Majsplockning

Det har varit full rulle på saker att göra den här helgen. Maken spenderade HELA lördagen med att gräva grund för växthus och köra bort gräs och jord, jag och Oliver tränade och sen tog jag med alla 3 barnen och plockade majs på Strands gård.

Vi försöker göra det en gång om året i alla fall. Jag tillagar helst min med blasten på, i ugnen på 225 grader eller på grillen under lock, i ungefär en kvart. De blir vansinnigt saftiga då! Är de inte nyplockade kan man låta dem ligga i lite vatten en stund först så inte skalet brinner upp. Testar även att frysa in ett gäng, rakt in med blast och allt, utan att förvälla (eller ens lägga i plastpåsar för jag hade inga tillräckligt stora). Hoppas på bra resultat!

Gott att äta dem färska med!
Hur lätt tror ni det var att plocka majs med den här som sprang iväg i majsraderna? Svar: inte lätt. Plockade typ 7 kg på 3 minuter och sprang sen efter innan han blev överkörd av en traktor. Hurra.

Annars har vi plockat ner ett gäng äpplen för att försöka förvara dem lite innan de ramlar ner och blir överkörda av vår gräsklippare.

I dag har vi varit och handlat typ hela dagen, ni vet saker ungarna behöver (skolkläder, gympaskor, höstskor och allt annat) och en del annat, tex en ny rabarber och lite smått.

Nu är jag helt slut så nu tänker jag ta ett glas vin och slappa i soffan en stund, men det var skönt att bocka av lite från den mest akuta ”att-göra-listan”.

Privat och personligt

Igår blev det ett ganska personligt inlägg, kanske snudd på privat, och jag märker ett ganska mycket större motstånd till att skriva såna inlägg nu för tiden. Vet inte riktigt varför, kanske för att jag har fler följare, kanske för att det är svårt att få fram en helt nyanserad bild av sånt man skriver, eller förmodligen en kombination av båda.

På nätet blir allt väldigt snabbt vitt eller svart och man gör som bedömning på bara en kort sekund. Många gånger läser man kanske inte ens hela inlägget eller artikeln och då kan det bli en sån skev bild mot vad författaren till detsamma menar. Samtidigt tycker jag själv att utan lite personlighet och åtminstone en gnutta privatliv så blir bloggar helt platta och ointressanta. Dessutom, som jag nämnt många gånger, så använder jag den här bloggen som både dagbok och terapi för mig själv. Jag skulle kunna dölja inläggen eller liknande, men då blir det återigen bara ytligt och glättigt.

Vad tycker ni som läser om den här frågan? Är de privata inläggen bara tråkiga eller kanske rent av skämskudde på? Eller gillar ni blandningen?

Det där med arbetskläder

När man har ett jobb där man åtminstone delvis får vara beredd att hugga in fysisk så är det fruktansvärt skönt att ha arbetskläder. Man behöver inte vara rädd för att skita ner dem eller att de går sönder, och i ärlighetens namn så är de i himla bra kvalitet. Vi har dessutom rätt snygga arbetskläder tycker jag, så det har jag inga problem med.

Däremot kan jag känna ett behov av en motpol när jag inte är på jobbet, inte när jag kommer hem och ska slappa för då är det mysbrallor och linne som gäller, men den där andra (ganska sällsynta) tiden. Jag har använt och köpt mer kjolar och klänningar det senaste året än någonsin förr (vilket iofs historiskt sett varit nära noll), det är som jag har ett behov av att balansera upp den ganska maskulina garderoben med något feminint?

Men där blir det också så svårt, jag tycker det är så fint när folk framhäver midjor och kurvor med höga linningar och feminina kläder, men när jag provar majoriteten av det jag tycker är snyggt på andra så blir det…sådär? På sin höjd… Jag tycker att jag bara ser stor och klumpig ut, och att min lite mer sportiga (haha vad skenet kan bedra) kroppstyp ser mest utklädd ut. I dag hittade jag tex en omlott-kjol som var superfin, men när jag försökte fota av den så ser jag bara…bred ut? Jag får liksom inte riktigt till det och känner mig lite vilsen i den här kroppen som har lite mer hull än jag kanske vant mig vid att ha innan barn tre. Det hela resulterar i att jag känner mig lite identitetslös och liksom ”mellan” min vanliga kropp och den efter den senaste graviditeten, även om jag misstänker att det är den här kroppen jag lär ha vidare med tanke på tid att lägga ner och vilja (eller brist på vilja) att förändra den.

Så här ser den ut, ni får ignorera den stökiga bakgrunden. Alltså, det är inte fult, jag fattar det med, men det jag är ute efter är ju den där feminina och vackra känslan…

Kanske är det bara jag som inte kan matcha riktigt, kanske har jag för höga krav (säkert) men jag känner mest att jag inte riktigt får till det.

Det här blev ett svamligt inlägg känner jag, men jag försöker mest fånga känslan för dagen, om ni förstår hur jag menar.

Nåväl, nu är det dags att lägga barn, jag önskar er en riktigt fin helg!

Färsksaltad gurka (Västeråsgurka)

Nu KAN jag ju ha fel i att det här kallas Västeråsgurka, men det här blir alltså sådan gurka man köper färsk saltad i kyldisken vid grönsakerna – oftast svindyr dessutom – inte sådan man köper på burk som heter ”Saltgurka”. Det här kan vara världens enklaste sak att göra dessutom, och tar ”bara” ett dygn på sig att bli klart! Så galet gott, salt och krispigt…

Färsksaltad gurka

0,5 liter kallt vatten
0,4 dl salt
6-10 små druvgurkor (beroende på storlek)
6-7 krondillsblommor

Lägg vatten och salt i en skål där det når upp till ungefär halva kanten. Rör om till saltet löst upp sig. Plocka gurkor i trädgården om du har sån tur, annars köp. Borsta bort ”pälsen” och picka några hål med en tandpetare i varje gurka, lägg sedan ner dem i saltlagen. Lägg över krondillen och peta ner. Försök gärna få till så att ett lock eller en liten skål håller gurkorna nere i saltvattnet. Låt stå i kylen i ett dygn – färdigt att äta! Vi älskar dem som snacks rakt upp och ner, men de är goda som pålägg eller tex i en hamburgare. Superkrispiga!

Fantastisk sensommarhelg!

Jösses vad den här veckan sprang iväg, dagarna räcker inte riktigt till nu när aktiviteter och träning dragit igång känner jag, och då är det ändå inte fullt ös på det än. Jag måste säga att jag haft en fantastiskt bra helg ändå, inte minst får man ju tacka sommarvädret som gjorde en massiv comeback!

Känns så konstigt att det är sensommar ute nästan, det har varit så väldigt höstigt hela augusti så jag blir lite förvånad varje gång jag inser att träden fortfarande är gröna och sommarblommorna finns kvar.
Vad heter det här bäret förresten? Det är ju inte rönnbär, de är mer genomskinliga.
Så vackert med allt gräs.
Någon form av blomkålssvamp det här? Eller är det någon som vet?

I fredags var jag med jobbet på ölprovning på Idlewild, det var väldigt trevligt och en kanonbra start på helgen! I går var det från börjat inplanerat fiske med jobbet för hela familjen, men maken hade träning på förmiddagen och jag kände att batteriet var rätt tomt efter veckan, så istället tog vi Filip, Lukas och en kompis till honom och gick en bit av Västanåleden. Filip är inte jätteglad i att sitta i ryggsäcken, mest för att han vill gå själv, men det blev lite stressigt kan man väl säga eftersom det är ett brant stup ner precis vid sidan av stigen och han springer ju ganska okontrollerat. Men men, fram kom vi och fantastiskt fint var det där, som vanligt!

Utsikten utmed leden är fantastiskt fin, när man inte har hjärtat i halsgropen.
Tur man får hjälp i branta backar!
Inte illa av en enveten 2-åring att gå nästan 4 km totalt ändå.
Några meter från grillplatsen hittar man den här lilla mini-stranden. Hade vi haft plats för mer packning hade vi kunnat ta med lite badkläder till de hågade med…
Han är så nöjd alltså, han knatar runt och hittar på saker för sig själv hela tiden. Bara man har koll på att han inte gör något farligt eller direkt olämpligt så är det jättekul att bara iaktta vad han gör.
Kollar insekter med pappa!
Bra att ha med kompis, tyckte Lukas. Storebror hängde med sin bästis på hemmaplan och gick på bio istället i dag.
Fin grillplats finns det där med! Dagens meny blev quesadillas och grillad banan med choklad.
Uppskattat av alla!
Alltså förlåt, men han är så förbaskat söt!
Sista 100 metrarna var det nån som var helt slut och tillslut kom till ro i ryggsäcken. Tyckte det blev väldigt avslappnat där bak, och då hade han somnat!

I dag har vi haft en sån galen trädgårdsdag, vi har klippt häcken, plockat in äpplen, grävt upp och planterat om buskar, fixat fint i hönsgården och en massa annat. Var täckt av flera lager svett / jord / smuts när jag kom in här nu ikväll, så skönt att ställa sig i duschen då. Och så himla tillfredsställande att sätta sig på fina altanen och äta glass i den varma sommarkvällen sen! Hade sjukt gärna varit ledig den här veckan i solen…

Stolt som en hönsmamma

På onsdag börjar han på högstadiet, min äldsta som blir tretton i november. Samma högstadie som jag gick på i hans ålder, jag minns hur stor man kände sig, men jag minns oxå hur förvirrad och ensam jag kände mig. Allt var så komplicerat och lydde under regler som inte fanns skrivna någonstans och som ändrade sig hela tiden.

Jag är så stolt över min äldsta, över allt han vågar. Förra veckan bakade han kaka vid två tillfällen och kom upp med till först makens och sen mitt jobb – han kollade bussar och letade sig fram utan problem. Han åker till a6 själv om inte kompisen vill eller kan och cyklar nästan en mil själv till mormor. Jag är så stolt över honom, och jag är såklart orolig för honom med. Kommer han att trivas, får han nya kompisar, kommer han känna sig utanför, och alla andra tusen saker en mamma oroar sig för. Men jag försöker mitt bästa med att inte projicera min oro på honom, pratar bara med honom om allt nytt som kommer hända och hoppas så innerligt att han kommer fortsätta vara lika öppen när han pratar med oss som han varit hittills.

Vad du vuxit! Lätt att glömma när man ser dig varje dag.

Älskade stora, lilla pojk, hoppas de motgångar som ofelbart drabbar alla på högstadiet kommer vara av de mildare slaget, att du kommer därifrån mer självsäker och glad än när du börjar.

Vet i vilket fall att vi alltid finns här för dig och att vi förstår när du tror att vi inget begriper.

Lycka till i sjuan mitt hjärta!

Höstig helg

Det har blivit en lugn helg det här, dels pga skitväder ute, dels pga vi varit trötta allihop och dels pga att jag varit lite småhängig. Skönt med en sån helg ibland, speciellt när vädret ändå inte gör så mycket aktiviteter roliga.

Men visst, lite har vi gjort ändå, vi har tex beställt en frys att ställa i garaget. I köket har vi två delade kyl/frysar vilket funkar perfekt till vardags och gör att vi inte har massa saker i frysen som man sen får slänga. Också väldigt bra när vi har allt bröd i frysen, den ena öppnas ju då ganska ofta för att ta ut en skiva till frukost eller så av barnen, men då blir inte allt i frysen utsatt för värme. Däremot har vi fått mer och mer besvär nu när vi gör egen sylt, marmelad och annat sånt, så genom att köpa till en till frys räknar jag nu med att tex kunna tärna upp en stor del av de äpplen vi har och frysa in. Det går ju göra äppelmos med, men det går inte åt så mycket i den här familjen så då är bitar bättre, går ju göra paj eller tex lägga i en gryta. Jag gör ju gärna lite mer lättsockrad sylt och då behöver man kunna frysa in den för att den ska stå sig. Skulle vi sen vilja köpa nån ekologisk köttlåda är det ju också enklare med en extra frys!

Har handlat lite nödvändigheter till hösten med, eller ja, mest ett par nya gympaskor till Oliver. Båda barnen är helt ointresserade av kläder och shopping, men jag vägrar köpa kläder om de inte är med och provar eftersom då blir de aldrig använda. Visserligen billigt, men LITE intresse hade ju varit kul ibland. Iofs känner jag mig lite halvdan på shopping med just nu, allt sitter år på ett obekvämt sätt nu efter semestern…. Annars är ju hösten den roligaste tiden att shoppa på! På jobbet nu har jag ju arbetskläder, vilket går åt eftersom man lätt blir skitig. Det är himla skönt oftast, men man tappar lite möjligheter att känna sig personlig ibland.

Annars har jag hunnit slappa, läsa bok och kolla film i helgen, inte illa pinkat!

Att använda kroppen

Jag är så glad att jag numer har ett jobb där jag snittar typ 11.000 steg om dagen på arbetstid + kroppsarbete. Det låter säkert helt knäppt, men vad otroligt mycket bättre man mår av det än att sitta still hela dagarna! Sen är jag visserligen trött som ett as om kvällarna, men det är ju lite för man är ovan med.

Länge leve kroppen!

Slitigt, skitigt och dammigt att riva, men fortfarande bättre än bara dator-jobb, alla gånger! Snygg är man ju med, i dammiga arbetskläder, hörselkåpor och munskydd. 😂

(Nä jag hade inte så mycket mer att säga just idag, är extra trött pga halsont och hängighet som dök upp i natt.)

Svamprisotto

Att göra risotto är lite som att baka bullar – även fast man använder samma recept så blir resultatet i princip aldrig samma från gång till gång, eller från bagare till bagare. Men risotto blir ju ändå alltid GOTT och det är ett bra och enkelt sätt att göra en vegetarisk måltid på, om man nu inte vill addera kött. Den här gången blev risotton helt magisk, och jag ska försöka återge receptet så gott jag kan – men SMAKA er fram!

Svamprisotto – 4 personer

4 dl avorioris
4-5 bananschalottenlökar
4-5 vitlöksklyftor
olivolja
2 msk smör
ca 7-800 g champinjoner, gärna kastanjechampinjoner (skogschampinjoner)
3 dl vitt vin
ca 12 dl buljong (jag tar bara kokande vatten och 3 buljongtärningar av valfritt slag)
2 dl riven parmesanost
2 msk smör

Börja med att hacka lök och vitlök fint. Riv sedan lite drygt hälften av alla champinjoner på den grova sidan på rivjärnet – på det sättet får du väldigt mycket mer smak av svamp.

Koka upp vatten och buljongtärningar (jag gillar att ta åtminstone en ”umami-tärning”) och låt sedan det stå på svag värme på en platta.

Lägg i den rivna svampen i en torr stekpanna och sätt på den på ganska hög värme. Låt den gå till vätskan som kommer ur den har kokat bort och det börjar bli torrt i pannan, då tillsätter du 2 msk smör och en skvätt olivolja samt lök, vitlök och ris. Stek ihop på medelhög värme i ca 5 minuter, till löken börjat mjukna och riskornen blivit lite genomskinliga.

Häll över vinet och låt det koka in helt under omrörning, sedan tillsätter du buljongen nån deciliter åt gången och rör om då och då. Det tar ca 20 minuter till riset börjar mjukna, låt det inte gå helt klart för det är absolut godast om det finns en liten, liten kärna i det. När det börjar närma sig tar du resterande champinjoner och skär i bitar och steker på hög värme hastigt – så den får lite yta men inte blir svampig. Stäng av värmen på plattan med risotton och tillsätt den rivna osten till risotton och avsluta med en klick smör. Smaka av med salt och peppar och toppa med de stekta champinjonerna.

Supergott med ett glas av det vita vinet du använt i risotton till – här en supergod Grauburgunder från semesterresan i Tyskland.

Vi serverade med ugnsrostade, egna morötter och en broccolisallad för lite syrlig friskhet. Så gott!

Som att vinna på lotto

Jag är rätt bra på att hitta svamp – eller alltså jag hittar ofta rester som andra missat när de plockat, bara ett uns litet gult tittar fram. Att hitta egna ställen däremot, där det inte redan är slutplockat, det är jag totalt värdelös på. Men i dag gav vi oss ut, alla utom lilleman som stannade hos mormor. Lukas bröt ganska snabbt upp och ihop, men vi andra, jäklarimig, vi hittade kantareller! MÅNGA kantareller! Har nog inte hittat så många i mitt liv – sammanlagt…

Nu har vi rensat i en evighet och nu ska alla få två gigantiska svampmackor. Jag var tvungen att dokumentera skörden, för den lär väl aldrig återupprepa sig 😉

Kan meddela att vi nu ätit två MEGA mackor per person (dvs alla utom Filip) och det finns ÄNDÅ lite över! Fast det vet ni hur man gör godast mackor va, eller vill ni ha recept?