Vegetarisk lasagne i långpanna

Blev himla sugen på att göra en vegetarisk lasagne efter att en av deltagarna i mästerkocken gjorde det i veckan, så det fick bli dagens projekt. Det är en del jobb med det och det tar lite tid, men å andra sidan så har du mat för en sisådär 8-10 personer/portioner, så då är matlådan klar för den här veckan! Den här lasagnen blev faktiskt en av de godaste rätterna jag gjort, så jag hoppas verkligen att ni vill testa… Jag gjorde ugnsrostade tomater först, det kan kännas som ett onödigt steg men det gjorde att det blev den här goda, sega och koncentrerade tomatsmaken mitt i lasagnen. Väl värt! Tänk på att lasagneplattorna och en del av tillbehören ”sväljer” en del salt, så gör såserna lite extra smakrika och en aning saltare än du skulle gjort annars.

Vegetarisk lasagne i långpanna, ca 8-10 portioner

1 förpackning lasagneplattor

Ugnsrostade tomater
3 askar cocktailtomater eller liknande
1-2 chilis, finstrimlade
2-3 vitlöksklyftor, finhackade
olivolja att ringla över
flingsalt och peppar

Tomatsås
2 gula lökar, hackade
4-6 vitlöksklyftor, hackade
olivolja att fräsa löken i
en gnutta socker
1½ tärning grönsaksbuljong
ca 2-3 msk äppelcidervinäger (eller annan vinäger)
3-4 msk tomatpuré
2 tetrapack med ekologiska krossade tomater
salt och peppar

Bechamelsås
ca 2 msk smör
3-4 msk mjöl
1-2 dl grädde
3-5 dl mjölk
2-3 dl riven parmesanost eller annan smakrik ost
salt och peppar

I lasagnen i övrigt:
2 zuccini
1 dl pumpakärnor (gärna torrostade)
1 stor påse färsk babyspenat
500 g keso

Ugnsrostade tomater : Börja med att ugnsrosta tomaterna. Dela dem i halvor och lägg dem med den skurna sidan upp på en plåt med plåtpapper. Strö över hackad chili, vitlök, salt och peppar samt ringla över lite olivolja. Sätt in i ugnen – här beror det lite på hur mycket tid du har. Antingen tar du 125 grader i ca 2-3 timmar (absolut godast) eller så tar du ända upp till 200 grader i ca ½-1 timme, passa då så inte vitlöken bränns. De är färdiga när de är på gränsen till att få lite färg och helst börjat falla ihop lite – smaka på en men passa för de är varma!

Tomatsås : Gör tomatsåsen genom att fräsa gullöken i lite olja på medelvärme tills den mjuknat och blivit genomskinlig, ca 15 minuter. Lägg i vitlöken och strö över lite, lite socker. Lägg i tomatpuré, vinäger och krossad tomat, samt buljongtärningarna. Låt det koka ihop i ca 30 minuter utan lock, smaka av med salt och peppar.

Bechamel : Gör bechamelsås genom att smälta smöret i en kastrull, röra ut mjölet där i tills det är täckt av smöret och sedan tillsätta mjölken lite i taget medan du vispar ordentligt mellan varven. Här kan du styra lite själv hur fet och vilken konsistens du vill ha, jag ville ha en ganska tjock vit sås så jag hade inte i alltför mycket mjölk. Låt småputtra 4-5 minuter tills det inte smakar mjöl längre, smaka av med salt och peppar, ta av från värmen och rör ner osten.

Nu ska lasagnen monteras! Lägg hälften av tomatsåsen i botten på en långpanna, lägg över ett lager lasagneplattor. Lägg på ungefär hälften av bechamelsåsen och lägg ett lager med tunt skivad zuccini över.

Lägg ett lager lasagneplattor till och sedan fördelar du ut keson över plattorna. Häll över hela påsen bladspenat och tryck till lite med händerna, sedan lägger du över de ugnsrostade tomaterna samt pumpakärnorna.

Lägg ytterligare ett lager lasagneplattor, sen kör du tomatsås och zuccini igen. Avsluta med sista lagret lasagneplattor och resten av bechamelsåsen – klart! Nu ska den in i nedre delen av ugnen, 225 grader i 25-35 minuter, känn med en gaffel så pastan är klar. Låt den vila 10 minuter innan servering!

Skriv gärna en rad om du testar!

Vasaloppsfrulle

Klart det blir det i dag med. Nån gång, när jag har mer tid att träna, så ska jag också åka, men det lär väl dröja ett par år.

Det är ju inte svårt att komma upp i tid för att se starten när man har småbarn, men det där med att äta frukost i lugn och ro framför Tv:n är ju ett minne blott….

Nu är det ju en åkare här från Hallby som leder förresten, känns ju extra kul (jag menar, det är ju i Hallby jag åker skidor ibland så då måste det väl vara rimligt att jag känner mig stolt över att ”vi” leder 😂 )!

Listan

Vad köpte du senast?
Två minisemlor och ett gäng frallor på Wallentins. Filip var grymt gnällig och vi skulle till Hälsan för att kolla om han behövde nytt penicillin, så vi åkte förbi där på vägen.

Det här är inte dagens mini, dock!

Hur lång är du?
178 cm ska jag vara, man ska väl krympa med åren men sist jag mätte mig på BVC var jag t.o.m. 179 cm? Bra när man ska se i en folksamling, dåligt när man känner sig som en lyftkran ovanför kompisar eller när man ska köpa vissa sorters kläder (tex vanliga byxor som inte har längd/bredd storlekar).

Vad stod det i ditt senaste SMS?
Använder ju typ alla möjliga former av kommunikation, signal, messenger, whatsapp och gud-vet-vad, men just mitt senaste SMS var till Oliver och löd ”Ta en skön promenad i solen nu, det är verkligen vår ute idag”.

Vad gillar du bäst med dig själv?
Alltså just nu sitter jag och känner mig febrig och hängig samt deppig från beskedet i går, så det är lite svårt att säga utifrån dagsläget. Men i vanliga fall gillar jag att jag är stark och självständig och att jag är bra på att klura ut lösningar på problem.

Vad gillar du minst med dig själv?
Att jag analyserar allt så mycket hela tiden, inte minst sånt jag själv gör. Och att jag ibland glömmer bort att det liksom går bra att bara vara glad? Att jag hela tiden tar ansvar för en massa saker helt i onödan med barnen, det går liksom av bara farten och gör att jag lägger mig i en massa saker som de kan ta ansvar för själva…

Har du söndagsångest?
Nej inte sedan jag bytte jobb! Så skönt!

Skulle möjligen kunna få söndagsångest om vädret ska bjuda på 2-3 grader och ösregn,
men vem kan få ångest av möjligheten att vara ute när det är vår i luften?

Vilka städer har du bott i?
Det har bara blivit Jönköping, det kanske är lite inskränkt men den här staden är lagom stor för mig och har vuxit och förändrats ungefär i samma takt som jag gjort det (även på bredden, haha).

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Min favorit är en Underbar Podd med underbara Clara, men den är ju på paus nu. Annars har jag lyssnat på Mammasanningar-podden, också rolig, eller så lyssnar jag på P3 spel ibland. Emellanåt lyssnar jag på Foodpharmacy’s podd, men det är sällan jag får lyssna i fred och då kan den vara lite lätt att tappa bort sig i.

Låt på huvudet just nu?
Öh, Babblarnas godnattvisa… I say no more.

Är du en ringare eller sms’are?
Haha, lätt en sms’are! Men på jobbet blir det mycket ringa…

När går du och lägger dig?
Uhm, runt 21:30 brukar det bli, och inte blev jag mer kvällspigg nu när jag börjar jobba 06:45 *gäsp*

Vad är det modigaste du gjort?
Kanske man kunde tro att det var att byta jobb, men jag var aldrig orolig för det egentligen. Faktiskt tror jag det modigaste jag gjort har varit att skaffa barn, med förlossningar och allt vad det innebär, det har inte blivit ett lättare beslut för varje barn direkt.

De är mina BÄSTA beslut, men inte de enklaste.

Har du någon gång åkt ambulans?
Jupp, i somras med Filip. Och så har vi ringt efter en hemma med, när han fick krupp första gången, men då behövde vi inte åka in.

Har du fått urinvägsinfektion någon gång?
Skojjar du eller, skiter björnen i skogen? Ett tag var det så frekvent att jag hade stående recept på antibiotika… Men nu var det länge sen, tack och lov!

Hur många kuddar sover du med?
2, en vanlig och en latexkudde, fast bara en i taget under huvudet då. Den andra hamnar i famnen, mellan knäna eller på golvet.

Äter du några vitaminer/kosttillskott
Japp, alltid D-vitamin, nu även Silicaplus för att få tillbaka lite hår… Och från och med i går började min pollen-säsong som håller på till oktober, så nu äter jag även allergimedicin. Joråsåatte.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Jag gick humanist och läste därmed Tyska (typ 6 år?), Franska 3 år och Latin samt lite grekiska – de två senare har jag glömt helt och franskan består numer av korta turist-fraser. Tyskan klarar jag mig ok på, jag kan åtminstone göra mig förstådd!

Kan också beställa en öl utan problem 😉

Go-to mat?
Öh… typ pannkakor?

Hur ofta tvättar du håret?
Två-tre gånger i veckan beroende på hur och när jag tränar.

Hur uppvaktar man dig?
Genom något som visar att man lyssnat och tänkt till, så att man får känna att man är det viktigaste för någon annan en kort stund. Det är så lätt att man bara blir bortprioriterad och tagen för given i vardagen (säger inte att jag inte gör det med).

Över

I går ringde vi en av ägarna till marken vi ville köpa. Hon var jättetrevlig, men skrattade lite och sa att det ringer folk hela tiden som vill köpa och att de tog över gården på premissen att den inte skulle styckas av.

Jag överraskade mig själv med att bli så besviken och ledsen att jag grät när jag lade på.

Så var det med det.

Vi kommer leta vidare framåt, men inte just nu.

För övrigt har inte kåvepenin hjälpt Filip så nu har vi fått annat penicillin, så nu börjar vi om igen…

Sol på vinterblek hy

Ja här är fortfarande VAB, i dag är det jag som är hemma med Filip. Han är inte jättesjuk, men tämligen gnällig, väldigt snorig och hostig och framförallt rinner det fortfarande mycket var ur hans öra. Ger det sig inte till i morgon får vi nog åka och kolla om penicillinet hjälper nåt, eller om han behöver byta.

Eftersom han är väldigt generös med sina baciller så kommer han gärna och hostat och nyser en rakt i ansiktet, så jag känner mig också rätt hängig, med halsont och snuva. Härliga vabruari…

Dock måste jag säga att vi haft en riktigt skön förmiddag, mest tack vare det fantastiska vädret!? Sitter och skriver detta på mobilen ute på altanen, där jag sitter och svettas i jeans och ett linne, helt otroligt! Gäller ju bara om man kommer ordentligt i lä, men det gäller att hitta ett bra ställe bara. Eftersom Filip nu sover och jag har lite social abstinens så kommer här en fotostudie över vår förmiddag…

Våriga blommor på vägen till affären!

Plockade lite vide på hemvägen.

Vårtecken i trädgården!

Vi bakade kladdkaka.

Jag fick äta goda middags-rester i fred på altanen.

Både jag och hönorna njuter av vårkänslan i dag!

För övrigt så är solen extremt välbehövlig eftersom jag nu passerat ”vinterblek” och gått vidare mot ”eventuellt döende grå-vit” hudton…

Hoppas ni har en bra dag och att ni inte sitter alltför illa till denna vabruari-dag, utan att ni kan njuta lite av solen med!

Vi har inte gett upp…

Ni trodde vi hade lagt det på hyllan va? Våra lantdrömmar? Faktum är att vi inte har det, fast vi har justerat dem så de passar vårt liv nu, vilket i princip innebär att vi skulle bara vilja bygga ett hus lite mer på landet – fast utan djur och sånt (förutom höns) i nuläget. Vi är helt enkelt väldigt sugna på att bygga nytt, lite mer enskilt men inte så långt avsides från där vi bor – och vi har hittat en perfekt plats… Det är ca 4 km från vår nuvarande bostad, vilket innebär att barnen fortfarande skulle gå i samma dagis/fritids/skola och det känns som en enorm vinst.

Alla bilder i detta inlägg är från när vi byggde huset vi bor i nu, 2006. Mer finns på villagladh!

Sen är ju vårt första och kanske största problem att få köpa loss mark (nu någon form av gammal betesmark) av bonden som äger den. Är han helt ovillig så står vi återigen helt och hållet på noll, för läget är ju det enda som inte går att ändra i efterhand.

Ändå har jag inte kunnat hålla mig, jag har kollat planlösningar, drömt, klurat och funderat på hur jag skulle vilja bygga vårt nya hus. Vi är så himla nöjda med det vi har, så egentligen är det bara tre saker vi vill ändra i ett eventuellt nytt hus:

  • Ett dubbelgarage
  • Fönster ut i köket (ok, det här är bara min punkt, men jag drömmer om att kunna stå och kolla ut över trädgården samtidigt som man står och lagar mat, inte oviktigt!
  • En ganska mycket större tvättstuga och eventuellt en egen groventré utöver det.

Har dock insett efter att ha ritat ca 8 planlösningar att det är himla svårt att få ihop allt utan att huset blir GIGANTISKT. Nåväl.

Vår tanke är att i veckan försöka ringa och prata med den som äger marken, jag har sjukt ont i magen av bara tanken, för det skulle vara så himla tråkigt om de bara sa nej rakt upp och ner! Har faktiskt ändå förhoppningar om att det kan gå vägen pga det ser ut som en gammal oanvänd beteshage modell mindre som troligen inte används i dagsläget… Men ändå. Usch vad jobbigt! Snälla, håll tummarna för oss…

Sen är ligger det ju typ 2 år fram i tiden innan vi kommer stå klara med ”allt”, även om vi skulle få ett ja, så det lär jag hinna skriva om måååånga gånger… Ett krav är för övrigt att se till att någon tar så mycket totalentreprenad som möjligt, även om man kan hålla i saker själv så vet jag hur galet mycket tid sånt tar och jag vill gärna att vi fortfarande är en hyfsat lycklig familj den dag vi flyttar in! (Ni ser, nu sprang jag i väg i tankarna igen.)

Jag vill inte skriva ut exakt vart det är vi vill bosätta oss än så länge, men skulle det vara så att ni som läser känner eller känner någon som känner någon som har gård omkring 4 km härifrån så får ni gärna höra av er – en god referens är ju ett stort plus!

Den här gången tänker vi i alla fall INTE tajma byggnation med en ny bebis!!!

Åh förresten, jag bara måste skriva – intill ”hustomten” var det en liten kulle där det skulle vara HELT fantastiskt att bygga ett litet vindskydd och en grillplats med utsikt över solnedgången över intilliggande åkermark….

Krispig broccolisallad med citron

I dag är det fullt VAB-läge här hemma, Filip har rätt mycket feber och det är inte mycket som den lilla herrn vill eller orkar göra. Därför tänkte jag fuska med färdigköpt ost- och skinkpaj till lunch i dag, men TILL den vill man ju ha något fräscht! Den här salladen har jag gjort ett par gånger de senaste veckorna, är totalt fast i den! Har kanske lite järn- och c-vitaminbrist eller något, för jag blir så galet sugen på den… Barnen tycker den är lite för ”hård”, självklart kan man ge grönsakerna ett hastigt uppkok om man vill, men jag tycker den är godast rå.

Gillar man inte vitlök så skippar man det, vill man bara ha broccoli eller blomkål så tar man ju det såklart.

Krispig broccoli- och blomkålssallad med citron

1 litet huvud blomkål
1-2 knippen broccoli

0,5 dl citronjuice
0,5 dl olivolja
1-2 vitlöksklyftor
salt

Strimla blomkål och broccoli fint, jag brukar inte ta så mycket av stjälken här utan den sparar jag till någon annan maträtt. Det går att göra på mandolin, men då blir det VÄLDIGT smuligt. Vispa ihop dressingen och häll den över salladen, blanda väl. Godast om den får stå en liten stund – den står sig utan problem upp till en vecka i kylen och blir bara bättre då, så passa på att gör en stor sats!



Tvära kast

Ja hjälp, vad säger man, livet är väldigt omväxlande just nu. I går var jag på spira på konferens med jobbet och tittade ut över vårsolen på en spegelblank munksjö. I dag på förmiddagen halkade jag runt i snöovädret på jobbet och försökte lösa problem lite utanför min komfort-zon och nu sitter jag hemma i soffan och vabbar med en febrig Filip. Puh.

Han har för övrigt klätt på sig och vill gå ut 🙄

I morgon blir det VAB med, Tobbe har varit hemma i en och en halv dag här innan. När jag hämtade Filip på dagis i tisdags så hade det bara varit 4 barn av 15 där, alla andra var sjuka med feber och hosta, så det kom väl inte som en överraskning direkt.

Nu ska jag försöka underhålla honom en stund till…

En ynka rynka

Nu kommer ett inlägg som måhända är ganska ytligt, men kanske är det inte BARA det.

Jag har gått och fnulat lite på hur jag ska skriva det här, OM jag ens ska skriva det, för det känns lite… privat? Oftast kan jag vara personlig men inte privat här, och det här är nog ett gränsfall, därav mina funderingar. Det gäller något så fånigt och ytligt som ålderstecken.

I maj fyller jag 40 år och det ligger liksom inte naturligt på tungan än, lika lite som det gör det när jag säger att jag är 39 nu. Men det är en egen sak, själva åldern bryr jag mig inte om, det spelar liksom ingen roll (ja ok, jag kan känna mig lite gammal på jobbet när de flesta knappt ens är 30, haha) förutom då att det känns lite konstigt att säga att man blir 40 när man inte KÄNNER sig som 40.

Men jag tänkte på något ytligare än så, jag känner nämligen att jag väldigt fort, typ i samband med att jag fick Filip, började se ”gammal” ut? Och med ”gammal” menar jag här att jag inte riktigt känner igen mig när jag kollar mig i spegeln längre, det är ingen värdering i det. Jag vet inte om det delvis är för att det kändes att det slet ganska hårt på kroppen med en tredje och ganska sen graviditet, eller om det hade kommit lika hastigt på ändå, men jag upplever det lite som att det ”kom med Filip” (inte första morsan som får gråa hår över barnen).

Det här när man sminkar sig på morgonen och det liksom är en massa små fina rynkor överallt? Grå hår kan man ju färga över och en lite äldre kropp märks inte under kläder, men ansiktet syns ju i princip jämt. Och missförstå mig rätt, jag tycker inte att rynkor på något sätt är fult (helt ärligt), men jag känner mig inte riktigt bekväm i dem? Som när man är på en fest och känner sig över- respektive underklädd, eller har på sig kläder som man inte är 100% bekväm i. Det kan vara snyggt på andra men jag är inte helt med på dem när det gäller mig själv?? Lite snöpligt känns det allt, när jag nu äntligen blivit så bekväm i mig själv att jag inte längre har nån direkt kroppsnoja.

Nu är det väl inget jag går och tänker på hela tiden kan jag inte påstå, utan mest när man sminkar sig eller när jag ser nytagna kort på mig själv, då hajar jag liksom till lite grann. Kanske kommer det gå över så jag blir mer bekväm med det, eller så lär jag mig väl bara att leva med det?

Så, nu har jag varit självutlämnande nog för en stund. Vi får väl se om någon känner igen sig kanske…

Pst, jag inser ju att begreppet ”gammal” är ett ord som betyder olika för olika människor, jag använder det här i meningen att jag upplever att jag ser äldre ut än jag känner mig, jag menar inte att någon är gammal för att man är 40 eller mer.