Det är så väldigt mycket som händer nu som jag inte kan skriva om än. Roligt och jobbigt, och så otroligt sorgligt.
Jag återkommer.

Det är så väldigt mycket som händer nu som jag inte kan skriva om än. Roligt och jobbigt, och så otroligt sorgligt.
Jag återkommer.

I dag har höstlovet börjat vilket i mitt fall inte betyder så väldigt mycket ändring av rutinerna första halvan av veckan eftersom jag jobbar. För maken innebar det dock att han är hemma med 3 barn, så han tog ett djupt andetag och tog med sig alla 3 (!!!) till Astrid Lindgrens värld över dagen – imponerande! Uppskattat med, efter vad det verkar utifrån de bilder han skickat mig under dagen.
Det här innebär ju att jag fick en hel kväll bara för mig själv?! Herregud, det var evigheter sedan… Utan man är man ju ibland, och ibland utan de stora pojkarna, men helt själv måste vara över ett år sedan? Så jäkla gött! Och vad gör man då, när man utan så mycket förvarning får uppleva sådan här lyx? Jo, först gör man det man måste, man tränar och hämtar matkasse, sen åker man hem och äter lite rester och kikar på Younger, bloggar, spelar lite TV-spel, tar en bit choklad och ett litet glas rom. Öh – det här är ju typ samma sak jag gör flera gånger i veckan, MEN, nu är det ingen som tjatar, tjafsar, bråkar, skriker, bajsar, vill ha mat eller vill ha något av mig överhuvud taget*.
Oh. My. God.
Japp, det är sinnessjukt skönt!
Hade jag vetat om det lite tidigare hade jag kanske hittat på något lite mer avancerat – men å andra sidan var det ju också fantastiskt skönt att det bara blev skönt och prestigelöst liksom.
Nehej, nu ska jag passa på att spela lite medan jag kan göra det heeeeelt guilt-free!
Eftersom jag inte har några som helst bilder till det här inlägget så tänkte jag visa er hur söt en liten 1½-åring kan bli när han är nyklippt (det var ingen enkel match kan jag säga), helt apropå inget men eftersom jag får göra som jag vill så går jag all in och lägger in de bilderna ändå!



*Ja förutom att Oliver messade och villa ha mer speltid på sin platta, har ju senaste IOS och har därmed begränsat skärm och spel-tid för barnen. Så taskig och jobbig är jag. Och inte fan är det för att göra det lätt för mig själv i alla fall… suck.
Jag befinner mig i nåt slags stadie av bloggtorka. Vet att det nästan inte är lönt att fråga, men är det nån som har något ni vill att jag skriver om? Eller något ni vill fråga?

Häromdagen blev jag så galet sugen på Jitterbugg. Vet inte varför, men bara tanken på blandningen mördeg och maräng fick mig att börja dregla, så det var bara att börja baka!

Jitterbugg, 15 stora eller 30 små
200g smör
4,5 dl mjöl (vete eller dinkel)
1 dl socker
1-2 äggulor (spara vitorna)
Kör ihop degen hastigt, enklast i matberedare – tillsätt en äggula i taget för beroende på mjöl kan det räcka med en. Sen väljer du om du vill göra stora eller små jitterbugg, vill du göra stora plattar du ut degen lite hjälpligt i en rektangel på ett bakplåtspapper, vill du ha små delar du degen i två och gör detsamma. Lägg över plastfolie eller en fuktad bakduk och ställ i kylen medan du gör marängen.
3 äggvitor
0,75-1 dl socker
Sätt ugnen på 175 grader. Nu kan du antingen göra vanlig maräng genom att först vispa upp äggvitorna till de börjar bli fluffiga och sedan tillsätta sockret lite i taget. Marängen är klar när du kan vända uppochner på bunken utan att det rinner ut! Vill du kan du annars göra fransk maräng, då sätter du din bunke över en kastrull med sjudande vatten och vispar till sockret löst upp sig – sedan tar du av bunken från kastrullen och vispar till marängen är klar. Det senare ger en maräng som håller formen lite bättre i själva kakan, men båda går bra.
Ta ut degen/degarna och kavla nu ut den(låt folien vara kvar så går det lättast) till den nästan täcker hela plåten (eller halva då). Bred över din marängsmet och rulla ihop till en rulltårta, skär sedan i bitar (1,5-2,5 cm beroende på hur stora du vill ha dem). Lägg upp bitarna på en plåt med bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen 12-15 minuter. Ta ut och låt svalna – kakorna går sedan även bra att frysa!




I går tittade jag och maken på dokumentären ”den bästa dieten” på SvT. I korthet går den ut på att fyra par/familjer får varsin kostplan att följa i fyra veckor och sedan ska de följas upp med blodvärden mm. De olika ”dieterna” är livsmedelsverkets tallriksmodell, vegankost, LCHF och 5:2 fasta och de olika familjerna stöter på lite olika problem med sitt tilldelade område. Det var program två i går och alltså mitt i de fyra veckorna de ska gå igenom.
Jag tycker sånt här är väldigt intressant, att lära sig om vad kost och livsstil gör med en människa. En väldigt cool grej var att de bla visade resultat från ett över 30 år långt experiment på apor, där hälften fått sitt fulla dagsbehov av kalorier och hälften fått 25% mindre i hela sitt vuxna liv. De apor som hela tiden haft ett kaloriunderskott såg SÅ mycket yngre ut än de som ätit hela sin ranson och dödligheten i gruppen med underskott var bara en tredjedel jämfört med kontrollgruppen. Så sjukt? Det skulle ju då indikera att man lever längre och ”yngre” genom att aldrig äta tillräckligt med mat, vilket låter så konstigt …
Periodisk fasta är intressant med, studier visar ju att det är bra för kroppen att vila från att hela tiden processa mat, vilket på ett sätt låter logiskt. När jag jobbar äter jag oftast enligt 16:8 fasta, vilket i praktiken innebär att man fastar i 16h (tex 20:00-12:00) och äter i 8h (12:00-20:00). Det är ingen ansträngning eller uppoffring när man jobbar, men nästan omöjligt när man går hemma… Det gör ingen skillnad med vikten för min del men det är ganska smidigt, och enligt vissa studier då bra för kroppen.

Paj på fullkornsmjöl och med ekologiska ägg.
För övrigt är ju mat rätt viktigt för oss (jag menar, det här är ju till stor del en matblogg) och jag tycker det är väldigt roligt, så vi har kommit ganska långt med att förbättra vår dagliga mat. Vi äter i princip bara produkter med fullkorn och som är mestadels osötade, vi lagar mycket mat från grunden, vi väljer oftast ekologiska matvaror och vi har minskat på vår konsumtion av rött kött. Det känns bra! Jag är extremt glad för att även barnen gärna äter grönsaker och smakar på det mesta, även om det går i perioder om ny mat blir godkänd hos alla.
Nu är det här INTE menat som nån pekpinne eller att skuldbelägga någon, det är bara något vi har tyckt känts viktigt för OSS, var och en väljer ju sina egna strider så att säga.

Det äts en hel del fika här hemma med, ska tilläggas!
Tänker du på nåt när det gäller kosten, eller tycker du inte det är så viktigt?
Jag får ibland en fråga om vi har släppt på drömmen (?) om ett hus på landet där vi kunde bli lite mer självförsörjande – och jag måste verkligen säga att vi inte har det. Däremot är det så himla mycket att ta ställning till;
Blir barnen ensamma? Hur galet mycket skjutsande blir det?
Kommer vi någonsin kunna åka på semester? Kan man ens åka ifrån en helg?
Hur ska vi hinna med ens en minibondgård om vi måste jobba heltid?
Vill vi ens? Är det kul?
”Måste” vi bli mer självförsörjande om klimat och samhälle går åt skogen? Gör det det?
Osv. osv i all oändlighet i våra huvudet…

Måste bara visa världens sötaste ko-ras, Dexter! Det är en lurvig och vänlig MINIKO! Hur söt? Bild lånad från Dexterföreningen.
MEN – i dag kläckte min man en bra idé. Nu vet jag att minst en specifik kompis kommer garva brallorna av sig om han läser det här, men försök bara ta det för den tanke det är:
Vi kanske inte måste göra det själva?
Tänk om vi kunde få 4-5 familjer till, gärna med barn, som hade liknande önskemål? Då kunde vi bygga varsitt hus på varsin tomt – inte alltför tätt utan att man känner att man har sitt eget. Då kunde de som eventuellt ville gå ihop om att ha tex höns, eller ett par kor, de som vill odla lite mer kanske gör det, man hjälps åt att tex skotta vägen på vintern osv. Jag har INTE en romantiserad ”Bullerby-bild” av det, men om vi var fler så skulle i alla fall de översta tre punkterna bli väldigt mycket mindre problematiska. Med fler barn så blir det inte lika ensamt och man måste inte ALLTID skjutsa till kompis. Man kanske skulle kunna få hjälp en vecka om man vill åka iväg?
Det är alltid känsligt när man ska dela på saker, men jag tänker att om var och en i möjligaste mån har sitt eget och övriga ”tillägg” gör man upp sinsemellan med hyfsat tydliga gränser så kanske det ändå kan bli mer positivt än negativt att vara flera familjer. Dessutom kan man dela på kostnader för tex att dra in vatten, el och bredband och för att anlägga en väg in till ”kvarteret”. Även markberedning och sånt måste ju bli billigare om man är fler som delar på det.
Vad tror ni, hiss eller diss på den här idén? (*Som ju hänger på att man känner ett gäng familjer som är intresserade så klart)

Tänk dig här, 4-5 hus på kullen, med skogen i bakgrunden. Hittade ett superfint ställe idag när vi var ute och letade, inte för långt bort (ca 5-10 minuter från där vi bor nu), men inte för nära någon stor väg så det blir en massa ljud därifrån.
Jag har skrivit om det här tidigare, men aronia är verkligen kanon att göra både sylt och marmelad på. Eftersom man generellt säger att bär och frukt har mer vitaminer och antioxidanter ju mer färg de har så bör dessutom aronia ligga högst på listan, för de är extremt färgrika, blåsvarta bär! Det är väldigt många hus häromkring som har aronia-häckar, däremot har jag aldrig sett det i äldre områden så jag vet inte om det är ett ”nytt” bär för oss här. Vi har även ett aronia-träd, men det är ympat så det räknas inte riktigt. Buskarna finns i dvärgform, det har vi utmed häcken, de bären går precis lika bra att göra sylt på som de vanliga stora.

Plockar du bären innan det hunnit bli ett par ordentliga frostnätter så rekommenderar jag att frysa in dem en sväng först, då blir de sötare! Vi brukar frysa in i 1 kg omgångar så vi kan ta fram och göra sylt hela vintern… Beroende på hur bären är och hur tjock man vill ha marmeladen kan man labba med att öka eller minska mängden syltsocker, det här blir en lite rinnig marmelad eller en lite tjockare sylt.


Aroniabuskarna och träden får makalöst vackra färger nu på hösten med!
Aroniasylt / Aroniamarmelad
1 kg bär (behöver ej tinas)
3 dl vatten
2 dl strösocker
4 dl syltsocker
1 vaniljstång
1 kanelstång
saft från ½ citron (ca 0,5 dl)
Koka bären i vattnet i ca 20 minuter. Skrapa ur vaniljstång och lägg ner innehåll och hela stången i bären tillsammans med kanelstång, citronsaft samt socker. Låt det koka ytterligare ca 20 minuter.
Ställ nu ett gäng glasburkar och locken i ugnen på 100 grader under tiden, så är de steriliserade och varma till sylten är klar.
Vill du ha mindre andel hela bär så kan du mosa dem med tex en potatisstöt eller mixa lite hastigt med en stavmixer (ta upp kanel och vaniljstång först) i slutet av koktiden. Smaka av (försiktigt för det är varmt!) och häll sedan upp på de varma burkarna (använd grytvantar). Sätt på locken ordentligt och låt marmeladen svalna. Låt den sedan stå i kylen en vecka innan du äter den så hinner smaken mogna – men den står sig i flera månader sedan.

Aronia passar ypperligt på tex Gruyere, passa kläderna bara för de färgar av sig! Vill du testa mer recept med Aronia kan du ju prova att göra snaps eller likör!

Ja jösses… Jag brukar normalt sett var ganska lugn och inte så extrem i humöret, så efter all ilska och glädje om vartannat i veckan så kände jag mig helt slut igår. Lade mig på en solvarm soffa efter att ha lagt Filip att sova middag och sov som medvetslös en liten stund, men efter det har jag känt mig lite mer som vanligt igen 🙂
I dag ska vi försöka helg-handla lite jag och Filip – vi får väl se om det blir lika mycket drama från hans sida som det blev sist O.o. Middagen i dag blir något jag blev akut sugen på, nämligen Quiche Lorraine, så himla gott ju.

I helgen vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, men lördagen ska ju ändå bli hyfsat väder på. Kanske man skulle åka till Vista kulle – har inte varit där och såg en bild från instagram häromdagen. Men finns det någon grillplats där?
…
Ja här satt jag och skrev blogginlägg när verkligheten sprang in lite – för Oliver kom hem 10 minuter efter han varit borde varit i skolan, då hade han flugit av cykeln, stackarn! Det var mest lite skrubbsår, men han var nog lite chockad framförallt. Det fick bli en stunds tröstande och en möjlighet att lugna ner sig innan jag skjutsade bort honom till skolan. Lite morgondramatik så här en fredag! Nu måste jag återgå till Filip, men har någon av er koll på om det finns en grillplats på Vista Kulle så skulle jag bli glad!

Den här veckan har bjudit på allt från lycka till gråt och vrede (skulle skriva ilska men det är inte starkt nog) och det är bara onsdag…!? Känner mig rätt urlakad och lite tom nu och skulle gärna skriva av mig här, men allt kan/får man inte skriva om ju.
Rätt häftigt ändå hur mycket bloggens möjligheter att ventilera hjälper mig mycket i vardagen, det blir väldigt tydligt när man inte kan skriva om allt. Att skriva här får mig att sortera tankarna och att sätta ord på saker gör ju oftast att de inte känna lika stora som de gör om man bara ältar det till döds i sitt eget huvud.

Som jag sa nyss så känner jag mig tämligen urvriden av alla känslor (jag som är van att hålla mig på ett relativt jämnt humör), så därför var det extra skönt att få köra ett mördande jobbigt pass crosschallenge! Så tillfredsställande att få stänga av alla tankar och bara göra som man blir tillsagd, samtidigt som kroppen verkligen jobbar arslet av sig. Gick därifrån betydligt gladare än när jag kom och så där skönt slut i alla muskler!
Det här blev nog ett ganska meningslöst inlägg, men man måste väl ha sådana dagar med ibland. Hoppas inspirationen kommer tillbaka inom kort och att jag åtminstone kan skriva om det riktigt roliga framöver!
Den här helgens dominerande känsla tror jag är tacksamhet faktiskt. Inte på grund av något omvälvande på något sätt, utan jag bara njuter av nuet. Jag är tacksam för att alla på det stora hela är friska (ok, Filip är förkyld, men det är ju inte hela världen), att det är ett fantastiskt väder, att både jag och maken hann träna igår, att vi kom iväg på utflykt och att det är så vackert ute i naturen nu!
Jag njuter av att jag hann städa hela huset i fredags, älskar när det känns rent till helgen. Jag njuter av att jag just nu sitter och bloggar. Maken håller på och kokar aroniasylt och jag har nyss gjort umamimajonäs, för om en liten stund ska vi grilla hamburgare. Solen skiner in, Filip sitter på golvet och leker, Oliver pusslar och väntar på en kompis och Lukas är och leker med en av sina kompisar. Herregud så bra vi har det! Och ja, i morgon kan känslan vara en helt annan, jag kan vara deppig, stressad eller bli sjuk, därför tänker jag verkligen passa på att vara glad för att allt känns så skönt just precis nu.
Här kommer ett till tips på grill-utflykt – en bit av Bankerydsleden med en grillplats (nr 23) med fantastisk utsikt. På vägen tillbaka lyckas vi alltid gå lite fel (gröna streck) och då blir rundan ca 3,5 km totalt (dock väldigt backig och brant), annars tror jag den blir ca 5 km. Lättast är att utgå från Bankerydskyrkan (24)!



Oliver som just börjat scouterna skötte elden och hade huggit ved – med bravur!



Den här lilla mannen knatade runt och upptäckte naturen.

Utsikt över Vättern!

Vi åkte dit ganska sent, så när vi gick hemåt så började solen gå ner (strax efter 18). Så galet fint, kunde inte fånga en bråkdel av det med kameran dock!


Ha en fantastisk söndagskväll, och hoppas ni alla får en underbar vecka!