för att gå ur svenska kyrkan, och därför är inte heller våra barn döpta.
Jag har svårt för religion, speciellt den som baseras på bibeln eller liknande, jag tycker att det är läskigt att folk lägger ansvaret för både sitt liv och sina handlingar i en fiktiv guds händer. Dkulle jag vara tvungen att välja religion får det bli hinduism eller buddism (jag medger gärna att jag har stora kunskapsluckor i ämnet så jag kan säkert ha fel fakta här och där) eftersom de verkar vara de enda religionerna som inte försöker påskina att deras tro är den ENDA rätta.
På det hela taget bryr jag mig inte alls om vad folk tror på, så länge de inte försöker pracka på mig deras tro, och på samma sätt försöker jag inte övertyga folk om att det är fånigt att basera sitt liv på en bok som skrevs för tusentals år sedan (vilket är MIN åsikt).
Däremot kan jag känna att jag gärna vill tro att det finns ett syfte med universum i stort, även om jag inte tror på en gud som sitter och ”detaljstyr” folks liv.
Vad är din tro?
Gud vad skönt, idag var det ett relativt tankebefriat ämne, tur eftersom den gångna natten inte heller var nåt vidare…
Dag 04 – Det här åt jag idag
Ja idag är det ju första advent, och sedan Oliver föddes för fyra år sedan har vi en liten advents-tradition i familjen, den första advent åker vi hem till mina föräldrar och äter tomtegröt och nygjord julskinka på knäckebröd (eller vad man nu vill ha för bröd). Det är fantastiskt gott att äta den nu, när man är sugen, på julbordet kan jag däremot lika gärna vara utan skinkan, då känns den bara torr och mäktig, men nygjord och varm är den saftigt och ljuvlig!
Dessutom blev det minsann födelsedagstårta idag, vi var på Wilmers 4-års kalas, mycket uppskattat av Oliver ända tills vi skulle åka hem… Men det gav sig snabbt som tur var!
Nu ska jag övergå till den mer hjärndöda aktiviteten att titta på TV, ungefär vad jag fixar nu känner jag…
Det cirkulerar tydligen runt en 30-dagars bloggmall med föreslagna ämnen. Tänkte faktiskt att jag också skulle haka på med, det lät ganska kul, och så kanske man skriver om något jag inte hade gjort annars heller. Jag börjar i morgon, och här är listan!
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Nånstans runt lunch gick den här dagen alldeles åt helvete fel. Lukas har inte sovit sammanhängande mer än 20 minuter åt gången idag, Oliver däremot somnade i soffan och var sen jättetjurig/ledsen. Vi handlade mat på Citygross, för första och sista gången, hittade inte ett jävla skit där som jag skulle ha, och självklart skrek alla i kör på vägen hem.
Väl hemma var det ju dags att ta hand om matvarorna och fixa klart den goda fläskkarrén, vilket visade sig vara näst intill omöjligt eftersom Lukas skrek med hela röstresursen hela tiden och alltså fick bäras runt samtidigt. Ungefär här vaknade Oliver efter sin korta lur på soffan och grät hysteriskt (han gör alltid det när han somnar på dagen sen han slutade med sin dagliga mitt-på-dagen-sömn) vilket självklart triggade Lukas till att gråta ännu lite mer. Lagom till allt detta ringer självklart maken och talar om att han är en timme sen. Jag lägger på i örat på honom.
Till sist blev i alla fall maten färdig, utan hjälp så blev den inte klar förrän halv sju, när Oliver och jag var lagom hysteriska av hunger. Men visst, det blev riktigt skitgott faktiskt.
Nu har jag tagit ett glas rödvin och stängt in mig i sovrummet med datorn (ja, gubben är hemma nu) och var helt enkelt tvungen att ventilera. Det är helt sjukt, men när man är tillräckligt trött och ungarna (och maken) krånglar får jag ibland verkligen använda vartenda uns av tålamod för att inte bara sätta mig i bilen och sticka ifrån allt! Men till slut är det ju just det det handlar om – jag sticker inte iväg, för det gör man bara inte. MEN det är skönt att få tänka tanken när allt bara skiter sig…
Jaha, nu har jag fått ventilera och allt känns lite bättre. Men det kan vara vinet som gör nytta med. Bäst att inte riskera nåt, nu går jag och tar ett glas till…
Vilken fantastisk höst/vinter dag!
Vaknade med -6 grader här, men med en klarblå himmel, sånt blir jag på gott humör av! Det kan gärna vara kallt, bara det inte är rått, grått och regnigt…
Det blev en liten förmiddagspromenad, med betoning på liten eftersom Oliver prompt ville åka sparkcykel istället, och då blev det som vanligt att han tröttnade efter ett halvt kvarter. Men det var ju lite för fint väder för att gå in direkt, så vi krattade lite löv i trädgården i stället – Lukas sov gott i sin vagn! Vi har faktiskt testat sittdelen till vagnen nu, har är ju väldigt nyfiken och tycker det är kul att kunna se sig om, och med åkpåsen till funkar den lika bra som liggdelen när han ska sova tycker jag. Fast den är lite klumpig, funderar på att köpa en sulky med ligg-läge istället, men det blir väl inte riktigt än i så fall…
Snart är det dags för veckans simskola för Oliver, men först blir det lunch på gårdagens rester (inte att förakta när det är lite godare mat 😉 ).
Hade tänkt lägga ut lite bilder med, men nu ligger kameran under vagnen där Lukas sover, så jag vill inte utmana ödet och hämta den när han nu sover så gott!
Bläh, idag känns det tungt.
Mindre sömn än vanligt pga ändrade rutiner för Lukas och allmän trötthet pga regn och rusk. Och inte får humöret nån uppsving av att ”banta” heller…
Det hela resulterar mest i att jag känner mig deppig för att jag inte orkar vara nån vidare bra mamma idag, även om jag vet att alla har sina dagar…
Saknar folk på jobbet med, man känner sig lätt utanför när man är mammaledig, och det blir nog värre av att vara konsult, för då är det ju inte min arbetsplats ”på riktigt”. Jag hoppas verkligen jag får komma tillbaka och jobba där framåt våren, skulle bli jätteledsen om jag tappade kontakten med alla där, och jag är lite rädd för att det redan har hänt =(
Dessutom är ju maken borta till på lördag kväll, vilket inte gör nåt lättare heller.
Skriver det här med en hand, Lukas verkar ha ont i magen och kom bara till ro i min famn, och stackars Oliver vill att jag ska komma och leka – känns sådär.
Nä, nu ska jag inte deppa ner alla andra också, så nu slutar jag!
Det är fascinerande det här med att vara förälder ändå. Att det liksom inte finns en mall för hur man gör rätt eller fel gör att det hela blir tämligen … spännande. Det är väl egentligen inte förrän barnen är vuxna man kan veta om man gjort rätt val, uppfostrat dem rätt eller gett dem rätt vägledning. Skrämmande när man tänker på det! Men ändå, det är väl inte så många gånger man gör så totalt fel att det inte går att reparera får man väl hoppas…
Att vara föräldraledig har sina sidor. Den oerhörda fördelen vi har här i Sverige i och med att vi får stanna hemma så pass länge med barnen gör ju att vi på ett fantastiskt sätt kan följa barnens utveckling och uppfostran ganska länge. Det händer ju så sjukt mycket de första två åren!
Och ändå. Det är inte alltid så kul heller. Ibland är man bara trött och känner sig som en dålig förälder som vill vara någon annanstans. Eller som längtar efter jobbet, lite vuxen kontakt eller bara en stund för sig själv. Alltid med lite dåligt samvete någonstans i bakhuvudet…
Så här i efterhand kan jag ju konstatera att jag inte kunde önskat en bättre start från mina föräldrar. Visst finns det saker man velat göra annorlunda, men samtidigt är det ju alla ens upplevelser – bra eller dåliga – som format en till den man är.
Oerhört vad vis jag är 😉 Det måste komma med åldern….
I alla fall – hatten av för alla föräldrar, nu, förr och i framtiden!
Fick mig ett gott skratt idag när jag läste aftonbladet och såg den här rubriken. Jag kanske skulle känna mig hedrad som har samma mål som prinsessan? 😉
Måste säga att det var ju grymt smidigt med den här lilla netbooken, sitter i soffan o slösurfar lite framför nyheterna och väntar på att Lukas kommer att vakna. Han har blivit mer förkyld igen, stackarn, så inatt var det nog bara Oliver som fick sova något sånär. *gäsp*
Blir säkert fler inlägg idag, det är svårt att lägga ifrån sig den här lilla leksaken!