Det bidde en fingertuta?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Alltså ibland vet jag inte vart jag får saker ifrån, men samtidigt kan det rätt ofta visa sig att jag inte varit ensam om att tänka just det. Låt mig ge ett exempel…

Nämen i ett par veckor så har jag varit sugen på att lära mig sticka. Fråga mig inte varför, men jag tänkte att det vore väl rätt najs att sticka lovikkavantar? Det gjorde jag nog sist när jag gick i typ åttan, och de har jag faktiskt kvar än, även om de är liiite små nu. Sååå…. i helgen kände jag att nämen, jag får väl testa, åkte och köpte lite garn (inte rätt sort) och lite stickor (rundstickor, för det kändes ju smidigt). Men, lite för smala stickor och lite för stort garn, kombinerat med att jag krampaktigt håller alldeles för hårt i maskorna och garnet. Alltså det blir väl sådär.

Efter att ha googlat youtube-videos och ha repat upp ungefär 7 början på vantar så gav jag lite upp. Men skam den som ger sig, jag testar väl att sticka en mössa då, hur svårt kan det vara? Jo men ganska svårt, när man inte stickat på 26 år och dessutom måste lägga ner stickningen var 10:e minut eftersom nåt barn behöver hjälp. Hur vet man hur man ska börja där man slutade? Ingen aning…

Tja, nu har jag bara kommit en liten bit, och jag har bara behövt repa upp allt två gånger, men jag kan väl redan konstatera att mössan snarare kommer passa Filip än mig… Hahaha, ja vad ska man säga. Vi får väl se vad det bidde, i slutändan.

Och apropå då att jag inte är ensam om att komma på en viss sak, ja det baserar jag på att det var ganska utplockat både i butik och i nätbutikerna (inte tomt, men lite som var slut).

Onödig lyx?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är ju fascinerande ändå, hur hjärnan funkar. I dag så köpte jag något alldeles onödigt, men som kändes himla lyxigt, precis bara till mig själv. Och meddetsamma fick jag dåligt samvete och lust att förklara att jag minsann inte köper några onödigheter i övrigt, jag köper billiga skönhetsprodukter i den mån jag ens köper det, jag färgar mitt eget hår osv osv. Jag fattar ju rent logiskt att jag absolut är berättigad till lite onödig lyx i vardagen i den mån att det inte påverkar familjens ekonomi åtminstone, så varför samvetet gnager är ju egentligen en gåta.

Så, vad var det jag köpte då, var det en enorm lyx för en stor kostnad?

Nä, jag köpte mig ett litet rom-kit för 500 kr ungefär, på systembolaget. För att jag älskar rom, och för att även om en Diplomatico-rom står högt på önskelistan så bara kunde jag inte låta bli ett kit med 6 olika mindre flaskor med rom. Ni ser ju, ingen stor utgift och ingen STOR lyx. Dumma hjärna.

I vilket fall, sitter och testar en av dem nu, älskar ju rom med massor av arrak i och helst lite sötma med, så den inte blir för torr eller stickig. Hittills är jag inte missnöjd, mycket arrak och en del sötma, men kanske aningen skarp.

Så, när får du lust att förklara och försvara köp, fast du inte behöver?!?

Sommaren på burk

/ LindaG / Lämna en kommentar

Satt över middagen i går med maken och räknade ihop allt vi faktiskt tagit tillvara på i sommar, och det blev en rätt lång lista! Förutom sånt vi ätit direkt från landen som tex potatis, sallad, kål, äpplen och bär, så har vi ju även sparat massor till vintern – eller ja, så gott det går när man har begränsad plats (hur svårt ska det vara att hitta mark på landet så man kan bygga jordkällare 😉 )

En stor laddning jordgubbssorbet väntar i frysen.

Det vi har gjort är:

Så som ni förstår är både garage och kyl/frys fulla nu, och det är en himla tillfredsställande känsla! Det är en del pill med att tillvara på sakerna, mest tar det tid och är kladdigt, men vi har mest gjort en sak varje helg så det har känts roligt och inte som ett måste.

Plommonmarmelad
Några få av alla tomater vi skördat på friland!

Ett nytt liv

/ LindaG / 2 kommentarer

I går åkte jag för att hälsa henne till världen, min lilla brorsdotter Elsa! 3½ vecka gammal, pytteliten och vansinnigt söt, satte sin hand precis runt mitt hjärta, på samma sätt som mina barns händer har gjort det i den stund de fötts. Tur att det aldrig får slut på plats!

Du är så efterlängtad, lilla hjärtat!

Ekorrhjulet*

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hej hej vardag har ännu en gång satt ord på något som i alla fall jag tycker träffar lite för prick på mitt liv för att det ska kännas riktigt bekvämt, när man tänker på det.

De gånger jag lyckas zooma ut ser jag ett vansinnigt marathon omkring mig, i mig. Folk rusar från möten, mejlar i språnget, hämtar lite för sent men ändå inte sist – phu! Rusar hem, lagar mat, mejlar och ringer två samtal samtidigt som pastan kokar. Håller trötta efter-föris-barn vakna med latjolajbansånger. Byts av med partner i dörren för att rusa till yogapasset. Går igenom to-do-listan mellan namaste och ”andas med magen”. Hinner hem lagom till läggningen. Smyg-smsar med kompis för att styra upp en middag medan barnet somnar. Ligger kvar i sängen och passar på att svara på några mejl. Släpar sig ut till soffan. Slöglor på något och tänker att ”vi borde gå och lägga oss, kanske till och med ligga, det bör man göra, annars kanske vi glider isär…”

Utdrag ur Hej Hej vardag’s Effektivisera mera

Först började jag läsa hennes inlägg och kände mig lite nöjd med att JAG minsann inte dragits med så mycket i hetsen, men ju längre jag läste desto mer kände jag att USCH vad deprimerande, det här gör ju JAG med!? Varför är det så svårt att sluta vara så jäkla effektiv? För att effektivitet är det som premieras högst av allt i vårt samhälle? För att det faktiskt ÄR en tillfredställande känsla när man ÄR effektiv? För att det är så svårt att ställa sig utanför något som är en så stark norm?

Jag vet inte, har inte ett enda svar, men känslan jag får i kroppen när jag läser det här att det gör ont i mig. Ont för att det är klart att effektiviteten tar ut sin rätt på andra områden, barn och hemmaliv främst. Och rakt upp och ner då så vill jag såklart effektivisera om så att jag blir mer effektiv och får mer tid med dem – MEN DET ÄR JU EN DEL AV PROBLEMET. Att det inte finns utrymme för luft, för inget, för dötid. Och ÄNDÅ tycker jag inte att jag är superdålig på att lägga måsten åt sidan, åtminstone i bland. Hur sjukt är inte det…

När man får såna här påminnelser om vilket konstigt samhälle det är vi lever i så får man ju bara en klump i magen och känslan av att ”ska det vara så här, ska vi bara jobba, skjutsa mellan aktiviteter och sen dö?” typ, om jag tillåts överdriva en aning.

Känner du igen dig? Är du nöjd? Vill du ändra nåt? HUR ändrar man nåt?

* borde det inte heta marsvins-hjul? Har aldrig sett en ekorre springa i ett hjul…

Höstdagjämning

/ LindaG / 1 kommentar

Hösten kan ju vara så krispig och fantastiskt, men den kan ju också kännas rätt deppig, speciellt som vädret varit i helgen… Men då kan det vara bra att ha med kameran ändå, den var ju med i går, och gå lite närmare det som är vackert… I dag är det höstdagjämning, vilket känns betydligt mer deppigt än motsatsen på våren, men nu tar vi och fokuserar på sånt som är som vackrast nu:

Vitmossa
De sista gröna bladen
Vackra nypon
Intrikata spindelnät
En annan färgskala
Skirt gräs som torkat till fina vippor

Ja ni ser ju, det är inte så dumt med höst ändå.

10-års jubileum

/ LindaG / Lämna en kommentar

Men sjutton, jag missade ju bloggens 10-årsdag som inföll den 13 september. I hela 10 år har jag skrivit här, om stort och smått och det mesta personligt. Det är lite häftigt ändå! Och för min egen del är det ju superkul att gå tillbaka och kolla på inlägg som gjordes för några år sedan…

Vad mycket svårare det var att skriva något nu när man faktiskt sitter här framför datorn, än när jag låg och tänkte på bloggen nu i natt. Egentligen borde jag nog ha en dator vid sängen, för den där vakna tiden efter att jag har matat minstingen, 2 månader, innan man somnar till ordentligt igen. Men hjärnan fungerar ibland inte riktigt som den ska när man är småbarnsförälder har jag märkt.

Från mitt första inlägg, 13 september 2010

För 10 år sedan var Lukas dryga 2 månader, och jag tyckte det var tråkigt att inte få ha vuxensamtal och få tänka klart – då blev bloggen ett substitut och det är den väl delvis fortfarande, för tid och samtal jag kanske haft med kompisar om det funnits mer tid att träffas (för alla).

Jag använder bloggen som en ventil och som ett redskap för att sortera mitt eget huvud, och såklart även som en slags dagbok. Den hjälper mig när det är något som känns tungt, för sällan är saker så jobbiga som de kan kännas när man väl sätter ord på dem. Den hjälper mig att se det som är fint och bra, för det är det man helst vill dela med sig av. Den hjälper mig att få distans till sånt som varit, att acceptera att saker ändrar sig och att skratta åt saker som har känts som sanningar och ”för evigt”.

Tack, bloggen, jag hoppas att du hänger med mig länge än! Och tack till er som läser och kommenterar, det gör att man inte känner sig ensam ❤

Bauerleden Fjällstorp

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vilken….dag, det blev i går.

Jag har ju längtat efter en utedag hela veckan och har peppat barnen, vi var alla sugna på en riktigt härlig dag i höstsolen och i skogen. Man kan väl säga att precis ingenting av det inträffade. Eller ja, vi var ju i skogen, men … tja.

Ingen utsikt direkt…

ALLA har varit tjuriga i dag, möjligen med undantag av Filip. Det har varit utbrott efter utbrott och till slut var jag nog ungefär en millimeter från att tjura ihop helt och bara åka hem igen, när vi var på väg mot Kaxholmen där vi planerat att starta. Men men, hade vi gett upp så hade dagen verkligen varit helt bortkastad, så det blev en tur ändå.

Kom igen, det skulle LÄTT kunna vara zombies där borta…

Vi fick ställa bilen hos en kompis på Kaxholmen (tack!) och gick därifrån utmed Bauerleden mot Gränna. Min tanke var att vi skulle hunnit gå till Uvenstorps grillplats, men när vi kringlat oss runt med barnen i dryga 2,5 timmar så kom vi fram till Fjällstorp och där var vi HELT nöjda med att vända. Fast som grillplats är den ju riktigt tam och ganska trist, men så fick det bli ändå.

Sällan har en muggtext stämt så bra.

Vi grillade majs och gjorde quesadillas, så alla fick fylla på energidepåerna. En stor bulle och en rejäl balja kaffe senare kändes det ändå ok att gå hemåt. När vi väl är ute i skogen är det nästan aldrig något bråk, och det var det inte i dag heller, det är inför som kan bli kämpigt.

Filip var grymt duktig och knatade på säkert 75% av vägen, och jag bar honom resten i ryggsäcken (det är TUNGT nu) och de stora grabbarna gick med på bra. Det går inte fort med barn, man får liksom inte ha bråttom, men så länge man inte bryr sig om det så är det mysigt.

Allra sista biten, när man inte vare sig vill sitta i bärryggsäck eller gå…

Sen att vår fina höstsol istället blev ett massivt dim-täcke, det var ju heller inte så mycket att göra nåt åt. Hade hoppats att det skulle släppa, och lite gjorde det väl det när vi gick hemåt, men någon sol var det absolut inte.

Tid att fundera.

Kl 18:30 landade vi hemma och nu tänker nog ingen av oss lyfta ett finger mer än nödvändigt. Är ändå glad att vi kom iväg, för det blev en bättre dag i skogen än det blivit hemma. Så kan det också bli, och det är också ok, det är ju inte alltid en idyll som det kan se ut som ibland!

Tak, tenta och PS5

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit en ganska lång men ändå oväntat trevlig dag. Iofs var starten lite halvdan eftersom Filip ”sov” som en elvisp bredvid mig i natt, vilket jag börjar känna av nu… *gäsp*

Men, sen blev det en snabb besiktning av halva ”mitt” tak, vilket på det stora hela såg riktigt bra ut (så himla skönt ändå) innan det bar av till Högskolan. Herregud, där har jag inte varit på typ 20 år men det känns ändå lite som hemma på ett sätt, fortfarande? I dag skulle vi nämligen äntligen få ha undervisning och sen tenta på plats, i stället för på distans. Det var jätteroligt att träffa alla igen, och jag har skrattat högt ett antal gånger under dagen 😀 Kom på mig själv med att jag faktiskt tar rätt mycket plats i det sammanhanget, jag tror inte (eller upplever det inte själv i alla fall) att jag så ofta gör det annars, men tydligen känns det ok där?

Vi hade lektion på förmiddagen med lite ny info (pust) och sedan lite repetition, innan det blev en trevlig lunch ihop, återigen med en massa skratt. Tenta är ju alltid jobbigt inför speciellt, men när vi fick tentorna kändes det ändå rätt bra och trots att jag ägnade en stund åt att räkna igenom allt igen så gick det hyfsat fort. Och frihetskänslan när man är klar med en tenta och en tung kurs?! Den är ENORM!

Jag nästan skuttade ut från Högskolan ut i höstsolen, och fick ett infall att faktiskt smita förbi stan en liten sväng, jag har ju typ aldrig egentid bara jag när jag inte ska typ träna eller nåt, så det kändes sjukt lyxigt. Hade tänkt hitta en fin tröja, men eftersom alla jag hittade var i akryl så blev det inget. Köpte först bara skoimpregnering men det kändes så deprimerande så då sprang jag in på Smycket och köpte en liten Cuff, och blev löjligt glad för denna enkla lilla sak!!

Sen hem, där det bara blev jag, Lukas och Filip som skulle äta, så vi hoppade över dagens matlagning och hämtade sushi istället – återigen lite vardagslyx – för att följa upp med en skön men kylig promenad med Filip.

Som lite extra bonus så släpptes ju priser och förhandsbokning på Playstation 5 med, lite billigare än vi trott, så nu har vi varsin (!!!) bokad inför släppet i november 😀

Ett par, tre gånger om dagen

/ LindaG / 1 kommentar

Vi har en ny tjej på ekonomiavdelningen, och i samband med att jag presenterade mig för henne så insåg jag att jag ändå har jobbat i byggbranschen i över ett och ett halvt år nu.

På ett sätt har jag känt mig hemma med en gång, men på andra sätt känner jag mig rätt ofta helt ny också. Det är liksom ett jobb där jag kastats mellan ytterligheter ett par, tre gånger om dagen som minst, från att känna att jag tillför något och underlättar och gör vardagen bättre för en hantverkare eller en kollega till att jag känner mig totalt kass på mitt jobb. En bra dag är det kanske två toppar och en dal, men det kan lika gärna bli tre smällar på en och samma dag.

Jag har kommit fram till att mina styrkor är att jag lär mig, snabbt, och att jag sällan gör samma misstag mer än en gång, att jag är bra på att kommunicera i stort och jag tror det har gått fram att jag verkligen VILL göra ett bra jobb.

Vad fint det blir ändå, med nytt tak på en gammal fastighet 🙂

Mina största nackdelar är två, jag ligger fortfarande efter med rent byggteknisk kunskap jämför med mina kollegor men den största nackdelen är att jag tar misstag så himla hårt. Känslan av att jag BORDE ha kunnat, eller att jag på något sätt svikit någon blir stor – och det blir himla jobbigt såklart, för misstag blir det ju i alla jobb.

Jag tror aldrig det här blir ett sånt jobb där man bara går till utan att det direkt gör något avtryck på en i alla fall, om vi säger så.

På torsdag har vi tenta i byggfysik, del tre. På 4 lektioner har vi TRYCKT in enorma mängder information om dimensionering av stål- och träbalkar, skjuvspänning, geoteknik och en del annat jag inte ens minns nu, så det blir en tämligen matig tenta. Även där pendlar jag mellan att känna att det hela går rätt bra och att stå som ett TOTALT frågetecken och inte ens begripa mina egna uträkningar… Men på det stora hela känner jag nog att det borde gå bra.

Så, nu har jag pyst lite på dagens ventil, och 2 av 3 barn är nattade. Nu ska jag bara sitta och stirra tomt på något lagom meningslöst på tv. Puss på er, och ha en bra vecka vad ni än gör!