Äntligen en vändande trend

Det har hänt sjukt mycket det här veckoslutet. Vi missade ju Lukas lussefirande på onsdagen eftersom han var sjuk, men på torsdag kväll fick vi en liten paus från VAB’andet när mormor och morfar passade barnen en stund för att vi skulle gå på makens julbord på Västanå slott.

Jag har verkligen inte sett stället innan, och då har vi ändå varit rätt ofta på Gyllene Uttern och i Gränna. Dessutom fotade vi ju våra bröllopsfoton vid Röttle.
Det var ett ganska klassiskt men väldigt gott julbord. Eftersom Lukas var dålig så körde jag för att kunna ta mig hem om han blev sämre, men som tur var klarade vi oss utan något avbrott. På fredagen hade han fortfarande 40 grader, så vi fick dela upp oss lite – maken stannade hemma med Lukas och åkte till läkaren med honom, och jag och mormor följde med och tittade på Olivers lussefirande i Dalvikskyrkan. 
I hans klass går ju FSK och F1 tillsammans, det är en stor grupp barn – 37 stycken! De var helt fantastiskt duktiga och sjöng i en halvtimme, jag var helt imponerad över att de hade lärt sig så många sånger och dessutom orkade slutföra utan att tappa koncentrationen märkbart. 

Därefter blev det en kort sväng till jobbet för mig för att gå på ett möte, men efter 3 veckor sömnlösa nätter med oro för Lukas, en hel del stress inför lussefirande hos Oliver (jag är klassförälder och skulle fixa fika och presenter mitt i allt annat), läkarbesök och besök på akuten, så var jag så trött att jag inte kunde få ihop en mening sammanhängande från början till slut. Jag fick helt enkelt åka hem och vila en stund för att orka gå på kvällens julfest med mitt jobb…. Efter en halvtimmes slumrande i soffan med Lukas runt benen kändes det i alla fall ok, och det blev klart bättre när vi gick till förfest hos kollegan – han hade fixat värsta tilltuggsbordet och en hel del drinkar. Därpå blev det mat från Matkompaniet inne på Munksjöbruk – jättegott och riktigt trevligt =)

Vi blev riktigt bortskämda! 

Lukas besök hos läkaren resulterade i alla fall TILL SLUT i att vi fick konstaterat att han har någon form av luftvägsinfektion som inte Kåvepeninen bitit på. Efter att ha fått en mer effektiv variant på penicillin så har han nu snabbt gått över till att bli feberfri, även om hosta och slem kvarstår än. Jag kan nästan inte beskriva hur skönt det är att få släppa den oron åtminstone, även om han låter som han kvävs nu när han ska sova, men det ger sig förhoppningsvis snart…

Saker man lär sig när man har sjuka barn

o ALLT inklusive äcklig Kåvepenin går ner om man bara får en ruta fin, mörk choklad efter. (eventuellt kommer han aldrig mer kunna äta choklad sedan, men det lär vi väl märka)

o Ipren går numer under namnet ”den Goda Medicinen”, alvedonen är inte alls lika poppis (helt tvärtemot vad de flesta barn verkar tycka)

o Som vanligt blir alla barn som kommer in på akuten mirakulöst pigga tills läkaren undersökt dem. ”Men han ser ju jättepigg ut och orkar leka, det kan väl inte vara så farligt…”

o Man kan tydligen ha 40 graders feber varje natt i över en vecka.

o Om man har en telefontid med en läkare mellan 10 och 11 så kommer den läkaren ofelbart ringa i exakt samma sekund som man öppnat en bajsblöja och ska börja torka. Läkaren får helt enkelt vänta…

o Enligt samma princip ringer det garanterat någon de minuterna man passar på att ta en dusch.

o Det är något av en bantningsmetod att vara hemma med sjukt barn, i alla fall om man inte får släppa dem för 1 minut. Det är helt enkelt inte vidare avslappnat att äta något när nån skriker för full hals i örat på en.

För övrigt så fortsätter vi med 40 graders feber… Öroninflammationen hade i alla fall försvunnit, och de hittade inget annat uppenbart fel på honom så vi går enligt teorin att han fått en till kraftig virusinfektion precis efter den första… hurra….

Han missade därmed sitt första Lussefirande på dagis igår, och som det är nu håller vi alla tummar och tår för att han ska vara så pass pigg att mormor kan passa honom lite i kväll, så jag och maken kan gå på hans julbord med jobbet. Jag kommer däremot köra, så jag kan ta mig hem fort om det är nåt. Imorgon är det Olivers lussefirande, givetvis lagom i tid för att jag ska missa åtminstone första delen av ett stort möte på jobbet i morgon som jag vill gå på.

Jag kan nog, lite så här i förtid, konstatera att det här kan vara ett av de sammantaget värsta åren i mitt liv. FUCK!

Vad ska man säga?

Vi hann inte ens avsluta penicillinkuren innan Lukas fick 40 graders feber – igen! Var uppe på barnakuten efter rådgivning med hälsan, som tur var verkar det inte vara lunginflammation eller så, utan han har troligtvis bara fått ett nytt virus precis efter det förra 😦 Öronen såg iaf bra ut, så där har det ju hjälp i alla fall. Dessutom gick det rekordsnabbt, bara 3 h den här gången, inte illa för att vara akuten 😛

Nu blir det VAB veckan ut… Men vem behöver väl lön… Äsch, jag är glad att det ”bara” är vanliga virus och inget värre, men det blir ändå jobbigt för alla. Sömnlösa nätter och ledsna barn ligger inte överst på min lista direkt…

Det börjar bli svårt att hitta på nya rubriker om att vi är sjuka…

Jag och Lukas fortsätter sjukstugan här hemma idag också, idag blir det tredje dagen med penicillin och i morse var första gången på en vecka han vaknade och var feberfri! Hoppas att han ska orka gå till dagis i morgon, lite för allas skull – han börjar bli tämligen rastlös här hemma och vi kommer få akut penningbrist lagom till januarilönen kommer =/ Inte för att man borde klaga på det, tur att VAB finns överhuvudtaget, men vad sjutton, jag känner för att gnälla lite.

En bild från gårdagen, när han somnade middag i soffan framför Teletubbies. 

Igår gjorde jag och Oliver om vår skidtur, det gick jättebra igen. Efter det lekte han med en kompis hela dagen, tills det var dags för skridskoskolan. Då var han nog ganska trött, för det blev tydligen lite jobbigt för honom, och han bröt ihop i slutet när han ramlade – men det är ju inte jättekonstigt efter en sån lång dag! Tycker han är jätteduktig som faktiskt inte ger upp meddetsamma när det inte går, och verkligen kämpar och lär sig nya saker =)

Själv har jag fått ungarnas sjuka nu, såklart, fast utan feber verkar det som *ta i trä*. Huvudvärk, snuva och hosta, men hellre jag än de. Min teori på varför den inte har slagit hårdare än är för att jag har ätit en massa D-vitamin hela hösten, har inte varit vare sig förkyld eller vintertrött på det sättet jag brukar bli. Kan varmt rekommenderas – jag beställer den här och äter en varje dag (en av dem kostdoktorn rekommenderar). Båda barnen får D-droppar, fast lite mer än det som anges, brukar ge 8-10 droppar.

Min kickboxing får vänta lite, åtminstone tills jag känner att jag inte blir andfådd av att bara resa mig, men jag tänkte försöka köra lite styrka på gymmet ändå, det känns inte ansträngande på samma sätt.

Aktiv dag

Idag har jag och Oliver varit uppe i Hallby och åkt längdskidor, han fick ett par av mormor förra året och jag har mina kvar som jag fick innan jag flyttade hemifrån, så det var bara att pallra sig iväg =) Var lite orolig för att Oliver skulle ge upp när det inte funkade meddetsamma, men efter min oerhört pedagogiska jämförelse med att det är som att sparka på sparkcykeln fast med en fot åt gången (haha, ja han fattade ju) så fick han faktiskt snabbt kläm på det och fick upp farten. 2 km blev det, och när vi var klara var han bara lite besviken över att vi inte kommit till den stora backen (han trodde vi skulle komma till en slalombacke i slutet fast jag förklarat att det är en helt annan sak) och ville åka ett varv till =) Det hade nog varit att utmana ödet, för han såg rätt trött ut, men kanske det blir ett varv i morgon med.

Duktig kille som kämpade jättebra!
Stolt men trött när vi var klara!

Det var sjukt vackert i skogen, hur mycket snö som helst, och lätt och fluffig med så den låg som ett täcke över granar och träd.

Solen tittade fram i slutet av turen.
Jag har inte åkt skidor på över 3 åt, senast var jag gravid med Lukas och inte så … smidig. Idag gick det ju väldigt sakta, men det kändes mer kul än jobbigt i alla fall 🙂

Efter skidåkningen fick jag lite bråttom, skulle följa med ett par kompisar ner och styrketräna, så det blev en snabb lussekatt och lite varm choklad och så iväg till Sportlife =) Är faktiskt riktigt roligt tom att styrketräna, i alla fall med lite sällskap och coaching.

Nu ska jag göra amerikanska pannkakor, det blev bara soppa till middag i dag så vi får nog fylla på magarna lite innan natten. Lukas äter typ ingenting dessvärre, hade hög feber för 5:e dagen i dag, så nu har vi hämtat ut penicillin som han ska äta i 5 dagar…. Hoppas det ger med sig så fort som möjligt nu, han står tryckt mot rutorna här och tittar ut på snön ”åka pulka, snö ute!” Tycker så synd om honom som inte kan vara ute och leka i det fina vädret… =(

Öron, näsa, hals och mun…

Jag vet inte om det är bara som jag inbillar mig, men jag tycker stackars Lukas har haft rätt mycket otur med diverse sjukdomar, öron- och lunginflammationer åtminstone det senaste året. Nu är det ju dags igen – över 39 graders feber som ofta snarare går mot 40, och varken ipren eller alvedon hjälper nämnvärt. Eftersom han dessutom har en otäck hosta så var vi just nere på Hälsan och kollade statusen – just lungorna lät ok tyckte hon, men däremot har han ju såklart öroninflammation i båda öronen. Inte riktigt så illa att hon vill ge penicillin – men vi ska höras i morgon och om han inte känns bättre då så blir det nog det trots allt. Vore rätt skönt att klara sig utan, för det är ju så sjukt äckligt och inte direkt roligt att ge…

Han lär väl ändå sova halvsittandes mot mig, precis som de föregående nätterna. Det är lite småbökigt, dels det uppenbara med att ha nån som sover PÅ en, men sen är ju han jättevarm och vill inte ha nåt täcke medan jag fryser som en hund trots att jag har det lilla elementet på mig… Men alltså, låg och tänkte på det i natt, det borde vara lag på att alla småbarnsföräldrar får en ställbar säng. Det är ju guld värt att kunna halvsitta/ligga och sova i en skön ställning jämfört med om jag hade pallrat upp 94 kuddar bakom nacken och det gäller ju även när det är man själv som är sjuk. Eller bakis, men säg inte att jag sa det… 😉

Jag hatar när barnen är sådär mycket sjuka, jag blir orolig och stressad, och dessutom rastlös av att inte kunna göra nåt. Lukas vill helst sitta i knäet hela tiden, även när jag typ klär på mig eller ska fixa mat =/ Nu älskar jag visserligen kroppskontakt över allt annat och njuter verkligen av att få gosa med honom, men det ställer ju till lite praktiska problem emellanåt.

Han somnade på vägen hem från läkaren, så just nu sitter han i bilen ute i garaget och sover, och jag har öppet ut till honom. Det är helt omöjligt att bära in honom sovandes, det resulterar ofelbart i att han vaknar och blir fly förbannad, så det är bättre att låta honom sova där han är, han sitter helt ok i sin stol och är ganska bakåtlutad.

Nåväl, nu är ni nog trötta på barnsjukor, lovar att blogga om nåt mer intressant ämne nästa gång…

Round and round we go…

Igår natt började Lukas hosta, och hosta MYCKET! Självklart visade tempen på 39, så bara en vecka sen han själv var sjuk sist, och en hel dag sen oliver var sjuk, var det dags igen… Han är inte lika medtagen som Oliver var, och äter hyfsat, men i natt hostade han nästan oavbrutet. Inte så mycket att göra, det är bara att stanna hemma..

Han är väldigt sällskapssjuk när han mår dåligt, men nu när han somnade hann jag i alla fall smita ut och skotta lite. Reflekterade förresten oxå på att det är sån skillnad – när jag skottade förra året blev jag andfådd och tyckte det var jättejobbigt, nu kändes det lätt, och det kändes bra!

Vinter

När man går in på yr.no och ser vädret för de kommande dagarna:

Då har jag svårt att inte le lite. För jag gillar att det är Vinter när det är vinter. Inte grått, blaskigt och bara råkallt, utan mycket snö och lite lägre temperaturer. Hade jag kunnat välja helt fritt så hade jag nog i och för sig skippat det här med vintern och flyttat ner till varmare breddgrader, men nu är det som det är och då vill jag gärna ha en Ordentlig Vinter. Däremot avskyr jag verkligen att frysa, men jag försöker lära mig att jag måste ta på mig MYCKET kläder på vintern (borde ju inte vara så svårt att lära sig kan man ju tycka). 
Vackert är det med, med vintersol och snö. 
Dessutom älskar jag att åka skidor – och med skidor menar jag framförallt slalom. Min bror älskar typ alla vinteraktiviteter – skridskor, längd och slalom, men hittills har jag helt enkelt varit i för dålig kondis för att tycka att längdåkning är nåt roligt, och skridskor KAN jag bara inte åka. Det sitter nån mental spärr för det… Slalom har jag åkt sen jag var liten, men några skidsemestrar har det inte funnits pengar till utan de lokala backarna har fått duga, tekniken är väl ok men oftast är det benen som inte orkar med i slutet av dagen. 
Det ska bli kul och se om det går nåt lättare i år, när grundkondisen är lite högre, kanske att det får bli lite mer längd och slalom när brorsan kommer hem =) Om inte annat är det ju både roligt och jobbigt att åka pulka en hel dag, och DET lär det ju bli en hel del om barnen får bestämma =)
Lukas är helt klart mer taggad när det gäller snö i år än han var förra året. Kan ju iofs bero på att han är lite mer rörlig i vinter, även med overallen på. 
Snowracer var ju jättekul!