Träningsbloggutmaningen

Eftersom jag verkar vara helt tom i huvudet nu så tänkte jag hoppa på månadens bloggutmaning.

Det är Sofia som startat utmaningen, och henne jag lånat bilden av…

Nu ligger jag ju lite ”efter”, så punkt 1 och 2 kommer bli väldigt kortfattade…

1 – En introduktion till min träningsblogg
Ja för det första så ÄR det ju inte en träningsblogg. Eller, inte bara, det är ju MIN blogg, och den har handlat om allt från att ha småbarn till mat och numer oftare om träning. Det här är min ventil, och mitt sätt att få ordning på mina tankar och känslor.

2 – Mitt första träningminne
Jag simtränade från att jag var omkring 6 år, och då började jag ju i ”varmbadhuset” (haha, vilket skämt) här i Jönköping. Minns kallt vatten, roliga kompisar (M!!!) och det läskiga ”stupet” man simmade över, där vattnet blev djupt. Fortsatte simträna tills jag var nånstans i tonåren, ganska oengagerat egentligen, men det var ju nåt att göra liksom. Har för övrigt det att ”tacka” för mina breda axlar, på gott och ont…

3 – Träning när jag är 65
När man spenderar ganska mycket tid på gymmet (bland annat) så ser man ju ALLA sorters människor som tränar. Nåt som alltid gör mig väldigt glad är när det kommer en grupp pensionärer som tränar, tar i, skrattar och mår bra. Så vill jag också ha det när jag är 65! Ta tex lördagsgruppen jag är med i (nu är det ju ingen som är 65, men ändå, de flesta är ju en bra bit äldre än mig), det jag ser som jag önskar att jag också kunde få är den gemenskapen, sköna känslan och humorn där man småjäklas med varandra hela tiden – och samtidigt får lite motion.

10-års bröllopsdag!

Det är helt galet. Idag har jag varit gift med Tobbe i 10 år!?!? Hur kan det ha gått så lång tid, det känns som det var för 3-4 år sedan typ… Vi har varit ihop i nästan 16 år, och träffades på Högskolan i Jönköping när vi var 20 (alltså, då är man ju typ jätteliten!!! Fast det tyckte jag ju inte just då förstås…).

Så här såg det ut för 10 år sedan:

Min bror närmast mig, och så min brudtärna Magdalena, bredvid maken står min mamma. 


Vi har varit igenom mycket de här åren, härliga tider, jobbiga tider, stressiga tider, roliga tider, sömnlösa tider och en massa tider där jag somnat ifrån kvällen i soffan 😉

Vi har spelat ihop, skrattat ihop, gråtit ihop, bråkat, busat ihop, rest ihop, fått barn ihop och levt ihop. Jag tänkte jag skulle få fortsätta fira bröllopsdagar med den här underbara mannen, i många, många år framöver…

En bild från poolkanten i Spanien för ett par dagar sedan.

Haha, sen tittar man på lite gamla bilder, och då ser vi så små, så små ut…

Semester på kanarieöarna för ca 4 år sedan. 

Från vår 80-talsfest när vi fyllde 30 år. 

Död mans soppa (aka kycklingsoppa)

Min man är sjuk. Såpass att jag förstår att han känner sig riktigt, riktigt hängig, och då förtjänar man ju såklart en kycklingsoppa eller?

Soppor är ju en sorts rätt som går att variera i all oändlighet, så därför tänkte jag egentligen mest berätta om hur jag gör själva basen i soppan – dvs kycklingen, för att den ska bli så god som möjligt. 

Död mans soppa (aka kycklingsoppa)

Basen:
1 hel, färsk kyckling
ca 1,5 l kycklingbuljong (dvs vatten med 3 buljongtärningar i)

Skölj kycklingen och lägg den i en stor gryta. Täck den med kokhet buljong, lägg i valfria tillbehör (se mina nedan) och låt den koka i ca 45-50 minuter. Ta sedan upp den, låt den svalna nån minut och ta bort skinn och ben, samt skär större kycklingbitar i mindre delar. Smaka av soppan och lägg sedan tillbaka kycklingbitarna precis innan servering.

Mina tillbehör:
3 lökar
så mycket finskuren vitlök som du kan med. Och lite till.
3-4 hackade morötter
1 liten bit finhackad ingefära
1 hackad chili
1 hackad rotselleri
knaperstekt, tärnat stekfläsk
1 burk krossad tomat

Servera med lite grillat surdegsbröd med olivolja och vitlök.

Överlevnad

En. Veckas. Semester. 

På grund av massor med stress lite för länge så panikbokade vi en veckas semester för tre veckor sedan, den veckan började förra lördagen och avslutades i natt. Hastigt och lustigt blev en asbillig all-inclusive till Costa Brava bokat, med hyrbil och allt, vi såg till att få ledigt själva och för barnen och försökte jobba av det värsta innan vi stack. 
Det tog mig halva semestern att bli av med hjärtklappningen, svårigheter att andas och en allmän panikkänsla, så man kan väl minst sagt säga att det var välbehövligt. Hade vi inte åkt hade jag troligtvis ändå fått stanna hemma, så arbetsmässigt hade det nog inte gjort så stor skillnad, men nu hade vi ju lyxen av att befinna oss i Spanien istället. 
Eller, lyx och lyx förresten, det är nog så långt från hur man skulle beskriva semestern som man kan komma. I en miniliten Fiat 500 som vi fick betala ALLDELES för mycket för (dålig start på semestern och en dyr läxa) klämde vi oss in alla fyra, med bagage och allt – nog en komisk syn! Sent på kvällen förra lördagen kom vi fram till det tämligen sunkiga hotellet, och på morgonen därpå överskuggades alla tankar om att maten skulle vara ätbar, men visst, vi fick vad vi betalade för så att säga. Veckan överlevdes på kopiösa mängder melon, och det som såg åtminstone lite ätbart ut, samt en hel del sangria (inköpt på en strandbar, inte på hotellet), men hotellet var ändå hyfsat rent och eftersom det hade en (iskall) pool och låg bara några hundra meter från havet så kunde vi spendera den mesta delen utanför hotellet. 
Det mikroskopiska hotellrummet, man kunde inte mötas i gången brevid sängarna ens, och väggar och dörrar var gjorda i papp av ljudisoleringen att döma….
Milslång, vit sandstrand, och bara sparsamt bebodd av turister i och med att det inte är högsäsong. 

En i och för sig iskall pool, men ett rätt skönt poolområde med lite skydd från vindarna när de blev för kyliga. 
Stranden och havet var fantasiskt, och förutom de två dagarna med lite sämre väder så har vi haft perfekt strandväder, varmt men inte så man blir svettig, och strålande sol.

Ungefär min utsikt den gångna veckan. 

Så skönt att få lite sol på sig!

Vi har inte gjort många knop, även barnen var trötta, så vi har mest solat, badat (barnen, inte vi vuxna), legat vid poolen, stranden och bara slappat. Det största beslutet man har behövt ta var huruvida man skulle vända på sig och sola baksidan eller inte… Vi har inte ens shoppat nåt, ingen orkade med nåt annat än att strosa i lugnt mak och liksom bara vara. Inte ens i Barcelona, där vi var en dag när det regnade, eller i Girona, där vi var dagen efter när det var mulet. Barnen har ätit kopiösa mängder glass, och jag har ätit en hel drös med crepes med nutella på, inköpta i någon av de många glassbarerna utmed gågatan i Calella. 
Glass, glass och mera glass har det blivit. 
Och till oss vuxna – Sangria, Sangria och mer Sangria. 
Nu känns det ändå som man fått en chans till att bara hinna landa, känna efter lite, och ta itu med allt som kvarstår fram till den ”riktiga” semestern i sommar… 

Baksidan är målet

Vet inte om ni kommer ihåg, men för ett år sen började jag jobba lite extra med rumpan för att få det liksom lite … mer. Nu började jag ju inte direkt från noll, jag hade ju kört styrketräning i ett par år redan innan jag började med detta, men med lite extra fokus så känner jag ändå nu att det har gjort lite skillnad. I och för sig har jag också ”fettat på mig” lite, men rumpan är ändå klart rundare nu.

Jag tycker det är väldigt svårt med det här att ”få kontakt” med nån speciell muskelgrupp, och så även med rumpan, så när jag gör tex knäböj tycker jag att det tar mycket mer på låren än på rumpan, men sen hittade jag den perfekta övningen – bulgariska utfall…. Du kan hitta en variant av övningen här, men jag gör den med hantlar (2×15 kg) istället för skivstång, tycker det är smidigare. Den går dessutom att justera med både fötternas position och om du lutar dig framåt eller ej i övningen – testa dig fram tills du känner att det tar mest på rumpan!

Ett väldigt genomgående tips jag kan ge är i alla fall att se till att du pressar från hälen i alla benövningar, på så sätt tar du i mer från rumpan än med låren – vilket även hjälper till när man gör knäböj.

Här kommer i alla fall en ”före- och efterbild”, lite skillnad går ändå att se trots lite olika tajts och ljusinställningar på kameran.

Mina bloggtips

Jag följer en massa olika bloggar, men sen hinner jag oftast bara läsa dem jag känner för för stunden. Bloggarna täcker in allt från privatliv till mode, kost och mat och så självklart träning. Tänkte jag skulle tipsa om några favoriter från varje kategori, kanske hittar du oxå en favorit! (ps, jag använder bloglovin för att följa mina bloggar, enkelt, gratis och smidigt!)

Mode/Skönhet:

Linda Hallberg har en skönhetsblogg som uppdateras dagligen, med både olika looks, produkttips och ibland lite mode. En solklar klassiker!

Kost/Mat:

Haha, här har jag extremt många bloggar att välja bland… Här är ett par favoriter i alla fall!

How sweet it is, där Jessica är underbart mänsklig i sina försök att inte totalt hänge sig åt alla sötsaker och framförallt choklad. Många fantastiska sötsaker, främst, men även ett och annat matrecept, och ibland en egen länksamling ”Tuesday Things”.

Joy the Baker är nog en av dem som gör flest recept i min egen smak (av de amerikanska bloggarna i alla fall), med mycket blandning av salt och sött (vem kan tex motstå sötsalta rostade mandlar???)

Honestly yum är mer en renodlad mat och cocktailblogg, och jag tror att den faktiskt drivs av en kille om jag inte minns fel. Fantastiska matfoton dessutom!

Sedan har vi ju de bloggarna som är 50/50 kost och träning, där finns det två solklara favoriter:

Tasty Health – bloggen där du kan hitta i princip vilken sötsak som helst fast i nyttig form. Kanelbullar, äppelpaj, puddingar och chokladbomber, här hittar du saker som du inte trodde var möjligt att göra med bra näringsvärden!

Fanny Roethlisberger har kanske ett svåruttalat namn, men det är svårt att inte tycka om tjejen. Med en mörk bakgrund med ätstörningar har hon idag världens skönaste inställning till livet och till mat. Här kan man hitta både träningstips och recept, för att inte tala om inspiration…

Träningsbloggar:

Inspirational mondays är en okomplicerad favorit där det helt enkelt postas ett gäng inspirationsbilder varje måndag, som trots bloggtiteln INTE visar bilder på smalast möjliga tjejer utan snarare på friska, vältränade människor. Och mat (klart det är matbilder på den här bloggen med!).

Vill man ha lite mer hårdfakta är det såklart Styrkelabbet som gäller! Här finns det kanonbra information om anatomi, styrketräning, kosthållning och deff, helt enkelt en nödvändighet om man vill ha lite koll på vad man gör (och vad man bör göra) på morgonen…

Där har ni några av mina favoriter, självklart finns det dock många, många fler! Hoppas du hittar något du gillar med, och du, glöm inte gilla min blogg med på bloglovin, så missar du inga uppdateringar!

Inte allt går som planerat

Jag gillar ju att experimentera i köket, och ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig. Som när jag gjorde filbunke i 3 dagar för att upptäcka att det blev just precis det – vanlig fil alltså. Så meningslöst…. 

Den här gången var jag TVUNGEN att testa en grej som cirkulerat i (framförallt de amerikanska) matbloggar ett tag – nämligen maränger gjorda på vattnet från kikärtor på burk (eller tetra) och socker (eller nåt sötningsmedel). Det lät bara lite för knäppt för att låta bli att prova… 
Jag hällde av en burk ekologiska kikärtor, och hällde ner spadet i min kitchen aid (det tar en liten stund att vispa), tillsammans med ett par matskedar socker. Och japp, det går att vispa, oväntat bra faktiskt!

Det stämde däremot INTE att det inte smakar kikärtsspad, jag testade att öka på sockermängden, skummet blev lite fastare, men bismaken fanns helt klart kvar där. Ok, vi spritsar maränger av smeten då, om inte annat är det ju jättekul att spritsa saker (varför gör man inte det oftare?). 

Som ni ser blev det jättefina, toppiga maränger, så så långt blev det bra! Därefter gjorde jag nog ett misstag, jag hade nog för hög ugnsvärme (175 grader) pga lite begränsad tid… Det resulterade i att marängerna sjönk ihop lite på slutet, och dessutom blev blev det nog lite brända, i alla fall fick de en lätt bismak av bränt socker. Så ok, förutsättningarna var inte perfekta, men ändå. 
Slutresultatet då? Barnen gillade marängerna, maken dissade dem, och även om bismaken av kikärtor minskade när man gjorde dem i ugnen så försvann det inte helt. Skitkul att ha testat dock, och att det överhuvud taget funkar är ju väldigt knepigt!

Mysbrallefredag

Puh… Det har varit en intensiv ”avslutning” på våren på jobbet, och den sista veckan nu har varit tämligen stressig, med långa dagar. Det blir liksom så precis dagen innan en mässa börjar, ofta måste man finnas på plats hela dagen för att kolla över saker, göra små korrigeringar och tillägg och liksom bara se till att allt ser ut som det ska när mässan öppnar på morgonen därpå. Så, en 13h arbetsdag i onsdags följdes av en stunds jobb i går morse, och sen blev det ett lite mer mentalt avslappnande jobb hemma hos grannarna med att hjälpa dem att gräva ner plint för en altan.

Elmia GameFair, en jaktmässa öppen för allmänheten och en av Elmias mest besökta mässor!
 (ursäkta fotokvaliteten, bara snabba mobilbilder från dagens arbete)

Igår tog mormor barnen när vi skulle på bio, och eftersom hon var ledig idag fick de även sova över för att få lite ledigt idag, eftersom både jag och maken behöver jobba. Däremot jobbar jag faktiskt hemifrån idag, ibland är det rätt skönt, jag får mer sammanhängande arbetstid än på jobbet faktiskt, där det liksom alltid dyker upp saker man behöver göra, här kan jag beta av lite på listan. Skönt att ha det som ett alternativ! Speciellt när det innebär att man inte behöver göra nåt annat åt sig själv än att dra på sig ett par mysbrallor…

Risotto med svart vitlök

För nån vecka sedan hittade jag en spännande nyhet på Konsum – svart vitlök. En ganska dyr produkt, 40 kr för en hel vitlök, men nu var det kampanj så för 10 kr kunde man testa den här grejen – perfekt, när man inte har en aning om vad det är för något…

Hemma läste jag på lite och provöppnade en klyfta, svart vitlök är nämligen en lagrad vitlök, där konsistensen mer gått över till torkad frukt (tänk torkade plommon eller aprikoser) men med en mild och fyllig vitlökssmak – dock utan all ”efterdoft” vanlig vitlök brukar innebära. Alldeles kolsvart, lätt klibbig, och liksom segmjuk i konsistensen är den hur god som helst att äta rakt upp och ner, men som ett tips på förpackningen så stod det även risotto, så det fick bli en sådan idag. 

Anspråkslös men oväntat god!

Risotto med svart vitlök

2 msk olivolja
3 schalottenlökar
1 hackad, vanlig solovitlök
1 msk hackad rosmarin
4 dl arborioris (jag gillar Saltåkvarns)
2 dl vitt vin
10 dl höns- eller grönsaksbuljong
0,5 dl hackad persilja
1-2 dl riven parmesanost
5-6 finskurna svarta vitlöksklyftor
salt och peppar

Stek försiktigt lök och rosmarin i oljan någon minut, tillsätt sedan riset och låt fräsa ett par minuter till. Häll över vinet och låt det koka in, innan du sked för sked tillsätter buljongen, tills risotton är nästan färdig. Då tillsätter du persilja, parmesan och svart vitlök, och låter det koka med sista minuten eller så. Servera alldeles nygjord, och gärna med tex en god färsk korv…

Det är inte så dumt att röra ner lite färsk mozzarella ifall man inte har så mycket parmesan hemma….

Va, är det inte sommar än?

Jag. Har. Inget. Tålamod.

I alla fall när det gäller vissa grejer. Eller förresten, när det gäller många saker när jag tänker efter. Typ alltid.

Nåväl, till saken, jag gillar ju att greja i trädgården och plantera och så, fast det mesta jag gör är mer eller mindre chansningar och resultatet av lite googlingar. Det brukar dock ta sig ganska bra, jag har antingen väldigt mycket tur eller så finns det ändå lite känsla för grönt i händerna…

Ibland googlar jag däremot saker EFTER att jag redan gjort dem (så jäkla dumt, men vad fan), det gjorde jag tex i helgen efter att jag planterat ut mina tomatplantor i den fina trälådan som står där just för det ändamålet… Tydligen var det alldeles för tidigt, så jag fick springa ut och täcka över planteringen med en planteringsduk (heter det det?) och hoppas att det är tillräckligt för att plantorna ska klara sig =/

Nu ser det ju lite tilltufsat ut, men det blev ändå ganska bra. Det är en blandning av två sorters tomat, ett par paprikaplantor, och två chiliväxter. 

En av tomatplantorna har i alla fall växt som tjyven inne, får väl se om de klarar sig nu då… hmm…

Paprikaplantorna är mer blygsamma.

Klart hönorna ska vara med ute när vi är ute och grejar, dessvärre tar de sig lite väl stora friheter ibland så man får jaga in dem från gatan eller grannarna, så nu försöker vi vara ute samtidigt som de är det.

Goaste hönan – Bella, som går att både klappa och ta upp i famnen.

Självklart har jag ju även sått i trädgårdslandet, men det tror jag faktiskt ska vara ok, det ligger i skyddat söderläge och smultronbuskarna (buskar?) blommar för fullt där. Där har jag hittills odlat morötter, dill och så ganska mycket blandsallad. Den senare är mest till för hönorna faktiskt, tycker att de kan få lite extra gott till sommaren de med – men innan det hinner börja växa ordentligt har jag täckt alla fröer med växtdukar, just för att inte hönorna ska picka upp allt i förtid. Ett lite annorlunda problem än många andra har kanske =)

Klart man ska vara med på bild när man poserar så fint. Den här rasen (dvärgkochin) kallas ibland för hjärtformade, och i profil är de ju just det, med den lilla bollformade rumpen. Så söta små saker…