Det känns som inställningen till väldigt många olika saker i samhället förändrats de senaste åren? Antingen det eller så är det bara jag själv som breddat min vy, svårt att svara på själv.
Dels tycker jag att metoo faktiskt gjort skillnad i hur många tänker, inklusive jag själv. Att det numer inte är ok att bli klämd på rumpan om man är ute på fest (och såklart inte alls mycket värre saker heller). Jag tycker att det känns som många företag rekryterar mer jämställt och även om vi kvinnor fortfarande ligger en bra bit efter männen i lön så är det inte bara accepterat på samma sätt.
På en helt annan linje så känns all hysteri kring kroppshets så unket och jag har kommit på mig själv med att känna mig allergisk mot ord som sätter en etikett på saker, som ”hälsosam” (oftast använt som lockord i artiklar), ”fettsnål”, ”sockerfri”, ”proteinrik”- helt enkelt ord som indirekt säger att motsatsen är det som är fel och fult. Att det fortfarande finns rubriker på kvällstidningar som talar om hur du blir smal på 30 dagar är för mig en gåta, eller är det bara jag som vuxit upp? För jag har ju gått igenom allt detta, jag har bantat, tränat, ätit enligt alla dieter som finns och säkerligen bidragit till kroppshets. Det är absolut inget jag känner mig nöjd över, men gjort är gjort.
Jag känner inte att jag vill stänga in mig med ord och etiketter, jag vill inte säga att jag är miljövänligt, vegetarian eller hälsosam, jag vill bara VARA. Och jag ÄR bara, de flesta dagar, helt nöjd med att vara fri från etiketter över mitt liv. Till en stor del tror jag att jag kan tacka mitt val av att byta jobb för det, det fick upp ögonen på mig att man kan vara den man vill och sån man vill, att man inte behöver ordna in sig i ledet utan faktiskt kan och får välja själv.
Tycker faktiskt att jag nästan varje dag får ta tag i mig själv lite för att inte automatiskt sortera in folk i fack utan vara lite mer accepterande rent generellt, tänker att det åtminstone är ett bra steg att bli medveten om det – och det går bättre hela tiden!
Tänk vad mycket man kan hinna fundera över saker när man får sitta i lugn och ro på caféet på yoump, och inte har så mycket annat för sig.
Slutligen skulle jag bara vilja säga en sista sak, sluta ”unna” er saker, ni behöver inte tänka att man måste ha gjort något särskilt för att äta eller göra något speciellt, man kan bara äta eller göra saker ändå. Lev så du mår bra!**
* Kom på när jag skrev detta att det är precis vad jag skulle velat säga till mig själv när jag var typ 20.
** Det låter ju rätt präktigt, men vad fan, det finns nog en poäng i det med.
