Lätt lunch – Laxklämma

Med en bebis som har tandsprickning och två vansinnigt uttråkade höstlovsbarn så finns inte riktigt energin eller tiden hos mig till att laga varm mat två gånger om dagen till alla. I dag var jag himla sugen på lax ändå, vilket barnen också älskar, så det fick bli en sån här goding – kan säga att det var uppskattat hos alla (dock fick barnen bestämma sitt innehåll själva).

IMG_5636

Laxklämma med kallrökt lax och pepparrotsvisp, 6-8 mackor

6-8 tunnbröd
Philadelphia att ”smöra” med
200 g kallrökt lax
1 tub pepparrotsvisp
sallad
gurka
några stänk japansk sojasås
ev. lite chiliflingor

Bred på Philadelphia på tunnbröden, lägg på sallad och lax. Stänk över lite japansk sojasås (inte nödvändigt men blir väldigt gott) och lägg på pepparrotsvisp och gurka. Rulla ihop och  njut!

IMG_5635IMG_5638

Första intrycket

Haha, häromkvällen hade jag jätteroligt med Canva och satt och hittade på bokomslag till min tilltänkta bok (lagom kaxig när jag bara skrivit 11%, jag vet). Canva är ju sjukt roligt att jobba med, det är där jag gjort både headers och lite annat smått och gott, superenkelt, snyggt och lättanvänt, kan verkligen rekommendera det!

I vilket fall, ville mest få fram känslan i boken, ni får strunta helt i den dåliga titeln och min cheesy byline, det här var bara för att leka runt lite. Hittade en perfekt bild på Jonna Jintons blogg (som jag fick tillstånd att låna, tack Jonna!) och här är det första jag spånade fram som hade rätt känsla, på ett ungefär.

Boken om Linn (1).png

Hur roligt som helst att sitta med, man skulle ju kunna göra sånt hela dagarna. Och vilken GRYM skillnad det blir på förväntningen på en bok baserat på dels titel och även bokomslag! Så, vilken känsla får ni av den här??? Vilken typ av bok tror ni det är?

Slutet gott…eller?

Via Annelie fick jag tips om en sida med worksheets eller mallar att använda sig av när man funderar runt sitt skrivande. Tex hittade jag en mall som rörde hur boken ska sluta och insåg då att jag inte vet?!?

Frågan är nu då, behöver jag veta redan nu exakt hur boken ska sluta? Hittills har det ju faktiskt hänt saker som jag inte alls hade planerat från början och jag är inte helt säker på vart berättelsen kommer ta mig i slutändan. Det var liiiite lättare att svara på frågan vilken känsla man vill lämna läsaren med, jag vill nog att den som läser ska känna att allt inte är svart eller vitt och att det blir någon slags tankevurpa. Om det sedan ska bli ett ”slutet gott”-slut eller raka motsatsen, det vet jag inte än. Jag är lite allergisk mot de mest positiva sluten, samtidigt som ett alltför negativt slut kan vara nästan plågsamt (typ som när man ser på Game of Thrones och någon av ens favoritkaraktärer DÖR? Det är fan inte schysst!).

bokslut

När jag bläddrar igenom de worksheets jag hittar så inser jag att det är en massa saker jag inte aktivt funderat på innan, men hittills har det funkat väldigt bra att skriva sammanhängande ändå. Men kanske att man ändå behöver göra vissa saker klart för sig? Eller ska jag fortsätta att bara låta historien berätta sig själv?

Kort sagt, hur ska det här sluta….

 

En egen liten person

Vad stor han blev nu när han kan sitta själv, Filip. Han blev liksom en egen liten person, det är så sött när man ser den lilla ryggen och nacken när han sitter och pillar med sina leksaker… Mitt lilla hjärta!

IMG_5545IMG_5572IMG_5581

Haha, lite galen är han allt, precis som övriga familjemedlemmar!

Hemkokt Vaniljsås

Vaniljsås kan vara nåt av det bästa jag vet. En favorit är en kallrörd, med vispgrädde, äggulor och socker, men den blir ju ”något” mäktig och kalorität ibland… Vill man ha en god vaniljsås så görs ju den främst (eller helt) på mjölk och det är ju dessutom gott att variera sig!

Den här blir lagom tjock, tycker jag, dvs den är trögflytande men rinnande och inte som kräm. Godast blir den såklart med vaniljstång, men det går faktiskt bra med vaniljpulver eller vaniljsocker med. Den är precis lagom söt dessutom, vilket enligt mig inte då är sådär särskilt söt.

IMG_5594

Hemkokt vaniljsås, ca 4 portioner

20 g socker
5 dl mjölk (eller 4 dl mjölk och 1 dl grädde)
1 vaniljstång + 15 g socker till ELLER 2 msk vaniljsocker

4 äggulor
30 g socker
20 g maizena
20 g smör (eller ungefär en matsked, inte så nog här)

Koka upp mjölk med vaniljstång eller vaniljsocker och 20 g socker. Vispa ihop äggulorna med maizena och resterande socker. Häll över 1 dl av den kokande mjölken och rör om ordentligt. Häll tillbaka blandningen i kastrullen under kraftig omrörning och värm försiktigt ungefär en minut, tills såsen tjocknat och du ser den första bubblan. Dra av den från värmen och rör ner smöret. Ställ kastrullen kallt (gärna i kallvatten) med lock på kastrullen, rör om då och då medan det svalnar.

IMG_5590

I helgen åt vi den med knäckig äppelpaj (gjord på BRYNT smör den här gången, gud så gott det var).

Höstpromenad

Idag gick jag och Filip en långpromenad runt Järstorp. Jag tog med den ”riktiga” kameran för att passa på att föreviga de sista höstfärgerna, det är inte mycket löv kvar nu. Vädret var med oss hela vägen, men på slutet drog det in riktigt tunga moln så jag är glad att vi hann hem…

IMG_5525
IMG_5526

När vi är ute och går så långt så sover han ofta gott i vagnen i upp till en timme, men inte längre, vilket gör att om man väljer en långpromenad så väljer man också lite bort den där egna stunden för vila – det kompenserades i och för sig lite idag med att han somnade efter maten i min famn så vi lade oss på soffan en halvtimme och slumrade, så sjukt mysigt! Bäst sover han när vagnen står still ute, så en lite kortare promenad är ofta det bästa ur hans synvinkel, då hinner han sova men kan också sova klart i lugn och ro liksom.

IMG_5532
IMG_5534IMG_5531
IMG_5538
IMG_5539
IMG_5543
Glad att vi hann in innan regnet!

Undrar vad som händer härnäst?

Wow, två kvällar i rad nu har jag fått till ett sånt himla gott flyt i mitt skrivande, inte för att det varit några långa stunder men ändå ungefär en timme effektiv skrivtid vardera kvällen. Det blir på kvällen, efter alla barnen lagt sig, så det är lite av en tävling mot klockan att hinna/orka skriva något innan jag blir alltför trött.

Upplevde för första gången idag att det blev sådär himla spännande att jag själv nästan har suttit och hållit andan medans jag skrivit. Jag har inte egentligen riktigt haft en jätteklar tanke i förväg på hur just den här händelsen skulle te sig och nu när jag skrev så var det som om historien liksom berättade sig själv. Det var spännande att se vad som hände och varje mening som växte fram var lite av en överraskning, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det riktigt men det var otroligt roligt att skriva i alla fall!

I texten jag skrivit nu är det mycket som kommer behöva fyllas ut och förklaras, men jag har faktiskt redan lyckats få ihop 9% av målet jag har satt upp på 80 000 ord – inte taget HELT ur luften för det verkar vara ett ganska vanligt mål, men samtidigt inget som jag känner att jag behöver förhålla mig strikt till. En riktlinje helt enkelt, för att få en uppfattning om hur mycket man behöver skriva för att få ihop en bok.

Liten hint om vad som händer 😉 Bild lånad från expressen. 

Nu känner jag mig däremot för trött för att fortsätta, trots att det är så spännande, så nu får min karaktär försöka hålla sig vid liv tills nästa gång jag hinner skriva. Jag har ju jobbat den tid jag ska den här veckan så resten är jag föräldraledig, vi får väl se om jag kan få en stund till att skriva när Filip sover, men Oliver är ju fortfarande hemma sjuk med så det är nog inte så troligt… God natt på er!

Bra helg!

Hade en himla trevlig helg måste jag säga, hann både umgås med vänner, barnen, maken och dessutom få lite smått gjort. Fredagens tjej-AW blev helt fantastiskt kul, en liten sväng till el Duderino och sedan till N.E.O. för lite tapas. Insåg att jag hade ett gravt uppdämt behov av skitsnack så jag hade så otroligt kul, levde lite på det hela helgen sen faktiskt!

Det enda jag INTE hann göra som jag hade velat var att skriva nåt på boken, när det äntligen blev lite tid över i går efter barnen lagt sig så var jag så trött att ögonen gick i kors och det var bara att inse att det bästa jag kunde göra var att gå och lägga mig med. Fick dock lägga mig i Filips rum, Oliver fick nämligen feber i går och hade lagt sig i min säng, men det resulterade ju bara i att jag fick en totalt ostörd natt – inte dumt alls måste jag säga! Vi delar ju på nätterna, men ligger man i samma rum som Filip blir man ju ändå liiiite väckt av att han ska äta mm, även om man inte själv måste gå upp.


Btw, nu har den här lille fisen börjar kunna sitta själv, än så länge i korta stunder, men det tar sig lite mer för varje dag!

Fredagsmorgon

Morgonens mest avslappnade stund, när man gått en runda med Filip och han sover i vagnen så man kan sätta sig tillrätta i fåtöljen och dricka en rykande varm kopp kaffe. Man hinner slösurfa och kolla nyheterna och fundera på vad som ska göras under dagen. 

Såg för övrigt att IKEA nu släppt sin julkollektion. Brukar känna mig stressad över det, men det känns rätt ok i år. Det är dessutom himla mysigt att få vara hemma lite mer inför jul i år, i december och januari kommer jag ju vara 100% mammaledig innan vi återgår till vårt 50% upplägg. Ska bli intressant att se hur det blir med julpynt och julgran i år, vid det laget är Filip 9 månader och lär väl ta sig runt på ett eller annat sätt…


Bild från ikea.

I kväll ska jag ut med ett par tjejkompisar och dricka drinkar och bara tjöta, ser oerhört mycket fram emot det!!

Ha en riktigt skön fredag, allihop!

Blåögda skrivarreflektioner

Vad sjukt vädret blev, strax efter jag skrev förra inlägget så drog ju världens dimma in, så från en klarblå himmel med strålande sol blev det helt grått på ungefär tre minuter. Sen blev det strålande sol och blå himmel igen efter trekvart?!?

Samma vy med ca två veckors tidsskillnad. 

MEN, det var inte det jag tänkte skriva om, utan jag tänkte skriva om att skriva 🙂 Som den totala novis jag är i den här idén om att skriva en bok så slås jag hela tiden av insikter som troligtvis beror på att jag helt naivt bara gav mig in i projektet, hals över huvud så att säga. Jag har ju inte gått några kurser eller på något sätt förberett mig på nåt sätt förutom att jag läst mååååååånga böcker genom åren, så mina insikter ter sig förmodligen som extremt självklara för de som skrivit innan. Men här är dagens reflektioner i alla fall:

  • Jag pendlar mellan att känna att jag inte kommer få in allt jag vill skriva i en enda bok och att känna att jag inte har material alls nog för mer än en kort novell.
  • Det svåraste är lite överraskande att brodera ut all text och beskriva allt så mycket, jag är van både sedan skola och jobb att hålla texter korta och koncisa, utan ”ordbajs”, och nu när jag i princip ska fylla en bok med beskrivningar känns det oerhört ovant.
  • Det är absolut ingen idé att sätta sig och skriva om inte barnen sover/är i skolan/är hos kompisar. Med (vakna) barn i närheten blir skrivandet helt upphackat och osammanhängande. Bloggen funkar ju oftast ändå, men där är det så korta texter jag skriver åt gången.
  • Att skriva som jag först tänkte mig, dvs att man liksom skriver texten i ”färdigt format” går typ inte. Det jag skriver först blir alltför kompakt och ”ryckigt”, men nu när jag ändå insett det så känns det samtidigt enklare – jag skriver helt enkelt precis det jag känner ska hända och så får jag gå tillbaka senare och fylla ut, fylla i och brodera ut för att det ska kännas som en bra text. Skulle jag skriva min handling rakt upp och  ner skulle boken bli alldeles ”stressig” att läsa har jag märkt.
  • Fan vad svårt det är att komma på namn till karaktärer?
  • Jag vet inte hur andra gör, men jag ser liksom boken som en film i mitt huvud. Det svåra är helt klart att förmedla hela bilden jag har i huvudet så att även den som läser ser (ungefär) samma saker som mig. Det är himla lätt att anta att saker är självklara, för att de är det för mig.