Har tänkt åka hit ett tag nu, för jag har hört att det ska vara så fint, så i går satte vi oss i bilen och åkte den knappa timmen hit. Kommer ihåg att mina morföräldrar åkte dit ibland, men har aldrig varit där själv, men mina förväntningar var ändå rätt höga (tyvärr, kanske).
Kuperat är det ju, så det var bra att mini satt i ryggan ibland, fast jobbig för mig (puh)
Alltså jag vet inte, det var rätt dåligt skyltat, väldigt få och trista grillplatser, svårt att hitta och tja… Miljön och så var ju fin, men liksom inte som jag förväntat mig? Eller så missade vi något… Vi gick Ellen Keys led som skulle vara 6 km, men kortade av den lite eftersom vi gick med Filip.
Det jag gillade var att det var steniga naturstigar, det är lite roligare att gå när det är så och såklart var bokskogarna vackra. Eller alltså, jag vet inte, men jag åker nog hellre till tex Strömsbergskogen eller Västanåleden om jag vill ha liknande natur, och till Grännaberget för utsikten, eftersom det ändå är ganska långt till Omberg. Kanske var vi bara inte på humör, eller så valde vi fel led, i vilket fall kommer jag nog kanske inte återvända på ett tag när det finns vackrare leder närmare Jönköping…
Svårt att hitta vart lederna började och slutade, och vi hittade inte grillplatserna som var utmärkta på kartan i flera fall. Trots expert-hjälp med kartläsningen!
Det finns tre tillfällen då en Muurikka verkligen briljerar:
När man ska laga mat till många (om man inte tar den minsta varianten)
När man vill ha riktigt bra stekyta och inte få så mycket stek-os inne
När man vill tillaga stora mängder blad-grönsaker som annars inte skulle få plats i en stekpanna
För det här receptet gäller det tredje, det går lika bra att göra denna rätten inne i en stekpanna, men ska man få plats med allt så får man antingen steka i flera omgångar eller göra till bara en eller två personer.
Recept och recept förresten, det här är en vegetarisk pyttipanna där jag försöker använda så mycket som möjligt i från min trädgård, och därmed kan man ju variera den typ hur mycket som helst, utifrån vad som är i säsong och vad man har odlat (eller köpt). Det kan låta som mycket grönsaker, men bladgrönsaker har ju en tendens att bli 1/4 av den ursprungliga storleken när de är tillagade.
Trädgårdspyttipanna, ca 6 portioner
ca 1 kg tärnad färskpotatis 2-3 grovhackade lökar 1 grovhackad vitlök (ca 6-7 klyftor) 1 finhackad chili (om man vill ha hettan, då) ca 20 blad av svartkål, strimlad 2 huvud Pak Choi, skuren i ca 2 cm breda bitar ev 1-2 paket grillost (typ halloumi) 1-2 dl grädde 1-2 msk kycklingfond 1 dl vatten salt och peppar olja och smör att steka i, efter eget tycke
Börja med att steka potatisen tills den känns färdig, det tar en stund när man råsteker men blir så himla gott.
Lägg sedan i de lite hårdare grönsakerna, dvs alla delar utom själva blad-delen av pak choi, de lägger jag i när jag stekt övriga grönsaker ett par minuter, så tappar de inte all spänst. Vill du ha grillost så kan det vara lagom att börja steka den nu med, i kanterna där det är lite varmare. När Pak Choi’ens blad börjar mjukna, häll över lite grädde, buljong och vatten och rör ihop allt. Låt det puttra ihop i någon minut, så sugs det i princip in av allt gott i pannan. Smaka av med salt och peppar.
Sjukt gott och uppskattades av precis hela familjen!
Som jag nämnde i går så plockade vi upp något på vägen från Malmö och hem – nämligen två stycken hönskycklingar vid Alvesta. Väldigt söta, och en sisådär 8-10 veckor gamla – inte alls så stora som jag trodde. De är typ omöjliga att fota eftersom de är sjukt snabba, men här är två bilder åtminstone:
Den lite mindre är Gullan, den andra är Hilda.
Det är alltid lite bökigt att introducera kycklingar till en flock höns upplever jag, det är lätt att de stora hönorna hackar (alltför) mycket på de små, men den här gången blev det liiiite annorlunda. Vi hade delat av hönshuset med kompostgaller, så det stora kunde inte gå in till de små, men det visade sig att de små kunde gå igenom gallret som de ville. Vi var därför många som blev ytterst förvånade av att hitta en av de små kycklingarna uppflugen på en av hönornas sittpinnar – vilket även de andra hönorna var, för de trängdes i en klump intill ett hörn av en sittpinne och såg både förnärmade och förvånade ut över att denna kaxiga lilla kyckling bara tagit plats hos dem!
Måste bara nämna på en helt annan notis att jag åkte ut själv i skogen i dag och letade lite svamp, fick faktisk ihop nog för fyra mackor. Kom dock tillbaka dygnsur, så nu ska jag ställa mig i en lååååång varm dusch…
I tre dagar nu har vi varit så nära utomlands man kan komma – eller, vi har varit nere i Skåne 😉
I tisdags spenderade vi nästan hela dagen hos min svägerska (på ”riktigt” sedan de gifte sig i höstas, haha), dvs makens syster med familj. Fantastiskt trevligt, och vi pratade och åt hur mycket som helst. Vi hade två nätter bokade på Malmö arena hotel, så där spenderade vi natten, inte lätt att ta gäster när man kommer fem pers, så det var en bra lösning.
Onsdagen fick vi en guidad tur ”Österlen runt”, som började på Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.
Därpå blev det en promenad upp till Ale Stenar – där det var halv storm (och en anstormning av folk) – men när vi satte oss vid hamnen precis intill så hamnade vi i lä, så där var det suveränt att sitta och käka.
Sista stoppet blev en lång, vit strand vid Sandhammaren. Mängder med bilar, men det var ju en sån megastor strand så man kände sig rätt själv ändå. Här blev den kraftiga blåsten både orsak till lek i vågorna och ganska jobbig på stranden, det var ju inte några temperaturer att prata om heller men trots det badade barnen.
Minsta kusinerna ❤Och de lite större ❤
I dag tog vi mest ett par snurriga varv inne på Emporia (inte lätt att hitta där inne), men det funkar ju sådär med tre barn är ju bara att konstatera. MEN – på hemvägen från Malmö plockade vi upp något jag lovar att berätta om i morgon! Nu är jag trött och vill mest vara i fred en stund efter ganska intensiva dagar med familjen.
För snart en vecka sedan fick maken ett sånt himla snällt erbjudande av en kvinna han bodde hos på somrarna när han var mellan 6 och 16 år. Hon hyr i vanliga fall ut sitt sommarhus, men nu hade hon fått en avbokning pga Covid19 och då fick vi erbjudandet att få låna huset i så många dagar vi ville. Det passade ju sjukt bra just över slutet av veckan som var, eftersom det skulle bli varm och soligt, så från torsdag till söndag har vi bott i ett sommarhus lite utanför Vimmerby, nästan vid Frödinge.
Där har vi haft lata, sköna sommardagar, i ett jättefint och välskött gammalt hus (fast med el och vatten, skönt!), där vi mest fiskat, solat, lekt, spelat brädspel och bara latat oss. Så gott! Varnar nu för en virtuell bildbomb, för det var SÅ vackert där…
Vi börjar med huset, så välskött och nästan sockersött – med en blommande och frodig trädgård.
Utanför huset låg det två ytterligare byggnader:
Ett som agerade förråd…Och ett som agerade både som ett mini-museum och en festlokal.På nedre plan har det sparats föremål från att äldre släktingar bott på gården, här hittades en mormors gamla barn-skor och en handväska bland mycket annat. Kan inte varit jätteenkelt att åka skidor på såna här brädor tänker jag mig?På loftet stod två långbord och här skulle man nog kunna ha en riktigt bra kräftskiva tänker jag mig!I trädgården fanns det fullt med bär och blommor.
Till huset hör en bit strand som ligger ca 100 m bort, vägen till den leder genom en kohage – men i år var det inga kor där. Både bra och dåligt, kul med kor fast skönt att slippa mer flugor och flygfän.
Till stranden hörde en eka, den har spenderats MÅNGA timmar i av oss alla, i olika konstellationer.
De stora grabbarna fick ge sig ut själva och gjorde det med stor entusiasm.Filip var nog minst av alla på båten, svårt att sitta still så länge.
Vi både metade och kastade en hel del, men kunskapsnivån är nog lite dålig för det vi fick var mest ett par små aborrar och mörtar.
Och det trots att vi även var ute i princip varje kväll, en bit efter solen gått ner. Sjukt vackert och lugnt….Jag spenderade massor med tid i solen på bryggan, så skönt…
Tyckte att det allra bästa med platsen var lugnet, det var ju bara vi själva som hördes i princip. Alla hade det riktigt bra!
Man SER hur det lyser ”bus” ur ögonen på de här!!!Den här var mer flitig 😉Så fint ljus om kvällarna, passade på att fota alla massor.
Vi har käkat precis så där enkel men god mat som det ska vara – grillat lite och haft lite potatis och sallad till. Inget avancerat, bara gott!
Och så lite prosecco i saftglas med 🙂
Så kan det gå, när man oväntat får ett erbjudande om semesterboende! Tack till A som gav oss chansen!
Jösses vad dagarna sprang iväg! Den här veckan har varit lite mer social än den innan, så vi har träffat lite kompisar i två omgångar och dessutom så hände något som inte hänt på EVIGHETER – maken och jag var nämligen ute HELT själv (och tillsammans). O fick passa Filip och lägga honom, vilket han skötte galant, så vi åkte ner en liten sväng till el Duderino och drack deras fantastiska cocktails.
Vi har dessutom hunnit med en heldag i Bunn, där Filip var hos mormor och vi alltså kunde paddla kanot med de stora grabbarna i lugn och ro. Himla skönt! Vi testade att fiska lite med, men kort tålamod ihop med dåligt bete och timing gav inte tillstymmelse till fisk. Trevligt var det dock ändå, vilket även grabbarna instämde i. O påpekade att det här ändå är en rätt bra hemester nu när vi inte kom i väg någonstans och tyckte att vi ändå hittat på mycket kul – fasen vad kul det var att höra för ibland känns det som det aldrig räcker till annars.
Vi har lite planer här nu framåt, men jag ska få be att vara lite hemlighetsfull om dem en liten stund till, och återkomma om dem längre fram.
Min stackars trädgård har det lite tungt tycker jag – visserligen behöver jag inte vattna, men de kalla temperaturerna gör ju inte att det direkt springer iväg av växtlighet. Lite tomater har börjat mogna och en och annan gurka, men i övrigt går det långsamt tycker jag. Hoppas att de kommande dagarna med lite mer värme ska ge en liten boost åtminstone…
Mitt humör här hemma växlar ungefär lika snabbt som vädret. Det pendlar mellan ”äsch, det är bara lite regn, vi hittar på saker ändå” och ”allt är bara regnigt, pissigt och kallt och jag vill ju vara på bilsemester nu”.
För det går ändå inte att undvika att sakna framförallt värmen, är det varmt så man kan hänga på en badstrand någonstans så blir både sommar- och semesterkänslan mer påtaglig. Det här vädret med 13 grader och skurar gör mer att det känns som om sommaren redan är över och att vi nu redan är inne i hösten, vilket gör mig ledsen.
Får jag bara lite sol och värme så är jag inte besvärlig alls att ha att göra med…
Vi gör det bästa vi kan, vi planerar utflykter och gör småturer, men allt känns ändå som lite halvdana substitut för det man egentligen hade velat göra.
Som det är nu så har jag ett vansinnigt sug efter att boka bilsemester till Kroatien nästa år igen, det var ett par år sedan nu och efter att den senaste slutade i lite halv katastrof så har jag inte riktigt orkat med att tänka mig en bilsemester igen, men nu känner jag absolut att jag är redo. Dessutom är Filip just nu fantastiskt smidig att ha att göra med, han pratar så man kan förstå det mesta, HAN förstår det mesta vi säger, han är ganska lugn och följer glatt med på det mesta vi tar oss för. Det är inga protester vare sig inför bilresor eller skogspromenader, eller egentligen något annat vi föreslår – det gör att man inte behöver göra åt en massa onödig energi, för vår del som föräldrar. Som bonus så sover barnet också på morgnarna (knappt jag vågar skriva det, vet exakt hur det är när man har barn som vill gå upp kl 04), till halv nio, nio – vi får alltså sovmorgon allihop???
Längtar efter nöjesparker, tysk öl och att resa söderut.
Nu har vi ändå planerat in veckan som kommer efter de förutsättningar som finns, det blir ett mycket efterlängtat besök av en kompis med familj i morgon, vi ska försöka hyra en eka eller kanot och fiska lite i Bunn en dag, det blir nog en danstripp till Ekehagens forntidsby och så kanske en tur till Visingsö. Men vart vi än åker så lär vi väl behöva ta med full regnmundering, som det ser ut… Hur fördriver ni de här regniga dagarna?
Eftersom jag har varit allmänt deppig över att sommaren inte är direkt somrig, så har vi försökt fylla på med så mycket aktiviteter jag har kunnat komma på, och i går så tog jag med hela familjen (förutom O som är på scoutläger) och så paddlade vi en sväng i Kyrkekvarn.
Bäst att hålla ett stadigt tag i regnjackan när det ska plaskas i vattnet.
Det var lite av en chansning med Filip, men han är ju betydligt lugnare nu för tiden så det gick hur bra som helst. Ute älskar han ju att vara med, så det var inga sura miner på någon faktiskt! Kallt för att vara en dag i juli var det ju, men vi var redo för ett regn (som faktiskt inte kom) så vi klarade oss bra ändå. Vi paddlade norrut på Tidan, i sisådär 30-40 minuter, innan vi hoppade i land och grillade en stund. Lagom långt för oss, kändes det som. Kan varmt rekommenderas! Har man större barn så skulle jag nog välja kajak, för det är ännu roligare…
Det är väldigt mysigt att paddla i Tidan!En glad L som fick blått hår häromdagen när han och jag fick ett infall. Sötfis 🙂Och så den här lilla mannen i mitten av kanoten med!
Jag är glad över min blogg, för när det känns som vi inte gjort nåt på semestern så kan man klicka sig bakåt och hitta en massa små guldkorn ändå!
Jag ÄLSKAR jordgubbar! Jag har spenderat ett antal timmar nu med att skiva och göra rårörda jordgubbar till vinterns pannkakor och plättar och ett par jordgubbsmojitos har det också hunnit bli. Men, i år har jag även fyllt frysen med ett par laddningar jordgubbssorbet – DET måste ni testa! Sjukt gott, sjukt enkelt och blir dessutom rätt mycket när man kör det i glassmaskin, då fluffar det till sig och räcker lätt till en sisådär 8-10 pers. Eller så fryser du in det och äter i höst när sommaren känns långt bort (eller i dag, för den delen, brrrr).
(De gula fläckarna i min kommer av att jag fick med lite hemgjord vaniljglass med, himla bra kombo det med)
Jordgubbssorbet, ca 8 portioner
1,25 kg jordgubbar 1,5-2 dl socker (beroende på hur söta jordgubbarna är och hur söt du vill ha din sorbet) 0,5 dl vatten 2 äggvitor
Gör en sockerlag genom att koka upp vatten och socker. Koka utan att röra om tills vattnet har kokat bort – antingen kollar du när temperaturen börjar överstiga 100 grader eller så går du lite på känn och kollar när det inte ångar bort så mycket vatten längre, det är ingen millimetervetenskap 🙂 Ställ åt sidan så den får svalna lite.
Mixa jordgubbarna med handmixer och mixa ner sockerlagen där i. Vispa äggvitorna hårt och blanda ner i jordgubbsmixen. Kör helst i glassmaskin (obs att den ökar i volym bara), men det funkar säkert att frysa in den som den är med. Frys in när glassmaskinen kört den till hyfsad glasskonsistens, och glöm inte ta fram sorbeten en kvart innan den ska ätas!
Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…
I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.
Så här ser ju hela leden ut……och så här långt kom jag, innan jag gav upp.Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂Lite ruiner och annat smått att kolla på.
Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.
Det fanns mängder av blåbär……så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.
Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.
